Evelina kämpar mot leukemin

Tacksamhet och Lycka ??

2012-01-02T15:27:00.002+01:00

God fortsättning till er alla.
På nyårs afton satt jag och pratade med en vän och vi kom in på orden lycka och tacksamhet. Enligt min vän så har dom orden samma betydelse, men jag var inte överens om det men hade svårt att förklara mig just då. Så nu har jag funderat på det till och från och försöker komma på vad det är jag egentligen själv menar med dom orden. Här är kanske en förklaring:

LYCKA : Lycka för mig innebär glädje som är svår att dölja, som bara syns på en och bubblar inom en. Lycka är att få vara tillsamman dagligen med dom man älskar, skratta och göra saker tillsammans. Lycka är när något svårt vänds till något glädje fullt och lyckas istället för att miss lyckas.....

TACKSAMHET : Tacksamhet för mig är nog mer att jag är tacksam att jag är en av dom som har ett jobb,ett hem,en familj och mat för dagen. Jag är tacksam att vi får vara tillsammans varje dag, för man vet aldrig när något ont sker.

Jag kan hålla med min vän att dom orden står för mycket lika, men på djupet berör dom mig helt olika.
Ex när Evelina var på sjukhuset i Lund och vi inväntade ett svar av läkarna om Evelina hade svarat bra på medicinen eller ej.
Läkaren kommer till oss och säger: Vi har ett mycket glädjande besked, er flicka har 0,5 cancer celler kvar och svarat på medicinen.
Den LYCKAN vi kände då är helt obeskrivlig....Vi skulle klara det här..Evelina skulle klara det här och vi skulle få fortsätta att leva ihop som en enda stor lycklig familj....Den lyckan man kände då den syntes på utsidan på oss och den rusade runt i hela kroppen och det var så underbart. Det är Lycka för mig men den lyckan varade inte länge.

Idag när vi har förlorat vår älskade dotter så har jag också förlorat tron på lycka men skulle hemskt gärna vilja få känna den igen. Det är inte att jag inte är lycklig över mina två andra älskade barn, jag älskar dom och utan dom finns jag inte. Jag är lycklig att jag har dem men det är Lycka på ett annat sätt.

Och tacksam för mig idag är att jag är tacksam för dom 4 åren jag fick med Evelina.....och så tacksam att vi andra fortfarande får vara tillsammans även om det är med stor smärta att vi alla inte får vara det.

Tror inte att det blev sagt som jag menar för det är så svårt att sätta ord på hur man känner..........

Gott Nytt År

2011-12-31T15:28:00.002+01:00

Ännu ett år har nu gått, endast några timmar kvar på 2011.
Året kan väl samman fattas i att ha varit ett helt vanligt år...inga speciella lyckorus.

Det enda utöver det vanliga har varit att vår stora son Joacim tog studenten denna sommaren och det blev lite extra festligheter så klart. Emelie som har varit en trogen handbolls spelare sedan 8 års ålder har nu tagit ett uppehåll från det tyvärr och nu har vi inga aktiviteter mer att fylla våra helger och fri tid med.

Allt som oftast kommer tankarna på lilla Evelina som fattas oss varje dag. Man undrar hur allt hade varit nu och vad vi hade gjort om dagarna.

Denna saknad och smärta man bär på var eviga dag går inte att beskrivas i ord.
Vi är så oerhört tacksamma och lyckliga för vad vi har i dag och den familj vi är, men lika tacksamma som vi är så är vi lika olyckliga att vi inte fick vara den familj vi hade skapat och leva tillsammans resten av våra liv.....

Gott Nytt År alla där ute......
Ta hand om varandra..........

Julafton

2011-12-24T12:06:00.003+01:00

Tomteflicka på dagis

Vi önskar alla våra vänner och blogg läsare en God Jul....Alla föräldrar och barn som får tillbringa julen på sjukhus mm. Vi firade vår julafton 2008 på Lunds barn onkolog. Det var en minsta sagt en annorlunda jul. Att få fira jul med andra sjuka barn och föräldrar har fått en att inse att julen inte bara är glädje. Det var i och för sig en enorm glädje ändå för vi hade vår älskade flicka hos oss och vi firade jul tillsammans.....vår sista riktiga jul..... Evelina och Erik jul fina <3

Idag firar vi en annorlunda jul....en jul stämning med många blandade känslor....sorgen ,saknade,hopplösheten och förtvivlan.........glädjen att vi har våra andra barn hos oss och glädjas och vara lyckliga över vad vi har idag.......

Evelina Joacim Emelie Julen 2008

Blandade dagar....

2011-11-29T08:55:00.004+01:00

Emelie och jag var hos Evelina och gjorde lite fint efter " Berits " framfart

Då var vi inne i slutet på November och julafton är snart här och ett nytt år närmar sig.
Det blev lite julpyntat i år i alla fall, det är ju så mysigt och lite rogivande med alla ljus och stjärnor i fönstren.
I Evelinas fönster hänger en rosa stjärna bland alla änglarna. Hennes favorit färg är rosa och hon hade säkert gillat den. Hon ser kanske sitt fönster till sitt rum från himlen men är nog lite sur för att det är så smutsigt så hon knappt kan se in, så det får bli en puts nu efter stormen som drog fram.

Några julklappar är dess värre inte inhandlade än och vet heller inte när det kommer att bli. Joacim och Emelie är så stora nu så dom önskar sig inget för dom tycker dom har allt och jag kan nog instämma med det, men något blir det väl ändå.
Det jobbiga med att åka in till stan och ränna omkring i affärerna är alla saker och kläder som påminner om Evelinas tid, till henne var det inga problem att handla det fanns hur mycket som helst.

Här hemma har vi både bra och dåliga dagar och allt rullar på som vanligt. Joacim är arbetslös men arbetssökande och sitter dygnet runt vid sin data som även kallas "flickvännen". Det är ju lite tråkigt såklart att det är så, men det är dåligt med jobb och ännu sämre om man inte har körkort. Vi är på honom om att han kunde ligga i och ta sitt körkort, men vårt tjat biter inte på vår 19 åring. Han tycker han har det jättebra nere i sin källare.

Emelie kämpar på med skolan och dom har en del prov, samtidigt som hon ska bestämma sig vad hon ska läsa vidare på för linje.
Jag skulle bli glad om hon läste vidare inom vården, vilket jag själv skulle gjort idag om jag var ung. Men nu är det ju inte jag som skall bestämma åt henne utan hon själv. Det blir säkert bra vad hon än tänker sig, men det är verkligen inte lätt att vid 15 års ålder veta vad man vill bli.

Ja det är väl lite så vi har det just nu. Grejar lite nere i vår källare och försöker få i ordning. Det är ju hemskt vad man samlar på sig saker egentligen. Vi har ju en hel del leksaker och annat som är Evelinas och jag är inte redo att göra mig av med något och hoppas att Joacim och Emelie ska kunna ha det till sina barn en gång......

Om sorgen

2011-11-09T18:00:00.005+01:00

November månad....mörkt och ruggigt ute.
Tänk om allt hade fått vara annorlunda, tänk om den dagen aldrig hade hänt....
Vad förstår ett barn ?? Just 4 år fyllda, och älskar livet....
Vad vet man om hur det ska kännas att mista sin lillasyster och dotter ?? Endast 4 år gammal.....

Det är nu 3 år sedan Evelina blev sjuk och allt förändrades för oss...
Det är 2,5 år sedan hon lämnade oss för att möta något vi inte vet något om,,,vi bara hoppas att det är något fint....
Människor omkring oss, familj och vänner kan säkert tycka att 2,5 år är en lång tid och nu bör allt gå åt rätt håll igen...
Men för oss är det som om det hände för 2,5 minut sedan.....
På näthinnan finns bilden kvar av Evelina som vi såg henne sista gången.....och den är oerhört plågsam.
I huvudet hör man hennes gulliga röst, alla frågor och våra försök till svar.....men minnet börjar svaja och viktiga stunder vi hade tillsammans minns jag ej klart längre och det gör mig både ledsen och rädd..........

Svårt att sätta ord på känslan och alla tankarna man har dagligen.....
Det är ganska lätt att bli bitter på allt och gå helt in i sig själv och sorgen....
Det är inte normalt att ens barn ska lämna en och det blir en helt ny upplevelse för syskon och föräldrar att ta sig igenom och att försöka leva med......

Åren går ändå....det kommer alltid ett sommarlov.....det blir alltid en jul......men lika mycket som alla andra gläds åt detta är det en oerhört svår tid för oss andra, som finns kvar att ta oss igenom.........

Man vill inget hellre än att gå vidare .....att kunna glädjas åt något igen och att det ska finnas ett lugn i själen....men hur och när ??
Jag kan nog uppfattas som en sur och egoistisk person idag.......... men att bli så enormt lurad på livet, kan bara skada en......

Egentligen är jag en ganska omtänksam person som vill göra alla andra till lags och sätter mig själv åt sidan......men ibland känns det som om den bästa delen av mig följde med Evelina till himlen......

Oktober..

2011-10-15T15:04:00.004+02:00

Ja då var vi ända framme i Oktober månad. Det är helt otroligt vad tiden och dagarna går fort.
Det var ju ett tag sedan jag skrev på bloggen, och det är väl mest för att jag inte vet vad jag ska skriva om längre.
Våra dagar består mest av att jobba, gå i skolan, städa och laga mat. Emelie har tack o lov sin handbollsträning och lite matcher då och då, så ibland har vi lite att hitta på.

Oktober är ännu en månad full med dåliga minnen för mig. Jag kan minnas natten då Fagge ringde mig på jobbet och sa att Evelina hade jättehög feber som inte gick ner...minns dock inte om jag körde hem eller sa att vi skulle avvakta tills morgonen.
Sen började tider med förkylning och feber och läkarbesök på vårdcentralen.
Först en pencillinkur som inte tog ett dugg och sen ett nytt besök på vårdcentralen där dom sa att Evelina hade öroninflammation och hon fick en annan kur. Verkade inte den på ett par dagar så skulle vi höra av oss igen. Och den kuren tog inte heller utan Evelina blev ju bara hängigare för varje dag, så vi åkte till vårdcentralen igen där dom skickade oss vidare till barnakuten och ännu fler prover som slutligen visade sig i att vår dotter hade leukemi. Det absoluta svaret om leukemi fick vi senare i Lund några dagar senare. Närmare bestämt den 27 oktober........

Ja som ni kan förstå så är jag inte mitt rätta jag nu heller. Känner mig så trött, yr och har allt som oftast huvudvärk. Vad det beror på vet jag inte men har fått en tid till provtagning för att se om det går att göra något åt, eller det är så här det är bara.

Blir så glad av att se att det fortfarande finns några där ute som ändå läser bloggen och lämnar en kommentar då och då, det stärker fortfarande mig. Blev speciellt glad av att läsa en mammas kommentar. Hon hade visst barn nere på Evelinas dagis och skrev att Evelinas minneshylla fanns kvar. Jag fick tårar i ögonen och tänkte tillbaka på tiden när Evelina var på dagis, hon älskade sitt dagis och ville sällan gå hem. Det värmer i hjärtat att höra att dom fortfarande har bilder kvar av henne och att hon fortfarande får leka där,för det gör hon nog.

Den lilla ängeln som vi säljer till förmån för barncancerfonden finns fortfarande att köpa om man är intresserad. Och vill man hjälpa till att sälja i sin affär mm så är det bara att höra av sig till Evelinas mormor Rose-Marie Juhlin 0430-50620 eller 0702451002. Finns lite bilder i några av inläggen på änglarna.

En dag kommer vi att åter mötas
Jag kommer att få hålla din lilla hand i min
Och kan smeka din så lena kind
Vi kan skratta leka och skoja
Kan få höra dig säga : jag älskar dig mamma
Och då kan jag få svara att Jag älskar dig min fina prinsessa
Lova att aldrig lämna mig igen........

Evelina 7 år....älskad - saknad

2011-09-06T17:46:00.005+02:00

.

Idag fyller vår fina underbara lilla Evelina 7 år. Att inte få uppleva den dagen tillsammans och även alla andra dagar är helt ofattbart och otröstligt.
Evelina har fått ballonger och blommor idag och när det blir mörkt sänder vi upp en minnes lyckta till henne fylld med kärlek och hoppas att hon kan se och känna den.
7 år idag. En stor tjej nu och man undrar förstås hur allt skulle varit och hur hon skulle varit och sett ut. Helt underbart glad snäll och så otroligt söt och go som hon alltid var så klart. Men för oss och i våra minnen och hjärtan kommer Evelina alltid att vara 4 1/2 år..........

Semestern över......

2011-08-26T20:52:00.003+02:00

Ja då är semestern slut för denna gången...fast vi har faktiskt redan jobbat en vecka och den var riktigt lång,men nu är det helg..

Sommar och semester ger en ännu mer saknad och längtan efter vår lilla flicka.På somrarna åker man till djurparker ,badar och mycket annat roligt tillsammans för det är då man har så mycket tid för varandra. Så visst har det varit en sommar och semester med tårar,tankar och längtan i mängder....

Vi har varit i sommar stugan en vecka och Emelie hade två kompisar med sig så vi hade lite liv och ljud i stugan och det kan behövas ibland. Vädret har väl inte varit det bästa men 2 dagar vid stranden i Bergkvara fick vi i alla fall. Tjejerna hade roligt tillsammans vad jag kan förstå. Dom träffade några killar och fick åka Jet ski och motorbåt.

Där i stugan fick jag den kloka ide`n att vi skulle boka en resa till värmen (fast vi hade diskuterat det lite innan) ,sagt och gjort så blev det en resa till Turkiet och vi skulle få värme och sol i mängder. Så i måndags morse kom vi hem från den resan som var riktigt härlig och till belåtenhet för oss tre som var där. Joacim var hemma och passade djuren och huset. Han åker till Cypern med kompisar på måndag,så han får också sin del av sol och värme.

Sist vi var i Turkiet och Alanya var 2006 och Evelina var också med oss,det var hennes första resa till utlandet. Vi bodde inte långt i från det hotellet vi hade då, men ville inte ha samma ändå. Vi träffade faktiskt en kille som jobbade på hotellet vi var på 06 men som nu var kypare på en resturang som vi hamnade på och Fagge och han tittade på varandra och sa: dig känner jag igen. .. ganska kusligt och konstigt för det är ju faktiskt 5 år sedan och hur många gäster har dom inte egentligen.??

Vi hade i alla fall en riktigt varm och solig sista semester vecka och det känns bra nu när man är hemma i trista Sverige vädret igen......

Vardagen rullar på i sakta takt. Emelie har börjat 9an och Joacim är arbets sökande men ska plugga upp några ämnen i väntan på jobb. Jag och Fagge jobbar på som vanligt men är oftast trötta och slitna , både inombords och utombords. Det sägs ju att tiden läker sår....men det är bara ett ytterligare dumt ordspråk som det inte finns det minsta sanning i.

Om två veckor fyller vår älskade lilla flicka 7 år i sin himmel....men hon fick bara vara med oss i 4 år och 8 månader...det gör fruktansvärt ont ska ni veta....

Änglarna som finns.......

2011-08-08T15:51:00.004+02:00

Sommaren

2011-08-08T10:00:00.002+02:00

Evelina på Cypern-07

Nu har snart hela sommaren passerat och semestern över för denna gången. Man hinner aldrig med så mycket som man vill, men vilat upp oss det har vi verkligen gjort. Vi har dock en utlandsresa framför oss innan skolan och jobben kallar. Det ser vi verkligen fram emot, blev bestämt för en vecka sedan, så det blir ett härligt slut på semestern att bära med sig in i hösten och vintern.
Så klart har det inte gått en enda dag utan att vår Evelina funnits med oss i våra tankar, och en stark längtan och önskan att hon skulle varit här med oss. När vi är på stranden så är där alltid glada badande barn och smärtan gör sig extra påmind hela tiden, det är något vi måste lära oss leva vidare med, men ofta känns det helt omöjligt att man ska kunna gå vidare .

Emelie har haft ett roligt sommarlov vad jag har förstått och varit med sina kompisar så gott som varenda dag. Just nu är vi några dagar i Knäred hos min mamma och Emelie är med oss, det är inte ofta hon är det men när hon är det så är det jättemysigt.
Storebror Joacim är inne på sin sista jobbvecka och har jobbat hela sommaren, men fick tyvärr ingen förlängning på jobbet , vilket vi hade hoppats på. Så nu får vi se vad han ska hitta på...

Barnens morfar har varit hemma några veckor i sommar, han har inte varit hemma sen Evelina begravdes -09
Morfar har en hel del vänner, syskon och så klart oss barn som han ska hinna med och träffa under sin tid här. I normala fall så bor han i New York, sen 30 år tillbaka, men har trots avståndet både kommit hem ofta och ringt mycket så barnen har ändå en bra kontakt med honom tycker jag.

Jaha nu är det väl bara till att sätta fart och få lite gjort av allt som man hade tänkt nu när man var ledig, måla och röja garderober mm men kommer solen så skjuter vi det åt sidan igen och åker och badar.....det finns ju alltid kvar och man kan ta tag i det en annan gång som orken faller på.

Fortsatt trevlig sommar alla / Kram

När vi går längs stigen.......

2011-07-06T20:25:00.003+02:00

Vilken otroligt fin sommar det börjar bli. Den ena dagen varmare än den andra. Ganska jobbigt med denna värmen men man ska ju inte klaga, det kunde ju regnat.
Vi brukar åka upp till skogen som ligger vid kyrkogården och gå långa rundor med hunden ( eller springer vi ) och en mer ro givande och skön plats att vara på vet jag inte om finns egentligen. Man känner närheten av Evelina när man går där.Dels för att vi varit där tillsammans ett antal gånger och haft picknick och även dragit henne på pulka där uppe. Det är med blandade känslor man går dä . Man kan le för sig själv och minnas henne springa framför en och se henne stanna och plocka blommorna som finns där. Och sen kan man låta tårarna rinna hejdlöst och skrika rakt ut sin smärta ,ingen ser ingen hör, bara Evelina och jag.....

Längs stigen känner man doften av smultron, och det lyser alldeles rött på vissa ställen. Det luktar så gott och man blir lite sugen på att plocka några. Först tänker jag på alla djuren som springer där och kissar och sånt. Men sen tänker jag...vad kan lite kiss skada mig egentligen, jag har redan utstått det värsta tänkbara. Jag bestämde mig för att plocka två stycken. Ett till Evelina och ett till mig, och jag kan tala om att dom smakade helt underbart.
Det lyser helt lila av alla blommor runt omkring oss, och man blir nästan tårögd av att se så vackert det är i skogen nu. Varje årstid har sin skönhet på olika sätt,men just nu är det så fint med alla blommorna. Kan inte låta bli att fundera på hur det ser ut på den plats där Evelina befinner sig nu och där vi ska åter mötas. Jag inbillar mig att där är varmt, grönt,ljust och massor av blommor och träd.........om man ändå kunde få ett svar på det

Midsommar helgen över.....

2011-06-26T20:32:00.002+02:00

Ja då har man fått vara lite extra ledig från jobbet ,men dagarna går ju så fort.
Midsommarafton firade vi med våra goa vänner och då hemma hos familjen Cartne i år..
På morgonen var jag hos Evelina och lämnade henne en midsommar krans från min mamma och en midsommar bukett, tände ljus och gjorde lite fint och talade om för henne att det var midsommar och att vi skulle vara med våra vänner och att alla saknar henne så mycket....
Vi har slutat gå ner till "Gröningen" där villa föreningen alltid har en midsommarstång och dans kring den och godis till barnen. Sist vi var där var midsommar 2008 och Evelina var med oss och tycker det är jätte kul med dans mm, så det är bara till att plåga sig i onödan med att gå dit och se alla glada,fina sommar klädda barn som dansar och har roligt.
I stället bakade jag bröd som jag skulle ta med mig och packade ner lite annat smått och gott inför dagen.
Åsa hade gjort en massa roliga lekar och stämningen blev på topp och så klart vann mitt lag. Det är alltid kul att göra någonting och inte bara sitta still och äta en massa. Åt gjorde vi förstås en hel del också. Det va potatis ,sill och pajer och silla tårta och en massa annat så mätta blev vi. Det blev en hel del snaps visor och vätska till det också.
Dagen och kvällen blev helt perfekt och mycket trevligt som alltid.

Nu är det bara fyra veckor kvar innan semestern och den är väldigt efter längtad. Vi har inget bestämt vad vi ska göra på vår ledighet utan tar dagen som den kommer.

Travlig sommar alla blogg läsare

Studenten och allt runt omkring....

2011-06-15T20:34:00.003+02:00

EMELIE & JOACIM

Då var den efterlängtade student festen äntligen över och nu är det vanlig vardag igen....
Planeringen inför studenten gjordes som tur var med goda vänner som vi skulle ha en gemensam fest med, för att våra barn har umgåtts sedan 6 års ålder minst och alla fyra tog studenten denna soliga varma dag.
Det blir så mycket lättare och trevligare att planera i hopa för både oss vuxna och ungdomarna, och allt blev väldigt lyckat.

Dagen började för Joacim med champange frukost klockan 7 på fredags morgonen och sen var det utgång på skolan klockan 13 för ungdomarna och deras nya liv började........
Sen åkte dom rundor på stan i ett släp efter traktor och anlände till festen där släkt och vänner väntade. När dom anlände skålade vi i champange och festen var i full gång.
Vi föräldrar hade skrivit en sång till våra studenter som vi sjöng för alla under middagen och den blev mycket populär.Vi hade skrivit lite smått och roligt om våra barn.

Maten bestod av en härlig buffe`med fläsk file och kyckling file potatis gratäng och massor av annat. Smakade jätte gott.
Senare blev det kaffe och tårta och då var det förstås tårtor med bilder på barnen, goda och så fina.
Festen varade hela natten och alla våra ungdomar var exemplariska och deras vänner också. Dom försvann vidare in till stan och det var vi gamle som blev kvar och festade vidare,och det kändes lite av dagen efter.....men ibland måste man bara släppa allt och bara få va, även om det kan bli lite för mycket av det goda ibland.

Nu i söndags var det dax för Joacim att bege sig till sitt sommar jobb på scan och har nu avverkat 3 nätter och han tycker det är OK men man har inget liv när man jobbar säger han.......så sant välkommen till verkligheten lille pojk.

Skolan är nu slut och semestern närmar sig fast det är några veckor kvar för våran del. Hur ska denna sommaren bli ?? Ja man vet inte, en dag i taget inget planerat tyvärr.
Saknaden efter Evelina gör sig påmind varje dag, man ser och hör små sommar klädda lekande skrattande barn var man än är. Att bo så nära dagiset som vi gör är just nu bara en nackdel, det som innan var en sån fördel för oss.....

När man som vi har haft en tid med så mycket annat att tänka på och planera till som konfirmationen och studenten, så har ens egen sorg fått kliva åt sidan och nu bubblar den inom en som en vulkan och man inväntar ett utbrott . Jag vet det kommer men inte när...
Varje dag har man så klart skänkt Evelina en tanke och det är svårt att förklara hur man menar och känner....allt måste ut innan man kan vandra vidare på livets stig och samla nya krafter och invänta nästa utbrott ....

Nu hoppas vi på en varm lång sommar och att allt bara ska få kännas bra....trots allt

Vad är en Bal på slottet............

