Gott Nytt År

Ännu ett år har nu gått, endast några timmar kvar på 2011.
Året kan väl samman fattas i att ha varit ett helt vanligt år...inga speciella lyckorus.

Det enda utöver det vanliga har varit att vår stora son Joacim tog studenten denna sommaren och det blev lite extra festligheter så klart. Emelie som har varit en trogen handbolls spelare sedan 8 års ålder har nu tagit ett uppehåll från det tyvärr och nu har vi inga aktiviteter mer att fylla våra helger och fri tid med.

Allt som oftast kommer tankarna på lilla Evelina som fattas oss varje dag. Man undrar hur allt hade varit nu och vad vi hade gjort om dagarna.

Denna saknad och smärta man bär på var eviga dag går inte att beskrivas i ord.
Vi är så oerhört tacksamma och lyckliga för vad vi har i dag och den familj vi är, men lika tacksamma som vi är så är vi lika olyckliga att vi inte fick vara den familj vi hade skapat och leva tillsammans resten av våra liv.....

Gott Nytt År alla där ute......
Ta hand om varandra..........

Julafton

Tomteflicka på dagis

Vi önskar alla våra vänner och blogg läsare en God Jul....Alla föräldrar och barn som får tillbringa julen på sjukhus mm. Vi firade vår julafton 2008 på Lunds barn onkolog. Det var en minsta sagt en annorlunda jul. Att få fira jul med andra sjuka barn och föräldrar har fått en att inse att julen inte bara är glädje. Det var i och för sig en enorm glädje ändå för vi hade vår älskade flicka hos oss och vi firade jul tillsammans.....vår sista riktiga jul..... Evelina och Erik jul fina <3

Idag firar vi en annorlunda jul....en jul stämning med många blandade känslor....sorgen ,saknade,hopplösheten och förtvivlan.........glädjen att vi har våra andra barn hos oss och glädjas och vara lyckliga över vad vi har idag.......



Evelina Joacim Emelie Julen 2008

Blandade dagar....

Emelie och jag var hos Evelina och gjorde lite fint efter " Berits " framfart


Då var vi inne i slutet på November och julafton är snart här och ett nytt år närmar sig.
Det blev lite julpyntat i år i alla fall, det är ju så mysigt och lite rogivande med alla ljus och stjärnor i fönstren.
I Evelinas fönster hänger en rosa stjärna bland alla änglarna. Hennes favorit färg är rosa och hon hade säkert gillat den. Hon ser kanske sitt fönster till sitt rum från himlen men är nog lite sur för att det är så smutsigt så hon knappt kan se in, så det får bli en puts nu efter stormen som drog fram.

Några julklappar är dess värre inte inhandlade än och vet heller inte när det kommer att bli. Joacim och Emelie är så stora nu så dom önskar sig inget för dom tycker dom har allt och jag kan nog instämma med det, men något blir det väl ändå.
Det jobbiga med att åka in till stan och ränna omkring i affärerna är alla saker och kläder som påminner om Evelinas tid, till henne var det inga problem att handla det fanns hur mycket som helst.

Här hemma har vi både bra och dåliga dagar och allt rullar på som vanligt. Joacim är arbetslös men arbetssökande och sitter dygnet runt vid sin data som även kallas "flickvännen". Det är ju lite tråkigt såklart att det är så, men det är dåligt med jobb och ännu sämre om man inte har körkort. Vi är på honom om att han kunde ligga i och ta sitt körkort, men vårt tjat biter inte på vår 19 åring. Han tycker han har det jättebra nere i sin källare.

Emelie kämpar på med skolan och dom har en del prov, samtidigt som hon ska bestämma sig vad hon ska läsa vidare på för linje.
Jag skulle bli glad om hon läste vidare inom vården, vilket jag själv skulle gjort idag om jag var ung. Men nu är det ju inte jag som skall bestämma åt henne utan hon själv. Det blir säkert bra vad hon än tänker sig, men det är verkligen inte lätt att vid 15 års ålder veta vad man vill bli.

Ja det är väl lite så vi har det just nu. Grejar lite nere i vår källare och försöker få i ordning. Det är ju hemskt vad man samlar på sig saker egentligen. Vi har ju en hel del leksaker och annat som är Evelinas och jag är inte redo att göra mig av med något och hoppas att Joacim och Emelie ska kunna ha det till sina barn en gång......

Om sorgen

November månad....mörkt och ruggigt ute.
Tänk om allt hade fått vara annorlunda, tänk om den dagen aldrig hade hänt....
Vad förstår ett barn ?? Just 4 år fyllda, och älskar livet....
Vad vet man om hur det ska kännas att mista sin lillasyster och dotter ?? Endast 4 år gammal.....

Det är nu 3 år sedan Evelina blev sjuk och allt förändrades för oss...
Det är 2,5 år sedan hon lämnade oss för att möta något vi inte vet något om,,,vi bara hoppas att det är något fint....
Människor omkring oss, familj och vänner kan säkert tycka att 2,5 år är en lång tid och nu bör allt gå åt rätt håll igen...
Men för oss är det som om det hände för 2,5 minut sedan.....
På näthinnan finns bilden kvar av Evelina som vi såg henne sista gången.....och den är oerhört plågsam.
I huvudet hör man hennes gulliga röst, alla frågor och våra försök till svar.....men minnet börjar svaja och viktiga stunder vi hade tillsammans minns jag ej klart längre och det gör mig både ledsen och rädd..........

Svårt att sätta ord på känslan och alla tankarna man har dagligen.....
Det är ganska lätt att bli bitter på allt och gå helt in i sig själv och sorgen....
Det är inte normalt att ens barn ska lämna en och det blir en helt ny upplevelse för syskon och föräldrar att ta sig igenom och att försöka leva med......

Åren går ändå....det kommer alltid ett sommarlov.....det blir alltid en jul......men lika mycket som alla andra gläds åt detta är det en oerhört svår tid för oss andra, som finns kvar att ta oss igenom.........

Man vill inget hellre än att gå vidare .....att kunna glädjas åt något igen och att det ska finnas ett lugn i själen....men hur och när ??
Jag kan nog uppfattas som en sur och egoistisk person idag.......... men att bli så enormt lurad på livet, kan bara skada en......

Egentligen är jag en ganska omtänksam person som vill göra alla andra till lags och sätter mig själv åt sidan......men ibland känns det som om den bästa delen av mig följde med Evelina till himlen......

Oktober..

Ja då var vi ända framme i Oktober månad. Det är helt otroligt vad tiden och dagarna går fort.
Det var ju ett tag sedan jag skrev på bloggen, och det är väl mest för att jag inte vet vad jag ska skriva om längre.
Våra dagar består mest av att jobba, gå i skolan, städa och laga mat. Emelie har tack o lov sin handbollsträning och lite matcher då och då, så ibland har vi lite att hitta på.

Oktober är ännu en månad full med dåliga minnen för mig. Jag kan minnas natten då Fagge ringde mig på jobbet och sa att Evelina hade jättehög feber som inte gick ner...minns dock inte om jag körde hem eller sa att vi skulle avvakta tills morgonen.
Sen började tider med förkylning och feber och läkarbesök på vårdcentralen.
Först en pencillinkur som inte tog ett dugg och sen ett nytt besök på vårdcentralen där dom sa att Evelina hade öroninflammation och hon fick en annan kur. Verkade inte den på ett par dagar så skulle vi höra av oss igen. Och den kuren tog inte heller utan Evelina blev ju bara hängigare för varje dag, så vi åkte till vårdcentralen igen där dom skickade oss vidare till barnakuten och ännu fler prover som slutligen visade sig i att vår dotter hade leukemi. Det absoluta svaret om leukemi fick vi senare i Lund några dagar senare. Närmare bestämt den 27 oktober........

Ja som ni kan förstå så är jag inte mitt rätta jag nu heller. Känner mig så trött, yr och har allt som oftast huvudvärk. Vad det beror på vet jag inte men har fått en tid till provtagning för att se om det går att göra något åt, eller det är så här det är bara.

