Så var den äntligen över då, julen och allt den för med sig. Känns som en liten lättnad faktiskt. Dessa högtider är oerhört smärtsamma och saknaden och längtan efter vår lilla flicka är starkare än någonsin.
Nu är det endast några dagar kvar sen är ännu ett år slut och nya utmaningar tar vid och hopp om ett hyfsatt 2013.
Sitter just nu och bara stirrar på tangenterna och funderar på vad jag ska skriva. Konstigt men jag kommer inte på någonting. känner mig bara så fruktansvärt tom inombords.
Så jag får avsluta med att önska alla en god fortsättning och ett gott nytt år <3 p="p">
Evelina fick diagnosen ALL(Akut Lymfatisk Leukemi)den 27/10-08. Hon svarade inte tillräckligt på induktionsbehandlingen. Evelina uppgraderades till den sk högriskbehandlingen(HR).Behandlingen avslutas med en SCT. Ena dagen är inte den andra lik, men i slutänden blir Evelina frisk igen... Evelinas kamp tog slut den 9 Maj 2009(ondskan segrade).Evelina fick en bakterie o gick in i septisk chock. Hon dog alltså inte av sin grundsjukdom(leukemin). Förlusten av vår fina flicka är oerhörd..
onsdag 26 december 2012
tisdag 27 november 2012
På Möllegården
I lördags körde jag och mannen till Möllegården för att ha en återträff, med vi som mist-gruppen, tyvärr såvar det bara vi som kunde komma på träffen, men vi skulle även få möta den nya gruppen som var där nu.
Som vanligt är det med blandade känslor man sitter i bilen på väg dit, men vi vet att i slutänden så hjälper det oss. Vi hade en undran på vägen dit, om vi skulle få möta föräldrar som vi hade stött på tidigare under Evelinas sjukdomstid. Tankarna var många kan jag säga....
För en gångs skull hittade vi direkt dit och klev in i köket en stund innan utsatt tid, och det kändes ju bra . I köket hittade vi Jörgen som var i full gång med att förbereda den gemensamma lunchen, så det var bara att hjälpa till samtidigt som vi hann prata lite med honom.
Röster börjar höras på övervåningen och dom är nu på väg ner mot köket. Hjärtat slår några extra slag och man vet inte var man ska ta vägen. Vi är alla där för samma sak. Vi har mist ett barn. Men alla är vi så olika fast ändå så lika. Vi vet inte hur snart eller länge sen dom miste sitt barn och i vilken fas dom är i nu. Och dom djupa mötena på Möllegården sög verkligen musten ur en vill jag minnas.
Rysningar i kroppen när jag ser tre föräldrar som jag minns så väl från avd 64. Deras barn kom in samtidigt som Evelina blev sjuk och vi kämpade på tillsammans. Man kan se deras pojkar framför sig, några speciella minnen eller vad som helst, det känns som igår........... Jag minns speciellt pojken E som kom in sparkandes på julaftons- kvällen på sin nya sparkcykel (bilarmotiv) och i sin nya pyjamas med samma Bilar motiv. Ett av alla minnen från avd 64 och alla barnen............
Mötte även två andra föräldrapar som jag inte sett innan men som också varit i Lund med sina barn.
Den ena mamma var Charlottes mamma som jag har läst om i en blogg http://charlottetjejen.blogg.se och hennes mamma har även läst min. Att få skriva av sig sina tankar, känslor och minnen hjälper en i sorgearbetet och hjälper även andra, precis som det hjälper mig att läsa andras bloggar med likasinnade berättelser .
Om man nu kan säga att det var trevligt att sitta där i köket och prata, fast det var under dessa tråkiga omständigheter som vi alla satt där idag, så var det trevligt.
Alla ville prata om sina barn, sjukdomen och andra fina minnen man mindes från sjukhuset mm. det är tunga samtal men dom behövs så väl. Man måste få prata om sina barn och sjukdomen då och då, annars släpper man aldrig ut något utan fyller bara på ondska och sorg.
När dom andra föräldrarna hade åkt så satte vi oss på övervåningen med kaffe och en enormt fin utsikt över möllan och åkrarna där. Lena och Erika som stannade kvar hos oss för lite samtal öppnade upp oss och fick fram våra känslor och var vi befinner oss idag och gav oss ord på vägen att gå vidare.
Det blev en tung dag men så behövlig för oss för att kunna ta nya tag och försöka ett tag till.
Som alla nog vet så är det mindre än en månad kvar tills julen är här. Julen som kunde få vara så gemytlig, härlig och efterlängtad......
Istället är den en vånda en fasa, något man önskade inte fanns. Julen är barnens och allt kring den.
Visst samlas man och har det fint tillsammans, men kan man inte göra det när som egentligen ??
Emelie och Joacim är stora nu och finner sig i att vi gör det så enkelt som möjligt för oss alla..
Dom saknar också sin lillasyster, och lider när dom ser all leksaksreklam på tv mm och i alla affärer.
Jag vet att nu låter jag bitter, men kan man vara något annat?
Som vanligt är det med blandade känslor man sitter i bilen på väg dit, men vi vet att i slutänden så hjälper det oss. Vi hade en undran på vägen dit, om vi skulle få möta föräldrar som vi hade stött på tidigare under Evelinas sjukdomstid. Tankarna var många kan jag säga....
För en gångs skull hittade vi direkt dit och klev in i köket en stund innan utsatt tid, och det kändes ju bra . I köket hittade vi Jörgen som var i full gång med att förbereda den gemensamma lunchen, så det var bara att hjälpa till samtidigt som vi hann prata lite med honom.
Röster börjar höras på övervåningen och dom är nu på väg ner mot köket. Hjärtat slår några extra slag och man vet inte var man ska ta vägen. Vi är alla där för samma sak. Vi har mist ett barn. Men alla är vi så olika fast ändå så lika. Vi vet inte hur snart eller länge sen dom miste sitt barn och i vilken fas dom är i nu. Och dom djupa mötena på Möllegården sög verkligen musten ur en vill jag minnas.
Rysningar i kroppen när jag ser tre föräldrar som jag minns så väl från avd 64. Deras barn kom in samtidigt som Evelina blev sjuk och vi kämpade på tillsammans. Man kan se deras pojkar framför sig, några speciella minnen eller vad som helst, det känns som igår........... Jag minns speciellt pojken E som kom in sparkandes på julaftons- kvällen på sin nya sparkcykel (bilarmotiv) och i sin nya pyjamas med samma Bilar motiv. Ett av alla minnen från avd 64 och alla barnen............
Mötte även två andra föräldrapar som jag inte sett innan men som också varit i Lund med sina barn.
Den ena mamma var Charlottes mamma som jag har läst om i en blogg http://charlottetjejen.blogg.se och hennes mamma har även läst min. Att få skriva av sig sina tankar, känslor och minnen hjälper en i sorgearbetet och hjälper även andra, precis som det hjälper mig att läsa andras bloggar med likasinnade berättelser .
Om man nu kan säga att det var trevligt att sitta där i köket och prata, fast det var under dessa tråkiga omständigheter som vi alla satt där idag, så var det trevligt.
Alla ville prata om sina barn, sjukdomen och andra fina minnen man mindes från sjukhuset mm. det är tunga samtal men dom behövs så väl. Man måste få prata om sina barn och sjukdomen då och då, annars släpper man aldrig ut något utan fyller bara på ondska och sorg.
När dom andra föräldrarna hade åkt så satte vi oss på övervåningen med kaffe och en enormt fin utsikt över möllan och åkrarna där. Lena och Erika som stannade kvar hos oss för lite samtal öppnade upp oss och fick fram våra känslor och var vi befinner oss idag och gav oss ord på vägen att gå vidare.
Det blev en tung dag men så behövlig för oss för att kunna ta nya tag och försöka ett tag till.
Som alla nog vet så är det mindre än en månad kvar tills julen är här. Julen som kunde få vara så gemytlig, härlig och efterlängtad......
Istället är den en vånda en fasa, något man önskade inte fanns. Julen är barnens och allt kring den.
Visst samlas man och har det fint tillsammans, men kan man inte göra det när som egentligen ??
Emelie och Joacim är stora nu och finner sig i att vi gör det så enkelt som möjligt för oss alla..
Dom saknar också sin lillasyster, och lider när dom ser all leksaksreklam på tv mm och i alla affärer.
torsdag 15 november 2012
Seans med Terry Evans
Äntligen igår var det dax för seansen med Terry Evans i Helsingborg. Mamma och jag hade bokat biljetterna sen någon månad tillbaka och väntan har varit lång. Men igår var det dax.
Kan börja med att berätta att denna morgon vaknade jag 10.30 ( efter en natts jobb ) av att det luktade stekta champinjoner så starkt i sovrummet. Låg och lyssnade om Joacim var uppe och lagade mat och tyckte mig höra ett svagt fräsande i köket som om något stektes.Var tvungen att gå upp för att titta men köket var tomt och ingen hade varit där och stekt...??
Efter en god buffe i Hässleholm och ett besök hos min farmor på kyrkogården, där vi tände ljus för henne, så körde vi vidare till Helsingborg och Sundspärlan där seansen skulle hållas.
Dörrarna stängdes om en fullsatt lokal 3-400 minst och Terry kliver upp på scenen. Mamma och jag sitter på rad 9 och vid gången. Det blir knäpptyst och Terry börjar tala på engelska. Vid sin sida har han en som tolkar till svenska och dom är väldigt samspelta så alla förstår.