2011-06-06T21:22:00.008+02:00

Äntligen har den förväntansfulla balen varit. Igår söndagen den 5 Juni blev Joacim hämtad här hemma, av sin morbror Stefan för att glida vidare till Degeberga i en Crysler 300 , för att hämta upp sin första dam......ja han hade äran att få föra två flickor till bordet. Den andra tjejen kom från Hörby så dom hade bestämt att hon skulle hämtas vid stationen i stan. Och det var ju väldigt snällt av henne, då det är en bit till Hörby och det var en fantastiskt fin och varm dag, så sitta i bilen för länge ville ingen.
Joacim hade en varsin armblomma att överlämna till tjejerna, och även lite att fukta strupen med i bilen på väg till Bäckaskog.
Vi körde också till Bäckaskog- slott för att beskåda, och fotografera alla vackra klänningar och stiliga par, och det fanns det gott om. När vi kom till Kiaby tog det tvärstopp och det blev snigelfart den sista km.....
Sen släpptes studenterna av vid en röd lång matta som dom skulle gå upp för, till allas förtjusning.<3

Sen minglade dom omkring, skrattade och hade trevligt innan det var dags att gå in på slottet, inta sina platser och avnjuta en underbar men kanske lite annorlunda middag. Efter det så spelade ett liveband, Sååå dääär bra var dom enligt Joacim men sen blev det DJ och musik i deras smak som varade till en bit efter midnatt............
Ingen tappade sin sko, och alla kom helskinnade och nöjda hem, vad jag har förstått..Joacim hade en fantastisk kväll och ännu en upplevelse att bära med sig i bagaget genom livet....

Om jag ska få nämna lillasyster Evelina denna dag. Så vet jag att hon var med på denna balen på slottet och höll ett öga på brorsan och hon bar den vackraste av dom vackraste klänningar och hon var en riktig prinsessa......hon hade bara älskat att få gå på bal...................

En Ängel till Låns av Humlan Milton

2011-06-03T17:29:00.005+02:00

Detta är ett boktips: En Ängel till Låns av Humlan Milton. En sann berättelse om en liten pojke med cancer och deras resa med allt hemskt vad det innebär. Jag känner så igen mig i denna boken. Alla snabba händelseförlopp från att må ganska bra till att allt bara vänder till värsta mardrömmen. Inte nog med att dom befinner sig just på Lunds universitetssjukhus, och avd 64 där vi också tillbringade våra dagar in i det sista, kom fram till att våra vägar kanske har mötts, då Calle också gick bort i maj -09 precis som Evelina. Calle som boken handlar om blev också bara 4 år som Evelina, men han kämpade med sin cancer i 3 år av sina 4 år i livet.
Livet är grymt och ingen går säker. Det kan hända vem som helst och när som helst hur grymt det än låter men det är det som är verkligheten..
Jag känner igen alla Humlans tankar och känslor och hon får mig att känna mig normal mitt i allt helvete. Mina tankar är inte onormala......det är såhär man fungerar efter att ha mist sitt barn. det som aldrig fick hända , det hände...
Man funderar ideligen på om man har gjort något fel, när man bär barnet i magen, efter förlossningen och under upp växten......men jag gjorde ingen skillnad på någon av graviditeterna eller något annat.
Varför kan man inte sluta klandra sig själv för att man inte kunde rädda sin flicka , det är något vi försöker lära oss leva med.
Vad jag vill säga är att denna boken är helt fantastisk fast på ett mycket sorgligt sätt. Jag fick sluta läsa många gånger för jag såg inget för alla tårarna och känslorna över min egen förlust. Man känner så med familjen och man får uppleva sjukvården och alla dess fel och brister och hur det är att försöka leva vidare och ta hand om allting som man måste göra efter att någon gått bort.
Vi har själva upplevt allt detta, så det blev en mycket stark läsning, och förstod dom fullt ut. Detta är en bok för alla, inte bara för dom som lever med ett cancersjukt barn, utan för precis alla. Man vet aldrig när det händer............

Tack till Humlan för att du delat med dig av Calles resa. jag har hela tiden velat skriva en bok men aldrig vetat hur jag ska börja, men i denna bok står precis allt jag själv velat få fram.........

Ännu en Evelinadag.......

2011-05-29T11:14:00.004+02:00

Idag den 29 maj, är det 2 år sedan du begravdes......kistan stängdes och det var allra sista gången vi kunde se vår fina flicka.
Jag är så rädd för att glömma...glömma hur din röst lät, din doft i ditt silkesmjuka vita hår, hur det kändes att hålla dig i handen och alla dina fina hittepå sånger, hur sjöng du dom?
Jag vill aldrig glömma alla stunder med dig........men nu känns det som en evighet sen vi sågs
Idag är det bara en Evelinadag inget annat ............ vi ses snart älsklingen

Joacim 19 år

2011-05-23T20:47:00.003+02:00

Idag fyller vår lille kille 19 år...... Helt otroligt vad tiden rullar på och själv har man också blivit äldre,fast det syns knappt.
En dag som denna skulle vi gärna ha velat fira med både tårta och kalas, men allt sånt är betydelselöst på något sätt för oss alla som är kvar här. Visst firar vi men inte på det sättet man skulle vilja, den äkta glädjen lyser fortfarande med sin frånvaro.
Vi är så glada att vår först födde har blivit så här gammal och blivit ganska vuxen och livet leker än så länge, men snart börjar allvaret med jobb och allt vad det innebär...
Vi åkte in till stan och avnjöt en god middag på resturang O`learys och man blev både mätt och trött efteråt........men sen fick det ändå bli en halv timmes promenad i skogen med hunden och där var så frid fullt och skönt nu i kväll.
Vi har ju precis av verkat en konfirmation och om 3 veckor är det dax för studenten så vi tyckte det räckte med att fira det i år.
Annars går dagarna på av sig själv, fast det blåser ganska mycket mot vind här hemma just nu..men vi hoppas att det snart kommer lite bättre tider för oss.

Kram och Grattis till Joacim..Vi älskar dig/ Mamma,Pappa, Emelie & Evelina

Emelies konfirmation

2011-05-16T19:55:00.008+02:00

Då var det vanlig vardag igen med jobb och skola. Den senaste veckan har handlat om diverse bestyr med att ordna inför Emelies konfirmation som var i Lördags nu den 14/5 .
Det är ju en hel del att tänka på som ska inhandlas, som klänning,skor blommor och presenter och allt som gästerna ska få ta del av. Men sent i fredags kväll,så var dukningen mm färdigt, fast det blev ändå en runda till affären på lördag fm för att kompletera lite av varje.
Släkten samlades i Åsum kyrka kl 14 för att få delta vid Emelies konfirmation och se det fina teaterspel dom hade tränat in. Emelie spelade Adam och gjorde det jättebra men var nog inte så lik honom... Konfirmanderna sjöng sen väldigt fint Himlen är oskyldigt blå av Ted Gärdestad och då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre.......sist vi satt i denna kyrkan (eller överhuvud taget varit i en kyrka) så var det ganska exakt 2 år sedan, då vi begravde vår älskade fina " Lina". Då sjöng Emil Sigfridsson bla Himlen är oskyldigt blå, den är så underbart fin.
Konfirmanderna var alla så fina i sina kåpor och flickorna i sina fina frisyrer och allt var väldigt fint. MEN, det var en väldigt jobbig stund för både Fagge och mig och alla hemska minnen bara välde över en. Men vi var tvungna, detta var ju Emelies dag.
När nattvarden var tagen och allting slut så samlades vi borta vid Evelinas grav och tände ljus och la blommor och tankarna var hos henne.....som alltid.Gästerna och vi körde hem och vältrade oss över en underbart god smörgåstårta och sen lite kaffe på det.
Vid 19 tiden kom ännu mera gäster som är våra goda vänner, Cartnes, Jeppssons och Löfqvistarna och ännu en smörgåstårta åkte fram. Det intogs lite vin, öl och whisky mm så stämningen blev lite mer fartfylld. Vi oddsade på schlagerfestivalen och hörde bidragen, men under röstningen blev det musik av andra toner och även några danssteg.Emelie hade huset fullt med kompisarsom fick beskåda lite tokiga vuxna, men ibland är det skönt att bara släppa allt och bara va.......

2 år av sorg och saknad............

2011-05-09T06:29:00.005+02:00

Det finns inga ord att beskriva hur man känner och tänker idag..................
Om jag ändå skulle försöka så kan jag bara säga att denna dagen har funnits i tankarna den senaste veckan. Man går igenom minut för minut i tankarna, man ser bilden av en sjuk lidande flicka i sin säng när man blundar........Tänker på att det var sista gången jag duschade henne och sen torkade henne och satt kvar med henne i famnen en stund för att göra henne varm igen...
Man tänker: vad kunde vi gjort annorlunda för att få ha henne kvar hos oss.......Vi hann aldrig ta farväl.........det får vi bära med oss resten av våra liv tills vi möts igen, för det gör vi ..........

Du föddes av kärlek och kärlek du oss gav,
Ditt leende lyste upp allas vår dag.
Din tid här på jorden blev allt för kort,
men i vårt minne du lever för gott.
Vi saknar dig så vår kära prinsessa,
och vet att åter en dag vi kommer att träffas.
Du kämpade tappert och gav aldrig upp,
men Gud ville ha den vackraste han gjort.
Nu finns du bland Änglar och fortsätter ge,
ge av din kärlek,värme och lek.

Denna fina dikt skrev en arbetskamrat till mig som heter Tina Nordberg.
Tack Tina, du har ett gott hjärta/ Kram

Det finns ju inga ord för att kunna beskriva vår kärlek,sorg,längtan och saknad. Men med denna film kan vi visa den kärlek Evelina gav oss och vi henne i dom 4,5 år som hon fick finnas hos oss............

ÄLSKADE DOTTER OCH LILLA SYSTER VI SAKNAR OCH LÄNGTAR EFTER DIG SÅ OERHÖRT MYCKET...HOPPAS DU KAN KÄNNA VÅR KÄRLEK TILL DIG

Pris som årets Laholmare till min mamma

2011-05-01T12:03:00.008+02:00

Min mamma hade blivit nominerad i år som årets Laholmare för sitt stora engagemang med änglarna och den enorma insamlingen till barncancerforskningen. Och hon vann priset! Mamma blev verkligen rörd och glad och det med all rätt så klart.
Själva utmärkelsen gavs igår i samband med valborgsfirandet inne i Laholm.
Men utan Ray`s och Nettans hjälp hade det aldrig blivit någon änglatillverkning så dom har verkligen en stor del i det hela.

Och alla ni som hjälp till med att sälja och köpa Evelina- ängeln i vårt avlånga land från Norr till Söder, utan er hade det aldrig blivit denna enorma summa till forskningen.

Till min älskade mamma

När jag själv var en liten flicka
Så fanns du alltid vid min sida och lärde mig allt jag borde kunna och veta
Men vad du inte kunde säga mig då, var hur mitt liv skulle gå...

Jag visste inte heller då att jag tre helt underbara barn skulle få
och att jag redan i unga år skulle behöva uppleva denna enorma sorg...

Du har passat våra barn titt som tätt och du har inte alltid fått det så lätt
En bättre mormor kunde dom inte få, du har funnits för dom sen dom var små...

Att våran älskade lilla flicka aldrig skulle få bli stor, det är en oerhörd sorg så stor.
Du är en hjältinna med ditt stora engagemang, för att rädda så många barn som forskningen kan
Men den största av alla hjältinnor i himmelen finns och hon för alltid i våran hjärtan finns.......

Tack mamma för att just du finns och gör så att lilla Evelina lever kvar som ett änglasmycke runt så mångas halsar
och att med din hjälp fler barn ska överleva cancern, och att ingen syster och bror, mamma och pappa ska behöva uppleva denna saknad, sorg och enorma smärta...........

Mamma jag älskar dig/ din dotter

Datumar som ständigt kommer att påminna....

2011-04-27T21:12:00.003+02:00

Idag är det dagen vi stängde dörren för 2 år sedan här hemma, och Evelina skulle aldrig mer få komma hem igen. .......
Idag för 2 år sedan påbörjades helkroppsbestrålningen för att slå ut alla cancerceller och hela hennes immunförsvar för att sedan kunna ta emot stamcellerna från den lilla Texaskillen som skulle rädda Evelinas liv.........
Idag för 2 år sedan började det riktiga lidandet för Evelina............men som skulle göra henne frisk.
Hon sa så tappert. Det gör inte ont pappa , det tar bara bort det dumma i mig................

Det är så ofattbart att det gått 2 hela år. 2 ändå ganska långa år beroende på hur man ser det. Känns som en hel evighet sen man sist såg henne, men ändå känns det som om det vore idag hon lämnade oss. Jag vill på något sätt att tiden ska rinna iväg fort. Fort långt bort från den dagen hon gick bort , så den för mig framåt lite närmare dagen då vi skall mötas igen......

Emelie har nu varit i Prag en vecka med sitt handbollslag och är nu i skrivande stund på väg hem igen i minibussar.
Det verkar som om dom haft en rolig och givande vecka där, bortsett från lite dåliga magar. Ska bli skönt att få hem henne igen man känner ju saknaden när dom är borta och sen när dom är hemma så tänker man vad lugnt och tyst det ändå va när hon var i väg. Men vill så klart att hon alltid ska vara hemma hos oss.

Joacim har varit hemma och haft sitt påsklov , lugnt och skönt. Men han har faktiskt haft lite uteaktiviteter och inte bara suttit vid datan. Han har varit och golfat lite, faktiskt. Han har även fått besked om att han fick sommarjobbet på Scan och det ser han fram emot just nu. Om 2 veckor åker han iväg på en studentresa till Spanien, då ska man oroa sig igen. Det tar aldrig slut att behöva oroa sig tydligen.

Annars har väl själva påsken varit riktigt lugn och vilande med underbart härligt väder. Vi har varit i Knäred en sväng och sen körde vi till stugan i Bergkvara, och nu är det jobb igen. Som sagt dagarna rullar på mer eller mindre men vi har en jobbig tid framför oss med många speciella datum, plus en konfirmation och student att tänka på.

Ännu en påsk......

2011-04-21T21:17:00.004+02:00

Ja så var det påskhelg och man är lite långledig. Det är andra året utan Evelina och vid sådana här högtider känns det alltid värre än vanligt. Såg en hel del barn på gatan utklädda till påskkärringar som gick runt och ringde på i husen. Vi tog bilen och körde till Evelina. Vi hade köpt lite blommor och gjorde lite vårfint vid graven, men glömde påskfjädrarna så det får jag upp med imorgon.
Tankarna gick till sista påsken med lilltjejen, vi var inlagda på CSK och målade påskägg tillsammans, dom finns nu i Evelinas minneshylla. Tiden går trots allt och det är så ofattbart att hon inte finns här hemma hos oss, som hon borde få göra, klä ut sig till påskkärring som dom andra barnen och knacka dörr. När dom klädde ut sig på dagis en påsk så vägrade hon måla kinderna , hon tyckte det var så äckligt och kladdigt. Ja hon fattas oss så oerhört och man längtar så tills vi ses nästa gång.
Emelie åkte till Prag med handbollslaget i går morse, och ska vara borta en hel vecka, så det är lite extra tomt här hemma, Joacim är hemma och har sina kompisar i källaren så man märker inte så mycket av dom.
I morgon kör vi till Knäred till min mamma och stannar över till lördag då vi kör vidare till stugan i Bergkvara. Dom har ju lovat skönt påskväder, då kan det vara avkopplande i stugan och få sola och bara slappa.

Önskar er alla en trevlig påsk

Oro i kroppen.....eller saknad

2011-04-14T20:53:00.003+02:00

Har varit en hel del ganska bra dagar och när man trotts allt mår ganska OK så byggs det upp en hel del smärta inom en.
Och till slut så orkar man inte hålla allt inne utan det måste ut och släppa lite på trycket.
Idag var det nog en sån dag för mig. Kände mig så nere och ledsen även om jag känner mig mycket piggare med mera ork sen jag började med min träning.
Tog en promenad med hunden uppe i skogen. Jag gick där och lyssnade på fågel kvitter och lugnet som finns där.
Tankarna var givetvis på Evelina. Jag saknar henne så oerhört mycket. Hennes röst och skratt och hela hennes härliga närvaro som spred så mycket glädje för hela familjen.
I skogen plockade jag några vitsippor som jag satte hos Evelina,hon älskade verkligen att plocka blommor när vi var ute i naturen.
Jag tittade tillbaka i bloggen och såg att just idag för 2 år sedan mådde Evelina riktigt bra och vi hade några fina dagar
Så här skrev jag:

Idag har det varit en lugn och skön dag.Kvh kom vid 11 och tog blodprover på Evelina som jag har fått svar på nu.HB 106,vita3,9.netrufila 2,4.trombocyter 59.crp6. och natrium och kalcium värden är också bra.Det var några lever värden som är något förhöjda igen,hoppas det rättar till sig tills vi ska till Lund.Vi har varit uppe CSK Evelina och jag och lämnat avföringsprov och så skulle dom sätta heparin i slangarna för dom ska inte användas på en vecka nu så inte blodet stelnar i dom.Hon är mycket pigg och glad och sjunger hela tiden.När vi kom hem så mötte vi Cissi och Spike utanför. Evelina blev glad och vi pratade en stund.Man saknar att umgås med goda vänner,men Cissi och Evelina kom överens om att vi snart skulle ha en fest.En underbar dag med härligt väder..

Det blev ingen mer fest för Evelina........................

Älskar dig hjärtat

Ur Solblänks nr nu i Mars

2011-04-08T18:56:00.004+02:00

Stockholms barncancerförening har en egen medlemstidning och dom hörde av sig till oss, och frågade om dom fick använda min blogg som ett bloggtips, till andra föräldrar som lever i samma situation som vi och med cancer- drabbade barn.

Bloggtipset
Läs Cecilias känslosamma och starka blogg om saknaden och sorgen efter sin lilla Evelina på http://prinsessanevelina. blogspot.com
Älskade lilla Evelina. Mamma saknar dig vareviga sekund. Saknar din mjuka lilla hand i min, dina underbara pussar och varma kramar. Saknar
dina kalla fötter mot mina ben i sängen när jag ska sova. Mamma saknar att väcka sin trötta flicka varje morgon och skynda på att komma iväg till dagis. Jag saknar också att hämta dig på dagis och se dig sitta och rita eller vara ute och cykla med dina kompisar på gården och absolut inte vilja gå hem.
Idag är en extra känslosam dag då det är 1 år sedan Evelina lämnade oss. Man har dom senaste veckorna gått igenom i tankarna hur vi hade det för ett år sedan när Evelina fortfarande fanns hos oss. Kämpigt var det men hon fanns hos oss och så skulle det förbli men så händer något som inte får hända och Evelina orkade inte mer.
Vad mer kan jag säga? Jag älskar dig min flicka i evighet och vi ses en dag, det lovar mamma. Någon dag ska jag få finnas vid din sida igen och pyssla om dig precis så som mammor ska göra med sina små barn ...

Det här skrev jag i bloggen på års dagen av Evelinas bortgång.........känner precis lika dant idag

Hälso event på sommarlust

2011-04-06T22:16:00.002+02:00

I lördags var jag och min mamma på ett sk hälsoevent på sommarlust här i Kristianstad. Mässan bestod av allt i hälsans tecken som massage och nyttigheter till smycken och seanser.
Vi hade bokat till två seanser denna dag, det gäller att passa på när det är på hemma plan.

Första sensen var med ett Medium från Staffanstorp som heter Eva. Hon var en glad och mycket rolig och lättsam kvinna. Med sig hade hon en tjej som heter Frida som vi minns från melodifestivalen med låten Upp och Hoppa. Ja vems favorit låt var inte det ?? Evelina älskade den eller rättar sagt älskar den och sjöng den jämt. Jag blev så positivt överraskad och tänkte att kommer inte Evelina nu så....... Eva pratade glatt med många där och Frida sjöng för oss bla just Upp och Hoppa ochSonja Aldens Du är allt som jag la in på bloggen för lite sen och som jag bara älskar. Min lilla prinsessa satt väl och sjöng med bland molnen och hade inte en tanke på att hennes mamma skulle vilja ha en hälsning....vem vet.

Den andra seansen var med en kvinna som heter Jill och kommer från Göteborg. Hon var också lättsam att följa och lyssna på och alla har ju olika sätt att förmedla budskapen från andra sidan. Tyckte dock att det blev lite mycket när hon pratade med anden så att vi hörde det..... men på det stora hela helt ok och många blev jätte glada för sina budskap.

Dagarna flyter på och vi kommer närmare två års dagen. April månad består av så många olika minnen med Evelina både härliga och mindre bra. April var sista gången vi alla var tillsammans som en hel familj hemma och vi tog vara på våra bra dagar med Evelina. Evelina var mycket sjuk denna månaden och vi inväntade att hon skulle på börja sin strålning och sen sin transplantation och sen skulle allt bara bli bättre...........

Älskar dig lilla fina hjärtat och varje dag är plågsam utan dig, saknar dig så oändligt mycket

Om att vara storasyster och storebror till en ängel......

2011-03-29T18:26:00.005+02:00

Har haft svårt att läsa av hur våra båda andra barn mår. Dom har ständigt fina kompisar omkring sig och hittar på en massa saker. Jag har väl trott ,eller rättare sagt hoppats att dom mår bra och att livet fungerade för dom. Men efter hand som dagarna och dom senaste veckorna har passerat har en varningsklocka börjat ringa hos oss.
När Evelina blev sjuk och vi mer eller mindre bodde på avd 64 i Lund så fick våra andra barn klara sig mer eller mindre själva, fast med stor upp backning av farmor och farfar. Dom skötte både skola och handbollsträning exemplariskt och vi var så tacksamma att vi kunde koncentrera oss på Evelina, och hennes sjukdom fast samvetet gnagde att vi inte kunde vara hemma hos dem. I efterhand är vi så glada att vi båda ändå spenderade dessa sista 6 månader med Evelina vareviga dag, och syskonen hälsade på så ofta dom kunde.
Men hur mår dom då egentligen??

Grabben är extremt skoltrött och tar studenten till sommaren, och vi försöker planera allt roligt som ska hända kring det.
Han har tröttnat på allt vad träning heter och är inte inspirerad till att ta körkort precis heller, utan det är datan som är hans "flickvän" (som han själv säger). Han ser fram emot studentresan dom ska göra nu i maj och balen och självaste studenten, men annars ser man ingen direkt glädje i honom längre. Han brukar sprudla av rolig energi och även ibland lite för mycket.
För ett tag sen kom han själv och pratade lite om att han verkligen inte mår så bra, han känner sig deprimerad men vet ej själv över vad. Jag frågade om det hade med Evelina att göra, om sorgen hunnit ifatt honom om han nu inte släpper ut den som vi gör. Han vet inte. Det är så svårt att hantera detta och inte själv veta vad man ska säga och göra för att kunna hjälpa. Så här vill vi verkligen inte se honom, kanske behöver vi göra något. I dag var han och jag inne i stan och köpte kostym och hyrde smoking och det var inte billigt precis men det är det så klart värt, och han såg lite glad ut efter en mor och son stund.