Blir så glad av att se att det fortfarande finns några där ute som ändå läser bloggen och lämnar en kommentar då och då, det stärker fortfarande mig. Blev speciellt glad av att läsa en mammas kommentar. Hon hade visst barn nere på Evelinas dagis och skrev att Evelinas minneshylla fanns kvar. Jag fick tårar i ögonen och tänkte tillbaka på tiden när Evelina var på dagis, hon älskade sitt dagis och ville sällan gå hem. Det värmer i hjärtat att höra att dom fortfarande har bilder kvar av henne och att hon fortfarande får leka där,för det gör hon nog.

Den lilla ängeln som vi säljer till förmån för barncancerfonden finns fortfarande att köpa om man är intresserad. Och vill man hjälpa till att sälja i sin affär mm så är det bara att höra av sig till Evelinas mormor Rose-Marie Juhlin 0430-50620 eller 0702451002. Finns lite bilder i några av inläggen på änglarna.


En dag kommer vi att åter mötas
Jag kommer att få hålla din lilla hand i min
Och kan smeka din så lena kind
Vi kan skratta leka och skoja
Kan få höra dig säga : jag älskar dig mamma
Och då kan jag få svara att Jag älskar dig min fina prinsessa
Lova att aldrig lämna mig igen........

Evelina 7 år....älskad - saknad

.






Idag fyller vår fina underbara lilla Evelina 7 år. Att inte få uppleva den dagen tillsammans och även alla andra dagar är helt ofattbart och otröstligt.
Evelina har fått ballonger och blommor idag och när det blir mörkt sänder vi upp en minnes lyckta till henne fylld med kärlek och hoppas att hon kan se och känna den.
7 år idag. En stor tjej nu och man undrar förstås hur allt skulle varit och hur hon skulle varit och sett ut. Helt underbart glad snäll och så otroligt söt och go som hon alltid var så klart. Men för oss och i våra minnen och hjärtan kommer Evelina alltid att vara 4 1/2 år..........

Semestern över......

Ja då är semestern slut för denna gången...fast vi har faktiskt redan jobbat en vecka och den var riktigt lång,men nu är det helg..

Sommar och semester ger en ännu mer saknad och längtan efter vår lilla flicka.På somrarna åker man till djurparker ,badar och mycket annat roligt tillsammans för det är då man har så mycket tid för varandra. Så visst har det varit en sommar och semester med tårar,tankar och längtan i mängder....

Vi har varit i sommar stugan en vecka och Emelie hade två kompisar med sig så vi hade lite liv och ljud i stugan och det kan behövas ibland. Vädret har väl inte varit det bästa men 2 dagar vid stranden i Bergkvara fick vi i alla fall. Tjejerna hade roligt tillsammans vad jag kan förstå. Dom träffade några killar och fick åka Jet ski och motorbåt.

Där i stugan fick jag den kloka ide`n att vi skulle boka en resa till värmen (fast vi hade diskuterat det lite innan) ,sagt och gjort så blev det en resa till Turkiet och vi skulle få värme och sol i mängder. Så i måndags morse kom vi hem från den resan som var riktigt härlig och till belåtenhet för oss tre som var där. Joacim var hemma och passade djuren och huset. Han åker till Cypern med kompisar på måndag,så han får också sin del av sol och värme.

Sist vi var i Turkiet och Alanya var 2006 och Evelina var också med oss,det var hennes första resa till utlandet. Vi bodde inte långt i från det hotellet vi hade då, men ville inte ha samma ändå. Vi träffade faktiskt en kille som jobbade på hotellet vi var på 06 men som nu var kypare på en resturang som vi hamnade på och Fagge och han tittade på varandra och sa: dig känner jag igen. .. ganska kusligt och konstigt för det är ju faktiskt 5 år sedan och hur många gäster har dom inte egentligen.??

Vi hade i alla fall en riktigt varm och solig sista semester vecka och det känns bra nu när man är hemma i trista Sverige vädret igen......

Vardagen rullar på i sakta takt. Emelie har börjat 9an och Joacim är arbets sökande men ska plugga upp några ämnen i väntan på jobb. Jag och Fagge jobbar på som vanligt men är oftast trötta och slitna , både inombords och utombords. Det sägs ju att tiden läker sår....men det är bara ett ytterligare dumt ordspråk som det inte finns det minsta sanning i.

Om två veckor fyller vår älskade lilla flicka 7 år i sin himmel....men hon fick bara vara med oss i 4 år och 8 månader...det gör fruktansvärt ont ska ni veta....

Änglarna som finns.......

Sommaren

Evelina på Cypern-07


Nu har snart hela sommaren passerat och semestern över för denna gången. Man hinner aldrig med så mycket som man vill, men vilat upp oss det har vi verkligen gjort. Vi har dock en utlandsresa framför oss innan skolan och jobben kallar. Det ser vi verkligen fram emot, blev bestämt för en vecka sedan, så det blir ett härligt slut på semestern att bära med sig in i hösten och vintern.
Så klart har det inte gått en enda dag utan att vår Evelina funnits med oss i våra tankar, och en stark längtan och önskan att hon skulle varit här med oss. När vi är på stranden så är där alltid glada badande barn och smärtan gör sig extra påmind hela tiden, det är något vi måste lära oss leva vidare med, men ofta känns det helt omöjligt att man ska kunna gå vidare .

Emelie har haft ett roligt sommarlov vad jag har förstått och varit med sina kompisar så gott som varenda dag. Just nu är vi några dagar i Knäred hos min mamma och Emelie är med oss, det är inte ofta hon är det men när hon är det så är det jättemysigt.
Storebror Joacim är inne på sin sista jobbvecka och har jobbat hela sommaren, men fick tyvärr ingen förlängning på jobbet , vilket vi hade hoppats på. Så nu får vi se vad han ska hitta på...

Barnens morfar har varit hemma några veckor i sommar, han har inte varit hemma sen Evelina begravdes -09
Morfar har en hel del vänner, syskon och så klart oss barn som han ska hinna med och träffa under sin tid här. I normala fall så bor han i New York, sen 30 år tillbaka, men har trots avståndet både kommit hem ofta och ringt mycket så barnen har ändå en bra kontakt med honom tycker jag.

Jaha nu är det väl bara till att sätta fart och få lite gjort av allt som man hade tänkt nu när man var ledig, måla och röja garderober mm men kommer solen så skjuter vi det åt sidan igen och åker och badar.....det finns ju alltid kvar och man kan ta tag i det en annan gång som orken faller på.

Fortsatt trevlig sommar alla / Kram

När vi går längs stigen.......

Vilken otroligt fin sommar det börjar bli. Den ena dagen varmare än den andra. Ganska jobbigt med denna värmen men man ska ju inte klaga, det kunde ju regnat.
Vi brukar åka upp till skogen som ligger vid kyrkogården och gå långa rundor med hunden ( eller springer vi ) och en mer ro givande och skön plats att vara på vet jag inte om finns egentligen. Man känner närheten av Evelina när man går där.Dels för att vi varit där tillsammans ett antal gånger och haft picknick och även dragit henne på pulka där uppe. Det är med blandade känslor man går dä . Man kan le för sig själv och minnas henne springa framför en och se henne stanna och plocka blommorna som finns där. Och sen kan man låta tårarna rinna hejdlöst och skrika rakt ut sin smärta ,ingen ser ingen hör, bara Evelina och jag.....

Längs stigen känner man doften av smultron, och det lyser alldeles rött på vissa ställen. Det luktar så gott och man blir lite sugen på att plocka några. Först tänker jag på alla djuren som springer där och kissar och sånt. Men sen tänker jag...vad kan lite kiss skada mig egentligen, jag har redan utstått det värsta tänkbara. Jag bestämde mig för att plocka två stycken. Ett till Evelina och ett till mig, och jag kan tala om att dom smakade helt underbart.
Det lyser helt lila av alla blommor runt omkring oss, och man blir nästan tårögd av att se så vackert det är i skogen nu. Varje årstid har sin skönhet på olika sätt,men just nu är det så fint med alla blommorna. Kan inte låta bli att fundera på hur det ser ut på den plats där Evelina befinner sig nu och där vi ska åter mötas. Jag inbillar mig att där är varmt, grönt,ljust och massor av blommor och träd.........om man ändå kunde få ett svar på det

Midsommar helgen över.....