En halv timme in i seansen så kommer det ett barn gåendes i gången( bredvid oss ) fram och tillbaka. Han säger att barnet letar efter sin mamma och pappa. Terry frågar om någon mist sitt barn och pekar mot det håll vi sitter. Ett par framför oss räcker upp handen och får mikrofonen. Terry kan först inte se om det är en pojke eller flicka, men det dröjer inte länge förrän han ser en flicka . Paret framför hade mist sin son så han frågar om någon mist sin lilla dotter. Min hand lyfts och han säger ja, där är du, nu är jag rätt. Mikrofonen hamnar i min hand och hjärtat bankar i 190 och tårarna bränner innanför ögonen. Man får inte berätta något utan bara svara ja eller nej på hans påstående, men jag kan säga att det inte är lätt att få fram ett enda pip då hjärtat håller på att explodera, och tårarna rinner innan han ens har börjat.
Evelina berättar genom Terry :
Er bil är sönder och ni har problem med den och pappa svär, jävla bil nu igen.
Ja bilen har varit på verkstad 2 ggr den senaste månaden och Fagge svär och är trött på den. Bilen har även blivit utdömd och vi behöver byta.
Jag kände redan där att det var Evelina som var där med oss.
Han berättar att hon är en envis tjej precis som sin mamma ( ler )
Evelina säger: Medicinerna hjälpte inte, det fanns inget ni mer kunde göra, ni gjorde allt för mig.
Sluta klandra er själva och lev vidare, ni ska inte gråta mer....Hon säger att hon är med änglarna nu och har det bra.
Hon säger att vi måste byta telefon för den fungerar inte ?? hmm tänkte jag, men kom på att vi sagt upp hemtelefonen för någon vecka sedan och ingen kommer nu fram på den !!
Och Evelina har en låtsas mobil med sig, det gör ju inte orden mindre trovärdiga.
Evelina säger att jag kan bli ett bättre medium än Terry bara jag vågar satsa på det. Och jag kan erkänna att jag många gånger tänkt att jag velat gå en kurs i andlighet för att kunna få kontakt själv, och gärna då hos Terry i Fanhyttan.
När jag känner en närhet så ska jag våga tro på att det är så och inte inbillning som jag tror ofta. Hon finns där nära nära mig och viskar i mitt öra. Jag känner ofta kalla vindar smeka förbi men tror alltid att det är drag någonstans.
Terry säger att hon inte förstod att hon gick bort och att hon kan prata nu igen.?
Att hon inte var medveten om hur sjuk hon var och sista dygnet hade vi ingen kontakt direkt med henne då hon mest var nersövd och senare i respirator för att kroppen skulle få chans att vila, så prata med oss kunde hon ju ej. Evelina hälsade speciellt till sin pappa. Hon älskar honom och det gjorde hon verkligen, dom hade så mycket bus för sig tillsammans.
Lite ledsamt att inte syskonen näms men hon gör säkert det nästa gång.
Evelina säger också att det är en himla massa skor hemma och Terry tolkar det som att jag har en massa skor. Men jag tolkar det som att just, nu och nästan alltid står det 10 par skor innanför dörren och ser väldigt stökigt ut. Däribland står Evelinas egna rosa gymnastik skor och även hennes rosa jacka och rosa Kitty- keps hänger kvar i hallen.
Evelina nämner brev och lappar som lämnades i hennes kista och det fina hjärtat som hon tyckte om.
Och visst lades det brev och teckningar, gosedjur och annat hon gillade i kistan så det kan jag också förstå. Vid hennes bår hade vi ett stort rosa blomhjärta som hon nog menar.
Ja detta var lite av allt som Terry och Evelina förmedlade till oss igår. Tyvärr så sviker minnet men brukar klarna mer om någon dag, det är så mycket att ta in och många känslor.
Jag tror på andevärlden och allt som finns där. Hemskt vore det annars om livet bara tar slut.
Detta får mig att må bättre ett tag och leva en stund till. Smärtan och sorgen och längtan efter Evelina försvinner inte, men tanken på att hon är med oss och hälsar på ibland gör allt lite lättare.
Jag har redan bokat en biljett till andra sidan, och allt är packat och klart. Det är bara det att man aldrig vet när resan avgår............
Vi möts igen
Kan börja med att berätta att denna morgon vaknade jag 10.30 ( efter en natts jobb ) av att det luktade stekta champinjoner så starkt i sovrummet. Låg och lyssnade om Joacim var uppe och lagade mat och tyckte mig höra ett svagt fräsande i köket som om något stektes.Var tvungen att gå upp för att titta men köket var tomt och ingen hade varit där och stekt...??
Efter en god buffe i Hässleholm och ett besök hos min farmor på kyrkogården, där vi tände ljus för henne, så körde vi vidare till Helsingborg och Sundspärlan där seansen skulle hållas.
Dörrarna stängdes om en fullsatt lokal 3-400 minst och Terry kliver upp på scenen. Mamma och jag sitter på rad 9 och vid gången. Det blir knäpptyst och Terry börjar tala på engelska. Vid sin sida har han en som tolkar till svenska och dom är väldigt samspelta så alla förstår.
En halv timme in i seansen så kommer det ett barn gåendes i gången( bredvid oss ) fram och tillbaka. Han säger att barnet letar efter sin mamma och pappa. Terry frågar om någon mist sitt barn och pekar mot det håll vi sitter. Ett par framför oss räcker upp handen och får mikrofonen. Terry kan först inte se om det är en pojke eller flicka, men det dröjer inte länge förrän han ser en flicka . Paret framför hade mist sin son så han frågar om någon mist sin lilla dotter. Min hand lyfts och han säger ja, där är du, nu är jag rätt. Mikrofonen hamnar i min hand och hjärtat bankar i 190 och tårarna bränner innanför ögonen. Man får inte berätta något utan bara svara ja eller nej på hans påstående, men jag kan säga att det inte är lätt att få fram ett enda pip då hjärtat håller på att explodera, och tårarna rinner innan han ens har börjat.
Evelina berättar genom Terry :
Er bil är sönder och ni har problem med den och pappa svär, jävla bil nu igen.
Ja bilen har varit på verkstad 2 ggr den senaste månaden och Fagge svär och är trött på den. Bilen har även blivit utdömd och vi behöver byta.
Jag kände redan där att det var Evelina som var där med oss.
Han berättar att hon är en envis tjej precis som sin mamma ( ler )
Evelina säger: Medicinerna hjälpte inte, det fanns inget ni mer kunde göra, ni gjorde allt för mig.
Sluta klandra er själva och lev vidare, ni ska inte gråta mer....Hon säger att hon är med änglarna nu och har det bra.
Hon säger att vi måste byta telefon för den fungerar inte ?? hmm tänkte jag, men kom på att vi sagt upp hemtelefonen för någon vecka sedan och ingen kommer nu fram på den !!
Och Evelina har en låtsas mobil med sig, det gör ju inte orden mindre trovärdiga.
Evelina säger att jag kan bli ett bättre medium än Terry bara jag vågar satsa på det. Och jag kan erkänna att jag många gånger tänkt att jag velat gå en kurs i andlighet för att kunna få kontakt själv, och gärna då hos Terry i Fanhyttan.
När jag känner en närhet så ska jag våga tro på att det är så och inte inbillning som jag tror ofta. Hon finns där nära nära mig och viskar i mitt öra. Jag känner ofta kalla vindar smeka förbi men tror alltid att det är drag någonstans.
Terry säger att hon inte förstod att hon gick bort och att hon kan prata nu igen.?
Att hon inte var medveten om hur sjuk hon var och sista dygnet hade vi ingen kontakt direkt med henne då hon mest var nersövd och senare i respirator för att kroppen skulle få chans att vila, så prata med oss kunde hon ju ej. Evelina hälsade speciellt till sin pappa. Hon älskar honom och det gjorde hon verkligen, dom hade så mycket bus för sig tillsammans.
Lite ledsamt att inte syskonen näms men hon gör säkert det nästa gång.
Evelina säger också att det är en himla massa skor hemma och Terry tolkar det som att jag har en massa skor. Men jag tolkar det som att just, nu och nästan alltid står det 10 par skor innanför dörren och ser väldigt stökigt ut. Däribland står Evelinas egna rosa gymnastik skor och även hennes rosa jacka och rosa Kitty- keps hänger kvar i hallen.
Evelina nämner brev och lappar som lämnades i hennes kista och det fina hjärtat som hon tyckte om.
Och visst lades det brev och teckningar, gosedjur och annat hon gillade i kistan så det kan jag också förstå. Vid hennes bår hade vi ett stort rosa blomhjärta som hon nog menar.
Ja detta var lite av allt som Terry och Evelina förmedlade till oss igår. Tyvärr så sviker minnet men brukar klarna mer om någon dag, det är så mycket att ta in och många känslor.
Jag tror på andevärlden och allt som finns där. Hemskt vore det annars om livet bara tar slut.
Detta får mig att må bättre ett tag och leva en stund till. Smärtan och sorgen och längtan efter Evelina försvinner inte, men tanken på att hon är med oss och hälsar på ibland gör allt lite lättare.