Storasyster då, vad händer med henne och vad har hon för tankar egentligen??
Hon är 15 år och går och läser inför konfirmation nu i maj. Hon gör nog det mest för att alla andra gör det, för någon större tro om någon Gud finns det inte hos oss längre, men däremot på ett liv efter döden och ett återseende med dom man älskar.
Konfirmationen river upp både det ena och det andra. Idag kom hon hem och berättade att dom hade pratat om döden och att hon fått gå ut för hon blev jätteledsen, och att nästa gång ska dom besöka en begravningsbyrå..
Hon har set detta på så nära håll, hon har sett sin egen syster ligga alldeles kall, blek och alldeles förändrad och varit med om en begravning.
Jag har sagt till henne att det är bra att gråta och få ut allt man känner, även om det gör enormt ont. Hon säger att hon gärna vill prata och berätta om sin lillasyster men hon bara gråter hela tiden då. Det känns som om hon har förträngt sanningen lite och att den har hunnit ikapp henne nu. Jag tycker det är hemskt att se henne så ledsen och otröstlig, men detta är vårt liv nu.
Annars är hon fullt aktiv med sin handboll och väldigt duktig i skolan och sköter allt exemplariskt. Ständigt fina vänner omkring sig och alltid något på gång. Hon har verkat så glad, även om tonårshumöret visar sig titt som tätt...
Hennes handbollslag Kristianstad Handboll F96 spelade USM final i helgen som gick och dom hamnade på en 4e plats av alla lagen i vårt land. Inte illa,verkligen bra jobbat av tjejerna. I April ger sig laget iväg på en veckas träningsläger i Prag och det ser hon väldigt mycket fram emot.
Sen har vi den kommande konfirmationen som är den 14 Maj, alltså 5 dagar efter Evelinas bortgång för 2 år sedan.
Tankarna kring denna dag har spökat i huvudet ett tag nu, och det känns värre ju närmare vi kommer, så man försöker ha att göra hela tiden för att få tankarna på annat håll.
Hur resten av vårt liv kommer att se ut vet vi tack och lov inte , men en sak vet jag, att jag vill se mina andra barn leva ett lycligt liv och att jag älskar dom enormt mycket, ni betyder allt.
Med detta ville jag bara säga att livet går vidare hur ont det än gör, och det är bara vi själva som kan bestämma hur det ska levas.

Älskar er alla / Mamma

EN MILJON ! ! !

2011-03-22T20:33:00.003+01:00

Oj nu är miljonen nådd. Det är helt otroligt att insamlingen har blivit så stor.
På min mammas begäran vill hon att insamlingen ska fortsätta så länge änglarna lever vidare....
Evelina vill säkert också att vi fortsätter. Hon hjälpte till att göra änglar på sjukhuset i Lund med en annan mamma som också säljer, och hon tyckte dom var så fina.

Så vi kör vidare med insamlingen så länge ni vill..För änglar finns alltid

Avsked...men ändå tillsammans

2011-03-20T13:16:00.004+01:00

Det var ett tag sen jag skrev senast, men det finns ju inte så mycket att tillägga än att dagarna rullar på och ibland är det OK medan andra dagar är fruktansvärda. Det syns ju inte utan på oss hur vi mår invändigt och kanske tur är det, för vem vill se en blödande människa hela tiden........???
De senaste veckorna på jobbet har känts bättre, och energin positiv för det mesta och det finns säkert en förklaring till det, men det känns skönt när även den biten funkar.
Har även kommit igång med träningen i veckan som gick och det har känts helt rätt och skönt efteråt, nu inväntar jag bara lite snabba resultat så att jag blir peppad att fortsätta.
Jag har även varit nere på Evelinas dagis för att hämta hem änglarna som dom har varit så hjälpsamma med att sälja. jag har skjutit upp det länge att gå dit och hade bestämt mig för att göra det lite senare en eftermiddag när där inte var så många barn kvar. Så tog jag mod till mig och gick dit äntligen, utanför möter jag en mamma med sina två barn varav det ena gick tillsammans med Evelina, och han säger till mig ( som barn gör ) Vem ska du hämta ?? Jag fann mig snabbt och sa att jag inte skulle hämta någon utan bara gå in och prata med fröknarna. Jag kunde ana en lidande blick i mamman som jag vill ska veta att jag verkligen inte tog illa upp...barn är ju så spontana och så ska det vara. Kände mig fortfarande stark och gick in och växlade några ord och hämtade änglarna. Tittade mot väggen där jag visste att foto och ljus på Evelina tidigare funnits och blev så glad och berörd av att se att det fortfarande fanns kvar och att hon fortfarande får vara kvar på dagis. Slängde en blick mot Evelinas krok där hon hängde av sig kläderna och där stod ju så klart ett annat namn nu. Jag lämnade dagis och stängde och låste grinden kanske för allra sista gången.....väl ute brast allt och tårarna rullade längs kinderna. Men konstigt vore väl annars. .. Tack Helgedals förskola för all hjälp, med att ha sålt Evelina-änglar till förmån för barncancerfonden.

Som alla kan se så är det inte långt kvar till miljonen på Evelinas insamling, det är fantastiskt och berörande. Hade det inte varit för Evelina och Evelinas mormor och alla ni som köpt en ängel så hade forskningen inte haft denna miljonen att rädda andra barn........Jag finner inga ord.......Tack för att ni finns

I helgen har vi varit på Möllegården för ett sista möte med våra nya vänner från " Vi som mistgruppen ". Underbara människor som vi fått lära känna och dela med oss av varandras erfarenheter kring sjukdomstiden och livet efter, vi skulle bara ha träffats under andra omständigheter....
Även Lena och Erika som håller i mötena är två underbara o varma personer som har lett oss genom dom mest galnaste sakerna till att både få skratta och gråta ut. Tack för denna tiden och hoppas på ett återseende.
Tiden på Möllegården har både varit svår o jobbig, men ändå helande och givit oss en hel del att bära med oss i vårt sorgearbete, genom livet som faktiskt måste gå vidare hur tungt det än känns vissa dagar.. Från dagen då jag steg in genom dörren på Möllegården första gången och mötte dom andra föräldrarna (som blev mer eller mindre en chock) tills igår när jag stängde den dörren för kanske sista gången, så känner jag mig ändå en bit på vägen i mitt nya annorlunda liv och aningen starkare.
Som avslutning på denna träff skulle vi ha med oss något som vi förknippade med att leva vidare......??!!
Jag satt i torsdagskväll och gjorde ett bildspel med foton på Evelina från liten till större och från frisk till sjuk. Jag lade sen till fin musik från Shirley Clamp, Sonja Alden, Ted Gärdestad och Peter Le Marc som alla skrivit så mycket fin musik och berör mig mycket. Det blev välbemött och alla blev mycket berörda av att se vår fina flicka och det är ju det jag/vi vill, att hela världen ska få veta/se vad vi har mist som den jä...la sjukdomen tog ifrån oss.....men trots allt så är det Evelina som får oss att leva vidare och därför ville vi dela med oss av detta bildspel på vår fina flicka och hennes syskon.

Vi har bestämt med dom andra föräldrarna att vi skall hålla kontakten, och att ses i sommar. Jag tror det är viktigt för oss alla, vi har mycket gemensamt och alla förstår och känner likadant. Vill även säga Tack till er, tack för att ni har lyssnat på oss, ställt frågor, tröstat och bara funnits där och låtit oss få vara dom vi är idag. Ni finns i våra hjärtan....:`-)

Vi närmar oss 2 årsdagen av Evelinas bortgång och det gör ständigt ont att tänka på det...2 år sedan vi sågs, 2 år sedan jag fick krama henne och hålla hennes lilla hand och säga hur mycket jag älskar henne då hon fortfarande var medveten om allt vi sa och gjorde.....

Cornelis Vreeswijk - Sommarkort

2011-02-20T18:59:00.003+01:00

Denna låten Sommarkort tycker jag är helt underbar. Särskilt där han sjunger om kortet man tar på barnen i sommartid där dom dansar..........en stund på jorden..........

Precis så känns det , att Evelina fick en stund på jorden som hon dansade sig fram....älskade lilla prinsessa..

Seans, Cornelis och lillebror

2011-02-20T17:58:00.006+01:00

Ja för en gångs skull har man haft fullt upp några dagar och det är ju kul fast det gäller att planera..
Kan börja med att tala om att när jag kom ut till bilen på torsdagsmorgon, efter att ha jobbat hela natten så står bilen helt platt på höger fram (punktering).....så trist men Linda kom förbi precis så jag fick lift hela den "långa " vägen hem, och det tackar jag för ( det var ganska kallt ). Till det hela hörde att jag skulle köra till Osby denna torsdagskväll för att gå på Terry Evans -seans, men det kändes lite som att någon ville hindra mig från det. Men det hela löste sig med att Marie kunde köra och vi kom till Osby som bestämt. Min mamma och bror och Eva var också med och alla var lika förväntansfulla på kvällen. Terry är det alltid lika spännande att lyssna på och se och höra allas reaktioner när han berättar om någon dom mist. När han sa att det var ett barn där, så högg det till i hjärtat men det var en annans mamma som hade mist sin son. Det är extra känsligt att höra om barn tycker jag och nog många andra också. Reaktionen från denna mamma var ganska lik min egen när jag fick kontakt förra gången. Jag var väldigt hoppfull över att Evelina skulle komma, och kände mig starkare än sist ,så jag hoppades verkligen. Tyvärr så var nog Evelina fullt upptagen denna kväll, med att leka med alla sina nya kompisar ovan molnen och det är klart att hon skulle få göra det ,jag finns här för henne vareviga dag och jag ger inte upp i första taget. Det blir fler seanser framöver och en privat sittning ska jag också ha.

På fredag eftermiddag, när bilen var lagad, hunden lämnad och vi sagt hej då till barnen så bar det av till Malmö för att se en konsert med Hans-Erik Dyvik och Jack Wresviijk som heter I ljuset av Cornelis.
Vi checkade in på hotellet The Myfair hotell tunneln, och beställde sen en taxi till konserthuset.
Det var ganska ovanligt att sitta helt stilla och bara lyssna på en konsert, till skillnad från när vi sett Stones och Springsteen. Det kändes helt rätt att bara sitta och njuta av alla underbara låtar Cornelis skrivit och som framfördes på ett helt fantastiskt sätt av dessa båda. För er som inte vet så är det Hans - Erik Dyvik som spelar Cornelis i filmen och gör också det helt fantastiskt tycker jag, och så lik han är. Konserten gav mycket skratt mm då han berättade om hur låtarna kom till och hur det var för Jack att växa upp med en så känd pappa, och H-E Dyvik pratade även öppet om sitt eget liv som innefattade en hel del droger och att han blev drogfri just här i Skåne. Jag kan i alla fall rekommendera både filmen och konserten om man nu gillar Cornelis.

Efter en skön natts sömn på hotellet så avnjöt vi en god frukostbuffe nere i källarvalven på hotellet som har en hel del historia bakom sig, så där fanns nog gott om andar också.
Sen körde vi till Entre och shoppade lite innan vi begav oss hem för att sen köra vidare till Knäred.

Lastar ur och sen in i bilen igen och nu har vi barnen med oss och kör till Knäred för att fira min lillebror Jonas som fyller 30 år.
Väl framme så bjuds det på en mycket god smörgåstårta och lite senare prinsesstårta, man äter och äter....
Satt och pratade och småtittade på melodifestivalen , och som vanligt kommer John Blund till mig inte allt för sent, utan runt midnatt sov jag..

Idag är det söndag och vi har kommit hem från metropolen Knäred. Innan vi körde så fick jag och Fagge skön fotvård av Ray som är jätteduktig och ska öppna eget i Knäred nu den 1 Mars. Vi hämtade Zack i Öllsjö där han har varit hos Farmor och Farfar och sen blev det en skön promenad i skogen. Var hos Evelina och tände ljus och rensade undan allt skräp efter vintern. Ska bli skönt när man kan sätta lite fina blommor där igen....rosa blommor som hon tycker så mycket om.

När jag läste kommentarerna idag som jag fått så rann mina tårar... Mellvin som var Evelinas kompis på dagis och lika gammal som hon. Om han kan ställa sådana frågor, vad undrar inte Evelina då ?? Tycker det är så fint att läsa att hon inte är glömd utan fortfarande finns med er.......även om det gör så ont,,för hon skulle ju vara precis som alla hennes dagiskompisar nu ......
http://kvp.expressen.se/1.2330714
Det skrevs om Evelina i kvp.se i veckan som gått. I tisdags tror jag det var. På internationella barncancer dagen. Dom skrev då om svaret vi fick från socialsyrelsen, om vården av Evelina. Socialstyrelsen menade ju att inga fel hade begåtts och hon har fått den bästa vård ett barn med hennes leukemi kan erbjudas, och att medicinerna är en balansgång mellan liv o död. Vi kommer alltid ändå att ställa oss frågan, om det var tvunget att det skulle sluta så här eller om det inte fanns något som dom kunde gjort annorlunda framförallt det sista kritiska dygnet...
Som jag läste i en artikel om en kille som förlorat sin bror i cancer (leukemi), som sa.. jag kan inte gå vidare förrän jag slutar fråga mig själv Varför!! det ligger nog en hel del i det, frågan är bara när kan man sluta fråga sig Varför??

Alla hjärtans dag

2011-02-14T19:58:00.005+01:00

Vill sända tusen pussar och kramar till himlen och min älskade ängel.
När hon fick en alla hjärtans present så frågade hon alltid: fyller jag år idag......alltid så glad och tacksam för det minsta lilla.
Om ändå min kärlek till dig kunde få dig att vända hemåt igen,vi saknar dig så mycket. Du är vårt älskade lilla hjärta...

Peter LeMarc : Evelina, live på Nalen

2011-02-12T17:19:00.000+01:00

PÅ EVELINA DAGEN/ Vi ÄLSKAR DIG VÅR FINA PRINSESSA EVELINA/MILJONER PUSSAR FRÅN DIN FAMILJ

Pannkakor

2011-02-09T19:40:00.003+01:00

Idag har det varit en helt vanlig onsdag....fast ändå inte.
Vädret har varit näst intill vår likt,men jag hann ändå inte ut förrän mörkret började skymma.
Det som var det allra annorlundaste med denna onsdagen var att jag gjorde pannkakor.
Ja det kan låta lite konstigt och man kan undra vad det är som är så speciellt med det.
Jag har inte gjort pannkakor på 1 år och 10 månader..................
Evelina var den som älskade pannkakor och frågade efter det då och då även när hon var sjuk och om hon inte var sugen på tacos som hon nästan alltid var.
Så idag när Emelie kom hem från skolan så frågade hon om vi inte " bara " kunde ha pannkakor till middag idag, och så blev det.
Tankarna kom så klart till vår lilla älskling och när man fick sockra och dela pannkakor till henne. Hon va nog med i köket och smakade lite hon också..(tänk om jag själv kunde tro på allt jag skriver)

Kan passa på att berätta att det är Internationella Barncancerdagen på tisdag den 15/2 och tack alla som säljer och köper våra änglar. Som ni kan se så är det inte långt till miljonen nu och det är tack vare alla er och min mamma som gör detta fantastiska jobb. Men den som är mest berörd av detta är ändå Evelina. Hade inte Evelina blivit sjuk och inte vi mist henne,, så hade förmodligen inte forskningen haft denna miljonen till hjälp för att försöka rädda fler barn.............

Evelina är nu en ängel,den vackraste sötaste av dom alla och hon är oerhört älskad och saknad. Hon vill hjälpa andra barn att få leva med sin mamma,pappa,syster och bror. Så alla ni där ute, va med och hjälp Evelina och bidra till Evelina fonden./Tack

En riktig handbolls helg

2011-02-06T15:11:00.004+01:00

Hela helgen har det varit handboll för vår del och det är bara trevligt.
Emelie och hennes lag Kristianstads handboll F96 har spelat USM steg 4 här hemma i Arenan. I lördags morse va det bara till att kliva upp och iväg för att grilla korv till föreningen.Det är bara själklart att man ska hjälpa till så mycket man bara kan och om man blir till frågad. Så där stog vi tillsammans med Linas föräldrar denna lite blåsiga förmiddag och lite på eftermiddagen. Korv går alltid åt och smakar ju så gott när den är ny grillad. Ja hur gick det för våra tjejer då???
Efter att ha vunnit 2 matcher av 3 så stog det mellen Kristianstad handboll och Norrköping i semi off match nu i dag som dom vann efter att fått kämpa sig till siffrorna 13-11. Så nu är tjejerna ett av dom 8 bästa lagen i sverige och vidare till steg 5 i slutet på mars. Var finalen går återstår att se. Bra kämpat tjejer och ett grattis till deras tränare Sofia Ravhed dels till utmärkelsen på idrottsgalan för bästa ungdoms ledare och ett grattis på födelsedagen.

Som Evelina skulle sagt: Heja mina tjejer!!

Emelie fyller 15 år

2011-01-30T17:26:00.003+01:00

Så va det dax för kalas igen och nu är det Emelies tur. Igår lördag hade vi släkten här för att fira Emelies 15 års dag några dagar för tidigt,hon fyller nämligen den 2 februari.
Jag gjorde varm smörgåstårta i all enkelhet men det blev gott och allt hade gått åt när dom sista gästerna gick vid 22. Sen var det önskat prinsess tårta så det blev det också,en rosa och en med vit marsipan och den slank också ner men blev för mycket kvar som jag har gått och små ätit på hela dagen (suck). Jag är så svag för alla sötsaker tyvärr..
Emelie verkar i alla fall nöjd och belåten med paket mm och det är vi glada för.

I lördags när Emelie och jag var hos Evelina blev vi djupt sårade av synen som möttes oss. Dom hade varit där och klippt träd och buskar men slarvigt plockat undan efter sig,men det värsta va att dom hade kört med någon slags bil rakt över Evelinas viloplats där kistan är ner sänkt och det kändes väldigt respektlöst mot oss. Det va ju så till och med Emelie reagerade över det och tyckte det kändes obehagligt. Vi har ju inte själva velat gå eller stå på denna plats utan varit väldigt noga med var vi sätter fötterna. Jag har i alla fall skrivit ett mail och skickat till församlingen så jag hoppas på ett svar och en ursäkt så småningom.

Ville bara förtydliga mig i mitt skrivande här på bloggen. Det är här jag ger utrymme för min sorg och mina känslor och hur livet går vidare. Ibland kanske lite väl mycket men det är väl så jag känner just i den skrivande stund eller har burit på några dagar. Jag älskar mina barn precis lika mycket alla tre och är tacksam för det vi har idag. Men jag känner att jag inte alltid orkar vara den roliga förstående mamman och är ofta sur och bitter,men det finns bra och fina dagar också. Jag ställer upp för mina barn och finns för dom vareviga sekund när helst dom behöver mig och nästan vad dom än behöver och vill ha. Men det finns stunder då jag undrar Vem tar hand om mig?? Att bära detta med sig vareviga dag timme minut och sekund det tar på ens krafter. Att man sen ska jobba heltid endast natt och ha ett fungerande hem med träningar ,egna aktiviteter och hålla rent hus det kan ibland få bägaren att rinna över.
Jag hörde att sorge arbetet tar i bästa fall 4-7 år och där det kommer att gå upp och ner ganska mycket under den tiden,och just nu går det både upp och ner.
Jag vet att jag tycker väldigt synd om mig själv och det med all rätt. Jag tycker inte om att må som jag gör och inte veta från dag till dag hur det ska vara.
Jag vet att Emelie och Joacim vet hur mycket dom betyder för mig och att jag älskar dom oändligt mycket,och att jag finns här så länge det är meningen att jag ska finnas här. Även om jag ofta skriver om min saknad till minstingen och deras lilla syster så är det ju för dom jag lever idag.

Nästa helg är det dax för Emelies lag att spela usm igen och nu är det steg 4 och som vi har äran att arrangera här i Kristianstads arena. det är alltid kul att gå på handboll och när det är så här viktiga matcher är det väldigt nervöst och spännande. Men tjejerna är ju hur bra som helst så vi kan snart börja ladda för steg 5 tror jag.

Världen utanför...

2011-01-13T18:47:00.003+01:00

Dag efter dag rullar på. Snön börjar äntligen ge med sig och dagarna är ljusare en liten stund längre. Man går till jobbet,sover och vaknar, om man orkar ger man sig av och tränar en stund eller en promenad med hunden.
Vad är meningen egentligen ?? Är det så här ens dagar ska se ut framöver ??
Man är trött trött och orkar inte ta tag i något precis som det va för ett tag sedan. Det va jobbigt med renoveringen men nu händer ju inget egentligen !! Aldrig nöjd känns det som, antingen för mycket som sker så man blir trött av det, eller inget så man blir trött av det ??!!

Om Evelina hade fått bli frisk från sin cancer och varit här hemma med oss så hade livet sett så mycket annorlunda ut. Man hade nog värde satt dagarna och livet på ett helt annat sätt.
Jag tror att vi hade tagit vara på varenda dag som en gåva och varit så lyckliga över att alla fått vara tillsammans.. Men nu blev det tvärt om. Evelina klarade ej sig och lämnade oss, och hon är så djupt saknad här hemma vareviga dag. Där för tror jag att jag inte värde sätter livet längre, det kan kvitta känns det som...
Vi va lyckliga innan och va tillsammans . Men så skulle inte vårt liv få vara...
Vi blev lurade på livet och det värsta som kan hända en förälder det hände just oss och många andra med oss. Vad har man att vara tacksam för ?? Att vi fick en underbar flicka till låns några år??? Vem bestämmer det ??
Jag hoppas att jag kan få några riktiga svar någon gång, för jag kan inte sluta undra Varför.. Jag hoppas Evelina kan ge mig några fler svar på hur hon har det. Vem vet. Jag ska snart på en ny seans och då kanske hon dyker upp igen och får mig att se klarare.
Vi lever i vår egen värld här innan för väggarna i vårt hus, där Evelina finns med oss i varje rum.
Men världen där utanför, den bara fortsätter på sitt vis som om allt bara var som vanligt.

Linn Eriksson - En sång från hjärtat ! vissa dagar är smärtan svår att hantera....

2011-01-05T18:37:00.001+01:00

Gott Nytt år

2010-12-31T16:00:00.003+01:00

Ännu ett år har paserat, och vilket år sen !! Ett år i stor sorg och smärta,enorm saknad efter vår lilla flicka som fattas oss oerhört.
Känner inte att vi direkt har kommit någon vart med sorgen och saknaden utan att det står ganska stilla och det är smärtsamma dagar vi går igenom.
Tankarna på Evelina kommer varje dag någon gång,ibland starkare än vissa dagar.

Vi paserade årsdagen av Evelinas bortgång den 9 maj. En dag som va tung och med mycket starka känslor. Sen var det begravningdagen som kom och ännu mer smärta som byggdes på. Vi tog oss igenom det med hjälp av fina stöttande vänner och familj som ständigt har funnits vid vår sida.
Evelinas födelsedag den 6 september...hon skulle fyllt 6år och vara en skol tjej...

Sen va det seansen med Terry Evans. Så här i efterhand kan jag säga att jag fick en helt ny starkare syn på andevärlden och våra änglar. Sen mötet med Evelina genom Terry , har det på något vis lagt sig ett lugn i kroppen och tankarna. Jag vet att Evelina finns någon annanstans och att En dag kommer vi att få mötas igen. Och jag ljuger inte när jag säger att jag längtar av hela mitt hjärta tills den dagen är här.

Nu har julen också paserat förbi och idag är det sista dagen på 2010.
Man undrara i bland hur det kan ha gått så fort,tiden ,dagarna. året ??
Allt är så färskt i minnet och det känns på ett sätt som om det hände just nu, för smärtan är den samma.. Men sen känns det som det va jätte länge sedan hon satt i mitt knä och vi kelade och pratade..det känns som länge sen vi sågs.

Vill önska alla vänner och blogg läsare ett riktigt Gott Nytt År med hopp om ett bättre 2011........

Ta hand om varandra, och framför allt ta hand om era barn och njut av dom. Lev som om varje dag va den sista, för man vet aldrig vad som står skrivet i stjärnorna .....

Saknar så...