Ja då har man fått vara lite extra ledig från jobbet ,men dagarna går ju så fort.
Midsommarafton firade vi med våra goa vänner och då hemma hos familjen Cartne i år..
På morgonen var jag hos Evelina och lämnade henne en midsommar krans från min mamma och en midsommar bukett, tände ljus och gjorde lite fint och talade om för henne att det var midsommar och att vi skulle vara med våra vänner och att alla saknar henne så mycket....
Vi har slutat gå ner till "Gröningen" där villa föreningen alltid har en midsommarstång och dans kring den och godis till barnen. Sist vi var där var midsommar 2008 och Evelina var med oss och tycker det är jätte kul med dans mm, så det är bara till att plåga sig i onödan med att gå dit och se alla glada,fina sommar klädda barn som dansar och har roligt.
I stället bakade jag bröd som jag skulle ta med mig och packade ner lite annat smått och gott inför dagen.
Åsa hade gjort en massa roliga lekar och stämningen blev på topp och så klart vann mitt lag. Det är alltid kul att göra någonting och inte bara sitta still och äta en massa. Åt gjorde vi förstås en hel del också. Det va potatis ,sill och pajer och silla tårta och en massa annat så mätta blev vi. Det blev en hel del snaps visor och vätska till det också.
Dagen och kvällen blev helt perfekt och mycket trevligt som alltid.

Nu är det bara fyra veckor kvar innan semestern och den är väldigt efter längtad. Vi har inget bestämt vad vi ska göra på vår ledighet utan tar dagen som den kommer.

Travlig sommar alla blogg läsare

Studenten och allt runt omkring....

EMELIE & JOACIM

Då var den efterlängtade student festen äntligen över och nu är det vanlig vardag igen....
Planeringen inför studenten gjordes som tur var med goda vänner som vi skulle ha en gemensam fest med, för att våra barn har umgåtts sedan 6 års ålder minst och alla fyra tog studenten denna soliga varma dag.
Det blir så mycket lättare och trevligare att planera i hopa för både oss vuxna och ungdomarna, och allt blev väldigt lyckat.

Dagen började för Joacim med champange frukost klockan 7 på fredags morgonen och sen var det utgång på skolan klockan 13 för ungdomarna och deras nya liv började........
Sen åkte dom rundor på stan i ett släp efter traktor och anlände till festen där släkt och vänner väntade. När dom anlände skålade vi i champange och festen var i full gång.
Vi föräldrar hade skrivit en sång till våra studenter som vi sjöng för alla under middagen och den blev mycket populär.Vi hade skrivit lite smått och roligt om våra barn.

Maten bestod av en härlig buffe`med fläsk file och kyckling file potatis gratäng och massor av annat. Smakade jätte gott.
Senare blev det kaffe och tårta och då var det förstås tårtor med bilder på barnen, goda och så fina.
Festen varade hela natten och alla våra ungdomar var exemplariska och deras vänner också. Dom försvann vidare in till stan och det var vi gamle som blev kvar och festade vidare,och det kändes lite av dagen efter.....men ibland måste man bara släppa allt och bara få va, även om det kan bli lite för mycket av det goda ibland.

Nu i söndags var det dax för Joacim att bege sig till sitt sommar jobb på scan och har nu avverkat 3 nätter och han tycker det är OK men man har inget liv när man jobbar säger han.......så sant välkommen till verkligheten lille pojk.

Skolan är nu slut och semestern närmar sig fast det är några veckor kvar för våran del. Hur ska denna sommaren bli ?? Ja man vet inte, en dag i taget inget planerat tyvärr.
Saknaden efter Evelina gör sig påmind varje dag, man ser och hör små sommar klädda lekande skrattande barn var man än är. Att bo så nära dagiset som vi gör är just nu bara en nackdel, det som innan var en sån fördel för oss.....

När man som vi har haft en tid med så mycket annat att tänka på och planera till som konfirmationen och studenten, så har ens egen sorg fått kliva åt sidan och nu bubblar den inom en som en vulkan och man inväntar ett utbrott . Jag vet det kommer men inte när...
Varje dag har man så klart skänkt Evelina en tanke och det är svårt att förklara hur man menar och känner....allt måste ut innan man kan vandra vidare på livets stig och samla nya krafter och invänta nästa utbrott ....

Nu hoppas vi på en varm lång sommar och att allt bara ska få kännas bra....trots allt

Vad är en Bal på slottet............

Äntligen har den förväntansfulla balen varit. Igår söndagen den 5 Juni blev Joacim hämtad här hemma, av sin morbror Stefan för att glida vidare till Degeberga i en Crysler 300 , för att hämta upp sin första dam......ja han hade äran att få föra två flickor till bordet. Den andra tjejen kom från Hörby så dom hade bestämt att hon skulle hämtas vid stationen i stan. Och det var ju väldigt snällt av henne, då det är en bit till Hörby och det var en fantastiskt fin och varm dag, så sitta i bilen för länge ville ingen.
Joacim hade en varsin armblomma att överlämna till tjejerna, och även lite att fukta strupen med i bilen på väg till Bäckaskog.
Vi körde också till Bäckaskog- slott för att beskåda, och fotografera alla vackra klänningar och stiliga par, och det fanns det gott om. När vi kom till Kiaby tog det tvärstopp och det blev snigelfart den sista km.....
Sen släpptes studenterna av vid en röd lång matta som dom skulle gå upp för, till allas förtjusning.<3


Sen minglade dom omkring, skrattade och hade trevligt innan det var dags att gå in på slottet, inta sina platser och avnjuta en underbar men kanske lite annorlunda middag. Efter det så spelade ett liveband, Sååå dääär bra var dom enligt Joacim men sen blev det DJ och musik i deras smak som varade till en bit efter midnatt............
Ingen tappade sin sko, och alla kom helskinnade och nöjda hem, vad jag har förstått..Joacim hade en fantastisk kväll och ännu en upplevelse att bära med sig i bagaget genom livet....

Om jag ska få nämna lillasyster Evelina denna dag. Så vet jag att hon var med på denna balen på slottet och höll ett öga på brorsan och hon bar den vackraste av dom vackraste klänningar och hon var en riktig prinsessa......hon hade bara älskat att få gå på bal...................

En Ängel till Låns av Humlan Milton

Detta är ett boktips: En Ängel till Låns av Humlan Milton. En sann berättelse om en liten pojke med cancer och deras resa med allt hemskt vad det innebär. Jag känner så igen mig i denna boken. Alla snabba händelseförlopp från att må ganska bra till att allt bara vänder till värsta mardrömmen. Inte nog med att dom befinner sig just på Lunds universitetssjukhus, och avd 64 där vi också tillbringade våra dagar in i det sista, kom fram till att våra vägar kanske har mötts, då Calle också gick bort i maj -09 precis som Evelina. Calle som boken handlar om blev också bara 4 år som Evelina, men han kämpade med sin cancer i 3 år av sina 4 år i livet.
Livet är grymt och ingen går säker. Det kan hända vem som helst och när som helst hur grymt det än låter men det är det som är verkligheten..
Jag känner igen alla Humlans tankar och känslor och hon får mig att känna mig normal mitt i allt helvete. Mina tankar är inte onormala......det är såhär man fungerar efter att ha mist sitt barn. det som aldrig fick hända , det hände...
Man funderar ideligen på om man har gjort något fel, när man bär barnet i magen, efter förlossningen och under upp växten......men jag gjorde ingen skillnad på någon av graviditeterna eller något annat.
Varför kan man inte sluta klandra sig själv för att man inte kunde rädda sin flicka , det är något vi försöker lära oss leva med.
Vad jag vill säga är att denna boken är helt fantastisk fast på ett mycket sorgligt sätt. Jag fick sluta läsa många gånger för jag såg inget för alla tårarna och känslorna över min egen förlust. Man känner så med familjen och man får uppleva sjukvården och alla dess fel och brister och hur det är att försöka leva vidare och ta hand om allting som man måste göra efter att någon gått bort.
Vi har själva upplevt allt detta, så det blev en mycket stark läsning, och förstod dom fullt ut. Detta är en bok för alla, inte bara för dom som lever med ett cancersjukt barn, utan för precis alla. Man vet aldrig när det händer............

