Midsommar helgen över.....

Ja då har man fått vara lite extra ledig från jobbet ,men dagarna går ju så fort.
Midsommarafton firade vi med våra goa vänner och då hemma hos familjen Cartne i år..
På morgonen var jag hos Evelina och lämnade henne en midsommar krans från min mamma och en midsommar bukett, tände ljus och gjorde lite fint och talade om för henne att det var midsommar och att vi skulle vara med våra vänner och att alla saknar henne så mycket....
Vi har slutat gå ner till "Gröningen" där villa föreningen alltid har en midsommarstång och dans kring den och godis till barnen. Sist vi var där var midsommar 2008 och Evelina var med oss och tycker det är jätte kul med dans mm, så det är bara till att plåga sig i onödan med att gå dit och se alla glada,fina sommar klädda barn som dansar och har roligt.
I stället bakade jag bröd som jag skulle ta med mig och packade ner lite annat smått och gott inför dagen.
Åsa hade gjort en massa roliga lekar och stämningen blev på topp och så klart vann mitt lag. Det är alltid kul att göra någonting och inte bara sitta still och äta en massa. Åt gjorde vi förstås en hel del också. Det va potatis ,sill och pajer och silla tårta och en massa annat så mätta blev vi. Det blev en hel del snaps visor och vätska till det också.
Dagen och kvällen blev helt perfekt och mycket trevligt som alltid.

Nu är det bara fyra veckor kvar innan semestern och den är väldigt efter längtad. Vi har inget bestämt vad vi ska göra på vår ledighet utan tar dagen som den kommer.

Travlig sommar alla blogg läsare

Studenten och allt runt omkring....

EMELIE & JOACIM

Då var den efterlängtade student festen äntligen över och nu är det vanlig vardag igen....
Planeringen inför studenten gjordes som tur var med goda vänner som vi skulle ha en gemensam fest med, för att våra barn har umgåtts sedan 6 års ålder minst och alla fyra tog studenten denna soliga varma dag.
Det blir så mycket lättare och trevligare att planera i hopa för både oss vuxna och ungdomarna, och allt blev väldigt lyckat.

Dagen började för Joacim med champange frukost klockan 7 på fredags morgonen och sen var det utgång på skolan klockan 13 för ungdomarna och deras nya liv började........
Sen åkte dom rundor på stan i ett släp efter traktor och anlände till festen där släkt och vänner väntade. När dom anlände skålade vi i champange och festen var i full gång.
Vi föräldrar hade skrivit en sång till våra studenter som vi sjöng för alla under middagen och den blev mycket populär.Vi hade skrivit lite smått och roligt om våra barn.

Maten bestod av en härlig buffe`med fläsk file och kyckling file potatis gratäng och massor av annat. Smakade jätte gott.
Senare blev det kaffe och tårta och då var det förstås tårtor med bilder på barnen, goda och så fina.
Festen varade hela natten och alla våra ungdomar var exemplariska och deras vänner också. Dom försvann vidare in till stan och det var vi gamle som blev kvar och festade vidare,och det kändes lite av dagen efter.....men ibland måste man bara släppa allt och bara få va, även om det kan bli lite för mycket av det goda ibland.

Nu i söndags var det dax för Joacim att bege sig till sitt sommar jobb på scan och har nu avverkat 3 nätter och han tycker det är OK men man har inget liv när man jobbar säger han.......så sant välkommen till verkligheten lille pojk.

Skolan är nu slut och semestern närmar sig fast det är några veckor kvar för våran del. Hur ska denna sommaren bli ?? Ja man vet inte, en dag i taget inget planerat tyvärr.
Saknaden efter Evelina gör sig påmind varje dag, man ser och hör små sommar klädda lekande skrattande barn var man än är. Att bo så nära dagiset som vi gör är just nu bara en nackdel, det som innan var en sån fördel för oss.....

När man som vi har haft en tid med så mycket annat att tänka på och planera till som konfirmationen och studenten, så har ens egen sorg fått kliva åt sidan och nu bubblar den inom en som en vulkan och man inväntar ett utbrott . Jag vet det kommer men inte när...
Varje dag har man så klart skänkt Evelina en tanke och det är svårt att förklara hur man menar och känner....allt måste ut innan man kan vandra vidare på livets stig och samla nya krafter och invänta nästa utbrott ....