2010-12-29T19:30:00.001+01:00

Jag saknar så att få hålla om dig
Jag saknar så att få pussa din mun
Jag saknar så att få höra dig skratta
Jag saknar så att få se dig le

Jag saknar så att få höra dig ropa på mig
Jag saknar så att få höra dig "kivas" med dina syskon
Jag saknar så att höra dig leka från ditt rum
Jag saknar så att höra dig säga "jag vill inte"
Jag saknar så att få väcka dig på morgonen och se dig öppna blåa ögon

Jag saknar så att se dig springa och leka på vår tomt
Jag saknar så dina släng pussar och vinka hej då
Jag saknar att få prata med dig och höra din röst
Jag saknar så att få höra dina små fötter tassande på golvet

Jag saknar så att höra dig sjunga dina egna sånger
Jag saknar så att få se dig dansa
Jag saknar så din arm om mig när vi sover
Jag saknar så din doft
Jag saknar så ditt ljusa silkes lena hår mot min kind

Jag saknar så att få hålla din lilla hand i min
Jag saknar värmen från din kropp mot min
Jag saknar att få borsta ditt hår

Jag saknar så att bara få vara din mamma - värför skulle du till himlen behöva vandra

Jag saknar dig så............/Mamma

Julaftons morgon

2010-12-24T09:23:00.002+01:00

Ja då var den här, Julafton som man fruktar. ...
Snön ligger så vit och fin och lite mer lagom kallt idag. Det blir ju lite mer stämmning av att det ligger snö där ute. I kaminen eldas det flitigt i varje dag och katterna tar plats framför den och vägrar gå ut,så här inne har vi det skönt.
Så här på julaftons morgon när man väcker barnen och tomten har varit och lagt paket i strumpan och ätit upp gröten vi brukar ge till honom utanför dörren och då att få se den minstas mine,det va en lycka. Så va det inte förra julen och inte denna julen. Utan här vaknar man upp ensam,sätter på kaffe ,tänder brasan och hämtar in tidningen (försiktigt). Sätter sig i köket och lyssnar....alldeles tyst i huset,möjligen någon liten snarkning från något rum, men annars så tyst....

Kan bara tänka mig att om Evelina varit hemma så hade det varit fullt ös redan och sprungit omkring i sin röda julklänning,ny badad och fin. Tittat stup i kvarten efter tomten i fönstret och suckat " När kommer han " öppnat sin paket från julstrumpan och lekt med den tills det hade varit dax att åka och fira jul.

En dag som denna så skär saknade om än mer hur nu det kan vara möjligt.
Storebror Joacim sa senast igår att han gärna skiter i hela julen....
Emelie är väl lite mer jul glad, men jag tror att även hon inte känner någon större inre jul glädje utan att deras lilla syster fattas dom mer än vanligt idag.

Ska köra bort till Evelina snart och tända ljus och lämna en jul klapp och skotta bort all snö som ligger där....sen är det bara till att vänta tills man känner hennes närvaro under dagen, för jag vet att hon kommer. Hon missar inte julen...

Vår fina Evelina Mamma,Pappa, Storebror och storasyster längtar efter dig och saknar dig var eviga dag. Vi älskar dig till stjärnorna och tillbaks.....vi ses en dag

En Trevlig Jul helg till er alla från oss alla

Fattigmans konsert och annat som hänt sen sist

2010-12-12T19:39:00.006+01:00

Ja vintern och kylan håller i sig och dagarna rullar snabbt till jul och årets slut. Tankar kring hur nästa år ska bli börjar redan åka igenom ens huvud...men kan det egentligen bli sämre än dom senaste två åren, nej troligen inte.

Det slutgiltliga beskedet kring Evelinas bortgång har nu kommit från Social- styrelsen. Jag tyckte det var ett kortfattat beslut och beskrivning från deras sida, med tanke på alla sidor vi skickade iväg om tankar och frågor kring allt som skedde före och efter transplantationen och under själva behandlingen.
Deras svar var att inga misstag har begåtts och Evelina har fått den bästa vård man kan ge en cancersjuk flicka. Med tanke på transplantationen som innebar många livshotande situationer så fanns det stora risker att hon inte skulle överleva...
Självklart var det vad vi ville höra att dom inte gjort några misstag utan gjort allt för att rädda vår flicka, men det kvarstår för oss ännu många frågetecken, t ex varför bara en läkare (pga semester o ledighet),vilket i hennes fruktansvärt utsatta läge inte var det mest ideala, fick ta alla livsviktiga o snabba beslut om än den ena komplikationen efter den andra, och hygienen av viss personal, som vi har bevis på att det inte sköttes som det borde, i ett läge där Evelina var helt utan immunförsvar, ja det finns egentligen inga ord....
Även såklart frågor kring hur och varför hon hamnade i den livshotande situationen som dom senare inte kunde hantera mm mm. Vi kommer aldrig att få några svar...
Vi har även fått ett långt utlåtande från patientförsäkringen, som också dom anser att behandlingen av vår flicka varit enl reglerna, förutom en sak som deras expert pekar på som förvånande, att hon inte fick komma upp på barnintensiven (BIVA), tidigare på natten... Vi har också blivit kontaktade av en överläkare på akademiska sjukhuset i Uppsala som håller på med en studie, och som ville titta på Evelinas sista tid..det e så otroligt allting egentligen, att hon e borta e fortfarande helt overkligt.............................................................

Vi har även haft våra kära vänner som gäster och bjöd på (enligt dom) en god middag. Vi skrattade och sa att vi ska starta något som vi ska kalla " Sex hos mig " (för vi skulle ses då) istället för Halv åtta hos mig. Men jag fick inte full pott för jag hade missat förrätten !! Får se vad nästa kommer på då... Men det var som vanligt supertrevligt att träffas igen och vi har alltid trevligt på våra " Möten " och det var ju ända sen grillfesten i augusti vi sågs..
Lite skratt i allt elände och änglarna fick se en syn dom sent ska glömma: Det var
Igår (lördagmorgon) som jag stegade ut på trappan iförd min prickiga morgonrock och Joacims converse stl för stora för att hämta in tidningen. Det hade töat rejält och det va glashalt och jag slår omkull på trappan och slår i min rumpa som är av modell mjuk, vilket jag är väldigt tacksam för i nuläget. Ligger på rygg nedanför som en sköldpadda på rygg, men är ganska snabbt uppe igen för att se så inte grannarna var ute. Som tur är var klockan bara lite över 8 och ingen var ute denna morgon. I fortsättningen ska jag göra som jag brukar, nämligen ligga kvar i sängen till ca kl 10 då jag är ganska säker på att tidningen ligger på köksbordet och kaffet är färdigt...

Igår kom min lillebror Jonas och Ray och Aom och hälsade på oss ,och vi hade en lugn avslappnad kväll med god mat från Krögaren, lite vin och en film att somna till på soffan... Idag gav Ray oss skön fot och nagelvård så nu är man lätt på foten igen och det är ju härligt. Aom har lekt med Evelinas barbiedockor och pysslat med pärlorna, och det kändes ändå bra att Evelinas leksaker fick lite liv igen även om det känns lite svårt.

Änglarna säljs fortfarande bra och är populära, det rings från hela landet till mamma och många vill vara med och sälja Evelina-änglarna. Evelina , den lilla söta flickan med det stora kärleksfulla hjärtat som bara fick bli 4 år sen kom cancer spöket o och tog henne ifrån oss. Hjälp oss att hjälpa andra barn och deras föräldrar att slippa möta detta djävulska "spöke" köp en ängel och bidra. Tack alla.

Nu i kväll var jag med Marie och Cissi och Maries svärmor inne i Heliga Trefaldighetskyrkan där det hölls en Fattigmanskonsert för dom hemlösa. Det var väldigt stämningsfullt även om jag inte är så glad för att gå in i kyrkor, men det måste man ju göra ibland tyvärr. När vi gick ut så tände jag ett ljus för min älskade Evelina som jag saknar så det skär i hjärtat..

Snökaos på vägen till Möllegården

2010-11-28T20:35:00.003+01:00

Riktig vinter har vi fått och visst är det fint att titta på men inte lika mysigt att befinna sig mitt i snöyran.
På fredag eftermiddag, efter att ha packat ner lite och lämnat hunden hos farmor och farfar, så körde vi mot Ystad och Möllegården där det va dags för det fjärde mötet med vi som mist-gruppen. Vi hade bestämt med ett annat föräldrapar att ses där på fredagskvällen och äta något tillsammans och ha en trevlig pratstund.
När vi nådde Ystad så kom också snöovädret. Vi såg bara en meter framför oss och sniglade oss fram. Idioter finns överallt som blåste om oss i hög fart fast man inte ens kunde se var vägkanten var.
Detta var nog första gången vi hamnade rätt direkt utan att ha irrat omkring i timmar och det var ju possitivt trots att vädret gjorde att det tog lite längre tid.
Vi anlände till Möllegården först och började tända upp huset och satte på elementen för det var verkligen riktigt "svin kallt " överallt. Dom andra föräldrarna kom ca 10 minuter efter oss och dom hade stannat och köpt med sig pizza till oss. Vi öppnar vinet och sitter och pratar och har riktigt trevligt, men vi fryser något fruktansvärt. Vi lyckas inte få igång någon värme där på hela kvällen så vi sitter med filtar och tända ljus. När vi skulle gå och lägga oss kom jag på att vi ju har motorvärmaren ute i bilen så den hade vi i sovrummet för att få lite värme och jag sov med alla kläderna på, riktigt skönt blev det. Dom andra hade gått bort till Möllan ( Kvarnen) för att se om där var varmare , och det var det så dom sov där i stället.
På lördagen kom det andra paret och Lena och Erika som håller i mötet. Ronnie körde iväg för att handla lite nybakat bröd till frukost och hamnade i en snödriva och fastnade på vägen tillbaka, så han kom gående i snön med brödet under armen. Vi tyckte att det var bra att det inte hände på vägen till bageriet, för då hade vi inte fått någon frukost. Tack Ronnie för din insatts den var guld värd. Bilen hämtades lite senare med hjälp av en trevlig bonde och hans traktor.
Vår träff börjar alltså två timmar senare än vad det var tänkt och på en annan plats än vad som var tänkt. Kvarnen är jättemysig och har tre våningar med ca 7-8 säng- platser. Vi satt på mellanvåningen i en ring med stearinljus och pratade och lyssnade på stämmningsfull musik och plötsligt går strömmen. Men det är bara på mellanvåningen där vi sitter som den går, mycket märkligt. Jag hade berättat om mitt möte med Terry Evans och sa till dom andra att dom ska tro dom också. Det som var extra märkligt var att lamporna började blinka lite då och då, och jag menade att det var våra barn som ville göra sig uppmärksamma och lekte med lamporna.
Vi bjöds på en god lunch och avslutade träffen lite tidigare för att alla skulle kunna bege sig hemmåt utan bekymmer, för snön och dimman hade hållt på så gott som hela dagen.
Väl hemma igen blev det varma mackor och en film på det, Kommisarie Winter. Fagge somnade som " vanligt " i soffan och jag satt där i min ensamhet. Emelie var i stan hos en kompis ,och jag hämtade henne vid halv tolv. Joacim va fortfarande i Jönköping, han kommer hem idag. Så nu har denna helgen rusat iväg och om en timme är det dags att bege sig till jobbet igen...
Idag är det första advent och julskyltning och ljusstakar och stjärnor ska pyntas. Hade först inte tänkt att sätta upp något men efter närmare eftertanke så är det ju trots allt lite mysigt och Emelie ville ha på sitt rum, så nu är det någon ljussak i varje fönster i alla fall. Evelina fick ett vitt hjärta med två ljus i och jag hoppas hon tycker det är fint, det står även en ängel i glas som lyser så vackert..

Finns inte så mycket att säga.......saknar...

2010-11-21T19:09:00.004+01:00

Phille & Joacim när dom ska ut på stan

I veckan som gått har vi faktiskt varit på bio och sett Cornelius, som va en riktigt väl gjord och mysig film om man nu gillar han och hans musik, vilket vi gör.
I fredags åkte vi upp till min mamma i Knäred och passade på att gratulera Sven som fyllde år. Emelie och Joacim va hemma för dom hade annat för sig. Mammas vän Nettan som har en blommster affär i Hishult hade gjort en fint Hello kitty arrangemang, som vi lämnade vid Moas grav när vi körde hem från Knäred på lördagen. Det va alldeles mörkt när vi väl kom till Hanaskogs kyrka och vi trodde inte vi skulle hitta var lilla Moa vilar. Men det låg så fint precis vid stengärdet och ljus lyste så vackert i mörkret....

Drygt en månad kvar till julafton och känner lite panik inför hur vi ska göra. Våra familjer frågar givetvis om vi ska vara där eller om vi bestämt något annat. Man är verkligen kluven och vi kan inte tänka på någon annan än oss själva fast även vi kan inte riktigt enas för vi känner olika inför julen. Givetvis förstår vi att vi inte får Evelina tillbaka bara för att vi inte firar jul. Julen är något för barnen tycker jag och gemenskap med familjen, men den där juliga stämmningen och gemenskapen kan man inte känna om man har behövt uppleva att mista sitt barn. Förstår att det låter konstigt men jag kan inte förklara bättre.
Ikväll när jag va ute och gick med hunden så rann tårarna. Jag gick där och tittade in i fönster där dom redan hade satt upp advents stakar och stjärnor. Mina tankar va på sjukhuset december 2008. Evelina ligger i sin sjuksäng och vi har fått en advents stake på rummet. Jag kunde höra henne med klar röst säga : mammma jag vill åka hem...
Det va Evelinas sista jul och den firade vi på sjukhuset, och hon fick så många julklappar att hon inte hann leka med alla sina saker.

En helt vanlig lördag

2010-11-13T22:48:00.002+01:00

Nu är det lördag kväll och ännu en jobb vecka över, men snart är det söndag kväll igen och dax att jobba....
Idag på förmiddagen va vi ute i öllsjö och åt en sk brunch frukost hos farmor och farfar och firade lite farsdag med en god tårta på det.
Sen körde jag och Emelie till vårdcentralen och tänkte ta reda på vad det är för knuta hon har på halsen. Hon har haft den ett tag och är öm i den, men det är säkert en körtel som fortfarande är svullen efter att hon va sjuk för två veckor sedan. När vi gick in på vårdcentaralen så kom en obehaglig känsla krypande då det just va på vårdcentralen dom misstänkte att Evelina var allvarligt sjuk och vi gick dit för hennes envisa hosta. Nu var vi inte på samma vårdcentral men det är en obehaglig känsla ändå och lika dant när vi kör förbi sjukhuset, eller är tvungna att pasera eller stanna i Lund är också väldigt känsligt.
Det va många som väntade på vårdecentralen som har jour öppet på helgerna, vilket är jätte bra men oj så drygt att sitta där och ingen blir inkalld efter att det gått 45 min så då går vi där ifrån. Emelie mår ju inte dåligt av den men det är klart att vi ska ta tag i det redan på måndag och ordna en tid till henne snarast..
Sen blev det en kort promenad i blåsten med hunden och sen hem för att fixa lite.
Renoveringen är så gott som slutförd,men nu ska tavlor,foto och gardiner mm upp igen och det tar sin tid verkar det som.
Vi är väldigt nöjda med vårt ny frächa hem och eldar för fullt i vår kamin så nu gnäller jag att det är för varmt istället efter att ha gnällt att det varit för kallt i 17 år......jag är aldrig nöjd brukar jag få höra, och det ligger en viss sanning i det tror jag.

Det är 1 år och 6 månader sedan vå lilla flicka lämnade oss. Det är inte klokt när man tänker på det. Det känns fortfarande som om det va igår. Kan fortfarande känna den chock och smärta som jag hade på sjukhuset och läkaren kom och sa till oss att dom inte klarade henne. Jag ser fortfarnde henne framför mig ,liggandes med slangar och apparater omkring sig och där finns vi men vi kan inget göra. Inte trösta och säga att allt kommer att bli bra. Det är hemska bilder och minnen man ständigt bär med sig vareviga dag. Jag förstår att endel kan tycka att nu har det ju gått så lång tid nu borde dom må bra........men så är det inte. Jag tänker på detta varje dag, att jag inte kunde rädda henne eller göra något, det är en smärta som jag bär med mig varje dag, att inte få finnas där för henne ,vår fina Evelina............
ÄLSKAD - SAKNAD

Ett annorlunda inlägg

2010-11-07T11:39:00.006+01:00

Igår var det då äntligen dax för Kristianstad att få äran att se på Ladies Night med Brolle, Andreas johnson, Måns Möller och Steven. Vi var några tjejer från jobbet som hade bokat detta redan i våras, med både mingel, drink o middag. Kvällen började i båtklubbens lokal där vi träffades och värmde upp lite innan det var dax att bege sig till Kristianstads Arena och där var väl runt 2000 andra Ladies som hade tänkt detsamma som vi. Middagen och serveringen var långt ifrån värt sitt pris, då maten var kall och väntan lång för oss åtta utsvultna Ladies. Men när väl männen tar plats på scenen så höjs stämmningen i hela Arenan och vi njuter av en fantastisk show så man är väldigt nöjd när man går därifrån.
Det är ju inte så ofta man är ute nu för tiden, så vi tänkte passa på att stanna ute lite längre, så vi gick upp på stan och hamnade på Kungen där det skulle vara nytt med karaoke-kvällar. Kungen är ett ställe som var väldigt populärt på 80-talet och det var nog nästan det ända utestället i Kristianstad på den tiden. Och jag kan säga med säkerhet att tiden har stått still på Kungen, både vad gäller inredning och folket. Vi försökte så gott vi kunde att damma av stället men det var inte det lättaste.
Stannade inte ute så länge utan åkte bussen hem med vännen Annelie och Åsa som vi träffat, redan kl 01, för då längtade jag hem till sängen, det är hårt att vara ute när man inte är så van längre. Förresten kan jag säga att buss har jag inte åkt sen den dagen jag tog körkort vilket också var på 80 talet.
Kvällen var mycket trevlig och det ska mina fina vänner och ladies ha ett stort tack för, ni är bara för härliga det vet ni.

Vad mer som har hänt sen förra inlägget är att Evelinas storebror har gjort en tatuering, och inte vad som helst heller utan ett porträtt på Evelina....
För Joacim kändes det så självklart att han ville bära med sig sin lillasyster vid hjärtat, resten av sitt liv, nu finns hon både inne i hans hjärta och på utsidan.
Han skrev även på latin : Alis Volat Propiis Som så vackert betyder... Hon flyger med egna vingar......

Emelie, Evelinas storasyster har även hon gjort en tatuering med Evelinas namn som även visar hur mycket hon saknar och längtar efter sin lillasyster........

Vi har två helt underbara barn här på jorden, som har mist ett syskon. Det är inget ett barn ska behöva uppleva, lika lite som en mamma och pappa ska överleva sina barn.
Joacim och Emelie bär på en stor sorg och saknad och förstår säkert inte hur något sånt kan hända. Dom ska leva resten av sina liv, utbilda sig och skaffa egna familjer och kommer säkert att få lyckliga liv. Men inom sig kommer alltid sorgen och smärtan att göra sig påmind om deras otroligt härliga och söta lilla syster som inte fick leva och växa upp med dom och uppleva samma barndom som dom engång har gjort.
Inom sig bär dom säkert på samma frågor som vi och som vi aldrig kommer att få något svar på.....
ALIS VOLAT PROPRIIS

Oktober slut...

2010-10-31T19:24:00.002+01:00

Ja dagarna, månaderna och åren rullar på, och tur är väl det om man ser det på mitt sätt. Att ju fortare tiden går ju fortare får jag krama min lilla tös igen, och jag längtar så det gör så ont.

Oktober månad är slut och det går otroligt fort mot julen, julen som jag fasar för. Att plågas varje gång man går in i en affär och dom har satt fram jul klapps tips bestående av fina Kitty kläder, leksaker, dockor, pyssel mm. Ja allt som man vill köpa till en flicka på 4-5 år. Förra året skulle vi göra ett försök att hålla jul för våra andra barns skull. Men glädjen,värmen och jul myset fanns inte där. Plågan av att se Evelinas kusiner få julklappar av tomten och se glada ut, det är verkligen att plåga sig själv i onödan. Vi har pratat lite om att vi bara ske ge oss av detta året och strunta i allt vad julen heter. Jag önskar att det blir så men än så länge är inget bestämt.

Inatt hade både jag och Fagge glädjen att drömma om Evelina. Det är bara så jobbigt att jag glömmer så fort. Minns bara att jag drömde om Evelina och en annan prinsessa som verkade vilja tala om att dom hade roligt....

Idag gick hunden och jag vår vanliga skogs runda, och det är verkligen avkopplande och skönt att gå i skogen denna års tiden. Det enda man hör är löven som prasslar under skorna och Zacks enorma flåsande.

Annars är denna års tiden full av plågsamma minnen och dagar. Det är ju ganska exakt två år sedan Evelina blev sjuk och vi tillbringade vareviga dag nere i Lund och hade inte permission förrän dagarna innan jul. Evelina hade en mycket jobbig tid, det var det ena efter det andra bl a blåsorna i underlivet som gjorde att hon inte kunde gå eller sitta utan låg mest i sin säng. Ja när man tänker tillbaka på det så kommer alla tårarna. Vår lilla flicka så jobbigt allt va och vad mycket du fick utstå. Om ändå allt hade varit så mycket annorlunda och du hade suttit här på ditt rum och lekt nu ikväll...istället sitter jag här, omringad av foto och pärlplattor och så många fina minnen av dig.....vi möts igen min älskling

Ännu en Prinsessa i himlen

2010-10-27T18:33:00.005+02:00

Lilla Moa somnade in igår.
Jag tror vår Evelina mötte henne vid himla porten,tog henne i handen och sprang över den blommande ängen.........

Mina tankar går till familjen som ska behöva lida samma helvete som vi.
Ikväll tänder vi ljus för två prinsessor.....sov gott flickor

Pärlplattan som aldrig blev färdig..

2010-10-24T19:55:00.004+02:00

Morgonen måndagen den 27 april satt Evelina på sitt rum och pärlade som hon så ofta brukade göra. Hon var alltid så noga med färgerna och mönstret, så skulle man hjälpa henne så fick det bli på hennes vis. Hon var så duktig och det blev alltid så fina pärlplattor som hon ville att jag skulle stryka. Jag var ju inte den snabbaste till att stryka dom så det var ofta dom blev till stötta och pärlorna ramlade bort och Evelina blev ursinnig på mig. Men till slut så brände vi alla plattor hon gjorde och ville spara. Och det är jag så tacksam för idag,för nu har vi många färg glada fina pärlplattor att titta på och minnas hur duktig Evelina var/är.

Men just denna måndag morgonen den 27e April när Evelina satt och pärlade så blev det tid för oss att bege oss till Lund och den väntande strålningen som skulle börja samma efter middag.
Evelina blev såklart besviken men sa: Jag kan ju göra den klar när jag kommer hem igen. Ja sa jag det kan du ju göra, vi låter den ligga kvar på ditt skrivbord.

Men Evelina kom aldrig hem mer efter den morgonen....
När vi steg in i vårt hus natten mellan den 9-10 maj så allt vi möttes av var Evelinas tysta tomma rum med en ofärdad pärlplatta på hennes skrivbord...

Den har legat kvar där enda tills nu när vi renoverat hennes rum. Man är så rädd att den ska fördärvas den är speciell för mig (som så mycket annat).
Men nu ligger den här igen och jag har en underlig känsla av att någon dag någon gång kommer den ligga här färdig pärlad, och då är det Evelina som har kommit hem......

Denna fredagen för två år sedan........

2010-10-22T18:32:00.007+02:00

Som idag fast för två år sedan fick vår familj det värsta beskedet som man kan få. Vår dotter hade troligen leukemi. Vad visste man då om denna sjukdom?? Alldeles för lite för att förstå vad det skulle innebära med behandlingar och medicinering och risker..
Idag för två år sedan klev vi in på BUS och avd 64 i Lund för allra första gången.
Vad vi inte visste då och inte kunde föreställa oss var att 6 månader senare skulle åka hem ifrån Lund men då utan vår dotter. I bloggen skrev jag i mitt allra första inlägg efter att jag hade fört dagbok sen första kvällen i Lund.