Tack till Humlan för att du delat med dig av Calles resa. jag har hela tiden velat skriva en bok men aldrig vetat hur jag ska börja, men i denna bok står precis allt jag själv velat få fram.........

Ännu en Evelinadag.......

Idag den 29 maj, är det 2 år sedan du begravdes......kistan stängdes och det var allra sista gången vi kunde se vår fina flicka.
Jag är så rädd för att glömma...glömma hur din röst lät, din doft i ditt silkesmjuka vita hår, hur det kändes att hålla dig i handen och alla dina fina hittepå sånger, hur sjöng du dom?
Jag vill aldrig glömma alla stunder med dig........men nu känns det som en evighet sen vi sågs
Idag är det bara en Evelinadag inget annat ............ vi ses snart älsklingen

Joacim 19 år

Idag fyller vår lille kille 19 år...... Helt otroligt vad tiden rullar på och själv har man också blivit äldre,fast det syns knappt.
En dag som denna skulle vi gärna ha velat fira med både tårta och kalas, men allt sånt är betydelselöst på något sätt för oss alla som är kvar här. Visst firar vi men inte på det sättet man skulle vilja, den äkta glädjen lyser fortfarande med sin frånvaro.
Vi är så glada att vår först födde har blivit så här gammal och blivit ganska vuxen och livet leker än så länge, men snart börjar allvaret med jobb och allt vad det innebär...
Vi åkte in till stan och avnjöt en god middag på resturang O`learys och man blev både mätt och trött efteråt........men sen fick det ändå bli en halv timmes promenad i skogen med hunden och där var så frid fullt och skönt nu i kväll.
Vi har ju precis av verkat en konfirmation och om 3 veckor är det dax för studenten så vi tyckte det räckte med att fira det i år.
Annars går dagarna på av sig själv, fast det blåser ganska mycket mot vind här hemma just nu..men vi hoppas att det snart kommer lite bättre tider för oss.

Kram och Grattis till Joacim..Vi älskar dig/ Mamma,Pappa, Emelie & Evelina

Emelies konfirmation

Då var det vanlig vardag igen med jobb och skola. Den senaste veckan har handlat om diverse bestyr med att ordna inför Emelies konfirmation som var i Lördags nu den 14/5 .
Det är ju en hel del att tänka på som ska inhandlas, som klänning,skor blommor och presenter och allt som gästerna ska få ta del av. Men sent i fredags kväll,så var dukningen mm färdigt, fast det blev ändå en runda till affären på lördag fm för att kompletera lite av varje.
Släkten samlades i Åsum kyrka kl 14 för att få delta vid Emelies konfirmation och se det fina teaterspel dom hade tränat in. Emelie spelade Adam och gjorde det jättebra men var nog inte så lik honom... Konfirmanderna sjöng sen väldigt fint Himlen är oskyldigt blå av Ted Gärdestad och då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre.......sist vi satt i denna kyrkan (eller överhuvud taget varit i en kyrka) så var det ganska exakt 2 år sedan, då vi begravde vår älskade fina " Lina". Då sjöng Emil Sigfridsson bla Himlen är oskyldigt blå, den är så underbart fin.
Konfirmanderna var alla så fina i sina kåpor och flickorna i sina fina frisyrer och allt var väldigt fint. MEN, det var en väldigt jobbig stund för både Fagge och mig och alla hemska minnen bara välde över en. Men vi var tvungna, detta var ju Emelies dag.
När nattvarden var tagen och allting slut så samlades vi borta vid Evelinas grav och tände ljus och la blommor och tankarna var hos henne.....som alltid.Gästerna och vi körde hem och vältrade oss över en underbart god smörgåstårta och sen lite kaffe på det.
Vid 19 tiden kom ännu mera gäster som är våra goda vänner, Cartnes, Jeppssons och Löfqvistarna och ännu en smörgåstårta åkte fram. Det intogs lite vin, öl och whisky mm så stämningen blev lite mer fartfylld. Vi oddsade på schlagerfestivalen och hörde bidragen, men under röstningen blev det musik av andra toner och även några danssteg.Emelie hade huset fullt med kompisarsom fick beskåda lite tokiga vuxna, men ibland är det skönt att bara släppa allt och bara va.......

2 år av sorg och saknad............

Det finns inga ord att beskriva hur man känner och tänker idag..................
Om jag ändå skulle försöka så kan jag bara säga att denna dagen har funnits i tankarna den senaste veckan. Man går igenom minut för minut i tankarna, man ser bilden av en sjuk lidande flicka i sin säng när man blundar........Tänker på att det var sista gången jag duschade henne och sen torkade henne och satt kvar med henne i famnen en stund för att göra henne varm igen...
Man tänker: vad kunde vi gjort annorlunda för att få ha henne kvar hos oss.......Vi hann aldrig ta farväl.........det får vi bära med oss resten av våra liv tills vi möts igen, för det gör vi ..........

Du föddes av kärlek och kärlek du oss gav,
Ditt leende lyste upp allas vår dag.
Din tid här på jorden blev allt för kort,
men i vårt minne du lever för gott.
Vi saknar dig så vår kära prinsessa,
och vet att åter en dag vi kommer att träffas.
Du kämpade tappert och gav aldrig upp,
men Gud ville ha den vackraste han gjort.
Nu finns du bland Änglar och fortsätter ge,
ge av din kärlek,värme och lek.

Denna fina dikt skrev en arbetskamrat till mig som heter Tina Nordberg.
Tack Tina, du har ett gott hjärta/ Kram

Det finns ju inga ord för att kunna beskriva vår kärlek,sorg,längtan och saknad. Men med denna film kan vi visa den kärlek Evelina gav oss och vi henne i dom 4,5 år som hon fick finnas hos oss............


ÄLSKADE DOTTER OCH LILLA SYSTER VI SAKNAR OCH LÄNGTAR EFTER DIG SÅ OERHÖRT MYCKET...HOPPAS DU KAN KÄNNA VÅR KÄRLEK TILL DIG

Pris som årets Laholmare till min mamma

Min mamma hade blivit nominerad i år som årets Laholmare för sitt stora engagemang med änglarna och den enorma insamlingen till barncancerforskningen. Och hon vann priset! Mamma blev verkligen rörd och glad och det med all rätt så klart.
Själva utmärkelsen gavs igår i samband med valborgsfirandet inne i Laholm.
Men utan Ray`s och Nettans hjälp hade det aldrig blivit någon änglatillverkning så dom har verkligen en stor del i det hela.


Och alla ni som hjälp till med att sälja och köpa Evelina- ängeln i vårt avlånga land från Norr till Söder, utan er hade det aldrig blivit denna enorma summa till forskningen.


Till min älskade mamma


När jag själv var en liten flicka
Så fanns du alltid vid min sida och lärde mig allt jag borde kunna och veta
Men vad du inte kunde säga mig då, var hur mitt liv skulle gå...

Jag visste inte heller då att jag tre helt underbara barn skulle få
och att jag redan i unga år skulle behöva uppleva denna enorma sorg...

Du har passat våra barn titt som tätt och du har inte alltid fått det så lätt
En bättre mormor kunde dom inte få, du har funnits för dom sen dom var små...

Att våran älskade lilla flicka aldrig skulle få bli stor, det är en oerhörd sorg så stor.
Du är en hjältinna med ditt stora engagemang, för att rädda så många barn som forskningen kan
Men den största av alla hjältinnor i himmelen finns och hon för alltid i våran hjärtan finns.......

Tack mamma för att just du finns och gör så att lilla Evelina lever kvar som ett änglasmycke runt så mångas halsar
och att med din hjälp fler barn ska överleva cancern, och att ingen syster och bror, mamma och pappa ska behöva uppleva denna saknad, sorg och enorma smärta...........

Mamma jag älskar dig/ din dotter

Datumar som ständigt kommer att påminna....

Idag är det dagen vi stängde dörren för 2 år sedan här hemma, och Evelina skulle aldrig mer få komma hem igen. .......
Idag för 2 år sedan påbörjades helkroppsbestrålningen för att slå ut alla cancerceller och hela hennes immunförsvar för att sedan kunna ta emot stamcellerna från den lilla Texaskillen som skulle rädda Evelinas liv.........
Idag för 2 år sedan började det riktiga lidandet för Evelina............men som skulle göra henne frisk.
Hon sa så tappert. Det gör inte ont pappa , det tar bara bort det dumma i mig................