Jag har redan bokat en biljett till andra sidan, och allt är packat och klart. Det är bara det att man aldrig vet när resan avgår............
torsdag 8 november 2012
Vi fortsätter insamlingen..........
Det är så fantastiskt att det fortfarande är dom som köper våra änglar. I form av halsband, armband och nyckel ring och örhängen finns dessa fina änglar.
Vi är den mest insamlade privat personen till barn cancer fonden och det är med er hjälp och Evelinas mormor som gör detta möjligt. Det är med värme och stolthet jag säger detta. Det är en härlig känsla för det gör mig starkare och jag vet att Evelina är en högt älskad och saknad liten flicka av många., så vi gör allt vi kan för att hjälpa så andra barn får leva ett lyckligt liv, som alla borde få göra.
Tack för att ni hjälper...........<3 p="p">
Sätter in några bilder på begäran hur smyckena kan se ut.
 |
| Armbanden kan fås med änglar i dom flesta färger 150 kr |
 |
| Nyckel ringen finns i ett få tal med olika änglar 100 kr |
 |
| Halsbands ängeln fins i alla de färger och former och storlekar 100 kr |
 |
| Armbanden är i en storlek men elastiska |
lördag 27 oktober 2012
Hjälp Ebba stoppa cancern gala.
Sitter nu här, redo att ge oss iväg till Arenan och den väntande cancer galan......
Det är blandade känslor och många tankar denna kvällen kommer att ge. Men allt som kan stoppa cancern är något gott.
Men kan förstås inte sluta tänka på att Evelina skulle få vara där med oss i kväll och ha besegrat sin cancer nu och varit frisk förklarad. För just idag för 4 år sen fick vi det definitiva beskedet att Evelina hade ALL och hur medicineringen skulle gå till. Chanserna var stora att hon skulle klara det, men ändå så gick allt så fel.
Ebba som har startat denna insamlingen och galan i kväll är en tjej ,16 år gammal och har besegrat sin cancer. Ebba är en stark energisk tjej som verkligen kämpar för att få slut på all cancer.
Emelie och Ebba går nu mera i samma klass på vård och omsorgs linjen, och båda vill på något sätt jobba med att hjälpa andra människor. Emelie miste sin lilla syster och har sett sjukdomen på nära håll, Ebba har haft den och besegrat den. Så lika men ändå så oerhört olika............
Tänker på dig min ängel puss mamma <3 p="p">
forts.30/10-12
Hej igen . Nu har vi varit på Ebba galan och jag vill säga att den var fantastisk. Dom har verkligen gjort ett bra jobb och en enorm insamling mot cancern. Artisterna var många och väldigt bra bla Hasse Andersson, Monia, Kalle Kristiansson och en väldigt duktig tjej som heter Paula Wreight. Hon hade skrivit en helt ny låt som handlade om en liten kämpe som förlorade kampen mot cancern.
Det var en del väldigt känslosamma stunder och bara efter att galan varat i 10 minuter så brast det för mig, när dom visade filmen som handlar om barn och cancer och där bl a Moas mamma Jenny är med och berättar hur livet är när man har mist sitt barn.................som det egentligen inte finns några ord för men Jenny lyckas förmedla det på ett oerhört fint sätt. När sen även en annan liten kämpe, lille Zeb kommer upp på scenen bränner det innanför ögon locken. En fantastisk kille och vilken lycka.
Jag kunde ju bara önska att vi fått sitta där med Evelina och känna glädjen över att ha besegrat helvetet.....
Det var en kille som satt bredvid mig som berättade sin historia om varför just dom hamnat där ikväll. Den var känslosam men ändå lycka. När jag berättat om Evelina , sa han. Fy fan var stark du är !!!
Nej sa jag , jag är inte stark ,bara jävligt bitter...............
Det är blandade känslor och många tankar denna kvällen kommer att ge. Men allt som kan stoppa cancern är något gott.
Men kan förstås inte sluta tänka på att Evelina skulle få vara där med oss i kväll och ha besegrat sin cancer nu och varit frisk förklarad. För just idag för 4 år sen fick vi det definitiva beskedet att Evelina hade ALL och hur medicineringen skulle gå till. Chanserna var stora att hon skulle klara det, men ändå så gick allt så fel.
Ebba som har startat denna insamlingen och galan i kväll är en tjej ,16 år gammal och har besegrat sin cancer. Ebba är en stark energisk tjej som verkligen kämpar för att få slut på all cancer.
Emelie och Ebba går nu mera i samma klass på vård och omsorgs linjen, och båda vill på något sätt jobba med att hjälpa andra människor. Emelie miste sin lilla syster och har sett sjukdomen på nära håll, Ebba har haft den och besegrat den. Så lika men ändå så oerhört olika............
Tänker på dig min ängel puss mamma <3 p="p">
forts.30/10-12
Hej igen . Nu har vi varit på Ebba galan och jag vill säga att den var fantastisk. Dom har verkligen gjort ett bra jobb och en enorm insamling mot cancern. Artisterna var många och väldigt bra bla Hasse Andersson, Monia, Kalle Kristiansson och en väldigt duktig tjej som heter Paula Wreight. Hon hade skrivit en helt ny låt som handlade om en liten kämpe som förlorade kampen mot cancern.
Det var en del väldigt känslosamma stunder och bara efter att galan varat i 10 minuter så brast det för mig, när dom visade filmen som handlar om barn och cancer och där bl a Moas mamma Jenny är med och berättar hur livet är när man har mist sitt barn.................som det egentligen inte finns några ord för men Jenny lyckas förmedla det på ett oerhört fint sätt. När sen även en annan liten kämpe, lille Zeb kommer upp på scenen bränner det innanför ögon locken. En fantastisk kille och vilken lycka.
Jag kunde ju bara önska att vi fått sitta där med Evelina och känna glädjen över att ha besegrat helvetet.....
Det var en kille som satt bredvid mig som berättade sin historia om varför just dom hamnat där ikväll. Den var känslosam men ändå lycka. När jag berättat om Evelina , sa han. Fy fan var stark du är !!!
Nej sa jag , jag är inte stark ,bara jävligt bitter...............
torsdag 11 oktober 2012
Att få Gråta....
Min älskade tös, jag saknar dig så innerligt mycket och önskar så att du kunde krama mig och ge mig tröst ibland när smärtan är som värst.
Jag har nästan precis kommit hem efter en natts jobb. Man är ganska trött och lite frusen för det var kallt att cykla hem denna morgonen. Det är alldeles stjärnklart på himmelen och halv måne. Om man tittar lite snett över vårt hus,( som jag brukar göra) så lyser där en stor, klar ,stark stjärna så vackert i mörkret.
Jag har döpt den stjärnan till Evelina. För Evelina var/är en liten men ändå så stor stark underbart vacker flicka som hade det varmaste finaste av alla små hjärtan, så därför är det Evelinas stjärna.
När jag vrider om nyckeln och kliver in i hallen ,så tittar 3 par ögon mot mig och välkomnar mig hem.
Det är Evelinas två katter , Gossen och Gustav och så hunden Zack som blir glada över att se mig och hoppas på lite mat. Huset för övrigt sover och allt är tyst och mörkt.
Jag går in på Evelinas rum och tänder datorn, och idag var en sådan dag jag bara måste gå in på bloggen. Jag kollar om där finns o lästa kommentarer sen sist, och det fanns det idag. Att läsa kommentarer på vad jag själv har skrivit, gör mig oftast så mycket starkare och betyder så enormt mycket för oss alla i familjen. Idag var det Mia som hade skrivit så fint till oss och jag brast ut i stor gråt.
Mias dotter Emilia gick med Evelina på dagis ,men är ett par år äldre och dom lekte och gillade varandra. Emilia ska ha sagt så fint (i en kyrka där det var en konsert till insamling för Barn cancer fonden genom Ebba) Jag har mist en kompis i cancer som heter Evelina & jag gjorde inget för att hjälpa henne så därför gör jag detta så dem kan få bort cancern. Tårarna kunde jag så klart inte hålla tillbaka och det vill jag inte heller, för dom behöver komma ut och lätta på trycket ibland och sen tar man nya tag...en dag i taget
Om ett par veckor är det 4 år sedan Evelina och vi fick beskedet om Leukemi. Hur dagarna efter det skulle se ut fanns det inget svar på då.....i dag vet vi lite mer
Evelinas mormor är den godaste mormor som finns. Hon kämpar på med änglarna så gott det går och försöker komma med nya ideer. För tillfället kan man både köpa armband med små berlocker och nyckel ringar med änglar. Det går bra att ringa till henne 0430-50620 eller 0702-451002 om det finns intresse av något. Ska försöka bli färdig att lägga in någon bild på dom snart. Att göra änglar har hjälp min mamma i hennes eget sorge arbete efter att ha mist sitt yngsta barnbarn i denna hemska sjukdom. Hon har även fått så mycket respons av vad hon har gjort, och fått så mycket kontakt med andra drabbade på ett eller annat sätt. Så Tack alla ni som får min mamma att orka vidare med allt vad livet innebär.
Nu är det dax att sova en stund och hoppas att drömmarna blir vackra. Hunden Zack har krupit upp i Evelinas säng och snarkar nu högljutt, så han blir inte glad nu när vi ska gå in i min säng.
Ta hand om er och ha en bra dag.