Evelina hade nästan precis fyllt 4 år,när det visade sig att hon hade leukemi ALL.
Denna lilla tjej som är så full av energi . Hon älskar att sjunga och dansa och hon pratar stup i ett.
Allt detta kom att förändras så himla fort.....
Evelina hade gått och varit hostig en längre tid och vi hade gjort 3 tidigare besök hos vårdcentralen,och fått pencellin för lunginflammation. Vi gick dit ännu en gång och på dom tecken dom såg så skickades vi vidare till barnakuten. där blev det mycket provtagning och lång väntan innan vi fick beskedet att Evelina troligen hade en blodsjukdom. Man blev så paff och stum,sen kom tårarna. Inte vår lilla prinsessa. Samma kväll 24 oktober körde vi ner till Lund och blev inlagda på avd 64. Och då visste vi inte vad vi hade att vänta. Helgen blev lång med många tårar och många frågor. På måndagen fick hon sövas för att ta benmärgsprov och ryggmärgsprov. Och även operera in en port under huden för att ta prover i och ge mediciner i. Vi fik samma dag besked att Evelina har ALL akut lymfatisk leukemi.

Evelina kämpade så tappert med cellgifter som pumpar runt i hennes lilla kropp för att ta död på cancer cellerna, (vilket den också gjorde), Evelina va cancer fri när hon på började sin strålning som hon va tvungen att genomgå innan transplantationen. Jag kan än idag känna den söta doften,lite majs liknande, som fyllde rummet när Evelina transplanterades och även hon luktade så. Hon mådde så dåligt då och ville bara att läkaren skulle sluta, men hon kämpade på. Den lille Texas killens stamceller tog plats i Evelinas kropp ,men fick aldrig chansen att börja jobba. Denna lilla killen skulle bli vår Hjälte, vår lycka, Evelinas räddare....
Evelina vår älskade fin flicka,vår prinsessa, fick bara bli 4 år gammal. Hur kunde det bli så här ?? Vem har bestämt detta ?? Varför ??

Evelina i hela rummet........

2010-10-19T21:58:00.004+02:00

Äntligen är den på plats. Evelinas fondvägg i hennes rum och vi är så nöjda. Nu finns hon hos oss på ännu ett sätt och det är på hela hennes ena vägg i hennes rum.
Nu ska lite av hennes saker in i rummet och en skön härlig fåtölj där man kan sitta och mysa med Evelina.....
Sätter in någon bild sen när hela hus renoveringen är färdig som förhoppningsvis blir ganska snart.

Vill även tack för alla uppmuntrande och enormt stärkande kommentarer angående bloggen, dom värmer in i hjärtat. Tack alla där ute...

Bloggen ? ?

2010-10-17T21:57:00.002+02:00

Har funderat över denna bloggen lite. När jag gick i skogen idag med hunden så bara kom det över mig att tänka på bloggen. Jag startade denna bloggen för att familj och släkt i första hand skulle kunna följa Evelinas tid på sjukhuset från sjuk till att bli fri från cancern. Telefonen på sjukhus rummet ringde ständigt och jag kan säga att det va inte många gånger man hade någon större lust att svara, möjligen om man hade några glada nyheter om Evelina.
Jag tycker det är kul och givande att skriva. Har alltid fått höra att jag skulle kunna skriva en bok eller nått. Det hade varit väldigt roligt,men varje gång jag sätter mig och försöker komma på någon handling eller något så är det stopp.
I mitt skrivande får jag ut så mycket känslor och tankar och det är det enklaste sättet för mig att uttrycka mig. Tycker själv att jag har svårt att yttrycka mig när jag ska prata med någon men när jag skriver så är det på mitt sätt att prata och tänka.
Denna bloggen har gett mig så mycket styrka att gå vidare efter att vi miste Evelina. Utan alla er bloggläsare och era stärkande kommentarer hade det inte varit mycket med mig. Varje dag startar jag datorn ,går in på bloggen och hoppas att någon har kommenterat något som jag kan bära med mig resten av den dagen och även resten av mitt liv.
När jag läser andras bloggar och dom som lever i samma situation som vi, så kan jag tänka att min blogg är bara mörk och sorgsen jämt. Det går en röd tråd igenom alla inläggen och den tråden är Evelina och om saknaden och den enorma sorgen efter henne. Jag är beroende av att få tala om min fina flicka, jag måste få ut det. Jag måste prata om henne när jag inte kan prata med henne...
Jo jag kan prata med henne men inte på det sättet jag vill menar jag ju. Jag kan även krama och pussa på henne, men inte så på riktigt som jag vill....
Tack alla för att ni tar mig vidare i livet utan min lilla prinsessa................

En heldag med Terry Evans

2010-10-10T14:44:00.011+02:00

Igår morse,lördagen den 9 oktober..och 17 månader sedan Evelina togs ifrån oss,körde jag och min mamma till Helsingborg för att uppleva en dag med Terry Evans.
Mötet började klockan 11 och han inledde med att berätta om sitt liv och hur han började som medium. Det va väldigt intressant och han är en mycket lättsam och mycket intressant man att lyssna på.
Efter att vi ätit en god lunch så skulle vi prova på att meditera och det va efter hans egen metod Bergsmeditation som han har skapat. Man skulle tänka sig en äng och gå över den,öppna en grind och stänga den efter sig. Sen fortsätter man längs en stig som leder fram till en kanal/bäck och där ska man gå längs strand kanten tills man stöter på en liten bro. Ta dig över bron och fortsätt på stigen tills man står nedanför ett berg. Du ska sen ta dig upp för berget och väl där uppe ska du se ett par händer som sträcker sig efter dig. Jag sprang mig igenom dom olika momenten och hur han skulle tolkat det vet jag ej,men dom som ville berätta om sin upplevelse fick göra det och dom skulle tolka vad som menades med det dom upplevde. Jag vet bara att väl uppe på berget såg jag en blå himmel och ljusa moln långt borta och det blixtrade till i ögonen för ett ögonblick.
Sen va det äntligen dax för stor seansen som jag var mycket förväntans full inför.
Men varför skulle just jag få kontakt av alla dessa ca 300 personer ???
Så var ju mina tankar inför seansen.
Han börjar tala med 3 personer( men inte samtidigt ) och det är verkligen intressant att höra han prata och skämta med och om dom anhöriga,på ett mycket respektfullt sätt och det blev även många skratt.
Sen säger han: Vi har en liten flicka här.................
Mitt hjärta bankar och jag blir helt stel för ett tag. Han säger att han dras mot högra hörnet och vi satt inte riktigt där. Jag sneglar över axeln men ser ingen som ger sig till känna. Han frågar igen om det är någon mamma här som mist sin lilla flicka. Jag sträcker upp min hand och plötsligt har jag en mikrofon i handen.
Tårarna börjar genast rinna och jag blir så lycklig men så ledsen. Hon är här,wow vilken känsla.
Evelina säger: Gråt inte mamma jag har det bra. Klandra inte er. Läkarna kunde inget göra,det finns inga mediciner. Liten som hon är så kunde hon förmedla precis det jag ville höra. Jag ger mig själv mycket skuld för att Evelina hamnade i den situation hon gjorde. Han sa också att hon hör när jag pratar med henne och det tycker hon om. Jag pratar ofta med Evelina när jag är uppe vid graven eller sitter i hennes rum vid datorn, eller när jag bara saknar henne så olidligt mycket. Och han sa även att om jag känt något i sängen så är det bara Evelina som kröp ner. För ca en månad sedan hade jag underbara drömmar om Evelina, och kunde känna henne krama mig. Det va helt fantastiskt , men det har bara hänt den gången. Sen visar hon en bild för Terry med en rosa elefant på. Har ni en sådan hemma frågar han. Nej inte vad jag minns. Titta när du kommer hem den finns där säger han. Och min mamma sa det måste va tavlan hon målade fyra dagar innan hon gick bort. Ja självklart är det den hon menar, fast det är en kanin med elefant öron men den är rosa. Men det va ju så Evelina ser den, som en elefant så klart och nu får det bli en elefant för oss också. Terry börjar dansa och tralla på en låt. Ja visst lät det som Evelina. Han sa att när hon gjorde så då va hon i en dröm värld. Hon satt ofta och trallade när hon lekte på rummet med barbies och pysslade. Men egentligen sjöng hon allt som oftast hon va sällan tyst. Men det som Terry sen berättade om var det riktiga beviset på att hon va där denna dag med oss. Hälsa pappa han ville ju inte komma idag han tror ju inte direkt. Nej visst va det så , Fagge är mycket tveksam, eller va i alla fall fast det hänt en del märkliga saker. Hon sa sen pappa har ett ärr på magen och väldigt ont i sin nacke ofta, och han kör eller ska köra en ny bil. Svaren är att Fagge har ett blindtarms ärr på magen och han har haft ont i sin nacke till och från så länge jag kan minnas. Men bilen ?? Nej sa jag då. Men det kan även vara inom jobbet sa han då, kolla upp det när du kommer hem. Jag ringde Fagge och frågade och jo svaret va att det är tänkt att han ska ha en ny lastbil på jobbet innan året är slut.??!!
Evelina sa också att pappa fyller snart år. Säg grattis från mig jag kan ju inte vara där. Fagge fyller år i början på december och det är ju ganska snart, Evelina älskade ju kalas och är säkert ledsen över att inte kunna vara med.
Hon berättade även att där va en äldre lång man och en tant som tog hand om henne som tillhörde familjen ,och att längre tillbaka kom vi från en familj med lantbruk. Min Morfar och min Farmor gick bort samma år Evelina blev sjuk och finns i himlen hos henne och morfar kommer från en lantbruks familj. Vad hon hade att säga till sin mormor var, att hon alltid skulle vara så fin i håret och hade väldigt smutsiga fönster hemma så Evelina inte kunde se ut ?? Evelinas mormor är och har alltid varit pedant med håret och man fick aldrig röra det för det kunde ju bli "burrigt" . Nu för tiden kör mormor till "frissan och får håret tvättat och rullat en gång i veckan, och vem vet Evelina kanske sitter i bilen och följer med mormor till "frissan" varje vecka. Om fönsterna säger hon själv att dom är smutsiga för dom är inte putsade det senaste året,men hon skulle genast ta tag i det. Han sa även att det va en dam där som hette Agneta och vi skulle tänka tillbaka till 70 talet. Min mamma hade en väninna på 70 talet som hette Agneta men hon vet inget om henne nu men det ska vi ta reda på.
Jag har säkert missat något hon/han sa men som sagt jag grät hela tiden och kunde knappt svara Terry utan nickade mest. Han vill ju egentligen ha riktiga svar så alla hör men jag kunde inte och det såg han. Han berättade en hel del om vår Evelina ändå och jag tvivlar inte på att hon va där.
Han avslutade med att Evelina sa. Hälsa pappa och jag älskar er, så slängde han iväg en puss i handen så som Evelina och jag alltid gjorde..
Mormor sa hälsa tillbaka, och Terry svarar det behövs inte hon står bakom er. Så klart va jag tvungen att snegla bak...
Denna mannen gjorde mig så lycklig för en stund och fick mig att inse att jag saknar henne ännu mer, hur nu det kan vara möjligt...........
Vill bara säga till alla ängla föräldrar. Våga tro om ni inte gör det. Det känns helt fantastiskt. Det blir aldrig detsamma som om våra barn fanns här hos oss och det är ju bara det vi vill. Men ändå,det kändes så skönt att höra i från henne och jag hoppas hon tar kontakt snart igen.

Tuffa dagar...

2010-10-07T20:41:00.003+02:00

Ännu en helt underbar låt av The Kelly Family. Jag lyssnar ofta på den. Ändrar en del ord och tänker att det är Evelina som sjunger till mig i sin himmel.

Hösten har väll kommit nu kan man säga. Jag gillar hösten den kan vara väldigt ro givande, allra helst i skogen med alla underbara färger. Fast idag har det varit en mörk regnig dag och det är ju trist.
Beslutet jag tog för en vecka sedan va en sak jag funderat på ett tag. Jag jobbar ju natt alltid och det fungerar inte så bra just nu med hur jag mår osv. Det dök passande nog upp ett lugnare jobb på dag tid och jag skrev en arbetsansökan för första gången i mitt liv och lyckades ganska bra med lite hjälp.
Jag var en av dom som blev utvald för en intervju och i samma stund blev jag väldigt obeslutsam och tvekade igen. Intervjun gick bra men jag gav nog ett tveksamt intryck vad jag har förstått i efterhand. Såg igår på min mobil att jag hade ett missat samtal från personalansvarig där jag sökt jobbet. Blev genast nervös igen och tänkte att nu måste jag komma med ett snabbt beslut om dom säger att jag fått det. Efter ännu mer tänkande hit an och dit an bestämde jag mig för att tacka JA om det va så att dom skulle säga att jobbet va mitt. I efter middags ringde hon igen och jag va så nervös vad som skulle sägas. Det lät bra till en början, men tyvärr var det inte jag som fick det. Nu när jag äntligen hade kommit fram till ett beslut i mitt liv att göra en förändring så beslutade någon annan att mitt liv ska fortsätta se ut precis så jävligt som det gör idag..

Det här med beslut har blivit en stor grej för mig. Kan inte minnas att jag varit sådan innan Evelinas sjukdoms tid.
Kan inte få ur tankarna att om vi hade "Beslutat" att Evelina inte skulle transplanterats. Hade hon då fått leva idag ?? Min sambo( Evelinas pappa ) va hela tiden så tveksam till det men jag sa att vi måste lita på läkarna. Men tänk om jag lyssnat lite mer på Evelinas pappa...
Jag vet att det är förbjudna tankar men dom kommer ständigt. Det är som att man anklagar sig själv för Evelinas död, men innerst inne vet jag att man kan inget annat än lita på läkarna. Hur jäkla fel dom än kan ha............

För att pigga upp oss själva lite och barnen har vi dragit igång ett stort renoverings projekt och nu är det rena kaoset hemma. Men för hoppnings vis blir det snyggt sen och vi kan njuta lite av livet utan vår älskade lilla prinsessa.

I helgen ska jag och min mamma åka till Helsingborg och lyssna på mediet Terry Evans ( från det okända på tv ) Vi åker dit med lite förväntan om att kanske få höra en hälsning från Evelina till oss. Det skulle vara så underbart............

Var finns den???.........................

2010-10-04T16:45:00.003+02:00

Jag irrar omkring i ett mörker och söker trappan till himlen.
Trappan man kan gå upp för ,och träffa sitt älskade barn. Stanna en stund,leka lite tillsammans för att sedan gå ner och fortsätta livet på jorden med ett leende på läpparna och en härlig värme i sitt hjärta.......
Varför skulle detta vara omöjligt när dom kan komma på dom mest konstiga saker här på jorden.

WAPNÖ MÄSSA

2010-10-01T23:49:00.005+02:00

I helgen är det dax (närmare bestämt den 3 oktober) för Wapnö mässan som ligger utanför Halmstad.
Min mamma (Evelinas mormor) har blivit speciellt inbjuden att medverka och sälja sina änglar. Mässan som kallas Fest & Bröllop (vilket jag tycker känns fel) har ett hundratal försäljare av olika slag. Allt från bak verk till änglar.
Evelinas mormor kommer att stå och sälja änglarna där och pengarna går som vanligt till Evelina fonden och ett stort stöd för forskningen att rädda även det fjärde barnet på stolen....Evelinas stol...
Har ni vägarna förbi så besök denna Mässa som har allt att erbjuda.

www.wapnös.se

Om att göra förändringar i livet..

2010-09-30T15:33:00.004+02:00

När Evelina levde så såg vardagen och livet ut på ett vis och förändrades inte särskilt mycket från dag till dag. Men man va lycklig och älskade livet.
Sen Evelina gick bort har allting varit mörkt runtomkring och man ser ingen ljusning.
Nu ett och ett halvt år senare kan jag skymta ljuset längre fram,men vet ej om jag ska följa det....
Det är som att klättra upp för ett högt berg. Man får inte riktigt grepp att ta sig upp. Och när man väl lyckats så är det för brant och man kasar ner en bit igen....
Ungefär som, ett steg fram och två tillbaka...
Jag hoppas att det beslut jag tagit idag är rätt för mig och min familj.

En annan sak som ständigt oroar en är att bara för att man har drabbats oerhört smärtsamt en gång här i livet,betyder det inte att man går säker.
Emelie klagar över ständig huvudvärk,ont i armar och revben. Joacim har haft hög feber och hostar och klagar över smärta i lungorna. Man kan aldrig sluta oroa sig för det värsta. Evelinas sjukdom började med hosta och som visade sig vara döden....

Vi som mistträff

2010-09-26T18:27:00.008+02:00

Ja det har varit en tung helg med mycket tårar.
På fredagskvällen körde vi ner till Möllegården som ligger på Österlen.Det är med många och mycket blandade känslor när man ska dit och jag börjar fundera på det i veckor innan,för jag vet hur otroligt jobbigt det alltid blir. Det blev ett stop i Brösarp för att äta innan vi körde vidare och som vanligt hittar vi aldrig direkt. Efter mycket irrande så kom vi till slut fram och även ett annat föräldrapar hade precis kommit. Vi tog ett glas vin och satt och små pratade om lite av varje men det blir mycket om våra barn, sjukdomstiden och sorgen.
Det är helt annat att prata med föräldrar i samma situation som oss själva, för vi känner igen oss och vet vad den andre pratar om. Efter några timmar så var det dags att lägga sig, för att man ska vara utvilad på lördagen då själva träffen börjar.
Efter en god natts sömn och en god frukost så var det dags att börja. Vi är tre föräldrapar som är där och det är nu tredje mötet. Ett möte vi känner att vi egentligen inte skulle va på, Evelina skulle aldrig ha hamnat i den situation som hon gjorde, hon skulle varit hos oss nu...
Det är ett väldigt känsloladdat möte och man ska lära sig att gå in i sitt inre och finna en rofylld plats där man kan möta sitt barn. Jag har väldigt svårt att koncentrera mig så det blir lite si och så för min del. Vi hade även med oss något från våra barn som betydde något speciellt och det är det ju många saker som gör, men jag tog med Evelinas Kitty-kudde. Kunde inte berätta så mycket om varför just den var så speciell utan brast direkt ut i gråt som även dom andra föräldrarna gör. Det är en svår stund när man ska prata om sina barn, sina änglabarn.
Som sagt mycket gråt och känner mig helt söndertrasad när vi kör därifrån på kvällen och både tårar och tankar förföljer mig hela vägen hem.
När man sen så här dagen efter tänker tillbaka på mötet och känner efter vad den kan ha betytt för mig. Som Fagge så bra uttryckte sig " det är tungt och jävligt att prata om det men man har förhoppningsvis blivit av med lite "slagg" ."
Det är så man känner att man har blivit av med lite av allt som ligger och gror i hjärna och hjärta. Det jävliga är bara att det fylls på fortare än man blir av med det.
En sak vet jag, och det är att jag saknar Evelina så förtvivlat mycket och jag kommer aldrig att bli hel igen. Ofta ,ofta vill jag bara ge upp för att få återse min prinsessa. Sen tänker jag på mina två älskade barn som finns här hos mig och givetvis vill ha sin mamma här........man slits mellan två skilda världar.

Drömmar

2010-09-19T20:23:00.004+02:00

Äntligen har jag drömt lite om Evelina och det känns så underbart skönt fast ändå så ledsamt. Jag har inte haft lyckan att drömma så mycket om henne och det har känts väldigt jobbigt.Jag har verkligen själv försökt påverka så att jag drömmer om henne,men jag ville väl för mycket för att det skulle bli så. Men nu äntligen några dagar i följd har hon besökt mig i mina drömmar.
Det som är så underbart med drömmar är att det känns så verkligt. Man kan kramas och det känns helt underbart, varmt och fantastiskt att vara tillsammans även om det bara är för en liten stund.
I några drömmar är Evelina fortfarande sjuk och man ser slangar med mera, men det underbara är att hon lever i drömmarna och vi är tillsammans....

Endel saker betyder så mycket..

2010-09-13T17:11:00.010+02:00

Hela huset är fullt med Evelinas saker. Tavlor hon målade under sin sjukdomstid och även på dagis. Alla pärlplattor hon gjorde som nu finns i ett glasskåp med belysning och allt annat hon pysslade med. Det finns så många saker som betyder så mycket för oss, men en del mer än andra...

När Evelina hade gått bort och vi kom hem till verkligheten igen utan Evelina så blev det en full ständig chock och kaos. Man la sig i fosterställning i sängen och där blev man liggande några dagar. På kvällarna bad jag vår äldsta dotter att ligga mellan oss i sängen, jag tyckte det var så ensamt kallt och tomt. Evelina låg alltid där, enda sen hon föddes. Emelie som är 14 år tyckte först att det kändes dumt men gjorde som jag sa och det var nog en trygghet för henne också. Så låg vi i en veckas tid tills Emelie tyckte det räckte och ville ligga i sin egen säng. Det var mot min vilja som jag lät henne gå....

Evelina hade en Kittykudde som hon alltid hade och den fick snabbt en plats i vår säng. Jag klappar, omfamnar, pussar och luktar på den (fast den är tvättad ex antal gånger) och den finns med oss var vi än är.. På nått sätt så kan jag höra Evelina skratta till och säga ""har dom min kudde???""" på hennes glada käcka sätt och tycker nog det både är, lustigt och roligt. Vi köpte även en ny kudde till Evelina efter att hon gått bort, för den passade till henne så bra.
Hennes två dricksglas, ett med Kitty och ett med Pippi på står i skåpet med glasen. Det är ytterligare en av alla saker jag inte kan ta bort, och ingen får använda, dom ska bara finnas där om hon blir sugen på ett glas mjölk eller något.
Evelina älskade som sagt rosa och allt med Hellokitty på. Så på en av krokarna i hallen hänger hennes rosa jacka och Hellokitty keps,och nedanför står hennes käraste skor, ett par blommiga ballerinaskor som hon bara skulle ha på sig fast dom började bli för små, och ett par rosa gympaskor, som hon fick av Elias mamma i Lund och hon använde sen den dagen fast dom var lite stora. Den dagen hon kommer hem igen ska hennes kläder finnas på plats så hon känner sig välkommen hem.
Alla som träffade Evelina i Lund på avd 64, minns säkert när hon kom sjungande i korridoren i sin blommiga badkappa. Det var verkligen en härlig underbar syn att både höra och se denna glada flicka efter att hon hade varit och tagit ett härligt bad. Hon hade aldrig tid att vänta medan jag tvättade och gjorde i ordning efter oss ,utan skulle alltid gå i förväg både med och utan droppställning och ibland en eller två barbiedockor att bära på. Nu hänger hennes blommiga badkappa på dörren i bad rummet med sina uppvikta armar så att den passade henne och den luktar precis som Evelina lämnade den.

Ja det är bara några av väldigt många saker och minnen som finns i huset efter vår lilla fina tjej med det stora varma hjärtat som ville alla så väl....
.

Vår Ängel fyller 6 år

2010-09-06T14:45:00.013+02:00

Älskade lilla fina Evelina.
Idag är det din 6 års dag och den får vi inte uppleva tillsammans. Det är måndag och det var på en måndag du föddes kl 05.54. Det är med stor sorg och smärta i mitt hjärta idag, som jag önskar dig en helt fantastisk födelsedag. Att inte få väcka dig på morgonen med sång och paket som vi alltid har gjort. Istället, idag köpte vi rosa rosor jag och Zack (hunden)och körde upp till din viloplats. Dina syskon var i skolan och din pappa jobbade, så det va bara jag och Zack. Vi hade tagit med oss en Nalle- Puh sagobok som vi läste i för dig. Zack satt bredvid och lyssnade han också, men han var lite orolig tyckte jag. Zack har bara fått följa med ett fåtal gånger för husdjur är inte välkomna där uppe, men jag tycker att dom också har rätt att hälsa på sin familjemedlem, som han saknar väldigt mycket...
Du fyller 6 år idag. Men i vårt minne kommer du att för alltid bara vara 4 1/2 år gammal och man kommer ständigt o undra hur du hade varit och sett ut om livet bara hade fått fortsätta så som det skall göra.
Varje dag tänker jag på dig min lilla flicka, tittar på alla foton vi har runt omkring oss och kan inte ta till mig att jag aldrig mer kommer att få ha dig i min famn, pussa dig och krama dig och aldrig mer få höra dig sjunga för mig. Inte få somna med dig bredvid mig i sängen , aldrig få höra dig skratta....