Det är så ofattbart att det gått 2 hela år. 2 ändå ganska långa år beroende på hur man ser det. Känns som en hel evighet sen man sist såg henne, men ändå känns det som om det vore idag hon lämnade oss. Jag vill på något sätt att tiden ska rinna iväg fort. Fort långt bort från den dagen hon gick bort , så den för mig framåt lite närmare dagen då vi skall mötas igen......


Emelie har nu varit i Prag en vecka med sitt handbollslag och är nu i skrivande stund på väg hem igen i minibussar.
Det verkar som om dom haft en rolig och givande vecka där, bortsett från lite dåliga magar. Ska bli skönt att få hem henne igen man känner ju saknaden när dom är borta och sen när dom är hemma så tänker man vad lugnt och tyst det ändå va när hon var i väg. Men vill så klart att hon alltid ska vara hemma hos oss.


Joacim har varit hemma och haft sitt påsklov , lugnt och skönt. Men han har faktiskt haft lite uteaktiviteter och inte bara suttit vid datan. Han har varit och golfat lite, faktiskt. Han har även fått besked om att han fick sommarjobbet på Scan och det ser han fram emot just nu. Om 2 veckor åker han iväg på en studentresa till Spanien, då ska man oroa sig igen. Det tar aldrig slut att behöva oroa sig tydligen.

Annars har väl själva påsken varit riktigt lugn och vilande med underbart härligt väder. Vi har varit i Knäred en sväng och sen körde vi till stugan i Bergkvara, och nu är det jobb igen. Som sagt dagarna rullar på mer eller mindre men vi har en jobbig tid framför oss med många speciella datum, plus en konfirmation och student att tänka på.

Ännu en påsk......

Ja så var det påskhelg och man är lite långledig. Det är andra året utan Evelina och vid sådana här högtider känns det alltid värre än vanligt. Såg en hel del barn på gatan utklädda till påskkärringar som gick runt och ringde på i husen. Vi tog bilen och körde till Evelina. Vi hade köpt lite blommor och gjorde lite vårfint vid graven, men glömde påskfjädrarna så det får jag upp med imorgon.
Tankarna gick till sista påsken med lilltjejen, vi var inlagda på CSK och målade påskägg tillsammans, dom finns nu i Evelinas minneshylla. Tiden går trots allt och det är så ofattbart att hon inte finns här hemma hos oss, som hon borde få göra, klä ut sig till påskkärring som dom andra barnen och knacka dörr. När dom klädde ut sig på dagis en påsk så vägrade hon måla kinderna , hon tyckte det var så äckligt och kladdigt. Ja hon fattas oss så oerhört och man längtar så tills vi ses nästa gång.
Emelie åkte till Prag med handbollslaget i går morse, och ska vara borta en hel vecka, så det är lite extra tomt här hemma, Joacim är hemma och har sina kompisar i källaren så man märker inte så mycket av dom.
I morgon kör vi till Knäred till min mamma och stannar över till lördag då vi kör vidare till stugan i Bergkvara. Dom har ju lovat skönt påskväder, då kan det vara avkopplande i stugan och få sola och bara slappa.

Önskar er alla en trevlig påsk

Oro i kroppen.....eller saknad

Har varit en hel del ganska bra dagar och när man trotts allt mår ganska OK så byggs det upp en hel del smärta inom en.
Och till slut så orkar man inte hålla allt inne utan det måste ut och släppa lite på trycket.
Idag var det nog en sån dag för mig. Kände mig så nere och ledsen även om jag känner mig mycket piggare med mera ork sen jag började med min träning.
Tog en promenad med hunden uppe i skogen. Jag gick där och lyssnade på fågel kvitter och lugnet som finns där.
Tankarna var givetvis på Evelina. Jag saknar henne så oerhört mycket. Hennes röst och skratt och hela hennes härliga närvaro som spred så mycket glädje för hela familjen.
I skogen plockade jag några vitsippor som jag satte hos Evelina,hon älskade verkligen att plocka blommor när vi var ute i naturen.
Jag tittade tillbaka i bloggen och såg att just idag för 2 år sedan mådde Evelina riktigt bra och vi hade några fina dagar
Så här skrev jag:

Idag har det varit en lugn och skön dag.Kvh kom vid 11 och tog blodprover på Evelina som jag har fått svar på nu.HB 106,vita3,9.netrufila 2,4.trombocyter 59.crp6. och natrium och kalcium värden är också bra.Det var några lever värden som är något förhöjda igen,hoppas det rättar till sig tills vi ska till Lund.Vi har varit uppe CSK Evelina och jag och lämnat avföringsprov och så skulle dom sätta heparin i slangarna för dom ska inte användas på en vecka nu så inte blodet stelnar i dom.Hon är mycket pigg och glad och sjunger hela tiden.När vi kom hem så mötte vi Cissi och Spike utanför. Evelina blev glad och vi pratade en stund.Man saknar att umgås med goda vänner,men Cissi och Evelina kom överens om att vi snart skulle ha en fest.En underbar dag med härligt väder..

Det blev ingen mer fest för Evelina........................

Älskar dig hjärtat

Ur Solblänks nr nu i Mars

Stockholms barncancerförening har en egen medlemstidning och dom hörde av sig till oss, och frågade om dom fick använda min blogg som ett bloggtips, till andra föräldrar som lever i samma situation som vi och med cancer- drabbade barn.


Bloggtipset
Läs Cecilias känslosamma och starka blogg om saknaden och sorgen efter sin lilla Evelina på http://prinsessanevelina. blogspot.com
Älskade lilla Evelina. Mamma saknar dig vareviga sekund. Saknar din mjuka lilla hand i min, dina underbara pussar och varma kramar. Saknar
dina kalla fötter mot mina ben i sängen när jag ska sova. Mamma saknar att väcka sin trötta flicka varje morgon och skynda på att komma iväg till dagis. Jag saknar också att hämta dig på dagis och se dig sitta och rita eller vara ute och cykla med dina kompisar på gården och absolut inte vilja gå hem.
Idag är en extra känslosam dag då det är 1 år sedan Evelina lämnade oss. Man har dom senaste veckorna gått igenom i tankarna hur vi hade det för ett år sedan när Evelina fortfarande fanns hos oss. Kämpigt var det men hon fanns hos oss och så skulle det förbli men så händer något som inte får hända och Evelina orkade inte mer.
Vad mer kan jag säga? Jag älskar dig min flicka i evighet och vi ses en dag, det lovar mamma. Någon dag ska jag få finnas vid din sida igen och pyssla om dig precis så som mammor ska göra med sina små barn ...



Det här skrev jag i bloggen på års dagen av Evelinas bortgång.........känner precis lika dant idag

Hälso event på sommarlust

I lördags var jag och min mamma på ett sk hälsoevent på sommarlust här i Kristianstad. Mässan bestod av allt i hälsans tecken som massage och nyttigheter till smycken och seanser.
Vi hade bokat till två seanser denna dag, det gäller att passa på när det är på hemma plan.

Första sensen var med ett Medium från Staffanstorp som heter Eva. Hon var en glad och mycket rolig och lättsam kvinna. Med sig hade hon en tjej som heter Frida som vi minns från melodifestivalen med låten Upp och Hoppa. Ja vems favorit låt var inte det ?? Evelina älskade den eller rättar sagt älskar den och sjöng den jämt. Jag blev så positivt överraskad och tänkte att kommer inte Evelina nu så....... Eva pratade glatt med många där och Frida sjöng för oss bla just Upp och Hoppa ochSonja Aldens Du är allt som jag la in på bloggen för lite sen och som jag bara älskar. Min lilla prinsessa satt väl och sjöng med bland molnen och hade inte en tanke på att hennes mamma skulle vilja ha en hälsning....vem vet.

Den andra seansen var med en kvinna som heter Jill och kommer från Göteborg. Hon var också lättsam att följa och lyssna på och alla har ju olika sätt att förmedla budskapen från andra sidan. Tyckte dock att det blev lite mycket när hon pratade med anden så att vi hörde det..... men på det stora hela helt ok och många blev jätte glada för sina budskap.