Till alla som kämpar där ute en stor kram och att gråta hjälper för stunden och man får nya krafter till att kämpa vidare. <3 p="p">
Jag har nästan precis kommit hem efter en natts jobb. Man är ganska trött och lite frusen för det var kallt att cykla hem denna morgonen. Det är alldeles stjärnklart på himmelen och halv måne. Om man tittar lite snett över vårt hus,( som jag brukar göra) så lyser där en stor, klar ,stark stjärna så vackert i mörkret.
Jag har döpt den stjärnan till Evelina. För Evelina var/är en liten men ändå så stor stark underbart vacker flicka som hade det varmaste finaste av alla små hjärtan, så därför är det Evelinas stjärna.
När jag vrider om nyckeln och kliver in i hallen ,så tittar 3 par ögon mot mig och välkomnar mig hem.
Det är Evelinas två katter , Gossen och Gustav och så hunden Zack som blir glada över att se mig och hoppas på lite mat. Huset för övrigt sover och allt är tyst och mörkt.
Jag går in på Evelinas rum och tänder datorn, och idag var en sådan dag jag bara måste gå in på bloggen. Jag kollar om där finns o lästa kommentarer sen sist, och det fanns det idag. Att läsa kommentarer på vad jag själv har skrivit, gör mig oftast så mycket starkare och betyder så enormt mycket för oss alla i familjen. Idag var det Mia som hade skrivit så fint till oss och jag brast ut i stor gråt.
Mias dotter Emilia gick med Evelina på dagis ,men är ett par år äldre och dom lekte och gillade varandra. Emilia ska ha sagt så fint (i en kyrka där det var en konsert till insamling för Barn cancer fonden genom Ebba) Jag har mist en kompis i cancer som heter Evelina & jag gjorde inget för att hjälpa henne så därför gör jag detta så dem kan få bort cancern. Tårarna kunde jag så klart inte hålla tillbaka och det vill jag inte heller, för dom behöver komma ut och lätta på trycket ibland och sen tar man nya tag...en dag i taget
Om ett par veckor är det 4 år sedan Evelina och vi fick beskedet om Leukemi. Hur dagarna efter det skulle se ut fanns det inget svar på då.....i dag vet vi lite mer
Evelinas mormor är den godaste mormor som finns. Hon kämpar på med änglarna så gott det går och försöker komma med nya ideer. För tillfället kan man både köpa armband med små berlocker och nyckel ringar med änglar. Det går bra att ringa till henne 0430-50620 eller 0702-451002 om det finns intresse av något. Ska försöka bli färdig att lägga in någon bild på dom snart. Att göra änglar har hjälp min mamma i hennes eget sorge arbete efter att ha mist sitt yngsta barnbarn i denna hemska sjukdom. Hon har även fått så mycket respons av vad hon har gjort, och fått så mycket kontakt med andra drabbade på ett eller annat sätt. Så Tack alla ni som får min mamma att orka vidare med allt vad livet innebär.
Nu är det dax att sova en stund och hoppas att drömmarna blir vackra. Hunden Zack har krupit upp i Evelinas säng och snarkar nu högljutt, så han blir inte glad nu när vi ska gå in i min säng.
Ta hand om er och ha en bra dag.
Till alla som kämpar där ute en stor kram och att gråta hjälper för stunden och man får nya krafter till att kämpa vidare. <3 p="p">
lördag 29 september 2012
Hösten
Hösten har landat. Nu går vi in i den tiden på året som brukar vara väldigt mörk och trist.
Men ibland kan den vara väldigt ro givande och trivsam också.
En lördag som denna sitter man här och undrar vad man ska göra idag. Det är helg och man har längtat hela jobb vekan efter denna dagen ,men när den väl är här så vet man ändå inte varför man har längtat efter den. En lördag som alla andra lördagar den senaste tiden.
Man sover i en evighet för att sen ändå vara helt slut i kroppen när man väl stiger upp.
Idag kan man läsa i Kristianstadsbladet om Ebba som kämpat mot sin cancer och gör en enorm insamling mot cancern. Det är härligt att läsa och se att det finns barn som det går bra för och att cancer monstret inte tar alla med sig. Lika mycket som man känner glädje för alla andra så gör det lika ont i en.
Man slås ner några pinn hål som man lyckats ta sig upp och frågan varför dyker upp igen.
Varför fick inte vår Evelina klara kampen ??
Nu är det dax att ta tag i dagen och försöka få något gjort, det finns alltid något som behöver röjas och göras så man kan skingra alla tankarna.
Trevlig helg alla där ute
torsdag 6 september 2012
I dag fyller Evelina 8 år.............
Vad är det för dag idag...jo det är Evelinas födelsedag....hurra hurra hurra.
Så kom då Evelinas födelsedag. En dag som man har haft i tankarna ett bra tag nu. Alltid lika känslosamt och sorgligt med dessa dagar.
Evelina fyller 8 år idag .....Det kan inte låta bli att komma i mina tankar att hon fick fira sina 4´ a första födelsedagar här på jorden med sin familj. Och idag då så firar hon sin 4´ e födelsedag med sina änglar kompisar i himlen.
Det är svårt att veta hur man ska gå igenom en sån här dag, fast detta är fjärde gången vi får göra det.
När jag slutade jobbet i morse 05.30 så gick jag och fick 40 minuters skön massage. Sen efter det så körde jag upp till Evelinas viloplats i Åsum. Jag hade förberett kvällen innan med blommor och ljus och Evelinas mormor hade skickat ner en hjärtkrans av ljung med blombud.
När jag kom upp till kyrkogården var det alldeles tyst och vind stilla , solen var uppe och det såg ut att bli en fin dag. Jag plockar bort löv som fallit ner och tänder 6 ljus och placerar ut blommorna, jag hade även tagit med mig två rosa ballonger som jag började blåsa upp, första ballongen smäller rakt i ansiktet med en stor knall i denna tysthet, jag blev först rädd men anade att Evelina busade med mig,
den andra lyckades jag bättre med och lyckades få fast den .
Jag sjöng och pratade med henne så som man gör med sina barn, fast med tårar som aldrig ville ta slut rinnande längs kinderna. Jag sa hej så länge till henne och att hela familjen kommer lite senare.
När man sen kommer hem och ska krypa ner och sova efter nattens jobb, så kommer attackerna och ångesten, jag gråter och gråter samtidigt som magen krampar sig och jag kämpar efter luft,
ligger och halvskriker ut varför ,varför, och önskar att hon kom till mig.
Efter nästan 45 min i detta tillstånd så tar tröttheten över och jag somnar till hundens snarkningar och ser solen som försöker ta sig in genom rullgardinen.
Och nu efter 8 timmars sömn är det dax att tänka på hur resten av dagen ska bli.
Idag ska vi äta tacos som är Evelinas favorit, alltid när hon fick bestämma så blev det taco och ingen hade något emot det, så det har vi haft varje år, på hennes födelsedag. Sen skulle det bli en jodgubbstårta, men det slutade med att det blir kladdkaka, jordgubbar och grädde, vilket hon också gillade.
Sen när det mörknar i kväll så sänder vi upp en ljuslykta mot himlen som vi gör varje år.
Det är en annorlunda födelsedag men det är väl bara så här vi kan visa att vi saknar henne och inte glömmer hennes födelsedag, för hon älskade verkligen att få fylla år.
Under sjukhustiden pratade vi om hennes kommande 5 års kalas som hon skulle ha och vilka hon skulle bjuda, och det var ju alla hon kände så klart.
Finns så många frågor men aldrig några svar. Vi längtar verkligen enormt mycket efter vår fina prinsessa, inget är detsamma hur vi än anstränger oss, för tankarna finns där hela tiden och den bittra verkligheten. Men vi kämpar på..........för det måste vi
Grattis Evelina på din 8 års dag/ vi älskar dig Pappa Mamma Emelie Joacim
Så kom då Evelinas födelsedag. En dag som man har haft i tankarna ett bra tag nu. Alltid lika känslosamt och sorgligt med dessa dagar.
Evelina fyller 8 år idag .....Det kan inte låta bli att komma i mina tankar att hon fick fira sina 4´ a första födelsedagar här på jorden med sin familj. Och idag då så firar hon sin 4´ e födelsedag med sina änglar kompisar i himlen.
Det är svårt att veta hur man ska gå igenom en sån här dag, fast detta är fjärde gången vi får göra det.
När jag slutade jobbet i morse 05.30 så gick jag och fick 40 minuters skön massage. Sen efter det så körde jag upp till Evelinas viloplats i Åsum. Jag hade förberett kvällen innan med blommor och ljus och Evelinas mormor hade skickat ner en hjärtkrans av ljung med blombud.
När jag kom upp till kyrkogården var det alldeles tyst och vind stilla , solen var uppe och det såg ut att bli en fin dag. Jag plockar bort löv som fallit ner och tänder 6 ljus och placerar ut blommorna, jag hade även tagit med mig två rosa ballonger som jag började blåsa upp, första ballongen smäller rakt i ansiktet med en stor knall i denna tysthet, jag blev först rädd men anade att Evelina busade med mig,
den andra lyckades jag bättre med och lyckades få fast den .
Jag sjöng och pratade med henne så som man gör med sina barn, fast med tårar som aldrig ville ta slut rinnande längs kinderna. Jag sa hej så länge till henne och att hela familjen kommer lite senare.