I kväll var dina syskon uppe och tände ljus hos dig och Mormor hade skickat blombud så vi passade på att lämna dom fina rosa blommorna till dig. Det känns så i mitt hjärta när jag ser dina syskon bredvid din sten. Det är hit vi måste gå för att ni alla ska få vara tillsammans, fast jag hoppas och tror att du är med oss vareviga dag.
Idag blev det tacos till middag och sen blev det en marängtårta med jordgubbar på precis så som du hade velat ha det....
Ikväll när mörkret faller så sänder vi upp en ufo-ballong till dig, och hoppas att du ser den. Du finns varje sekund i mitt hjärta och varje andetag jag tar är en smärta, att leva utan dig kommer inte att bli lätt men vi gör ett försök....
Älskar dig för evigt. Jag är en stolt änglamamma till den vackraste underbaraste änglaflickan i himlen.......

6 år!

Idag fyller vår fina flicka 6 år, hon älskade o fylla år, hon började alltid prata om det långt innan, om vilka som skulle komma på hennes kalas. Det var bland det sista jag pratade med henne om, timmarna innan hon dog, hennes 5-årsdag! Ett år o fyra månader har gått sen det ofattbara hände. Ångesten o sorgen håller ett bastant grepp om en, jag kan fortfarande inte fatta att hon är borta. Man lever i någon slags förnekelse... Behandlingarna som skulle döda leukemin o rädda henne till ett friskt liv, gjorde istället att hon dog, hennes kropp orkade inte ta emot allt gift..efter att ha sett sitt eget barn dö, är man nog så traumatiserad. Hon betydde allt för oss, som alla föräldrar känner för sina barn!.. Det känns ibland som om man blir spetsad av ett spjut, man får svårt o andas, en av alla biverkningar man får på köpet antar jag....Ibland funderar jag på vad hon själv tänkte om allting.... Jag va uppe på kyrkogården i morse, det är alltid med samma otäcka känsla man åker dit, det blir så påtagligt, det framkallar bara ilska o sorg, samtidigt vill man åka dit... På dagarna ser jag alla barn, många jämnåriga med Evelina cykla utanför vårat hus, många av dom ovetandes om att det bodde en flicka i det röda huset, som skulle cyklat med dom...Evelinafonden är uppe i otroliga 700 000 kr.. hoppas pengarna kan va till någon form av hjälp mot ondskan eller t ex att ta fram snällare cellgifter, eller en medicin som väcker upp cancerdöda...//Fagge//

Ca klockan 21.15 ikväll sände vi upp vår minnes ballong till Evelina. Den stack rakt upp sen över hus taket och vidare i riktning mot öllsjö till farmor och farfar sen svängde den till höger och skulle säkert vidare till Knäred och Evelinas mormor....

Vi fick låna en Ängel

2010-09-05T20:55:00.001+02:00

Skulle varit första dagen....

2010-08-19T18:55:00.007+02:00

Ja så kom den då... Evelinas allra första dag i skolan skulle det ha varit idag.
Jag skulle fått följa med mitt tredje barn till skolan på sin första skoldag.Förväntans full och lite spänd hade hon säkert varit.Kan tänka mig att hon hade varit väldigt bestämd vad hon skulle ha på sig denna dag och det hade blivit en ny rosa kitty klänning och tights ,och kanske ett spänne i sitt blonda silkes mjuka hår.
Vi skulle ha varit och inhandlat en alldeles ny skolväska som säkert skulle ha varit med Kitty på eller Prinsessorna.
Ja man kan inget annat än att spekulera i hur det skulle ha varit en dag som denna.
När fröken hade ropat upp namnen på barnen i klassen och Evelina stolt hade svarat JA jag är här. Att få se henne springa ut med kompisarna när klockan ringer ut för rast och äta sin första skol lunch.
Ja det är väl vad alla föräldrar vill uppleva och fram för allt vill alla barn få gå till skolan,lära sig läsa och skriva och få många nya kompisar..
Evelina som nu är i himlen fick aldrig uppleva sin första skoldag som hon hade sett fram emot sen tre års ålder. Istället fick hon uppleva allas värsta mardröm. Hon dog 4,5 år gammal. Fick lämna sina syskon och mamma och pappa här nere på jorden och ge sig av till någonting vi inte hade förberett henne på.
Himlen va något gamla människor va i,det visste hon.Så Evelina ville ej bli gammal för hon ville aldrig åka till himlen.........
Saknar dig så lilla prinsessan hur ska vi kunna leva ett helt liv utan dig???

Övergivna foppa tofflor....

2010-08-15T19:18:00.006+02:00

Tänk vad ett par övergivna foppa tofflor kan såra en och få en att känna djup saknad och längtan. Dessa rosa Kitty foppa övergavs på lekplatsen på campingen i Göteborg,och varje gång jag gick förbi dom så tänkte jag att det kunde vara Evelinas....
Flickan som hade burit dom tidigare hade säkert fått så bråttom när hennes mamma och pappa ropat på henne att hon glömde ta på sig dom. Bråttom att få åka vidare på semestern eller kanske hem....
Just nu är det mycket tankar som sätter igång en och får en att må väldigt dåligt. Livet just nu är väldigt lik en berg och dal bana..ibland kittlande och mysigt till att plötsligt bli kusligt och skrämmande och man vill bara kliva av...

Har även fått veta att det är fler barn från avd 64 i Lund som har blivit änglar och gör nu sällskap med Evelina. Det är så tragiskt och det sliter verkligen upp ens sår hela tiden. Våra tankar går till föräldrarna som nu ska ta sig igenom samma helvete som vi,och fortfarande går igenom..
Har även fått en hjärte gripande berättelse bland kommentarerna på bloggen av en pappa som berättar om deras historia om hur det gick för deras dotter. Det är så skrämmande likt hur det gick för oss och vår Evelina . Man får verkligen veta hur obetydelsefull man är när det verkligen gäller och ens barn är så allvarligt sjuk. Det är bara läkarna som betyder något och deras ord och man står bara sidan om och ser på.
Tänk om livet kunde få vara så här lyckligt igen.......

Lite mera Thailand

2010-08-09T21:35:00.011+02:00

">
Livet i havet........

Emelie & Mormor under palmerna

En promenad på en härlig starnd

Emelie och Ray på motorcykel tur hemma hos Ray

Aom Älskar Majs...........

Mamma tar en paus från värmen

Jonas letar fynd på stranden

Jag blickar ut på havet............

En promenad längs stranden är alltid skönt

Minnen........

2010-07-29T18:28:00.005+02:00

Satt och tittade på gamla bilder på datan och plötsligt hör jag denna ljuvliga röst sjunga. Är hon inte helt underbar vår fina flicka.
Mamma älskar dig så mycket Evelina och vill att du ska komma hem.....

Bilder från Thailand ......del 1

2010-07-26T20:37:00.012+02:00

Uppe på Sky bar på vån 67

Utsikten från vår balkong!!

Vårt hotell i Bankok där vi bodde på vån 45!!

Här åker vi runt på en sk Floating Market. Här köper Ray frukt.
Här är vi och tittar på Grandma & Grandpa och han syns i bakgrunden.
Lite sol och bad i Kusamui

En underbart vacker kväll på Kusamui
Min mamma en regnig dag på en öde ö

Det finns så mycket bilder så det kommer fler snart..

Semester,handboll och värme....

2010-07-14T21:41:00.002+02:00

Ja nu har det gått några veckor sen vi kom hem från vår Thailandsresa. Vädret här hemma kan man ju inte klaga på utom att det då skulle vara aningen för varmt ibland.
I förra veckan va vi i Göteborg på handbollscup där både Joacim och Emelie spelade.
Vi gjorde precis som vi har gjort sen 2004, vi lånade Svens (mammas gubbe) husvagn och campade på Lisebergsbyns camping. En camping som ligger väldigt centralt men naturnära till sjön och motions slingor (om man nu orkar det). Joacim och Emelie bodde med laget på olika skolor. Det va fyra andra familjer som oxå campade så vi grillade ,drack vin och kollade på fotboll dom flesta kvällarna. Både Joacims 92 lag och Emelies 96 lag spelade superbra hela veckan men lyckades inte riktigt i 16 dels finalen där tyvärr båda blev utslagna.
Det värsta med att ligga i husvagnen där på just den campingen är alla minnen som man har genom åren. 2004 när vi låg där första gången skulle Joacim vara med i Gothia cup och jag bar Evelina i magen. Det va en varm sommar och massor med backar som jag var tvungen att vandra i om jag skulle få se någon fotboll. 2005-2010 har det varit handbollscup, vi har varit där för och det har alltid varit jätte trevligt på alla sätt och vis. Evelina har varit med alla år utom 08 då vi skulle se Rolling Stones oxå och vi hade ingen som skulle passa Evelina så hon fick stanna hos mormor hela veckan i stället, och där hade hon tokroligt. Men så här i efterhand önskar man att hon hade varit med oss vareviga sekund av det korta liv hon fick.
På lekplatsen på campingen finns där ett skepp med en helt "underbar" klocka som alla barn älskar att klinga i tidigt som sent. Lisebergs kaninen gör ett besök varje morgon till alla barns förtjusning och även Evelinas var det. Ända sedan dagen vi kom så stod där ett par övergivna rosa foppa tofflor med hello kitty på mitt i sanden och ingen ville ha dom på hela veckan. Ja ni förstår nog vad jag tänkte när jag såg dom....
Efter Göteborg åkte vi hem en snabb runda och sen vidare till Bergkvara där vi är just nu och tillbringar lata dagar i solen innan det på måndag(söndag kväll) är dax att jobba igen. Detta är andra sommaren utan vår fina flicka Evelina och vår första semester och jag kan bara säga att det känns verkligen inte bra. Det känns som att jag just nu bär hela min sorg inom mig och det trycker mig väldigt mycket. Jag känner mig ledsen, trött och inte direkt kontaktbar ibland, vill mest vara i fred och tänka. Känns bara som om jag vill skrika och gråta i massor men det kommer inte ut något.
Vill tacka för alla fina kommentarer som ni fortfarande skriver till oss, det betyder så mycket att läsa att andra bryr sig och vill ge oss tröst så gott det går. En vän skrev i sin blogg att det är som att man vill att hela världen ska trösta en och så känner jag oxå, tröst får man ej för mycket av. Mer än ett år har gått men smärtan är inte mindre ska ni veta..
Tänkte lägga in lite fina bilder från Thailand snart och lite andra semester bilder.
Ett svar till en läsare som undrade(men sedan fann) om UFO ballonger fanns att köpa här hemma. Vi köpte våra i Thailand men det ska visst finnas att få tag på här hemma oxå vad jag hört.
Ha en fortsatt skön sommar alla läsare /Kram Tack för att ni finns

sommar foto tävling

2010-07-02T22:49:00.012+02:00

Såg att man kunde vara med i en foto tävling med sin bästa sommar bild..
Sommaren när Evelina va på Cypern är en riktig sommar bild och hon älskade den resan.
Rösta på Evelina hon är värd att vinna. Gå in varje dag och rösta till den 20/8. Ni hittar en direkt länk till höger bland LÄNKAR. Tack alla http://www.husmanhagbergtavling.se/index.php?page=gallery&obj=4052

Ännu en bild jag anmälde till tävlingen.Bilden är tagen i Thailand under en snorkel tur och det är Evelinas vackra stora syster Emelie på bilden.Rösta även på Emelie,länken till höger.

Thailand semester och saknaden...

2010-06-28T20:44:00.008+02:00

Då var vi hemma igen efter en semester vi inte ångrar att vi gjorde. Emelie,Fagge och min mamma och jag reste med min brors familj till Thailand och det blev en annorlunda resa för oss då inget va bokat i förväg som det annars alltid är om man ex åker till Kreta på en charter. Min bror har en Thailänsk fru och vi hade mycket hjälp av det och vi fick uppleva en helt annan sida av Thailand än bara turist ställen. Vi landade i Bangkok och stannade där i 2 dagar på ett riktigt lyx hotell. Bangkoks fuktiga värme slog emot en när vi lämnade flygplatsen och det blev inte bättre precis. Vi shoppade och och åt gott i dagarna 2, och b la så åkte vi iväg till en s k floatingmarket som man åkte en s k long-boat igenom på kanaler och fick vifta om man ville shoppa något, en riktigt härlig och ovanlig tur. Vi tog sen flyget från Bangkok och hamnade i Suratani, där Rays(Jonas fru) bror väntade på oss och tog oss till en stad där dom nog aldrig hade sett turister förr...Emelie och jag blev enormt uttittade när vi skulle kolla in affärerna och dom kunde inte engelska heller..
Där ifrån åkte vi färja över till en ö, Ko-Samui och bodde i bungalows vid havet, mycket vackert. Vi gjorde b la en snorklingutflykt och det va riktigt mäktigt att se fiskarnas liv där nere och alla fina koraller.
Sen, efter några dagar så, blev det färja igen och nu till en annan ö, Koh-Phangan. En fin ö med mycket fart och fläkt där dom har fool- moon -party på stranden ända tills morgonen. Vår bungalow låg ända nere på stranden så det dunkade på hela natten, men det va det värt. Det som va jobbigast va alla kryp man måste hålla reda på, och dom va inte några precis. Emelie körde Jet ski och gjorde det riktigt bra, hon tyckte det va enormt kul.
Sen bar det vidare med båt igen till Suratani där vi åkte och hälsade på Rays mamma som bodde inne i landet. Man uppskattar mer vad man har när man får se hur en del lever med knappt rinnande vatten och bara ett hål i golvet. Jonas hade varnat oss att när dom i byn hör att det är "utlänningar" i byn så kommer alla för att titta. Riktigt så illa va det inte men det kom förbi endel och skulle hälsa och titta lite.
Sen tog vi flyget därifrån till Krabi där vi tillbringade våra sista dagar på en fin resort med bungalows vid havet. Vädret har varit lite si och så,det är ju regn period i Thailand nu och det kom lite skurar när man minsta anade det. Vi snorklade bland bitande fiskar och åkte speedboat till härliga stränder. Min mamma hängde med på allt och fixade det med bravör. Min mamma och jag är lika på så sätt att vi är klumpiga båda två och mamma bjöd oss på många härliga skratt under hela resans gång.I lördags skulle Emelie o jag
gå ner och bada vid havet för det va äntligen grön flagg denna dag. Jag lämnade Emelie för att hämta kameran och fota lite, nån minut senare kommer hon springande och gråter...jag tror jag blev bränd säger hon och gråter ännu mer. Innan vi åkte till Thailand hade vi läst en hel del om alla giftiga maneter och människor som dött av dom så vi va enormt försiktiga hela tiden. Denna årstid är vattnet grumligare och man ser inte riktigt vad där finns. En Thailänsk "kvinna" som va masör hjälpte oss och la på gröna blad och någon smörja. Emelie hade väldigt ont och har det fortfarande så vi ska gå till vårdcentralen imorgon. Hon har 14 prickar i svanken där den tog tag i henne men dom försvinner för hoppningsvis snart. Vet inte om vi kan kalla det att vi hade tur denna gången för det kunde gått väldigt illa för henne. Det va kanske Evelina som hade ett vakande öga över Emelie och räddade henne??
Under resans gång har man sett badande skrattande barn och tankarna har kommit att vår lilla flicka skulle varit där med oss och badat och haft roligt. Sista kvällen i Krabi tände vi en sk UFO-ballong och sände upp i mörkret till Evelina.

När jag satt på tåget hem från Kastrup så kom tankarna starkare, ju närmare hem man kom. Jag vet inte varför men jag tänkte på att jag skulle ha en solros uppe hos Evelina för hon va ju så som person , solig och vacker. Sen i kväll när vi åkte upp till Evelina vad ser jag där då?? Jo en solros?? är det inte märkligt....
Hemma igen i vardagen, sorgen, saknade, och tystnaden. Joacim är i Turkiet med kompisar och Emelie stack direkt ut med kompisarna. Den som visar sin glädje av att vi är hemma igen är vår hund Zack som ylade ut sin glädje, men det gör han även om man bara har varit ute vid brevlådan....

Evelina jag saknar dig så..........

2010-05-30T02:56:00.004+02:00

Sitter här mitt i natten,kan inte sova. Antingen är det för att jag ständigt jobbar natt och har svårt att vända på rytmen när det är helg eller så är det för alla tankar och frågor som dyker upp när man lägger sig.
Igår var det ett helt år sedan vi begravde lilla Evelina,det va sista gången jag pussade henne och höll hennes kalla hand i min,jag tog hennes ena ängel från hennes halsband och har burit det i mitt sedan dess.Rätt eller fel det vet jag ej--
Tårarna bara rinner och hjärtat gör så obeskrivligt ont saknaden efter dig Evelina är så enorm.I kväll när våra vänner eller "grannarna" som jag kallar dom va här så kan jag lova att alla saknade dig vår lilla prinsessa.Du älskade allt va slager festival va och hade dina favoriter liten som du va.Sista slagerfestivalen vill jag minnas att du gillade Nordman och låten I lågornas sken i svenska ut tagningen -08,fast du kallade honom för han med "hornet" för det såg ut som om han hade något i pannan. Sen spelade vi den låten hela sommaren.Tack för att ni finns underbara "grannar" utan er hade vi aldrig rest oss igen..
Innan jag gick till sängs för att sova,satt jag ensam en stund vid digital ramen där bilderna på dig rullar.Allt från bilder då du va riktigt liten och bilder när du va sjuk. Oftast med ditt härliga leende på läpparna,så tålig och nöjd med livet då.
Än idag kan jag inte fatta hur det kunde bli så här,varför skulle det drabba dig??
En fråga jag förmodligen aldrig kommer att få något svar på och får leva med resten av mitt liv. Är det konstigt att man längtar bort ibland ?? Och man tycker att ens liv ska vara slut så man får svar på alla frågor man bär på.....??
Jag vet inte varför men just i natt när jag la mig så kände jag dig så nära,precis som förr då du låg emellan pappa och mig och man kunde hålla om dig och pussa dig godnatt.Du va där det vet jag önskar bara du ville tala till mig och berätta hur du har det. Jag förstår att det kan vara konstig läsning för er som inte har mist ett barn,men hoppet känslan och tankarna försvinner aldrig om att få sitt barn tillbaka och vem vet om tusen år kanske det är möjligt men det hjälper inte oss nu.
Ett år har gått och visst man har blivit lite starkare och tar sig igenom dagarna men längtan och saknade skaver hela tiden inombords det sitter djupare än bara på skalet....
Fick reda på att en dagmamma har gått vidare och finns nu i himlen med ängla barnen,jag kände en djup sorg men log lite ändå för nu fnns det en dagmamma till Evelina i himlen som gör roliga saker med henne för det är så jag vill minnas denna dagmamma,full av energi och roliga saker-R.I.P och styrka åt din familj.
Sov gott prinsessan nu ska mamma försöka sova igen och hoppas du kommer i mina drömmar.Saknar dig och älskar dig till stjärnorna och tillbaks/Kram Mamma

Storebror Joacim fyller 18 år

2010-05-23T18:01:00.004+02:00

Idag fyller Evelinas storebror 18år..
Igår hade vi lite kalas/fest för honom och släkten va här. Det blev smörgås tårta och sen kaffe och tårta.Joacim verkade nöjd och belåten och satt med hela kvällen för första gången på 18 år,han börjar bli stor helt enkelt.
Kusinerna va så klart här och Alva och Aom hoppade studsmatta och lekte hela kvällen.När man ser dom tillsammans så värker det inom en för att Evelina skulle varit så glad denna dag när alla var här och hon skulle leka med flickorna precis som dom tre gjorde förr.

Vill tacka Ulla-Britt för den enormt fina god hjärtade insatts hon gör genom att sälja våra änglar,du är en klippa.
Tack till alla er som va på Maxi och köpte en ängel, ni gör en god gärning för forskningen.
Idag går även tankarna till en liten prinsess flicka som heter Lova som lämnade livet och blev en fin ängel igår och Evelina fick ännu en ny vän i himlen...
Vila i frid Lova och styrka åt din familj.

Vår egen prinsessa fick en jätte fin moss nalle och blomma av sin mormor som vi bara måste få visa. Älskad och saknad för evigt.......

Änglarna finns på Maxi igen

2010-05-17T12:59:00.002+02:00

På fredag den 21/5 finns Ulla-Britt på Maxi Kristianstad igen för att sälja dom fina änglarna. Det är ju snart morsdag så varför inte ge bort en fin ängel...

I helgen som gick va vi på ett fint och mycket trevligt bröllop mellan Anna och Chrille.Önskar dom all lycka i framtiden.

.....med tända ljus

2010-05-14T00:08:00.003+02:00

Sitter uppe i min ensamhet med massor av tända ljus och funderar.....
Ikväll vill jag tända ljus för alla prinsar och prinsessor i himmlen. Idag fick jag reda på att ännu en tonåring från avd 64 har återförenats med Evelina och dom andra änglarna. Vad är det för värld,vad är det som händer och varför dessa barn??
Tre barn som behandlades samtidigt med Evelina och vi har mötts på avd 64 har gått bort efter Evelina under detta året...... Fyra barn på ett år!!!
Man kan inte annat än vara ledsen förbannad och jävligt bitter på allt.
Tankarna går även till deras familj,släkt och vänner..............

[orange]***[/orange] Confira mais figuras para Te Adoro: [orange]***[/orange]
http://obuscar.com/images/hello_kitty-11937.htm - Dia Das Mães

Mammas flicka

2010-05-09T12:38:00.011+02:00

Älskade lilla Evelina.Mamma saknar dig var eviga sekund. Saknar din mjuka lilla hand i min,dina underbara pussar och varma kramar. Saknar dina kalla fötter mot mina ben i sängen när jag ska sova. Mamma saknar att väcka sin trötta flicka varje morgon och skynda på att komma iväg till dagis. Jag saknar också att hämta dig på dagis och se dig sitta och rita eller vara ute och cykla med dina kompisar på gården och absolut inte vilja gå hem. Jag saknar dig på kvällarna,vi brukade gå och natta dig innan jag skulle till jobbet och vi kunde sova en stund tillsammans.
Finns inte så mycket att säga,man är alldeles tom inombords och en smärta man inte kan beskriva i ord. Ingen ska behöva mista sitt barn och barn ska inte dö ifrån sina färäldrar och syskon.
Idag är en extra känslosam dag då det är 1år sedan Evelina lämnade oss.Man har dom senaste veckorna gått igenom i tankarna hur vi hade det för ett år sedan när Evelina fortfarande fanns hos oss. Kämpigt va det men hon fanns hos oss och så skulle det förbli men så händer något som inte får hända och Evelina orkade inte mer.
Blundar jag så ser jag den hemska bilden av henne när hon ligger på Biva,det är inte den bilden jag vill ha av henne för det finns så många andra minnen av henne,söt som hon va och alltid så glad.
Vad mer kan jag säga? Jag älskar dig min flicka i evighet och vi ses en dag det lovar mamma. Någon dag ska jag få finnas vid din sida igen och pyssla om dig precis så som mammor ska göra med sina små barn. ..