Dagarna flyter på och vi kommer närmare två års dagen. April månad består av så många olika minnen med Evelina både härliga och mindre bra. April var sista gången vi alla var tillsammans som en hel familj hemma och vi tog vara på våra bra dagar med Evelina. Evelina var mycket sjuk denna månaden och vi inväntade att hon skulle på börja sin strålning och sen sin transplantation och sen skulle allt bara bli bättre...........

Älskar dig lilla fina hjärtat och varje dag är plågsam utan dig, saknar dig så oändligt mycket

Om att vara storasyster och storebror till en ängel......

Har haft svårt att läsa av hur våra båda andra barn mår. Dom har ständigt fina kompisar omkring sig och hittar på en massa saker. Jag har väl trott ,eller rättare sagt hoppats att dom mår bra och att livet fungerade för dom. Men efter hand som dagarna och dom senaste veckorna har passerat har en varningsklocka börjat ringa hos oss.
När Evelina blev sjuk och vi mer eller mindre bodde på avd 64 i Lund så fick våra andra barn klara sig mer eller mindre själva, fast med stor upp backning av farmor och farfar. Dom skötte både skola och handbollsträning exemplariskt och vi var så tacksamma att vi kunde koncentrera oss på Evelina, och hennes sjukdom fast samvetet gnagde att vi inte kunde vara hemma hos dem. I efterhand är vi så glada att vi båda ändå spenderade dessa sista 6 månader med Evelina vareviga dag, och syskonen hälsade på så ofta dom kunde.
Men hur mår dom då egentligen??

Grabben är extremt skoltrött och tar studenten till sommaren, och vi försöker planera allt roligt som ska hända kring det.
Han har tröttnat på allt vad träning heter och är inte inspirerad till att ta körkort precis heller, utan det är datan som är hans "flickvän" (som han själv säger). Han ser fram emot studentresan dom ska göra nu i maj och balen och självaste studenten, men annars ser man ingen direkt glädje i honom längre. Han brukar sprudla av rolig energi och även ibland lite för mycket.
För ett tag sen kom han själv och pratade lite om att han verkligen inte mår så bra, han känner sig deprimerad men vet ej själv över vad. Jag frågade om det hade med Evelina att göra, om sorgen hunnit ifatt honom om han nu inte släpper ut den som vi gör. Han vet inte. Det är så svårt att hantera detta och inte själv veta vad man ska säga och göra för att kunna hjälpa. Så här vill vi verkligen inte se honom, kanske behöver vi göra något. I dag var han och jag inne i stan och köpte kostym och hyrde smoking och det var inte billigt precis men det är det så klart värt, och han såg lite glad ut efter en mor och son stund.

Storasyster då, vad händer med henne och vad har hon för tankar egentligen??
Hon är 15 år och går och läser inför konfirmation nu i maj. Hon gör nog det mest för att alla andra gör det, för någon större tro om någon Gud finns det inte hos oss längre, men däremot på ett liv efter döden och ett återseende med dom man älskar.
Konfirmationen river upp både det ena och det andra. Idag kom hon hem och berättade att dom hade pratat om döden och att hon fått gå ut för hon blev jätteledsen, och att nästa gång ska dom besöka en begravningsbyrå..
Hon har set detta på så nära håll, hon har sett sin egen syster ligga alldeles kall, blek och alldeles förändrad och varit med om en begravning.
Jag har sagt till henne att det är bra att gråta och få ut allt man känner, även om det gör enormt ont. Hon säger att hon gärna vill prata och berätta om sin lillasyster men hon bara gråter hela tiden då. Det känns som om hon har förträngt sanningen lite och att den har hunnit ikapp henne nu. Jag tycker det är hemskt att se henne så ledsen och otröstlig, men detta är vårt liv nu.
Annars är hon fullt aktiv med sin handboll och väldigt duktig i skolan och sköter allt exemplariskt. Ständigt fina vänner omkring sig och alltid något på gång. Hon har verkat så glad, även om tonårshumöret visar sig titt som tätt...
Hennes handbollslag Kristianstad Handboll F96 spelade USM final i helgen som gick och dom hamnade på en 4e plats av alla lagen i vårt land. Inte illa,verkligen bra jobbat av tjejerna. I April ger sig laget iväg på en veckas träningsläger i Prag och det ser hon väldigt mycket fram emot.
Sen har vi den kommande konfirmationen som är den 14 Maj, alltså 5 dagar efter Evelinas bortgång för 2 år sedan.
Tankarna kring denna dag har spökat i huvudet ett tag nu, och det känns värre ju närmare vi kommer, så man försöker ha att göra hela tiden för att få tankarna på annat håll.
Hur resten av vårt liv kommer att se ut vet vi tack och lov inte , men en sak vet jag, att jag vill se mina andra barn leva ett lycligt liv och att jag älskar dom enormt mycket, ni betyder allt.
Med detta ville jag bara säga att livet går vidare hur ont det än gör, och det är bara vi själva som kan bestämma hur det ska levas.

Älskar er alla / Mamma

EN MILJON ! ! !

Oj nu är miljonen nådd. Det är helt otroligt att insamlingen har blivit så stor.
På min mammas begäran vill hon att insamlingen ska fortsätta så länge änglarna lever vidare....
Evelina vill säkert också att vi fortsätter. Hon hjälpte till att göra änglar på sjukhuset i Lund med en annan mamma som också säljer, och hon tyckte dom var så fina.

Så vi kör vidare med insamlingen så länge ni vill..För änglar finns alltid

Avsked...men ändå tillsammans

Det var ett tag sen jag skrev senast, men det finns ju inte så mycket att tillägga än att dagarna rullar på och ibland är det OK medan andra dagar är fruktansvärda. Det syns ju inte utan på oss hur vi mår invändigt och kanske tur är det, för vem vill se en blödande människa hela tiden........???
De senaste veckorna på jobbet har känts bättre, och energin positiv för det mesta och det finns säkert en förklaring till det, men det känns skönt när även den biten funkar.
Har även kommit igång med träningen i veckan som gick och det har känts helt rätt och skönt efteråt, nu inväntar jag bara lite snabba resultat så att jag blir peppad att fortsätta.
Jag har även varit nere på Evelinas dagis för att hämta hem änglarna som dom har varit så hjälpsamma med att sälja. jag har skjutit upp det länge att gå dit och hade bestämt mig för att göra det lite senare en eftermiddag när där inte var så många barn kvar. Så tog jag mod till mig och gick dit äntligen, utanför möter jag en mamma med sina två barn varav det ena gick tillsammans med Evelina, och han säger till mig ( som barn gör ) Vem ska du hämta ?? Jag fann mig snabbt och sa att jag inte skulle hämta någon utan bara gå in och prata med fröknarna. Jag kunde ana en lidande blick i mamman som jag vill ska veta att jag verkligen inte tog illa upp...barn är ju så spontana och så ska det vara. Kände mig fortfarande stark och gick in och växlade några ord och hämtade änglarna. Tittade mot väggen där jag visste att foto och ljus på Evelina tidigare funnits och blev så glad och berörd av att se att det fortfarande fanns kvar och att hon fortfarande får vara kvar på dagis. Slängde en blick mot Evelinas krok där hon hängde av sig kläderna och där stod ju så klart ett annat namn nu. Jag lämnade dagis och stängde och låste grinden kanske för allra sista gången.....väl ute brast allt och tårarna rullade längs kinderna. Men konstigt vore väl annars. .. Tack Helgedals förskola för all hjälp, med att ha sålt Evelina-änglar till förmån för barncancerfonden.