När man sen kommer hem och ska krypa ner och sova efter nattens jobb, så kommer attackerna och ångesten, jag gråter och gråter samtidigt som magen krampar sig och jag kämpar efter luft,
ligger och halvskriker ut varför ,varför, och önskar att hon kom till mig.
Efter nästan 45 min i detta tillstånd så tar tröttheten över och jag somnar till hundens snarkningar och ser solen som försöker ta sig in genom rullgardinen.
Och nu efter 8 timmars sömn är det dax att tänka på hur resten av dagen ska bli.
Idag ska vi äta tacos som är Evelinas favorit, alltid när hon fick bestämma så blev det taco och ingen hade något emot det, så det har vi haft varje år, på hennes födelsedag. Sen skulle det bli en jodgubbstårta, men det slutade med att det blir kladdkaka, jordgubbar och grädde, vilket hon också gillade.
Sen när det mörknar i kväll så sänder vi upp en ljuslykta mot himlen som vi gör varje år.
Det är en annorlunda födelsedag men det är väl bara så här vi kan visa att vi saknar henne och inte glömmer hennes födelsedag, för hon älskade verkligen att få fylla år.
Under sjukhustiden pratade vi om hennes kommande 5 års kalas som hon skulle ha och vilka hon skulle bjuda, och det var ju alla hon kände så klart.
Finns så många frågor men aldrig några svar. Vi längtar verkligen enormt mycket efter vår fina prinsessa, inget är detsamma hur vi än anstränger oss, för tankarna finns där hela tiden och den bittra verkligheten. Men vi kämpar på..........för det måste vi
fredag 17 augusti 2012
Äntligen Helg
Jaha så har man jobbat i 4a hela veckor redan efter man hade semester,
otroligt vad tiden går fort, men inte mig emot.
Joacim har gjort sin sista natt på scan för denna gången och för hoppnings vis för gott, för jag vill ju att han ska hitta ett lite roligare jobb.
Joacim sa till sin chef att nu tar han 10 månader semester sen ses dom igen.
Ha ha det kan han glömma att han ska gå här och drälla. På måndag blir det arbets förmedlingen igen.
Emelie bara slöar och njuter av sista dagarna på sommarlovet och på tisdag börjar skolan igen.
Emelie ska gå Vård och Omsorg linjen och hoppas på att kunna få något extra helg jobb någonstans sen.
Som vanligt när det är slut på sommarlovet och allt ska återgå till det "normala " igen så kommer tankar, minnen och allt plågsamt igen. Evelina skulle börja i andra klass och om några veckor fylla 8 år.
I oktober är det fyra år sedan vi fick det tragiska beskedet att Evelina hade ALL (Akut lymfatisk leukemi ) Dessa datum och dagar blir man aldrig av med hur mycket man än försöker. Dom finns där och plågar en hela tiden.
Vi har det ganska ok men vi kämpar dagligen mot det ofattbara som hände vår lilla flicka och så kommer det nog för alltid att vara tyvärr...............
Så tänk på vad ni har och ta vara på all tid tillsammans, det finns så mycket man ångrar i efterhand, när det kan vara försent
Kram till alla kämpar där ute och alla ni andra oxå
otroligt vad tiden går fort, men inte mig emot.
Joacim har gjort sin sista natt på scan för denna gången och för hoppnings vis för gott, för jag vill ju att han ska hitta ett lite roligare jobb.
Joacim sa till sin chef att nu tar han 10 månader semester sen ses dom igen.
Ha ha det kan han glömma att han ska gå här och drälla. På måndag blir det arbets förmedlingen igen.
Emelie bara slöar och njuter av sista dagarna på sommarlovet och på tisdag börjar skolan igen.
Emelie ska gå Vård och Omsorg linjen och hoppas på att kunna få något extra helg jobb någonstans sen.
Som vanligt när det är slut på sommarlovet och allt ska återgå till det "normala " igen så kommer tankar, minnen och allt plågsamt igen. Evelina skulle börja i andra klass och om några veckor fylla 8 år.
I oktober är det fyra år sedan vi fick det tragiska beskedet att Evelina hade ALL (Akut lymfatisk leukemi ) Dessa datum och dagar blir man aldrig av med hur mycket man än försöker. Dom finns där och plågar en hela tiden.
Vi har det ganska ok men vi kämpar dagligen mot det ofattbara som hände vår lilla flicka och så kommer det nog för alltid att vara tyvärr...............
Så tänk på vad ni har och ta vara på all tid tillsammans, det finns så mycket man ångrar i efterhand, när det kan vara försent
lördag 21 juli 2012
Semestern slut och vardagen ska ta vid
Vad 4 veckors semester går fort. Det känns som en evighet när man går på semestern men vipps så är den slut. Och vilken semester sen då. Regn regn regn, inget fint väder alls och ingen strand för vår del. Så nu är det bara att bita ihop och jobba sig igenom ett år tills nästa semester.
Visst har vi haft det avkopplande och skönt ändå. Man kan sammanfatta den med korta ord
Svullen, sol blekt och vatten skadad .......
Vi har varit en tur i Göteborg med husvagnen och några dagar i sommar stugan, men annars har vi mest hållit oss hemma vid. Hunden har ju haft endel turer hos veterinären, men nu verkar han vara återställd igen. Inte nog med att han kastrerades och opererade bort en tumör, utan sen fick han öron inflammation på det efter att ha gått med tratt på huvudet i 10 dagar för att förhindra infektion i såret efter operationen. Så det har blivit endel kontroller hos veterinären och en hel del kronor fattigare.
Joacim sommar jobbar natt på scan så han ser man inte så mycket för sen sover han hela dagen tills det är dax att äta och sen åter till jobbet. Han har 4 veckor kvar att jobba, sen vet vi inte mer vad han ska göra. Han måste verkligen ta tag i sig själv och göra något , han får inte sitta i sin källare och bara spela data ett år till , då blir jag tokig.
Emelie har sommar jobbat på beach handbollen i Åhus som match funktionär och har sitt sista pass idag. Det blev några extra kronor för hennes del i alla fall, men det är inte lätt för en 16 åring att få sommar jobb. Några veckor till sen börjar skolan och allt ska återgå till det "normala" igen.
Emelie ska gå vård och omsorgs linjen på Milner skolan och vi tror att det ska bli bra för henne.
För en annan är det dax att stämpla in på söndag 23.00 för att sen återgå till 1 års slit igen.
Trivs inte direkt med jobbet där jag nu varit i 25 år, men har inte mod och kraft till att söka mig något annat och ingen utbildning heller. Skulle jätte gärna vilja jobba inom vården och känna att man gör nytta och hjälper människor som behöver en. Men jag ska ju inte gnälla när jag inte tar tag i det själv men drömma kan man ju.
Vår älskade Evelina finns med oss i tankar och minne dagligen. Saknaden är oerhörd och plågsam.
Med henne här hos oss skulle livet vara så mycket bättre. Evelina skulle fylla 8 år i september och börjat 2a klass efter sommaren. man kan inte sluta tänka på hur allt kunde varit och hur Evelina skulle sett ut och vad vi skulle gjort på våra semestrar. Inget blev som det skulle............
Därför bär man smärtan inom sig dagligen, när man ser lekande barn , barn som badar, barn som äter glass , barn som håller sina föräldrar i handen , pratar , skrattar , leker............ja alla små obetydliga ting för många, som betyder allt för oss.....allt som Evelina och vi förlorade................
Såg ett program på tv där en kvinna sa.. Det kommer en dag , då det inte kommer någon morgon dag för oss heller......
Visst har vi haft det avkopplande och skönt ändå. Man kan sammanfatta den med korta ord
Svullen, sol blekt och vatten skadad .......
Vi har varit en tur i Göteborg med husvagnen och några dagar i sommar stugan, men annars har vi mest hållit oss hemma vid. Hunden har ju haft endel turer hos veterinären, men nu verkar han vara återställd igen. Inte nog med att han kastrerades och opererade bort en tumör, utan sen fick han öron inflammation på det efter att ha gått med tratt på huvudet i 10 dagar för att förhindra infektion i såret efter operationen. Så det har blivit endel kontroller hos veterinären och en hel del kronor fattigare.
Joacim sommar jobbar natt på scan så han ser man inte så mycket för sen sover han hela dagen tills det är dax att äta och sen åter till jobbet. Han har 4 veckor kvar att jobba, sen vet vi inte mer vad han ska göra. Han måste verkligen ta tag i sig själv och göra något , han får inte sitta i sin källare och bara spela data ett år till , då blir jag tokig.
Emelie har sommar jobbat på beach handbollen i Åhus som match funktionär och har sitt sista pass idag. Det blev några extra kronor för hennes del i alla fall, men det är inte lätt för en 16 åring att få sommar jobb. Några veckor till sen börjar skolan och allt ska återgå till det "normala" igen.
Emelie ska gå vård och omsorgs linjen på Milner skolan och vi tror att det ska bli bra för henne.
För en annan är det dax att stämpla in på söndag 23.00 för att sen återgå till 1 års slit igen.
Trivs inte direkt med jobbet där jag nu varit i 25 år, men har inte mod och kraft till att söka mig något annat och ingen utbildning heller. Skulle jätte gärna vilja jobba inom vården och känna att man gör nytta och hjälper människor som behöver en. Men jag ska ju inte gnälla när jag inte tar tag i det själv men drömma kan man ju.