Alldeles nyss
Prinsessa av september
Bar jag dig i min famn
Genom spruckna nätter med varsamma händer
Viskade jag ditt vackraste namn
Jag ville fylla dej med drömmar
Måla en himmel så blå
Jag ville ha dej att tro att allt du önskar kan du få

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund

Det gör mej så ont
Prinsessa av september
Att möta din skräckslagna blick
Se dig famnad av en sorg som bara du känner
Och glida iväg från det lugn som är ditt
Är det jag som har lärt dig att måla dina orosmoln?
Har jag kramat dig för hårt, säg nåt så jag kan förstå

Jag säger ditt namn
Prinsessa av september
Du stänger din dörr igen
Det kommer en dag då himlen återvänder
Men du kan inte se den än
Och fast min oro för dig är nånting jag inte rår på
Måste jag släppa din hand och se dig villande gå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund, älskad från första stund

Tack..

2010-05-06T15:58:00.002+02:00

Igår kväll när jag var hos Evelina ,så möttes jag av blommor och ljus.
Vill tacka alla som är så snälla och tänker på vår lilla flicka och hon älskar blommor.
Där va speciellt en bukett som berörde mig djupt.Evelinas dagis hade lämnat blommor och där låg även teckningar till Evelina från hennes dagis kompisar.
Det va verkligen rörande att se och även att tänka på det nu i efterhand.Vår lilla flicka som så ofta satt med sina kompisar på dagis och ritade när man kom och hämtade henne...och nu ritar kompisarna teckningar till Evelina och lägger på hennes grav.Hur sjukt är inte verkliga livet?? Helt ofattbart. Hon skulle ju vara på dagis varje dag och ha super kul med sina kompisar nu.
När jag har varit nere på dagis och lämnat änglar så är det med mycket sorg och tunga steg man går ner där. Där finns så mycket minnen och alla barnen och även fröknarna gör en på mind.Hyllan med foto på Evelina och ett brinnande ljus gör så ont ända in i själen,men ändå så fint av dom att inte glömma vår prinsessa.
Jag ville bara säga tack till er alla som tänker så mycket på oss och vår fina flicka.Ett år har snart gått,saknaden och den oerhörda sorgen finns fortfarande varje dag och man undrar när det ska kännas bättre...men vi tar en dag i taget och kämpar på. Tack för alla hjälpande och stöttande kommentarer här,ni ska veta att dom hjälper mer än man kan tro. Utan er alla hade vi fortfarande varit på ruta 1.
Va rädda om er själva och era barn,ta vara på varje sekund som om det va den sista för man vet inte när livet plötsligt rycks ifrån en och då finns det så mycket o sagt och mycket o gjort som man önskade man sagt och gjort

Evelinas mormor kämpar på...

2010-05-02T20:07:00.003+02:00

Pratade med mamma,Evelinas mormor. Idag har hon varit i Varberg i Grimmared kyrka där det hölls en Barn gudsjänst. Mamma va inbjuden som gäst för att visa och sälja sina änglar och prata om sitt barnbarn som hon miste för snart ett år sedan.
Barnkören sjöng så fint och prästen pratade lite om Evelina och om att mista ett barn eller syskon.
Efter gudstjänsten va det kaffe i församlings hemmet där mamma hade dukat upp ett bord med änglar och bilder på Evelina och sen så berättade hon om lilla Evelina.
Det blev en lyckad dag tyckte mamma många kom fram och frågade och ville prata lite och även köpa en ängel.
Kollekten som dom fick i kyrkan idag gick till Barncancer föreningen.
Försäljningen av änglarna går fortfarande bra så jag förlänger insamlings tiden på bloggen och hoppas att alla nu är med och kämpar mot miljonen........

Sommar väder....men så jobbigt

2010-05-02T16:59:00.004+02:00

Idag låg jag kvar i sängen till klockan va 12,suck va jag är trött jämt,men ändå inte...förstår inte hur det hänger ihopa. Får inte så mycket gjort som jag känner att jag borde,jag orkar inte ta tag i saker.Solen strålar och ganska varmt och det är ju helt underbart att det går mot sommar.Emelie har kompisar här och dom ligger och slappar på studsmattan. tänker mycket på Evelina för hon älskade att hoppa på den studsmattan och att få vara med Emelies kompisar.Dagaarna innan vi åkte till Lund förra året hade hon en toppen dag med Emelies kompisar där ute just på studsmattan..
Idag är det den 2 maj och endast 7 dagar kvar till Evelinas års dag i himlen.
Läser bloggen om och om igen,försöker bli klok på vad som hände och vad som gick fel?? I bloggen skriver jag :
Evelina snusar på som vanligt och dom får gjort vad dom ska.Evelina är feber fri på morgonen och verkar pigg.Jag bestämmer mig för att köra hem för dagen och fixa Emelies rum som nu är ny tapetserat,och klippa gräset.
Kvar på sjukhuset är såklart Evelina och Fagge som får en hel dag som heter duga.
Dom bestämmer sig för att gå ner på lekterapin en stund och komma ifrån rummet lite.Hinner leka lite innan Evelina blir illamående och kräker upp sond nr 2.Väl uppe på avd klipper dom av sonden och drar ut resten genom näsan.Det diskuteras om det ska sättas en ny sond eller inte och dom beslutar att göra det när mamma kommit.Dom tror att det är Evelinas sega slem som gör att hon kräker så dom inhalerar henne 2 ggr idag och ska fortsätta 3 ggr om dagen så länge det behövs.Evelina är ganska glad över att slippa sonden och dom målar och leker på rummet istället.Läkaren Helga kommer in och pratar om att man hittat bakterie som växer i blodet,och dom misstänker att det är i porten den sitter.För att nu ligga steget före så sätter dom in ytterligare en antibiotika som är bra mot den bakterien(glömt namnet)Dom beslutar även att Evelina ska vara fastande från 04 i natt om ifall att det är den bakterien så ska hon upp på OP och plocka bort CVKn.Svaret på villken bakterie det är vet dom ej när dom får imorgon.Därför måste dom tidigare lägga cytostatikan hon skulle ha imorgon på dan och ge den 06 imorgon bitti och hon ska även ha Antikroppar imorgon som är väldigt viktigt och då måste dom även få in det innan CVK n plockas bort.Plockar dom bort den imorgon så får hon ingen ny förrän på tisdag så måndagens mediciner måste in innan.Lite rörigt och mycket på en gång.Varför händer detta nu när det bara är 3 dagar kvar.....??
Värdena som va så bra igår har nu rasat.Vita 0,44 netrufila 0,35 trombc 77 HB 88.Så imorgon bitti när vi vaknar är vi isolerade i rum 4.Egentligen skulle vi ha varit det idag men ingen har hunnit reagera på att värdena sjönk så snabbt.Dom isolerar i vanliga fall på 0.50.Dom tror inte att det är nån fara för här är inte jätte många barn och hon har inte träffat så många idag.Det som idag är possitivt är att CRP sjunkit till 45 så det tyder på att dom fått bukt med någon infektion i alla fall.Evelina va jätte duktig när dom satte sonden i kväll och va mäkta stolt efteråt.Just nu hade hon 37,7 i temp och vi håller tummarna att den stannar där.Vår duktiga älskade prinsessa ska fixa det här
Jag skriver att dom vill ligga steget före med antibiotikan,problemen med cvkn och sonden och allt som händer den dagen.Den dagen är vändningen till vår värsta mardröm. Hon blev sen bara sämre och sämre...
Hon skulle få vara här hos oss nu.Vi skulle kela och mysa sparka på spark cykeln och hoppa studsmatta och äta taco eller pannkakor. Varför är livet så orättvist?? Hon va värd ett långt kärleksfullt liv med kompisar och en egen familj.
Saknaden går inte att beskriva i ord för det finns inga...........................

Idag för 1 år sedan...

2010-04-27T21:07:00.002+02:00

Usch så mycket tankar och känslor som finns in uti en nu.Man vill bara skrika rakt ut sin vreda för allt som hänt. Vår fina Evelina Varför???
Idag för 1 år sedan började vad som vi kallade den sista fasen i Evelinas behandling till att bli frisk,för frisk va just vad hon skulle bli.
Vi stängde dörren till huset och begav oss till Lund med mycket oro och ännu mera hopp.
Idag för 1 år sedan började hon sin 4 dagar långa strålnings period. Finns så många fina goa minnen av Evelina just där på strålningsenheten. Hon skojade med alla och va så glad.En gång fick hon låna en bandspelare och barn pop skiva som hon spelade super högt ute i vänt rummet och dansade så fint som bara en prinsessa kan.Folk skrattade och klappade händer.... där mitt i allt elände.
Vem kunde ana att det va sista gången vi stängde ytterdörren och gick ner för trappan satte oss i bilen och körde till Lund....vem kunde ana att det va sista gången vi alla va tillsammans. Jag hoppas innerligt att Evelina har det bättre i sin himmel och att hon slipper den sorg och smärta vi kämpar med varje dag.För har hon det lika smärtsamt som vi då vill jag skynda mig dit och ge henne tröst. Älskar dig

En tung dag men ändå bra

2010-04-22T18:49:00.004+02:00

Så va den äntligen på plats. Evelinas gravsten.
Turerna har varit många hur vi vill att den ska se ut men det är verkligen svårt att försöka se den framför sig i allt detta mörker. Men nöjda blev vi och Nilssons stenhuggeri i Sölvesborg ska ha varmt tack för all hjälp med frågor och annat och då allra helst Carin som vi pratat mycket med.
Som sagt en tung sten från mitt hjärta har fallit och ett bekymmer mindre.
Men ingenting blev bättre kan jag påstå.
Körde till Evelina nu i kväll för att fixa lite runt omkring. Förväntans full av att äntligen få se stenen på plats men som blev en mardröm. Fick knappt luft och tårarna rann konstant och har inte slutat än. Det blev så definitivt på något sätt att se den där. Det var samtidigt väldigt vackert,solens strålar sken rakt på stenen och på fotona jag tog ser man ett rosa liknande sken.Tankarna gick så klart till min lilla busiga flicka som säkert var där och kollade in allt.
Satt på huk med tårarna rinnandes och tänkte på alla lyckliga föräldrar som i kväll nattar sina barn,kanske läser en saga för dom och en öm puss och kram,man säger sov gott vi ses imorgon.........men inte jag/vi,vi sitter här sönder gråtna efter vår lilla flicka som finns där någonstans,men vi vet inte var.
Sov gott Evelina vi ses en annan dag. Mamma och Pappa, Joacim och Emelie saknar dig vår egen lilla prinsessa ,vi älskar dig till stjärnorna och tillbaks.(underbart fina ord som jag lånat av en annan ängla mamma)

Morfar

2010-04-19T15:52:00.004+02:00

Morfar 2 år av saknad

Söndagen den 19 April 2009

Idag mår Evelina bra som hon nu har gjort i en hel vecka,helt underbart för henne och oss.Imorgon blir det en tur till Lund men vi tror att det blir bara för dagen men om i fall att så ska jag packa en väska med lite kläder man kan ju ej vara helt säker på nått.Evelina tycker det är ok att vi ska dit imorgon och hon tror också att vi kan åka hem igen,för som hon själv säger#jag är ju inte sjuk idag# gulliga unge du är så tålig, älskar dig så mycket.

Handbolls cup mm

2010-04-13T21:10:00.004+02:00

Denna gångna helgen har vi varit i Västerås på handbolls cup med Emelies lag.Vi körde upp i fredags morse och det va verkligen en lång trist bil färd dit.
Men väl framme blev det desto trevligare. Efter att ha lämnat tjejerna på skolan där dom skulle sova begav vi oss till vårt hotell och det va helt ok.Tjejerna hade match kl 20 på fredag kvällen som dom vann och efter det va det hotellet som gällde.
Man va ganska mör efter resan upp, men lite vin tackar man inte nej till.
Alla vi 13 föräldrar och 3 barn samlades på Lottas lilla rum och hade en mkt trevlig kväll innan det blev dax att sova för att orka resten av helgen.
Lördagen bestod av 2 matcher med vinst sen blev det stan en stund. Västerås är en riktigt mysig stad med massor roliga affärer.
På söndagen spelade tjejerna en match på morgonen som dom vann och spelade sen mot Farmen i semifinal där dom tyvärr fick stryck med några bollar. Men alla va nöjda och glada ända tills vi skulle åka den långa tråkiga vägen hem,vi va inte hemma förrän 23.15 på söndag kvällen.
Det är roligt att åka iväg så här ibland,för tiden och dagarna går mycket fortare och man tänker inte hela tiden.Att vara hemma och inte ha något att göra (som i påsk)då ligger jag mest i sängen och orkar inte ta mig för något vettigt.
Igår va vi i Sölvesborg och fick titta på Evelinas sten som äntligen är färdig och ska komma på plats senast nästa vecka.
Många tunga dagar med massor av minnen från förra året då Evelina fortfarande fanns här hos oss,saknar henne hela tiden så man vet ej vad man ska ta sig till. Min älskade fina fina lill flicka.........................................

Den 13/4-2009 skrev jag i bloggen

Med oss är det bara bra.Evelina leker och är pigg hela dagen,lite för aning till blod i näsan men det blev ej mer sen. CSK ringde för att höra hur det var med henne idag och det va ju väldigt snällt av dom.Imorgon kommer KVH och tar blodprov och jag ska åka in till CSK med ett avförings prov.
Sen idag läste jag om lille Viktor som inte kommer att överleva och inte kan få vara hemma med sin familj den sista tiden,det är för jäkligt.Det är så mycket som får alla tankar att snurra just nu.Vänner på avd i lund har det väldigt kämpigt just nu och vi tänker jätte mycket på dom.Evelina har fått må ganska bra nu en tid och det är vi väldigt glada för men vi vet också att när strålningen börjar och vi kliver in i nästa fas så kommer det att bli väldigt jobbigt för Evelina.Det finns så oerhört mycket risker med en transplantation,det räcker att någon inte tvättar händerna så kan det bli svåra komplikationer för henne.Vi är inte riktigt där än så nu tar vi vara på varje dag vi får och Evelina är samma solstråle som hon brukade vara. Vår älskade lilla prinsessa

Var finns änglasmycken??

2010-04-05T14:19:00.007+02:00

Ville svara på några läsares undran var man kan få tag på just Evelina Änglarsmyckena. Det beror ju lite på var man bor någonstan.Bor man ex i Kristianstad så ska det finnas smycken inne på Domus (parfymeri),A-Livs i Fjälkinge, Village, Karisma(frisör)Hammar,Vä Gardiner i Vä och även på Kristianstadshandbolls flickor 96 hemma matcher.
Men det går självklart att ringa till Evelinas mormor 0430-50620 eller till Ulla-Britt som har en hel del änglar ute runtom överallt 044-50683.
Tack för fortsatt visat intresse för änglarna.
ps.det kommer hela tiden in nyheter så titta gärna in i någon affär ds

En andra chans.....

2010-04-04T17:37:00.004+02:00

I går kväll Somnade jag på soffan som jag gör så gott som varje kväll.Flyttar sen in i sängen och sover vidare.Idag gick jag inte upp förrän 13.30,helt otroligt!! När man ligger så och sover och är vaken omvartannat så drömmer man konstiga drömmar,villket jag gjorde idag. Jag minns att vi fick en Andra chans som dom kallade det i drömmen.Evelina va tillbaka hos oss och det va en fantastiskt känsla.Jag vet att jag sa att vi måste verkligen ta till vara på denna chansen och göra så att hon blir frisk.Evelina va sjuk,mycket sjuk. Jag minns inte att hon sa så mycket men att vi bar omkring på henne och så städade vi i massor.det va precis som att det va det som vi hade misslyckats med förra gången och det va därför hon inte klarade sig.Vi städade med sprit överralt och ingen fick hälsa på henne.Rummet vi va i va ganska så mörkt hela tiden,kanske som det va på biva där hon va sista timmarna. Sen slutade jag drömma om det och vet inte hur det gick....det kändes ändå skönt och fint på något sätt att få ha henne i sin famn en stund igen.
Nu i efter middes tog fagge Zack och jag en riktigt lång promenad uppe i skogen,skönt att komma ut och få frisk luft och lite motion .
Vi körde inom Evelina på vägen hem och tände ljusen till henne.När vi står där så säger Fagge att Fan det borde inte vara så här det skulle aldrig hänt. Och precis så är tankar och känslorna dagligen det borde inte hänt,hon skulle vara här med oss nu precis som det va förr.Vi ska inte behöva stå vid en grav och prata med vår lilla flicka,vi vill också kunna hålla om henne och viska i hennes öra saker man vill säga bara till henne.Så varför Gud om du nu finns Varför gör du så här mot oss och vår fina Evelina?? Vad är meningen egentligen? Finns det någon mening?
Är glad att jag har en tro på att det finns något finare efter detta jorde liv och hoppas av hela mitt hjärta att Evelina har det bra där och att hon kommer och möter mig när det är dax för mig att bege mig dit.
Denna påsk helgen har annars varit enormt lång och vi har mest vilat och inte gjort så mycket.I Torsdags va vi på en påsk fest hos våra vänner Cartnes och Jeppssons och Annika va också där och allas barn såklart. Vi åt god mat och drack en hel del vin och pratade och hade himla trevligt.Tack för att ni finns för oss alla goa vänner.Utan er hade det inte gått.............. Kram

Påsk

2010-04-02T14:14:00.002+02:00

Ja tiden går och nu är det påsk. Evelina visste inte vad påsk va direkt men hon tyckte om påsken. Hon sa "Jag vill ha påsk" när hon såg alla påsk ägg och pynt som lades fram i affärerna. Förra året så hade vi permission och skulle vara hemma bort sätt från att vi hamnade inne på csk lite där Evelina och jag påsk pysslade med kort och målade flört ägg. När vi sen va hemma så kom det påsk kärringar och ringde på dörren och hon tyckte det va så spännande,men själv har hon bara varit påsk kärring på dagis inte gått och ringt på dörrar som dom flesta barn gör. Alltid när hon skulle klä ut sig och målas i ansiktet så protesterade hon,för hon har aldrig tyckt om att ha färg i ansiktet det är ju så kladdigt.
Påsken precis som julen tycker jag är barnens tid och man kan inte låta bli att vara ledsen över att hon inte får vara här och uppleva det med oss.Jag var hos henne igår och satte lite påsk ris med rosa fjädrar för det vet jag att hon velat ha. Finns inte så mycket mer man kan göra för henne,jag hoppas bara hon känner hur mycket vi älskar henne och längtar efter henne. Allt som oftast förvandlas gråten till en helt förtvivlad saknad och man kipar efter andan och mår illa....

Önskar alla läsare en trevlig påsk

"Änglarna på Maxi"

2010-03-27T16:27:00.006+01:00

Igår stog Ulla-Britt och sålde "Evelina" Änglar på Maxi Kristianstad.
Av Evelinas Farmor och Farfar har jag fått höra hur otroligt fint Ulla-Britt hade gjort på bordet där hon hade kort på Evelina ,blommor och ljus och såklart Änglarna.
Vi va hos psykolgen och det är alltid tungt när man kommer där ifrån så det va inte rätt läge med ett besök på Maxi då. Änglarna är ju ändå lite pga av vår fina lilla flicka eller rättare sagt väldigt mycket. Jag tycker att det är så snällt och helt otroligt av Ulla-Britt att engagrera sig så som hon verkligen gör,jag själv vill inte va direkt inblandad då det finns så mycket tankar och känslor kring dessa änglar. Men ni ska veta hur mycket jag uppskattar allt som alla gör,det är för en enormt god sak,men som sagt så kan jag inte sluta tänka på att "dom kunde inte rädda vår flicka" ...........
Det börjar närma sig års dagen sen Evelina lämnade oss och varje dag vi kommer närmre blir tyngre att andas.
Förra året denna dagen skrev jag i bloggen som följer:

Nu har det blivit kväll här och det är några timmar sen Emelie och Pappa kom hit. Evelina blev jätte glad när Emelie kom och kramade henne jätte länge. Vi fick reda på att Metatexat värdet redan va nere på 0,18 Helt otroligt!! Förra gången tog det 5 dagar om inte mer.Pulsen har även stigit mellan 60-64 och det e ju super härligt,det verkar som om allt håller på och bli bättre just nu. Nu väntar två cytostatiker om dan på måndag och tisdag,och sprutan peg-asp. På onsdag är hon nog klar för denna gång,men biverkningarna lär nog inte ute bli efter all denna medicin dom har pumpat i henne.Hoppas bara att medicinen tar lika mycket på cancern som den gör mot Evelinas välmående.Hon är i alla fall mildare och goare idag. Nu ska vi ha en mys lördag när storasyster är här

Älskade Evelina du fattas oss vi saknar dig varje sekund

..........................

2010-03-20T16:50:00.003+01:00

............har egentligen inget att skriva men kände att nått måste jag få ner.
Grått och mulet, ute som inne tycker jag.Vi va uppe i skogen och gick med hunden och det är väldigt geggigt och blött där och man bara väntar på våren nu.Hos Evelina har nu snön smält bort äntligen,men under ser det inte allt för trevligt ut,geggigt och allt visset så klart.Man försöker sätta någon blomma där då och då för att lysa upp lite men det hjälper inte så mycket.Evelinas mormor skickar ofta blommor med bud till oss som vi sen sätter hos Evelina från henne. Jag hoppas verkligen att vi snart kan få stenen på plats och göra lite fint uppe hos henne så det kanske känns lite bättre.
Har många ider om hur vi ska fixa Evelinas rum men orken och lusten finns inte riktigt ,samtidigt som jag vill ha något att hålla på med.Jag fattar inte hur det hänger ihop egentligen,jag vill så gärna men orkar alltså inte ta tag i det.
Nej ,det är ingen brådska utan mest för ens egen skull att hitta på något och få dagar och tiden att gå.
Man börjar räkna ner veckorna till semestern och längtar verkligen efter sol och värme.Vi har bokat resa till Thailand den 12 Juni ihop med Jonas,Ray,Aom och mormor och så vi då,fast inte Joacim han ska åka med kompisar till Turkiet.Känns lite jobbigt att släppa iväg honom men han är ju dock 18 år då.
Båda barnen börjar bli så stora och man saknar verkligen den lilla goa tösen som sprang omkring här och busade och skojade med oss,nu är det mest tyst
Såg att Elias skulle vara med i ett program,men vi har inte orkat se det än.Man känner mycket avundsjuka mot alla och känns bara så orättvist.Elias och Evelina blev sjuka samtidigt och vi träffades ofta på sjukhuset,det är en underbart härlig och fin familj och är värda all lycka.Men man kan inte låta bli att tänka att Evelina skulle också varit så långt nu,snart klar med behandlingen.............

Det var en gång......

2010-03-06T11:26:00.026+01:00

En liten flicka kom till världen måndagen den 6 september 2004. Det va en mycket speciell flicka, det visste vi när vi såg henne för första gången. Hon va den sötaste och mildaste lilla flicka som man kan tänka sig och hon älskade att ha fått komma till världen
.
Den lilla flickan lärde sig att krypa och gå som alla små barn gör ,och en helt ny värld öppnade sig för henne.Nyfiken på allt tog hon sig fram till sina mål,det va en envis liten dam.Ganska tidigt märkte vi att du gillade att dansa och sjunga.Gärna inför publik gjorde du små uppträden till allas glädje

Redan som liten bebis va du med på alla festliga tillställningar som dina föräldrar skulle vara med på,och det fanns alltid en trygg famn där du kunde finna ro.

Du började på dagis och tyckte det va toppen och fick många nya lek kompisar.Du tyckte det va riktigt roligt att leka med dockor och duka fram fika till dom.
Du va även en liten konstnär,du fann tidigt en tjusning i att måla och kladda med färger och nu pryder dina tavlor vårt hem.