Som alla kan se så är det inte långt kvar till miljonen på Evelinas insamling, det är fantastiskt och berörande. Hade det inte varit för Evelina och Evelinas mormor och alla ni som köpt en ängel så hade forskningen inte haft denna miljonen att rädda andra barn........Jag finner inga ord.......Tack för att ni finns

I helgen har vi varit på Möllegården för ett sista möte med våra nya vänner från " Vi som mistgruppen ". Underbara människor som vi fått lära känna och dela med oss av varandras erfarenheter kring sjukdomstiden och livet efter, vi skulle bara ha träffats under andra omständigheter....
Även Lena och Erika som håller i mötena är två underbara o varma personer som har lett oss genom dom mest galnaste sakerna till att både få skratta och gråta ut. Tack för denna tiden och hoppas på ett återseende.
Tiden på Möllegården har både varit svår o jobbig, men ändå helande och givit oss en hel del att bära med oss i vårt sorgearbete, genom livet som faktiskt måste gå vidare hur tungt det än känns vissa dagar.. Från dagen då jag steg in genom dörren på Möllegården första gången och mötte dom andra föräldrarna (som blev mer eller mindre en chock) tills igår när jag stängde den dörren för kanske sista gången, så känner jag mig ändå en bit på vägen i mitt nya annorlunda liv och aningen starkare.
Som avslutning på denna träff skulle vi ha med oss något som vi förknippade med att leva vidare......??!!
Jag satt i torsdagskväll och gjorde ett bildspel med foton på Evelina från liten till större och från frisk till sjuk. Jag lade sen till fin musik från Shirley Clamp, Sonja Alden, Ted Gärdestad och Peter Le Marc som alla skrivit så mycket fin musik och berör mig mycket. Det blev välbemött och alla blev mycket berörda av att se vår fina flicka och det är ju det jag/vi vill, att hela världen ska få veta/se vad vi har mist som den jä...la sjukdomen tog ifrån oss.....men trots allt så är det Evelina som får oss att leva vidare och därför ville vi dela med oss av detta bildspel på vår fina flicka och hennes syskon.

Vi har bestämt med dom andra föräldrarna att vi skall hålla kontakten, och att ses i sommar. Jag tror det är viktigt för oss alla, vi har mycket gemensamt och alla förstår och känner likadant. Vill även säga Tack till er, tack för att ni har lyssnat på oss, ställt frågor, tröstat och bara funnits där och låtit oss få vara dom vi är idag. Ni finns i våra hjärtan....:`-)

Vi närmar oss 2 årsdagen av Evelinas bortgång och det gör ständigt ont att tänka på det...2 år sedan vi sågs, 2 år sedan jag fick krama henne och hålla hennes lilla hand och säga hur mycket jag älskar henne då hon fortfarande var medveten om allt vi sa och gjorde.....

Cornelis Vreeswijk - Sommarkort

Denna låten Sommarkort tycker jag är helt underbar. Särskilt där han sjunger om kortet man tar på barnen i sommartid där dom dansar..........en stund på jorden..........

Precis så känns det , att Evelina fick en stund på jorden som hon dansade sig fram....älskade lilla prinsessa..

Seans, Cornelis och lillebror

Ja för en gångs skull har man haft fullt upp några dagar och det är ju kul fast det gäller att planera..
Kan börja med att tala om att när jag kom ut till bilen på torsdagsmorgon, efter att ha jobbat hela natten så står bilen helt platt på höger fram (punktering).....så trist men Linda kom förbi precis så jag fick lift hela den "långa " vägen hem, och det tackar jag för ( det var ganska kallt ). Till det hela hörde att jag skulle köra till Osby denna torsdagskväll för att gå på Terry Evans -seans, men det kändes lite som att någon ville hindra mig från det. Men det hela löste sig med att Marie kunde köra och vi kom till Osby som bestämt. Min mamma och bror och Eva var också med och alla var lika förväntansfulla på kvällen. Terry är det alltid lika spännande att lyssna på och se och höra allas reaktioner när han berättar om någon dom mist. När han sa att det var ett barn där, så högg det till i hjärtat men det var en annans mamma som hade mist sin son. Det är extra känsligt att höra om barn tycker jag och nog många andra också. Reaktionen från denna mamma var ganska lik min egen när jag fick kontakt förra gången. Jag var väldigt hoppfull över att Evelina skulle komma, och kände mig starkare än sist ,så jag hoppades verkligen. Tyvärr så var nog Evelina fullt upptagen denna kväll, med att leka med alla sina nya kompisar ovan molnen och det är klart att hon skulle få göra det ,jag finns här för henne vareviga dag och jag ger inte upp i första taget. Det blir fler seanser framöver och en privat sittning ska jag också ha.

På fredag eftermiddag, när bilen var lagad, hunden lämnad och vi sagt hej då till barnen så bar det av till Malmö för att se en konsert med Hans-Erik Dyvik och Jack Wresviijk som heter I ljuset av Cornelis.
Vi checkade in på hotellet The Myfair hotell tunneln, och beställde sen en taxi till konserthuset.
Det var ganska ovanligt att sitta helt stilla och bara lyssna på en konsert, till skillnad från när vi sett Stones och Springsteen. Det kändes helt rätt att bara sitta och njuta av alla underbara låtar Cornelis skrivit och som framfördes på ett helt fantastiskt sätt av dessa båda. För er som inte vet så är det Hans - Erik Dyvik som spelar Cornelis i filmen och gör också det helt fantastiskt tycker jag, och så lik han är. Konserten gav mycket skratt mm då han berättade om hur låtarna kom till och hur det var för Jack att växa upp med en så känd pappa, och H-E Dyvik pratade även öppet om sitt eget liv som innefattade en hel del droger och att han blev drogfri just här i Skåne. Jag kan i alla fall rekommendera både filmen och konserten om man nu gillar Cornelis.

Efter en skön natts sömn på hotellet så avnjöt vi en god frukostbuffe nere i källarvalven på hotellet som har en hel del historia bakom sig, så där fanns nog gott om andar också.
Sen körde vi till Entre och shoppade lite innan vi begav oss hem för att sen köra vidare till Knäred.

Lastar ur och sen in i bilen igen och nu har vi barnen med oss och kör till Knäred för att fira min lillebror Jonas som fyller 30 år.
Väl framme så bjuds det på en mycket god smörgåstårta och lite senare prinsesstårta, man äter och äter....
Satt och pratade och småtittade på melodifestivalen , och som vanligt kommer John Blund till mig inte allt för sent, utan runt midnatt sov jag..

Idag är det söndag och vi har kommit hem från metropolen Knäred. Innan vi körde så fick jag och Fagge skön fotvård av Ray som är jätteduktig och ska öppna eget i Knäred nu den 1 Mars. Vi hämtade Zack i Öllsjö där han har varit hos Farmor och Farfar och sen blev det en skön promenad i skogen. Var hos Evelina och tände ljus och rensade undan allt skräp efter vintern. Ska bli skönt när man kan sätta lite fina blommor där igen....rosa blommor som hon tycker så mycket om.

När jag läste kommentarerna idag som jag fått så rann mina tårar... Mellvin som var Evelinas kompis på dagis och lika gammal som hon. Om han kan ställa sådana frågor, vad undrar inte Evelina då ?? Tycker det är så fint att läsa att hon inte är glömd utan fortfarande finns med er.......även om det gör så ont,,för hon skulle ju vara precis som alla hennes dagiskompisar nu ......
http://kvp.expressen.se/1.2330714
Det skrevs om Evelina i kvp.se i veckan som gått. I tisdags tror jag det var. På internationella barncancer dagen. Dom skrev då om svaret vi fick från socialsyrelsen, om vården av Evelina. Socialstyrelsen menade ju att inga fel hade begåtts och hon har fått den bästa vård ett barn med hennes leukemi kan erbjudas, och att medicinerna är en balansgång mellan liv o död. Vi kommer alltid ändå att ställa oss frågan, om det var tvunget att det skulle sluta så här eller om det inte fanns något som dom kunde gjort annorlunda framförallt det sista kritiska dygnet...
Som jag läste i en artikel om en kille som förlorat sin bror i cancer (leukemi), som sa.. jag kan inte gå vidare förrän jag slutar fråga mig själv Varför!! det ligger nog en hel del i det, frågan är bara när kan man sluta fråga sig Varför??

Alla hjärtans dag

Vill sända tusen pussar och kramar till himlen och min älskade ängel.
När hon fick en alla hjärtans present så frågade hon alltid: fyller jag år idag......alltid så glad och tacksam för det minsta lilla.
Om ändå min kärlek till dig kunde få dig att vända hemåt igen,vi saknar dig så mycket. Du är vårt älskade lilla hjärta...