Vår älskade Evelina finns med oss i tankar och minne dagligen. Saknaden är oerhörd och plågsam.
Med henne här hos oss skulle livet vara så mycket bättre. Evelina skulle fylla 8 år i september och börjat 2a klass efter sommaren. man kan inte sluta tänka på hur allt kunde varit och hur Evelina skulle sett ut och vad vi skulle gjort på våra semestrar. Inget blev som det skulle............
Såg ett program på tv där en kvinna sa.. Det kommer en dag , då det inte kommer någon morgon dag för oss heller......
fredag 22 juni 2012
Semester och midsommar
Ja då är det semester tider äntligen, ett helt år sen sist så det kan behövas.
Sommaren går ju inte helt oberörd förbi i tankarna om Evelina utan snarare ännu mer än vanligt.
Evelina skulle ha slutat första klass och stått längst fram i kyrkan och sjungit Idas sommar visa högt och ljuvligt som hon kunde. Hon skulle få vara i centrum och inte sitta hos mig i bänkarna och lyssnat på syskonen som hon gjorde annars och sjöng med bäst hon kunde.
Hon skulle få ha en fin ,troligen rosa klänning och kanske hennes ljusa fina hår uppsatt i någon tofs. Och jag skulle få sitta där och vara en stolt mamma till alla mina fina barn som stått i den kyrkan och sjungit så många gånger. Jag är även nu en mycket stolt mamma ,för underbarare barn kunde jag inte önska. Jag älskar dom alla tre av hela mitt hjärta och ännu mer <3
Evelina fick istället en fin begravning alldeles för tidigt i denna kyrka........
I morgon är det midsommar afton och vi ska umgås med goda vänner som vi alltid gör.
Man äter god mat och tar kanske en nubbe , sjunger och även ett och annat så sällsynt skratt kommer att ljuda.
Emelie är i Turkiet med en kompis och hennes föräldrar så man behöver inte oroa sig att hon är ute och ränner denna kväll. Joacim tillbringar väl maten med oss och även några kompisar till honom , sen beger väl dom sig ut i natten på något kul.
Semestern börjar väl egentligen inte på riktigt förrän på måndag men vi har redan börjat njuta av att få 4 veckors fritt. Ska bli avkopplande och härligt och vi har faktiskt inget inbokat direkt mer än en och annan små tur och en vända till stugan.
På måndag ska hunden kastreras och operera bort en tumör. Bara ordet cancer gör att man får rysningar i hela kroppen men vi får hoppas att allt går bra.
Tänker ofta tillbaka på Evelinas sista dygn, vad hon sa och hur hjälplös hon var vår ängel där i den stora sängen. Känner fortfarande dagligen en sådan ångest och skuld och saknaden är oerhörd. Jag längtar tills den dagen smärtan blir lite mindre och minnena blir lite ljusare..........Älskad i evighet och vi ses en dag <3
Sommaren går ju inte helt oberörd förbi i tankarna om Evelina utan snarare ännu mer än vanligt.
Evelina skulle ha slutat första klass och stått längst fram i kyrkan och sjungit Idas sommar visa högt och ljuvligt som hon kunde. Hon skulle få vara i centrum och inte sitta hos mig i bänkarna och lyssnat på syskonen som hon gjorde annars och sjöng med bäst hon kunde.
Hon skulle få ha en fin ,troligen rosa klänning och kanske hennes ljusa fina hår uppsatt i någon tofs. Och jag skulle få sitta där och vara en stolt mamma till alla mina fina barn som stått i den kyrkan och sjungit så många gånger. Jag är även nu en mycket stolt mamma ,för underbarare barn kunde jag inte önska. Jag älskar dom alla tre av hela mitt hjärta och ännu mer <3
Evelina fick istället en fin begravning alldeles för tidigt i denna kyrka........
I morgon är det midsommar afton och vi ska umgås med goda vänner som vi alltid gör.
Man äter god mat och tar kanske en nubbe , sjunger och även ett och annat så sällsynt skratt kommer att ljuda.
Emelie är i Turkiet med en kompis och hennes föräldrar så man behöver inte oroa sig att hon är ute och ränner denna kväll. Joacim tillbringar väl maten med oss och även några kompisar till honom , sen beger väl dom sig ut i natten på något kul.
Semestern börjar väl egentligen inte på riktigt förrän på måndag men vi har redan börjat njuta av att få 4 veckors fritt. Ska bli avkopplande och härligt och vi har faktiskt inget inbokat direkt mer än en och annan små tur och en vända till stugan.
På måndag ska hunden kastreras och operera bort en tumör. Bara ordet cancer gör att man får rysningar i hela kroppen men vi får hoppas att allt går bra.
Tänker ofta tillbaka på Evelinas sista dygn, vad hon sa och hur hjälplös hon var vår ängel där i den stora sängen. Känner fortfarande dagligen en sådan ångest och skuld och saknaden är oerhörd. Jag längtar tills den dagen smärtan blir lite mindre och minnena blir lite ljusare..........Älskad i evighet och vi ses en dag <3
tisdag 29 maj 2012
SNÄLLA GRÅT EJ MER, DET ÄR EJ SOM NI TROR, ATT JAG PÅ VITA MJUKA MOLN SER PÅ ER NER.
HÄR FINNS BÄCKAR OCH BRUS OCH LINDAR SOM BÖJER SIG I VINDARNAS SUS.
NI BEHÖVER EJ LÄNGRE SÖRJA, TY HELA ERT LIV KAN JAG I NÄRHET FÖLJA.
TROTS ATT VI PÅ JORDEN EJ TILLSAMMANS FÅR VARA, I TANKARNA FINNS NI ALLTID, SÅ ÄR DET BARA.
VI ÄR MÅNGA SMÅ SOM VÄNTAR, ATT JORDENS TID SKALL FÖRSVINNA OCH ATT VI VARANDRA ÄNTLIGEN SKALL ÅTERFINNA.
JAG LÄNGTAR EJ NER.
MEN JG LÄNGTAR EFTER ATT FÅ KRAMA ER, FÖR JAG KAN SE ALL DEN KÄRLEK NI MIG VILL GE!!!!
♥♥♥
Idag är det ännu en dag man inte vill minnas.......
Idag för 3 år sedan tog vi ett sista farväl av vår älskade Evelina...vi och många med oss <3
Det var allra sista gången vi såg henne och kunde pussa på henne och smeka hennes kind.....
Nu är det bilderna och alla minnen av Evelina vi tar fram och bär med oss varje dag....minnena av dom 4 åren vi fick tillsammans....4 underbara år som jag aldrig skulle vilja vara förutan.
Där vi är i livet idag....3 år senare...känns inte mycket bättre än för 3 år sedan.
saknaden biter sig fast i en och man har väl nu förstått att hon verkligen inte kommer tillbaka till detta livet och oss.
Men en dag ses vi igen på den plats där Evelina finns och väntar på oss....och det blir ett återseende av oändlig lycka <3
HÄR FINNS BÄCKAR OCH BRUS OCH LINDAR SOM BÖJER SIG I VINDARNAS SUS.
NI BEHÖVER EJ LÄNGRE SÖRJA, TY HELA ERT LIV KAN JAG I NÄRHET FÖLJA.
TROTS ATT VI PÅ JORDEN EJ TILLSAMMANS FÅR VARA, I TANKARNA FINNS NI ALLTID, SÅ ÄR DET BARA.
VI ÄR MÅNGA SMÅ SOM VÄNTAR, ATT JORDENS TID SKALL FÖRSVINNA OCH ATT VI VARANDRA ÄNTLIGEN SKALL ÅTERFINNA.
JAG LÄNGTAR EJ NER.
MEN JG LÄNGTAR EFTER ATT FÅ KRAMA ER, FÖR JAG KAN SE ALL DEN KÄRLEK NI MIG VILL GE!!!!
♥♥♥
Idag är det ännu en dag man inte vill minnas.......
Idag för 3 år sedan tog vi ett sista farväl av vår älskade Evelina...vi och många med oss <3
Det var allra sista gången vi såg henne och kunde pussa på henne och smeka hennes kind.....
Nu är det bilderna och alla minnen av Evelina vi tar fram och bär med oss varje dag....minnena av dom 4 åren vi fick tillsammans....4 underbara år som jag aldrig skulle vilja vara förutan.
Där vi är i livet idag....3 år senare...känns inte mycket bättre än för 3 år sedan.
saknaden biter sig fast i en och man har väl nu förstått att hon verkligen inte kommer tillbaka till detta livet och oss.
tisdag 8 maj 2012
Till Minne av Evelinas årsdag
3 år 9/5-09
av sorg och olidlig saknad
Vi vill minnas Evelina så som hon alltid var....söt, glad ja helt underbar
På dagens promenad i skogen.......
Skogen är grön och fin och buskar med fina vita blommor lite här och var.
Zack springer glatt längs stigen, detta är hans paradis. Här finns så många härliga dofter och han kan ta allt i sin takt.
Solen tittar fram lite då och då mellan träden och värmer för stunden.
Fåglarna kvittrar ivrigt och jag hör göken några gånger
Tankarna växlar ivrigt från hemska minnen för 3 år sedan och glada minnen som vi fick med Evelina.
Tyvärr så är det alltid dom hemska avsky värda minnena som segrar och muren rasar som så många gånger förr under denna tid.