När du va 2 år gammal skulle du ut och flyga för första gången,och som allting med dig så gick även det bra.Du va i Turkiet och satt under parasollet och åt "pipps" för bada va inte din grej.

Vi spenderade en hel del tid i stugan i Bergkvara som va ett av dina smultron ställen.Du tyckte det va toppen att få springa omkring och bara vara den underbara flicka som du är.

När du hade fyllt 3 år så bar det iväg på din andra resa som va till Cypern.Nu hade du växt till dig lite och kunde njuta av baden lite mer, men satt gärna fortfarande under parasollet och åt "pipps". Du va alltid så lätt att ha med dig var vi än skulle och blev man av med dig för en stund så visste man att du satt längst fram och lyssnade på musiken.

Du fyllde 4 år och nu började du bli en stor liten tjej.Du hade många kompisar på dagis och alltid fullt upp med dina lekar.Du hade börjat prata om när du skulle börja skolan ,hur kul det skulle bli. Du ville göra allt som din syskon gjorde.Du skulle spela handboll hade du också bestämt,i flickor-04.

Dagen efter du fyllt 4 år åkte du bussen med din Mormor hem.det va en stor upplevelse för dig att åka buss och alldeles själv med mormor.Du satt som ett ljus och tittade ut och åt dit godis.Bussen började plötsligt att stanna på alla hållplatser men ingen steg av.Mormor började ana att hennes lilla flicka låg bakom detta och frågade om du satt och tryckte på knappen?? Du sa: Det kanske jag gör

Så kom dagen då vi fick det hemska beskedet att vår lilla flicka hade en allvarlig sjukdom.Men som vår goa tös du är så va du så stark trots allt du fick utstå.Vi hade många fina stunder tillsammans när vi lekte, målade tavlor, pysslade pärplattor eller bara låg och såg en av dina favorit filmer tätt tillsammans.Du blev allas entertainer och allas HelloKItty tjej. När vi fick vara hemma i vårt hus tillsammans hela familjen,då va du lycklig. Ibland va du ute och hoppade på studsmattan eller lekte i din lekstuga,eller va din inne på ditt rum och lekte med dina barbie.Du njöt av att få vara hemma och förstod inte hur sjuk du va.

Vi ville bara att du skulle bli frisk och allt skulle bli som vanligt igen.Vi ville göra allt för dig,ge dig allt.Du fick allt du ville ha och all den kärlek du ville ha,men det räckte inte för att göra dig frisk.Att se dig ligga där med slangar överallt och folk som springer runt och håller på med dig hela tiden.Att bara sitta där och SE och inte kunna göra ett enda dugg för dig,det va det svåraste. Jag ville byta plats med dig i denna stund och hade gjort det utan att tveka om det bara hade gått.

Vi förlorade dig,vår familj blev sönder splittrad...
Vi alla har så många fina minnen med dig som vi kommer att bevara resten av våra liv.Från den dagen du föddes den 6 september klockan 05.54 en måndag morgon 2004 så visste vi att du var speciell..du va en ängel till låns och den 9 maj 2009 kallades du hem till dom andra änglarna. Vi är så glada för att just du blev vår lilla flicka men önskar så innerligt att tiden med dig hade blivit så mycket längre.
En annan sak som också va speciell med dig som bara du visste men vi anade.Det va att du Var en prinsessa och det visste du hela tiden..

Älskar dig i eveighet vår fina flicka

Snart en halv miljon!!!!!

2010-03-01T15:33:00.006+01:00

Oj oj oj det är verkligen otroligt,detta kunde man verkligen inte bara tro när man startade insamlingen i maj månad att det skulle bli så mycket som en halv miljon kronor och mer är på väg in hela tiden.
Läste i senaste numret av Barn & Cancer att dom just nu håller på att forska mycket om Leukemi, om barn som inte svarar tillräckligt bra på cellgifterna, dom försöker o förstå varför det blir så ibland. Det är ju bra men försent kan man tycka eftersom det var just det som kostade vår Evelina livet. Och dom forskar mycket om navelsträngsblod som man tror mycket på, det var det Evelina transplanterades med. Men självklart är vi ändå otroligt glada och stolta att just vår flickas insamling förhoppningsvis hjälper till en del.
Ännu en vecka har rullat på och inget speciellt händer och sker, det är mest den vanliga vardagslunken. Emelie och Joacim har skola och handbollsträning så det blir endel skjutsande nu när vädret är så dåligt. Annars händer det som sagt inte mycket. Man har så mycket egen tid som man inte hade innan då Evelina tog all tid och ork, även innan hon blev sjuk. Nu har jag så mycket tid över och har inget att göra, ligger mest framför tvn eller sitter vid datan.
Jag saknar det enormt, att lämna och hämta på dagis och sen hem och sysselsätta henne och försöka hinna med alla vardagliga bestyr som mat och städning och dom båda andra barnen som hade sitt. Livet har verkligen förändrats............
Har sömnsvårigheter igen och det blir totalt kaos i huvud och kropp efter några dagar med för lite sömn. Har tagit sömntabletter då och då, trodde jag i alla fall, då det idag visade sig att jag tog tabletterna mot ångest istället. Inte undra på att dom inte heller hjälpte mot min sömn, började tro att jag tålde lika mycket som en elefant då jag inte somnar av 2 tabletter...........men nu ska jag läsa noga på asken innan jag tar nått nästa gång.
Tack för alla stöttande kommentarer dom behövs och är så välkomnande och hjälper mig/oss oerhört mycket att kämpa vidare dag för dag. Varje dag som går har ett minne med sig från förra året då vi kämpade för att Evelina skulle bli frisk och det gör så ont att det inte blev så och vi kan fortfarande inte förstå Varför!!??
Tack för att ni stöttar Evelinas insamling och bidrar till något bra.

I helgen har vi varit i Knäred hos Evelinas mormor. Evelina tyckte så mycket om att vara där, där fanns så mycket kul att hitta på tyckte hon. I varje rum , ja överallt i mammas och Svens hus finns fina bilder av Evelina hon finns med oss överallt var vi än är. Överallt ligger mammas änglasmycken också, hon har verkligen fullt upp. Telefonen ringer hela tiden om nya beställningar och hon sätter upp sina posit lappar överallt så hon vet inte vem som är vem till slut. Det ska packas och skicka änglar nästan varje dag och hon hinner knappt med fast hon nu är en "glad pensionär"men hon älskar det hon får göra och jag hoppas änglarna finns länge till. Tack mamma för din fina ide med änglarna för att minnas ditt barnbarn/vår flicka.´Det du gör hjälper inte bara oss i sorgen utan du gör något för alla barn där ute som kämpar mot denna ondska som vår flicka inte klarade. Hon hade gärna velat vara med och pyssla med änglarna hemma hos dig det vet jag. Hon älskar sin mormor........

Vi som mist träff

2010-02-21T10:38:00.007+01:00

Så kom dagen då vi äntligen skulle få åka på "Vi som mist träff" och möta andra drabbade föräldrar, men egentligen skulle vi inte höra hemma där alls och ingen annan heller.
Det var med mycket känslor man satt i bilen denna snöiga lördags morgon, man både ville dit och inte. Jag var mycket rädd för detta mötet, det skulle göra så ont det visste man redan innan.

När vi väl anlände(30 minuter försenat)och klev in i köket på Möllegården och såg dom andra föräldrarna så kom redan då dom första tårarna. Vi var alla där av samma anledning, vi har alla misst ett älskat barn. Dom som höll i mötet, Lena Fagéus (präst o psykoterapeut) och Erika Sinander(uttryckande konstterapeut) samt hustomten Jörgen från föreningen var mycket mjuka trevliga och förstående och man kände ett förtroende för dom ganska snabbt.
Vi tog en kopp kaffe och små pratade om normala saker, för jag kallar inte det särskilt normalt att prata om sitt barn som gått bort, för det ska ingen behöva göra.
Sen började själva terapin och samtalen och det har varit den tyngsta dagen på mycket länge. Otroligt mycket tårar för mig hela tiden, jag kunde inte ens berätta om min fina flicka till en början , och inte Fagge heller, vi kunde inte hålla tårarna tillbaka, det var grymt jobbigt. Efter en stund när man hört på de andras oerhört gripande berättelser om sina barn, så ville man få berätta hur det egentligen gick till när Evelina lämnade oss. Det var många enormt starka ögonblick, t ex när vi alla mammor o pappor skulle visa upp varsin medhavd sak och berätta om just vad det tinget betydde för oss och sen lägga det i mitten(vi satt i en cirkel), det var mycket starkt och ögonblick vi aldrig glömmer..
Dagen var lång men gick ändå ganska fort, och plötsligt var det kväll och mötet var slut. Man hade fått träffa nya fina människor som gått samma fasansfulla öde till mötes som vi(alla har dom mött ondskan) och alla förstod vad man sa och man kände igen sig i vad andra sa och kände.
Jag tror och hoppas att man funnit nya vänner, vi förstår varandra, som egentligen ingen annan gör. Det var en lärorik dag och nu ska allt sjunka in och förhoppningsvis hjälpa oss att kunna leva för dagen.

Om Evelina

2010-02-18T21:21:00.007+01:00

Händer mycket just nu. Expressen/Kvp hörde av sig och undrade hur det gick med allt. Vi berättade att vi gjort en anmälan till socialstyrelsen, då vi tycker det är alldeles för många ???? under Evelinas sjukdomstid. Dom ville gärna skriva ännu en artikel om Evelina, så det gjorde dom idag.
http://www.kvp.se/nyheter/1.1887841/evelina-4-dog-i-cancer-nu-kraver-foraldrarna-utredning
Visst känns det i själ och hjärta när allting rivs upp hela tiden, men vi hoppas på ett avslut och svar på frågan Varför? När granskningen är klar.
Vi får inte Evelina tillbaka vad dom nu än kommer fram till men vi har gjort vad vi kunnat för att andra barn ska slippa gå igenom det som hon fick göra.
Hon gillade alltid att få all uppmärksamhet var hon än va, så för hoppningsvis ser hon att det är många som bryr sig om henne, tänker på henne och ger henne mycket uppmärksamhet..........
Älskar dig lilla prinsessan

Internationella Barncancerdagen

2010-02-15T19:23:00.010+01:00

Idag var det en minnesdag för alla dom barn som förlorade kampen mot cancern förra året och bland dom finns vår fina flicka Evelina.
Det har varit en manifestation på Sergelstorg i Stockholm och Evelinas faster Inger var där och tittade. Hon berättade att det var ett väldigt fint och minnesfullt ögonblick (men väldigt sorgset) att se alla dessa tomma stolar som dom hade radat upp.Dom tomma stolarna skulle symbolisera alla barn som får cancer varje år och dom stolarna som det stod ett ljus på va dom barnen som inte hade klarat kampen mot cancern. Det fanns lappar på stolarna med om det var en flicka eller pojke, åldern när dom blev sjuka/eller gick bort och vilken sjukdom dom hade.

På Evelinas stol stod det Flicka 4 år Akut Lymfatisk Leukemi...........
Kan till lägga att vi uppskattar all uppmärksamhet Evelina får på olika sätt i media mm. Alla kan se vilken underbar flicka hon var och vilken otrolig liten kämpe,men lyckades inte besegra cancern.Hennes minne lever vidare och hon kommer alltid att finnas i våra hjärtan och vara djupt saknad och älskad av oss, sin familj.
Och alla pengar som ni har skänkt till hennes minnesfond kommer säkert att hjälpa många barn till bättre chans att överleva cancern,så sluta inte bidra alla pengar behövs..

En ängel har landat...

2010-02-14T19:18:00.000+01:00

Tänd ett ljus för Gustav

http://www.gratefulness.org/candles/candles.cfm?l=sve&gi=Gurra

Alla hjärtans dag......

2010-02-14T14:44:00.005+01:00

VI SAKNAR DIG VÅRT ÄLSKADE HJÄRTA,DU FATTAS OSS

Evelinas Namnsdag idag

2010-02-12T09:10:00.012+01:00

Fina Evelina,idag är det Evelina dagen.
Du förstod inte riktigt när vi skulle fira din namsdag och fick en liten present.Glad va du som alltid men trodde du fyllde år igen.

Den 5 December 2004 döptes du i Norra Åsum Kyrka till Evelina,Ida,Johanna
Det va din morbror Stefan som fick äran att hålla dig och gjorde det med stolt het,nu var han ju inte bara morbror utan även Gudfar till dig.

Varför blev det just Evelina du skulle heta?
Jo,din gammelmormor och din storasyster och jag bär också det namnet men du skulle få bära det på riktigt. Vi bestämde oss för det redan när vi va på ultraljudet och fick veta "jag såg ingen snopp i alla fall" som barnmorskan sa.
Evelina betyder vänlig,och det va precis sådan du alltid va

Älskad från första stund

Alldeles nyss
Prinsessa av september
Bar jag dig i min famn
Genom spruckna nätter med varsamma händer
Viskade jag ditt vackraste namn
Jag ville fylla dej med drömmar
Måla en himmel så blå
Jag ville ha dej att tro att allt du önskar kan du få

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund

Det gör mej så ont
Prinsessa av september
Att möta din skräckslagna blick
Se dig famnad av en sorg som bara du känner
Och glida iväg från det lugn som är ditt
Är det jag som har lärt dig att måla dina orosmoln?
Har jag kramat dig för hårt, säg nåt så jag kan förstå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund, älskad från första stund

Jag säger ditt namn
Prinsessa av september
Du stänger din dörr igen
Det kommer en dag då himlen återvänder
Men du kan inte se den än
Och fast min oro för dig är nånting jag inte rår på
Måste jag släppa din hand och se dig villande gå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund, älskad från första stund/av Peter Lemarc

Förfrågan

2010-02-10T17:00:00.005+01:00

Fick en förfrågan från Barncancerföreningen i Stockholm om dom fick lov att använda Evelinas insamling på ett Flyer blad på måndag på Sergelstorg då det är Internationella Barncancerdagen och även i en annons i Metro (Sthlm).
Dom tyckte att Vår insamling var enorm och att Evelina har berört många människor.
Det är tack vare alla er som köper våra änglar som insamlingen har blivit så stor,mycket mer än vad vi någonsin hade kunna drömma om.Vår förhoppning med dessa pengarna är ju självklart att så många fler "prinsar" och "prinsessor" ska få leva och att det ska bli ett slut på denna sjukdommen som vi kallar "ondskan".
Så självklart fick dom lov att publicera vår fina enorma insamling och ett foto på vår fina flicka "prinsessan" Evelina

Annonsen ser ut så här:

Idag den 15 februari på den Internationella Barncancerdagen
kommer vi att ha en manifestation på Sergels
Torg kl 16.00. Vi vill också passa på att uppmana dig
att göra skillnad.
Förutsättningarna för barn med cancer har förbättrats
dramatiskt, tack vare forskningen. För trettio år sedan
överlevde bara ett av fyra barn. Idag överlever tre av fyra,
men i var fjärde familj inträffar fortfarande det ofattbara.
Barncancerfonden finansierar cirka 90% av all forskning
om barncancer i Sverige, helt utan bidrag från stat,
landsting och kommun. Nu behöver vi även din hjälp!
Många privatpersoner och företag har startat egna
insamlingar på Barncancerfondens webbplats. Du kan
också starta en egen insamling! Det är mycket enkelt och tar bara några minuter.
”Prinsessan Evelina” är ett exempel på en egen insamling som berört väldigt
många människor. Den startades av Evelinas mamma. Evelina var en levnadsglad
flicka som bara fick bli fyra år. ”Sov gott vår fina Prinsessa vi möts längre
fram på stigen…” skriver Evelinas mamma. Läs mer på barncancerfonden.se!
1. Gå in på www.barncancerfonden.se.
2. Skapa en insamling.
3. Sprid den till vänner, bekanta,
samarbetspartners och kollegor.
Eller: Bidra till en insamling som redan finns!
gör skillnad. Starta En
egen insamling på nätet!
TRE AV FYRA BARN
ÖVERLEVER CANCER

Evelina har namsdag på fredag bidra gärna med 20 kr på insamlingen/Tack alla underbara där ute/ Kram från en mamma som saknar sin ängel

Livets dagar och en stark dröm

2010-02-06T19:48:00.004+01:00

Så har ännu en vecka snart gått.Jobbar på för fullt fast det just nu verkligen känns jobbigt att gå till jobbet.Man mår dåligt av saknade och sen ska man behöva må dåligt av att gå till jobbet också.Människor med otroliga humör svängningar så man vet inte var man har dom ,det tar på mina krafter kan jag tala om.Jag är ofta ner stämd hemma och överallt egentligen,trött och vresig.Inte med mening men känn som om allt bara är så hopplöst just nu.Vad ska man ta sig för resten av livet....
Målningen i källaren börjar jag se ett slut på nu ,men vad ska jag göra sen då??
Skrämde Fagge med att jag får väl börja måla där uppe då,men han tyckte inte det.
Jag fick köra till Eko en snabb sväng igår kväll för jag skulle ha mer färg så att jag kunde bli klar.Stressar dit tar lite snabbt vad jag behöver.Mobilen ringer sliter upp den och TAPPAR spannen med svart färg så den spricker och massor av färg rinner ut på golvet och över mina skor.Jag blev arg men drog lite på smile banden kände jag. Min första tanke va att smita därifrån men tanke nr två blev att det skulle synas vart jag gick så jag fick stå kvar och kallade på ett biträde.Det första han sa va att det va inte bra,nä trodde han jag tyckte det då?? Tur mina skor va svarta i alla fall.Torkade av mig och tackade för hjälpen och bad om ursäkt för att jag ställt till det för dom och tog en ny spann som jag höll hårt och skyndade hem.
Jag har förändrats mycket som person sen vi misste Evelina,man kan säga att det enda som jag har kvar är min enorma klumpighet..

Äntligen så har jag haft en jobbig men stark och trovärdig dröm om Evelina,den va väldigt kort men så stark.Ska försöka förklara i korta drag: Jag såg Evelina bakifrån och jag frågar henne om hon mår bra,så som vi frågade henne så ofta sen hon blev sjuk."Bra" svarade hon lite käckt.Sen ser jag små flugor i hennes huvud där hon har lite hår tesar hängande,jag tar det för löss och frågar henne om det inte kliar lite i håret,hon svarar. "Men jag har ju inget hår",, precis så självklart som hon sa det till oss innan också.Hon vänder sig mot mig och då ser jag hur hon ser ut och det är min sista bild av henne i kistan.Jag säger då till Fagge att han ska ringa och fråga om hon ska se ut så här.Sen bara slår jag upp ögonen och minns varje ord och hör hennes röst exakt som hon lät men bilden av henne är den jag helst hade velat slippa. Jag vill tro att hon kom till mig i drömmen och ville tala om att det va bra med henne,jag hoppas det av hela mitt hjärta.
Jag har läst en tidning som heter Nära som handlar om medier och det okända bland annat och jag verkligen suger åt mig av andras upplevelser.Jag tittar även på det okända som verkligen är faccinerande och jag vill så gärna veta och ha riktiga svar vad som händer när detta livet är slut.Som jag känner nu så kommer vi att mötas igen på en finare plats än jorden,fast mest av allt vill jag ha henne här nu och sitta och mysa i soffan med godis och se hennes glittrande ögon när hon hör den medryckande musiken i melodifestivalen hon älskar sång och dans.Jag skulle så gärna vilja krama henne och pussa på henne och säga hur mycket jag älskar henne

Liten blir stor...

2010-02-02T18:38:00.014+01:00

GRATTIS VÅR STORA FINA PRINSESSA PÅ 14 års dagen

Idag firar vi Emelie

2010-01-31T20:23:00.005+01:00

Då har vi firat Emelies 14 års dag idag,inte klokt va tiden går och så stor hon har blivit.Det va första gången vi alla va samlade sen Evelinas begravning och hon fattades oss.Kusinerna Alva och Aom lekte på Evelinas rum och skrattade och hade roligt.Det känns verkligen i hjärtat och det är svårt att veta hur man ska låta dom leka där eller inte.Jag vet att Evelina är med dom på rummet och är säkert ledsen över att inte finnas med på riktigt men samtidigt tror jag hon tycker det är super kul att dom är där inne och leker med hennes saker.Det är 9 månader sedan det hördes barn skratt och stoj från det rummet men det känns ändå skönt att få höra det ibland. Emelie fick pengar som hon ska spara till en ny mobil (fast hon egentligen inte behöver nån ny tycker vi)och kläder,parfym,och smycke sånt som 14 åringar vill ha tror jag.Hon fyller inte förräns på tisdag så då ska vi fira henne själva med lite paket och god mat.

Tänker endel på en pojke och hans familj som jag följer på bloggen,dom har en väldigt kämpig tid nu och tyvärr finns det inte mer hjälp att ge honom.Jag tänker på att få ett besked som dom fick "att dom har gjort allt dom kan och det finns ingen hjälp utan bara att vänta på att sitt barn ska gå bort" eller att mista sitt barn på det sätt vi gjorde.Nej inget sätt är självklart rätt men undrar om jag hade klarat att veta att hon inte skulle få mer hjälp utan vi skulle missta henne eller tro att nu får hon all hjälp med transplantation strålning och cellgifter nu ska hon botas men så tar det bara några timmar så är hon allvarligt mycket sjukare!!!?? Vi hann inte ta något riktigt farväl och förbereda henne på att hon skulle lämna oss det kanske är en nackdel och nu en ständig plåga.
Kände nu att inlägget inte blev som jag menade riktigt men kan inte säga med ord vad jag känner och menar riktigt...............................
Vill passa på att tack min vän Shukrie som jag jobbade med när jag jobbade dag( för 2år sedan) och som jag mötte på parkeringen i fredags morse och vi kramades och hon beklagade och gav mig så mycket kloka ord på vägen ,och jag tog dom åt mig.

Önskar du kom i mina drömmar

2010-01-30T19:46:00.001+01:00

Håller man på att förlora greppet??

2010-01-22T19:20:00.002+01:00

Dag in dag ut,varje dag ser lika dan ut.Går till jobbet utan någon större inspiration och gör vad man ska och inte mer.Somnar på morgonen och sover till sen efter middag för man har ingen flicka att hämta på dagis längre. Tårar tårar tårar i massor varje kväll i ensamheten. Tänker och tänker hela tiden ,varför varför?? Så himla ofattbart och obegripligt,hur kunde detta hända oss??
Små gnabbas om obetydliga saker,det som inte görs idag har jag hela livet på mig att göra.Har olika syn ibland på vad som är viktigt egentligen,inget är viktigt för mig längra faktiskt allt är betydelse löst.Känner mig svag ledsen och otillräcklig för mina barn.har en tonnårs flicka som tycker livet är toppen och jag har lite svårt att hänga med i hennes tempo.Jag är väldigt glad att hon mår bra och ständigt har något roligt på gång ,men jag skulle vilja att jag orkade lite mer.
Sonen snart 18 och bor i källaren.Han mår bra så länge han får mat,sitta vid datan och ha alla sina kompisar runt om sig.
Man behövs inte på samma sätt som man gjorde för Evelina.Evelina skulle växa upp precis som sina syskon och sakta växa ifrån oss.Inte brutalt ryckas ifrån oss vid 4 års ålder.
Va hos psykologen idag och jag känner att det verkligen behövs att ha någon utomstående att prata med och hon vet precis hur hon ska gräva för att få riktiga svar .Hon får en att gråta men det ska ju ut för att man sakta ska må bättre förhoppningsvis.
Håller på att måla om nere i källaren för att ha något att göra och vill ha lite för nyelse.När jag har något att hålla på med så känns inte smärtan så stor men den finns hela tiden där ändå.Jag kommer aldrig att förstå så länge jag lever....?