lördag 29 september 2012

Hösten


Hösten har landat. Nu går vi in i den tiden på året som brukar vara väldigt mörk och trist.
Men ibland kan den vara väldigt ro givande och trivsam också.
En lördag som denna sitter man här och undrar vad man ska göra idag. Det är helg och man har längtat hela jobb vekan efter denna dagen ,men när den väl är här så vet man ändå inte varför man har längtat efter den. En lördag som alla andra lördagar den senaste tiden.
Man sover i en evighet för att sen ändå vara helt slut i kroppen när man väl stiger upp.

Idag kan man läsa i Kristianstadsbladet om Ebba som kämpat mot sin cancer och gör en enorm insamling mot cancern. Det är härligt att läsa och se att det finns barn som det går bra för och att cancer monstret inte tar alla med sig. Lika mycket som man känner glädje för alla andra så gör det lika ont i en.
Man slås ner några pinn hål som man lyckats ta sig upp och frågan varför dyker upp igen.
Varför fick inte vår Evelina klara kampen ??

Nu är det dax att ta tag i dagen och försöka få något gjort, det finns alltid något som behöver röjas och göras så man kan skingra alla tankarna.

Trevlig helg alla där ute

torsdag 6 september 2012

I dag fyller Evelina 8 år.............

Vad är det för dag idag...jo det är Evelinas födelsedag....hurra hurra hurra.

Så kom då Evelinas födelsedag. En dag som man har haft i tankarna ett bra tag nu. Alltid lika känslosamt och sorgligt med dessa dagar.
Evelina fyller 8 år idag .....Det kan inte låta bli att komma i mina tankar att hon fick fira sina 4´ a första födelsedagar här på jorden med sin familj. Och idag då så firar hon sin 4´ e födelsedag med sina änglar kompisar i himlen.
Det är svårt att veta hur man ska gå igenom en sån här dag,  fast detta är fjärde gången vi får göra det.

När jag slutade jobbet i morse 05.30 så gick jag och fick 40 minuters skön massage. Sen efter det så körde jag upp till Evelinas viloplats i Åsum. Jag hade förberett kvällen innan med blommor och ljus och Evelinas mormor hade skickat ner en hjärtkrans av ljung med blombud.

När jag kom upp till kyrkogården var det alldeles tyst och vind stilla , solen var uppe och det såg ut att bli en fin dag. Jag plockar bort löv som fallit ner och tänder 6 ljus och placerar ut blommorna,  jag hade även tagit med mig två rosa ballonger som jag började blåsa upp,  första ballongen smäller rakt i ansiktet med en stor knall i denna tysthet,  jag blev först rädd men anade att Evelina busade med mig,
den andra lyckades jag bättre med och lyckades få fast den .

Jag sjöng och pratade med henne så som man gör med sina barn, fast med tårar som aldrig ville ta slut rinnande längs kinderna. Jag sa hej så länge till henne och att hela familjen kommer lite senare.

När man sen kommer hem och ska krypa ner och sova efter nattens jobb, så kommer attackerna och ångesten,  jag gråter och gråter samtidigt som magen krampar sig och jag kämpar efter luft,
ligger och halvskriker ut varför ,varför, och önskar att hon kom till mig.

Efter nästan 45 min i detta tillstånd så tar tröttheten över och jag somnar till hundens snarkningar och ser solen som försöker ta sig in genom rullgardinen.

Och nu efter 8 timmars sömn är det dax att tänka på hur resten av dagen ska bli.
Idag ska vi äta tacos som är Evelinas favorit, alltid när hon fick bestämma så blev det taco och ingen hade något emot det, så det har vi haft varje år, på hennes födelsedag. Sen skulle det bli en jodgubbstårta, men det slutade med att det blir kladdkaka, jordgubbar och grädde, vilket hon också gillade.

Sen när det mörknar i kväll så sänder vi upp en ljuslykta mot  himlen som vi gör varje år.
Det är en annorlunda födelsedag men det är väl bara så här vi kan visa att vi saknar henne och inte glömmer hennes födelsedag, för hon älskade verkligen att få fylla år.
Under sjukhustiden pratade vi om hennes kommande 5 års kalas som hon skulle ha och vilka hon skulle bjuda, och det var ju alla hon kände så klart.

Finns så många frågor men aldrig några svar. Vi längtar verkligen enormt mycket efter vår fina prinsessa, inget är detsamma hur vi än anstränger oss, för tankarna finns där hela tiden och den bittra verkligheten. Men vi kämpar på..........för det måste vi

Grattis Evelina på din 8 års dag/ vi älskar dig Pappa Mamma Emelie Joacim