Med tårar rinnande längs kinderna går jag där och pratar med Evelina högt. Zack stannar upp och tittar mot mig för att sedan återgå till sitt sniffande. Han undrade väl med vem jag pratade och om det var med honom. Jag talar om för Evelina hur mycket jag längtar efter min prinsessa och allt vi ska gör a när vi åter ses. För när tiden är inne .....så möts vi igen.
Vi Älskar dig underbara fina Evelina
fredag 4 maj 2012
Snart 3 år har gått.........
Älskade dotter och finaste goaste lilla syster..........du fattas oss så oerhört mycket var eviga dag.
Det är ord som jag bara vill skrika ut var eviga dag. Min / vår sorg är så enorm och gör så ont. Den korta tid vi fick tillsammans,men så mycket glädje Evelina gav oss. Hur kan något så här fel få hända någon ??
Hur kan någon vilja ett litet barn något så ont ??
Vi minns allt som om det vore precis, var eviga sekund du kämpade och läkarna försökte rädda ditt liv. Kan ännu höra dom springande stegen i korridoren när dom rusade iväg och kom springande tillbaka med en hjärt startare....kan höra mig själv skrika ut.....inne i rummet kämpar du mot ljuset , men vi är inte hos dig. Vad tänkte du ?? Undrade du var vi var ?? Din mamma och pappa ??
Du kämpade emot, du ville inte släppa taget om livet. Men du orkade inte. Din lilla kropp gav upp........
Att inte ha fått finnas vid din sida när du gick mot ljuset. Det är bara en av alla miljoner minnen som
plågar en varje dag ........
Jag vet att du finns här runt om oss och vakar över oss. Jag kan känna att du är här men vill så gärna ha starkare tecken från dig. Du kommer som hastigast i drömmarna ibland, men alldeles för sällan.
Den 9 Maj är det 3 år sedan Evelina förlorade kampen mot cancern. Åren har gått otroligt fort, och tur är väl det egentligen. Men 3 år är ändå ingen lång tid, för det känns ju som alldeles nyss, fast det känns som en evighet sen jag fick hålla dig i mina armar, krama dig och säga till dig hur mycket jag älskar dig.
Tänd gärna ett ljus för vår lilla fina Evelina och hedra hennes minne. Även om ni inte kände henne så tror jag att alla vet att hon var en härlig och go liten tjej. Sätt gärna in 20 kr eller nått på Evelina fonden. 20 kr kan rädda liv...livet på andra barn som ska få bli äldre än 4 år.
Nu tar vi en dag i taget igen och livet går vidare fast lite annorlunda än ett vanligt liv...
Det är ord som jag bara vill skrika ut var eviga dag. Min / vår sorg är så enorm och gör så ont. Den korta tid vi fick tillsammans,men så mycket glädje Evelina gav oss. Hur kan något så här fel få hända någon ??
Hur kan någon vilja ett litet barn något så ont ??
Vi minns allt som om det vore precis, var eviga sekund du kämpade och läkarna försökte rädda ditt liv. Kan ännu höra dom springande stegen i korridoren när dom rusade iväg och kom springande tillbaka med en hjärt startare....kan höra mig själv skrika ut.....inne i rummet kämpar du mot ljuset , men vi är inte hos dig. Vad tänkte du ?? Undrade du var vi var ?? Din mamma och pappa ??
Du kämpade emot, du ville inte släppa taget om livet. Men du orkade inte. Din lilla kropp gav upp........
Att inte ha fått finnas vid din sida när du gick mot ljuset. Det är bara en av alla miljoner minnen som
plågar en varje dag ........
Jag vet att du finns här runt om oss och vakar över oss. Jag kan känna att du är här men vill så gärna ha starkare tecken från dig. Du kommer som hastigast i drömmarna ibland, men alldeles för sällan.
Den 9 Maj är det 3 år sedan Evelina förlorade kampen mot cancern. Åren har gått otroligt fort, och tur är väl det egentligen. Men 3 år är ändå ingen lång tid, för det känns ju som alldeles nyss, fast det känns som en evighet sen jag fick hålla dig i mina armar, krama dig och säga till dig hur mycket jag älskar dig.
Tänd gärna ett ljus för vår lilla fina Evelina och hedra hennes minne. Även om ni inte kände henne så tror jag att alla vet att hon var en härlig och go liten tjej. Sätt gärna in 20 kr eller nått på Evelina fonden. 20 kr kan rädda liv...livet på andra barn som ska få bli äldre än 4 år.
söndag 8 april 2012
Påskhelg
Då var vi framme vid årets påskhelg. Fördelen med den är att man är långledig och hinner vila upp sig.
I torsdags morgse gick jag av och är ledig ända tills måndag kväll, härligt men mer än halva tiden har redan avverkats.
I fredags var vi och såg på Takida med goda vänner och fick avnjuta en god middag hos Lotta och Patrik innan vi begav oss till Sommarlust och Takida. Dom var riktigt bra och där var en hel del folk, yngre och äldre.
På lördagen firade en god vän sin 55 års dag och vi skulle klart dit. Hade lovat att baka ett bröd till födelsedagsgrisen som jag brukar göra till midsommar bara, men det är riktigt gott och väldigt enkelt. Så sagt och gjort fick jag masa mig upp vid middags tid och köra och inhandla det jag inte hade hemma och sätta igång. Brödet ska vara i ugnen i 90 minuter men annars är det inget jobb med det. Brödet blev färdigt och levererat en kvart innan dom första gästerna skulle komma så det var goa tider :)
Vi skulle inte vara på kalaset förrän senare så jag kunde krypa ner i sängen igen en stund.
Våra barn Joacim och Emelie har man inte sett mycket av denna helgen, har inte vi varit iväg så är det dom som ej varit hemma.
Lite tråkigt ibland faktiskt när vi inte är tillsammans.
Påsken innebär att vara tillsammans, påsk godis, god mat och påskkärringar...
Tankarna går till Evelina som vanligt, men härom natten hade jag ett sånt bryt med tårar i floder, andningsstopp och helt otröstlig.
Det kändes så overkligt och hemskt.
Minns när dom skulle vara påskkärringar på dagis det sista året. Hon hade sådana bekymmer om att bli målad på kinderna hon tyckte verkligen inte om det, men söt var hon.
Man minns tiden som har varit, men man vet inget om tiden som kommer..........
söndag 26 februari 2012
Ang Bilder på Änglarna
Denna bloggen startades i syftet att våra nära och kära skulle kunna följa Evelinas kamp mot Leukemin utan att behöva ringa oss dagligen på sjukhuset. Och det fungerade ju bra. Som ni ni säkert förstår när ni läst bloggen så förlorade Evelina och vi den kampen.
Evelinas mormor kom igång med att börja tillverka en Ängel som sen blev kallad Evelina-ängeln och det började rulla in massor med pengar till Barncancerforskningen och i dag är Evelinas insamling den största av dom.
Hennes Änglar blev väldigt omtyckta och folk ringde från landet runt för att köpa.
Problemet har just varit hur vi ska få ut reklamen på dom då jag inte är jättehaj på datorer, men måttligt så jag har bara lagt ut en del bilder som exempel på vad man kan få.
Det går alltid jätte bra att ringa till min mamma Rose-Marie Juhlin 0702-451002 el 0430-50620. För henne kan du tala om vad du vill ha eller förklara och mamma skickar. Priset på alla stora vanliga Änglar är 100:- och på den nya mamma/barn Ängeln 125:-,
sen finns där ännu mindre som man t ex kan ha i armband eller till barn som kostar 50 :-
Änglarna finns i de flesta färger och former så man brukar kunna få vad man vill, så gör ett försök och slå en signal så hppas jag det löser sig för alla oavsett om du bor i Sverige eller Finland.
Jag ska försöka ta mig tid och försöka lägga ut lite bättre bilder men tid och ork måste falla på plats.
Det har snart gått 3 år sedan vår fina Evelina lämnade oss.....men sorgen, smärtan, tankarna och längtan biter sig fast i oss och varje dag är fortfarande en kamp mot skuld känslor, saknaden, och den svåraste frågan Varför....??
Tack för att ni hör av er med era tankar och frågor och även stärkande ord....vi uppskattar allt.
Ta hand om er alla
ps Kellys familys låt får man aldrig nog av den är så underbar och går in i hjärtat ds
Evelinas mormor kom igång med att börja tillverka en Ängel som sen blev kallad Evelina-ängeln och det började rulla in massor med pengar till Barncancerforskningen och i dag är Evelinas insamling den största av dom.
Hennes Änglar blev väldigt omtyckta och folk ringde från landet runt för att köpa.
Problemet har just varit hur vi ska få ut reklamen på dom då jag inte är jättehaj på datorer, men måttligt så jag har bara lagt ut en del bilder som exempel på vad man kan få.
Det går alltid jätte bra att ringa till min mamma Rose-Marie Juhlin 0702-451002 el 0430-50620. För henne kan du tala om vad du vill ha eller förklara och mamma skickar. Priset på alla stora vanliga Änglar är 100:- och på den nya mamma/barn Ängeln 125:-,
sen finns där ännu mindre som man t ex kan ha i armband eller till barn som kostar 50 :-
Änglarna finns i de flesta färger och former så man brukar kunna få vad man vill, så gör ett försök och slå en signal så hppas jag det löser sig för alla oavsett om du bor i Sverige eller Finland.