Nu hoppas vi på en varm lång sommar och att allt bara ska få kännas bra....trots allt

Vad är en Bal på slottet............

Äntligen har den förväntansfulla balen varit. Igår söndagen den 5 Juni blev Joacim hämtad här hemma, av sin morbror Stefan för att glida vidare till Degeberga i en Crysler 300 , för att hämta upp sin första dam......ja han hade äran att få föra två flickor till bordet. Den andra tjejen kom från Hörby så dom hade bestämt att hon skulle hämtas vid stationen i stan. Och det var ju väldigt snällt av henne, då det är en bit till Hörby och det var en fantastiskt fin och varm dag, så sitta i bilen för länge ville ingen.
Joacim hade en varsin armblomma att överlämna till tjejerna, och även lite att fukta strupen med i bilen på väg till Bäckaskog.
Vi körde också till Bäckaskog- slott för att beskåda, och fotografera alla vackra klänningar och stiliga par, och det fanns det gott om. När vi kom till Kiaby tog det tvärstopp och det blev snigelfart den sista km.....
Sen släpptes studenterna av vid en röd lång matta som dom skulle gå upp för, till allas förtjusning.<3


Sen minglade dom omkring, skrattade och hade trevligt innan det var dags att gå in på slottet, inta sina platser och avnjuta en underbar men kanske lite annorlunda middag. Efter det så spelade ett liveband, Sååå dääär bra var dom enligt Joacim men sen blev det DJ och musik i deras smak som varade till en bit efter midnatt............
Ingen tappade sin sko, och alla kom helskinnade och nöjda hem, vad jag har förstått..Joacim hade en fantastisk kväll och ännu en upplevelse att bära med sig i bagaget genom livet....

Om jag ska få nämna lillasyster Evelina denna dag. Så vet jag att hon var med på denna balen på slottet och höll ett öga på brorsan och hon bar den vackraste av dom vackraste klänningar och hon var en riktig prinsessa......hon hade bara älskat att få gå på bal...................

En Ängel till Låns av Humlan Milton

Detta är ett boktips: En Ängel till Låns av Humlan Milton. En sann berättelse om en liten pojke med cancer och deras resa med allt hemskt vad det innebär. Jag känner så igen mig i denna boken. Alla snabba händelseförlopp från att må ganska bra till att allt bara vänder till värsta mardrömmen. Inte nog med att dom befinner sig just på Lunds universitetssjukhus, och avd 64 där vi också tillbringade våra dagar in i det sista, kom fram till att våra vägar kanske har mötts, då Calle också gick bort i maj -09 precis som Evelina. Calle som boken handlar om blev också bara 4 år som Evelina, men han kämpade med sin cancer i 3 år av sina 4 år i livet.
Livet är grymt och ingen går säker. Det kan hända vem som helst och när som helst hur grymt det än låter men det är det som är verkligheten..
Jag känner igen alla Humlans tankar och känslor och hon får mig att känna mig normal mitt i allt helvete. Mina tankar är inte onormala......det är såhär man fungerar efter att ha mist sitt barn. det som aldrig fick hända , det hände...
Man funderar ideligen på om man har gjort något fel, när man bär barnet i magen, efter förlossningen och under upp växten......men jag gjorde ingen skillnad på någon av graviditeterna eller något annat.
Varför kan man inte sluta klandra sig själv för att man inte kunde rädda sin flicka , det är något vi försöker lära oss leva med.
Vad jag vill säga är att denna boken är helt fantastisk fast på ett mycket sorgligt sätt. Jag fick sluta läsa många gånger för jag såg inget för alla tårarna och känslorna över min egen förlust. Man känner så med familjen och man får uppleva sjukvården och alla dess fel och brister och hur det är att försöka leva vidare och ta hand om allting som man måste göra efter att någon gått bort.
Vi har själva upplevt allt detta, så det blev en mycket stark läsning, och förstod dom fullt ut. Detta är en bok för alla, inte bara för dom som lever med ett cancersjukt barn, utan för precis alla. Man vet aldrig när det händer............

Tack till Humlan för att du delat med dig av Calles resa. jag har hela tiden velat skriva en bok men aldrig vetat hur jag ska börja, men i denna bok står precis allt jag själv velat få fram.........