Års dagen passerade

Då är det redan mitten eller snarare slutet på maj månad och sommaren tar fart. Vi har redan fått avnjuta några varma dagar här i Skåne, hoppas bara inte det var vad sommar vi ska få i år.
Evelinas års dag passerade som alla dagar på något sätt ändå gör, dock inte oberörd utan snarare en dag med inre kaos.

Det har nu gått 4 år sedan Evelina dog. 4 år sedan man för sista gången höll hennes lilla varma hand i sin, pussade ,kramade och talade om för henne hur älskad hon är.
Det är fortfarande helt ofattbart att hon inte finns med oss. Att detta kunde hända vår lilla flicka som var så full av livs glädje, kärlek och bus, och som hade hela livet orört framför sig.
Det går forfarande inte en lång stund utan att hon finns i mina tankar på något sätt, och det är med väldigt blandade känslor. Ibland med ledsamhet och tårar, men tankar som också kan framkalla ett leende på mina läppar och tårar fyllda av glädje av att fått dela så mycket underbart med denna lilla fantastiska flicka. Vart hon än gick så berörde hon allas hjärta på något sätt.

Hennes års dag som var den 9 maj och även då i år Kristihimmelsfärdsdagen, som är en speciell dag för alla troende. I år var det bara jag och Zack som var uppe hos Evelina och tände ljus och satte blommor, för resten av familjen hade kört till Göteborg för att se IFK Kristianstad spela SM Final.
Så det var en lite annorlunda dag på alla sätt och vis, så ensamt och tröstlöst.
När dom kom hem senare den kvällen sände vi upp en ris ballong till Evelina, som vi alltid gör till henne vid speciella tillfällen som just den här dagen är.

Jag har försökt piffa till Evelinas rum lite med nytt skrivbord till min data och en ny byrå. Tycker det blev ljust och ro fyllt , men det känns ändå så orätt att ta väck Evelinas saker. Man blir nog aldrig helt redo för det och det måste man kanske inte bli heller. Där finns fortfarande många saker kvar som Evelina har lekt med och gjort och även lite kläder och massor med foton, men hennes säng tog vi ut nu för att få lite mer plats till skrivbordet där jag sitter varje dag vid datan och har den finaste bild framför mig som jag någonsin kan ha.

Vår älskade lilla flicka är med oss vareviga dag och vart vi än är. Hoppet om att vi åter ska ses en dag kommer jag aldrig att ge upp.

Vi närmar oss års dagen igen ......

Nu har det gått en tid sen sist. Vardagen lunkar på i samma trall, men vi har varit iväg på en familje vistelse på Ågrenska. Det var en träff för vi som mist ett barn i cancer och som ordnades igenom barncancer föreningen. Det var inbjudna i från hela Sverige som var med på träffen. Små barn och unga vuxna som dom kallades hade egen träff och aktiviteter om dagarna, så Joacim och Emelie fick nya vänner att dela sin sorg och erfarenhet av att mista en syster och ändå vara stark och leva vidare. Vi träffade föräldrar från Värmland , Nybro, Umeå, Stockholm och Göteborg bla och vi hade trevliga dagar och delade vår erfarenhet som ängla förälder och kunde få råd och stöd hur vi går vidare. Alla var vi där av samma anledning. Träffade två föräldrar som jag följt genom deras svåra tid genom deras bloggar och dom hade även läst min. Konstigt men kändes ändå fint på något sätt för det känns ju som om man redan känner varandra.
Vi hade jobbiga dagar med föreläsning med en psykolog och präst och även ett besök av en barnonkolog. Frågorna var många som vi ville ha ett bra svar på, men det kunde man så .klart inte få på allt. Som den ständiga frågan om Varför.!?
Vi åt i mängder och fikade ständigt och skrattade lite också, så dagarna där gav lite av varje. Vi hade en mammabastu kväll och en pappabastu kväll där vi ventilerade en del och även tog ett dopp i det kalla havet.
Miljön på denna lilla Armundsön där Ågrenska ligger (ca en mil utanför Göteborg) är helt fantastisk och kan få alla att slappna av. Klippor och underbart hav.

Då är snart dagen här igen. Dagen då Evelina lämnade oss, eller dog som vi lärde oss att vi måste säga..
Det är fortfarande lika ofattbart än i dag att vårt liv blev så här. Det sägs att det är en mening med allting, men inte fan finns det någon mening med att våra barn tas i från oss och att dom inte får leva sitt liv och få egna barn och allt vad det innebär. Nej någon mening finns det verkligen inte...........

På torsdag är det den 9 maj och då 4 år sedan Evelina fanns hos oss och pussades och kramades för sista gången. Det är helt otroligt vad åren går fort, men inte fort nog ändå.
Älskad och saknad i evighet fina Evelina.