Jag ska försöka ta mig tid och försöka lägga ut lite bättre bilder men tid och ork måste falla på plats.
Det har snart gått 3 år sedan vår fina Evelina lämnade oss.....men sorgen, smärtan, tankarna och längtan biter sig fast i oss och varje dag är fortfarande en kamp mot skuld känslor, saknaden, och den svåraste frågan Varför....??
Tack för att ni hör av er med era tankar och frågor och även stärkande ord....vi uppskattar allt.
Ta hand om er alla
ps Kellys familys låt får man aldrig nog av den är så underbar och går in i hjärtat ds
torsdag 9 februari 2012
NYHET! Mamma -barn- ängel
Vår lilla fina älskade Evelina är vår underbara ängel
En Ängel kan betyda mycket: den kan hedra någons minne och visa sorgen och saknaden. Den kan också ge oss styrka och kraft att ta oss igenom ännu en dag.. 
En Ängel står också för Kärleken till någon.........
Så gör någon nära och kär glad...köp en ängel idag och tänk på att pengarna (förutom det till materialet) går till att hjälpa cancersjuka barn till att bli friska och botade.
Vår Gustav övervakar sina änglarTack alla ni som hjälp till att köpa våra Änglar, ni kan vara stolta över er själva, för att ni hjälper till att rädda liv...ett barns liv.
Vi är själva så stolta över att kunna visa upp den största insamlingen till Barncancerforskningen som är igång just nu , men utan er hade det inte varit möjligt. Vår högsta önskan är så klart att Evelina skulle kunna få vara med oss och kunnat bli botad...men vi vet att det tyvärr är helt osannolikt att det skulle kunna bli så. men det är helt sannolikt att vi räddar liv, genom att bidra till forskningen och att alla barn ska kunna få växa upp med sina familjer, gå i skolan, leka och träffa första kärleken......Det är det vi kämpar för.....LÅT ALLA BARN FÅ LEVA !!!
fredag 3 februari 2012
Emelie fyllde 16 år igår
Hu va tiden går fort..Nu är mellantjejen redan 16 år...16 helt otroligt, så stor redan.
Det värsta är ju att man själv bara blir äldre och äldre när barnen blir äldre, men det är ju precis så det ska vara så det är bara att gilla.
Vi firade av Emelie lite i går kväll med hemmagjord pizza och kladdkaka och så blev det en och annan paket förstås. Det är väldigt svårt att pricka in exakt vad som menas på önskelistan har jag förstått nu i efter hand ,men lite nöjd blev hon nog.
Jag hade tagit ledigt från jobbet nu sista natten och det var verkligen en välbehövlig ledighet. Det känns som om man har tunga fot bojor och släpar runt på just nu, allting tar emot och är tråkigt och jobbigt. Dom borde verkligen införa att man bara jobbade fyra nätter så ledigheten hinner göra sig tillkänna, men jag borde inte gnälla utan göra något åt saken istället som ex försöka skaffa nytt jobb. Men det är inte det lättaste att göra när man inte har någon utbildning direkt, och läser man så går det inte ihop sig ekonomiskt och sen har man ju varit på samma jobb i 25 år nu, så man är bekväm också. Vi får se önskar i alla fall att jag någon gång vågade ta tag i alla mina funderingar och inte sluta vid tanken bara...
Har varit på ett par återbesök hos psykologen vi träffade när Evelina lämnade oss, och det var väldigt skönt för hjärtat kan jag säga. Det var inte bara om Evelina vi pratade utan OM allt runt omkring, att leva vidare , att vara förälder till dom övriga barnen och hur det tar på ens förhållande att ständigt leva med denna smärta och sorg och ändå försöka plocka fram dom bra stunderna för dagen. Hon fick mig att känna mig speciell och stark och att jag duger som jag är, fast tvivlet ständigt flåsar en i nacken.
Jag ska försöka leva efter hennes råd och hoppas på det bästa.
Det har gått 2 år och 9 månader sedan sen vi tog farväl av vår älskling, det låter som en väldigt lång tid, men det är det inte i denna världen vi lever i och tyvärr kommer det att ta en evighet innan det känns någorlunda OK att leva...eller ok är det väl men ni som är som vi vet precis hur jag menar.....
Kylan biter sig fast där ute så vi gör vårt bästa för att behålla värmen här inne.
Nu har vi en skön helg framför oss, där vi bl a ska hålla kalas för Emelie med släkten på lördag och i kväll ska Emelie ha lite kompisar här. Själv ska jag ta den där väl behövliga pausen och gå på bio i kväll med en kär vän, men först blir det lite städning mm så det är bäst att sätta fart.
Ta hand om varandra där ute Kram
måndag 2 januari 2012
Tacksamhet och Lycka ??
God fortsättning till er alla.
På nyårs afton satt jag och pratade med en vän och vi kom in på orden lycka och tacksamhet. Enligt min vän så har dom orden samma betydelse, men jag var inte överens om det men hade svårt att förklara mig just då. Så nu har jag funderat på det till och från och försöker komma på vad det är jag egentligen själv menar med dom orden. Här är kanske en förklaring:
LYCKA : Lycka för mig innebär glädje som är svår att dölja, som bara syns på en och bubblar inom en. Lycka är att få vara tillsamman dagligen med dom man älskar, skratta och göra saker tillsammans. Lycka är när något svårt vänds till något glädje fullt och lyckas istället för att miss lyckas.....
TACKSAMHET : Tacksamhet för mig är nog mer att jag är tacksam att jag är en av dom som har ett jobb,ett hem,en familj och mat för dagen. Jag är tacksam att vi får vara tillsammans varje dag, för man vet aldrig när något ont sker.
Jag kan hålla med min vän att dom orden står för mycket lika, men på djupet berör dom mig helt olika.
Ex när Evelina var på sjukhuset i Lund och vi inväntade ett svar av läkarna om Evelina hade svarat bra på medicinen eller ej.
Läkaren kommer till oss och säger: Vi har ett mycket glädjande besked, er flicka har 0,5 cancer celler kvar och svarat på medicinen.
Den LYCKAN vi kände då är helt obeskrivlig....Vi skulle klara det här..Evelina skulle klara det här och vi skulle få fortsätta att leva ihop som en enda stor lycklig familj....Den lyckan man kände då den syntes på utsidan på oss och den rusade runt i hela kroppen och det var så underbart. Det är Lycka för mig men den lyckan varade inte länge.
Idag när vi har förlorat vår älskade dotter så har jag också förlorat tron på lycka men skulle hemskt gärna vilja få känna den igen. Det är inte att jag inte är lycklig över mina två andra älskade barn, jag älskar dom och utan dom finns jag inte. Jag är lycklig att jag har dem men det är Lycka på ett annat sätt.
Och tacksam för mig idag är att jag är tacksam för dom 4 åren jag fick med Evelina.....och så tacksam att vi andra fortfarande får vara tillsammans även om det är med stor smärta att vi alla inte får vara det.
Tror inte att det blev sagt som jag menar för det är så svårt att sätta ord på hur man känner..........
På nyårs afton satt jag och pratade med en vän och vi kom in på orden lycka och tacksamhet. Enligt min vän så har dom orden samma betydelse, men jag var inte överens om det men hade svårt att förklara mig just då. Så nu har jag funderat på det till och från och försöker komma på vad det är jag egentligen själv menar med dom orden. Här är kanske en förklaring:
LYCKA : Lycka för mig innebär glädje som är svår att dölja, som bara syns på en och bubblar inom en. Lycka är att få vara tillsamman dagligen med dom man älskar, skratta och göra saker tillsammans. Lycka är när något svårt vänds till något glädje fullt och lyckas istället för att miss lyckas.....
TACKSAMHET : Tacksamhet för mig är nog mer att jag är tacksam att jag är en av dom som har ett jobb,ett hem,en familj och mat för dagen. Jag är tacksam att vi får vara tillsammans varje dag, för man vet aldrig när något ont sker.
Jag kan hålla med min vän att dom orden står för mycket lika, men på djupet berör dom mig helt olika.
Ex när Evelina var på sjukhuset i Lund och vi inväntade ett svar av läkarna om Evelina hade svarat bra på medicinen eller ej.
Läkaren kommer till oss och säger: Vi har ett mycket glädjande besked, er flicka har 0,5 cancer celler kvar och svarat på medicinen.
Den LYCKAN vi kände då är helt obeskrivlig....Vi skulle klara det här..Evelina skulle klara det här och vi skulle få fortsätta att leva ihop som en enda stor lycklig familj....Den lyckan man kände då den syntes på utsidan på oss och den rusade runt i hela kroppen och det var så underbart. Det är Lycka för mig men den lyckan varade inte länge.
Idag när vi har förlorat vår älskade dotter så har jag också förlorat tron på lycka men skulle hemskt gärna vilja få känna den igen. Det är inte att jag inte är lycklig över mina två andra älskade barn, jag älskar dom och utan dom finns jag inte. Jag är lycklig att jag har dem men det är Lycka på ett annat sätt.
Och tacksam för mig idag är att jag är tacksam för dom 4 åren jag fick med Evelina.....och så tacksam att vi andra fortfarande får vara tillsammans även om det är med stor smärta att vi alla inte får vara det.
Tror inte att det blev sagt som jag menar för det är så svårt att sätta ord på hur man känner..........
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)