Peter LeMarc : Evelina, live på Nalen

PÅ EVELINA DAGEN/ Vi ÄLSKAR DIG VÅR FINA PRINSESSA EVELINA/MILJONER PUSSAR FRÅN DIN FAMILJ

Pannkakor

Idag har det varit en helt vanlig onsdag....fast ändå inte.
Vädret har varit näst intill vår likt,men jag hann ändå inte ut förrän mörkret började skymma.
Det som var det allra annorlundaste med denna onsdagen var att jag gjorde pannkakor.
Ja det kan låta lite konstigt och man kan undra vad det är som är så speciellt med det.
Jag har inte gjort pannkakor på 1 år och 10 månader..................
Evelina var den som älskade pannkakor och frågade efter det då och då även när hon var sjuk och om hon inte var sugen på tacos som hon nästan alltid var.
Så idag när Emelie kom hem från skolan så frågade hon om vi inte " bara " kunde ha pannkakor till middag idag, och så blev det.
Tankarna kom så klart till vår lilla älskling och när man fick sockra och dela pannkakor till henne. Hon va nog med i köket och smakade lite hon också..(tänk om jag själv kunde tro på allt jag skriver)

Kan passa på att berätta att det är Internationella Barncancerdagen på tisdag den 15/2 och tack alla som säljer och köper våra änglar. Som ni kan se så är det inte långt till miljonen nu och det är tack vare alla er och min mamma som gör detta fantastiska jobb. Men den som är mest berörd av detta är ändå Evelina. Hade inte Evelina blivit sjuk och inte vi mist henne,, så hade förmodligen inte forskningen haft denna miljonen till hjälp för att försöka rädda fler barn.............

Evelina är nu en ängel,den vackraste sötaste av dom alla och hon är oerhört älskad och saknad. Hon vill hjälpa andra barn att få leva med sin mamma,pappa,syster och bror. Så alla ni där ute, va med och hjälp Evelina och bidra till Evelina fonden./Tack

En riktig handbolls helg

Hela helgen har det varit handboll för vår del och det är bara trevligt.
Emelie och hennes lag Kristianstads handboll F96 har spelat USM steg 4 här hemma i Arenan. I lördags morse va det bara till att kliva upp och iväg för att grilla korv till föreningen.Det är bara själklart att man ska hjälpa till så mycket man bara kan och om man blir till frågad. Så där stog vi tillsammans med Linas föräldrar denna lite blåsiga förmiddag och lite på eftermiddagen. Korv går alltid åt och smakar ju så gott när den är ny grillad. Ja hur gick det för våra tjejer då???
Efter att ha vunnit 2 matcher av 3 så stog det mellen Kristianstad handboll och Norrköping i semi off match nu i dag som dom vann efter att fått kämpa sig till siffrorna 13-11. Så nu är tjejerna ett av dom 8 bästa lagen i sverige och vidare till steg 5 i slutet på mars. Var finalen går återstår att se. Bra kämpat tjejer och ett grattis till deras tränare Sofia Ravhed dels till utmärkelsen på idrottsgalan för bästa ungdoms ledare och ett grattis på födelsedagen.



Som Evelina skulle sagt: Heja mina tjejer!!

Emelie fyller 15 år

Så va det dax för kalas igen och nu är det Emelies tur. Igår lördag hade vi släkten här för att fira Emelies 15 års dag några dagar för tidigt,hon fyller nämligen den 2 februari.
Jag gjorde varm smörgåstårta i all enkelhet men det blev gott och allt hade gått åt när dom sista gästerna gick vid 22. Sen var det önskat prinsess tårta så det blev det också,en rosa och en med vit marsipan och den slank också ner men blev för mycket kvar som jag har gått och små ätit på hela dagen (suck). Jag är så svag för alla sötsaker tyvärr..
Emelie verkar i alla fall nöjd och belåten med paket mm och det är vi glada för.

I lördags när Emelie och jag var hos Evelina blev vi djupt sårade av synen som möttes oss. Dom hade varit där och klippt träd och buskar men slarvigt plockat undan efter sig,men det värsta va att dom hade kört med någon slags bil rakt över Evelinas viloplats där kistan är ner sänkt och det kändes väldigt respektlöst mot oss. Det va ju så till och med Emelie reagerade över det och tyckte det kändes obehagligt. Vi har ju inte själva velat gå eller stå på denna plats utan varit väldigt noga med var vi sätter fötterna. Jag har i alla fall skrivit ett mail och skickat till församlingen så jag hoppas på ett svar och en ursäkt så småningom.

Ville bara förtydliga mig i mitt skrivande här på bloggen. Det är här jag ger utrymme för min sorg och mina känslor och hur livet går vidare. Ibland kanske lite väl mycket men det är väl så jag känner just i den skrivande stund eller har burit på några dagar. Jag älskar mina barn precis lika mycket alla tre och är tacksam för det vi har idag. Men jag känner att jag inte alltid orkar vara den roliga förstående mamman och är ofta sur och bitter,men det finns bra och fina dagar också. Jag ställer upp för mina barn och finns för dom vareviga sekund när helst dom behöver mig och nästan vad dom än behöver och vill ha. Men det finns stunder då jag undrar Vem tar hand om mig?? Att bära detta med sig vareviga dag timme minut och sekund det tar på ens krafter. Att man sen ska jobba heltid endast natt och ha ett fungerande hem med träningar ,egna aktiviteter och hålla rent hus det kan ibland få bägaren att rinna över.
Jag hörde att sorge arbetet tar i bästa fall 4-7 år och där det kommer att gå upp och ner ganska mycket under den tiden,och just nu går det både upp och ner.
Jag vet att jag tycker väldigt synd om mig själv och det med all rätt. Jag tycker inte om att må som jag gör och inte veta från dag till dag hur det ska vara.
Jag vet att Emelie och Joacim vet hur mycket dom betyder för mig och att jag älskar dom oändligt mycket,och att jag finns här så länge det är meningen att jag ska finnas här. Även om jag ofta skriver om min saknad till minstingen och deras lilla syster så är det ju för dom jag lever idag.

Nästa helg är det dax för Emelies lag att spela usm igen och nu är det steg 4 och som vi har äran att arrangera här i Kristianstads arena. det är alltid kul att gå på handboll och när det är så här viktiga matcher är det väldigt nervöst och spännande. Men tjejerna är ju hur bra som helst så vi kan snart börja ladda för steg 5 tror jag.

Världen utanför...

Dag efter dag rullar på. Snön börjar äntligen ge med sig och dagarna är ljusare en liten stund längre. Man går till jobbet,sover och vaknar, om man orkar ger man sig av och tränar en stund eller en promenad med hunden.
Vad är meningen egentligen ?? Är det så här ens dagar ska se ut framöver ??
Man är trött trött och orkar inte ta tag i något precis som det va för ett tag sedan. Det va jobbigt med renoveringen men nu händer ju inget egentligen !! Aldrig nöjd känns det som, antingen för mycket som sker så man blir trött av det, eller inget så man blir trött av det ??!!

Om Evelina hade fått bli frisk från sin cancer och varit här hemma med oss så hade livet sett så mycket annorlunda ut. Man hade nog värde satt dagarna och livet på ett helt annat sätt.
Jag tror att vi hade tagit vara på varenda dag som en gåva och varit så lyckliga över att alla fått vara tillsammans.. Men nu blev det tvärt om. Evelina klarade ej sig och lämnade oss, och hon är så djupt saknad här hemma vareviga dag. Där för tror jag att jag inte värde sätter livet längre, det kan kvitta känns det som...
Vi va lyckliga innan och va tillsammans . Men så skulle inte vårt liv få vara...
Vi blev lurade på livet och det värsta som kan hända en förälder det hände just oss och många andra med oss. Vad har man att vara tacksam för ?? Att vi fick en underbar flicka till låns några år??? Vem bestämmer det ??
Jag hoppas att jag kan få några riktiga svar någon gång, för jag kan inte sluta undra Varför.. Jag hoppas Evelina kan ge mig några fler svar på hur hon har det. Vem vet. Jag ska snart på en ny seans och då kanske hon dyker upp igen och får mig att se klarare.
Vi lever i vår egen värld här innan för väggarna i vårt hus, där Evelina finns med oss i varje rum.
Men världen där utanför, den bara fortsätter på sitt vis som om allt bara var som vanligt.

Linn Eriksson - En sång från hjärtat ! vissa dagar är smärtan svår att hantera....