Vår ängel fyller 10 år

Dagar och månader passerar så fort. Hela sommaren är över och hösten närmar sig.
 Vi har just nu kommit hem från  en semestervecka i Side Turkiet med vänner.
Veckan i Side var varm och skön med lata dagar och sol och bad. Man fick laddat batterierna inför en höst med bara en massa jobb.

Det som bekymrar mig mest och ger mig dåligt samvete är att vi inte var hemma på Evelinas 10 års dag, som hon hade den 6 september.
Dagen innan vi reste var vi uppe med ballonger ljus och blommor hos henne. Men det är inte det samma som vi brukar göra. Vi umgås med våra andra barn och äter tacos och tårta precis så som Evelina ville ha det. Och sen sänder vi alltid upp en risballong.
 Barnen var uppe hos lillasyster på födelsedagen och tände ljus och gav henne mer blommor. Även vänner hade varit hos henne denna dag och det känns bra.

Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på min lilla flicka. Jag saknar henne så enormt mycket och det finns så mycket jag vill göra med henne och mina andra barn tillsammans. Det var ju så det skulle få vara. Att syskonen skulle växa upp tillsammans och lära av varandra allt kul som finns.
Vi hennes föräldrar skulle fortfarande kunna åka på tivoli och djurparker med vår minsta och göra sånt man gör med små barn. Visst hon skulle fylla 10 år nu och vi vet ju inte vad hon skulle tycka om att hitta på med oss, men jag tror vi skulle få många roliga saker att göra tillsammans. Sen skulle hon ju så klart ha varit med oss på denna Turkietresan. Evelina har varit i Turkiet en gång och på Cypern en gång. Hon gillade att flyga och var superduktig att ha med sig. Hon pratade om att hon ville åka till Cypern igen under sjukdomstiden, och vi lovade henne att det skulle vi när hon blev frisk.
Vi kommer att åka dit igen och till samma hotell om jag får min vilja fram.

Det är nu 5 år och 4 månader sen Evelina lämnade oss. Om ca en månad kommer dagen då Evelina fick sin diagnos. Nämligen den 27/10 och den 24/10 var dagen då vi åkte ner till Lund.
Dessa datumen förändrade våra liv och framförallt Evelinas liv. Inget skulle bli det samma igen, men det visste vi inte då.
Evelina kämpade varje dag och var så oerhört duktig trots alla hennes motgångar hela tiden. Hon skulle bara bli frisk, något annat fanns inte att tänka på. Dagarna på sjukhuset tog på allas krafter och man var kanske inte alltid den mamma man önskade, det är sådant man bittert får ångra nu.
Jag hoppas dock att Evelina vill minnas mig som en fin kärleksfull mamma som lekte och tog hand om henne på bästa sätt. Det är nog det första jag ska fråga henne när vi möts i himlen igen. Om hon älskar mig….

Det känns som min tid här med bloggen är över. Jag vill tacka alla för att ni läst den både under Evelinas sjukdomstid och efter hennes bortgång.
Tiden går men jag kan inte påstå att sorgen blir lättare att hantera. Det kommer ständigt dagar och minnen som rör upp allt till ytan igen för att sen börja sjunka undan sakta, tills det kommer en ny dag med minnen som rör upp allt igen. Så kommer det nog alltid att vara för oss. Det viktigaste är nog att Evelina har frid i sin lilla kropp och ingen sjukdom som kan göra henne illa. Vi vet att hon är bland vänner i himlen som älskar henne och tar hand om henne tills vi åter möts igen.
Evelina var och är en fantastisk lillasyster och dotter. Glad och gullig och med ett stort varmt kärleksfullt hjärta……..varför fick hon inte leva……….

Vi kommer alltid att bevara dig i våra hjärtan Evelina, och föra ditt minne vidare genom alla generationer. Alla ska få veta vem du var, din korta tid här på jorden.
Vi älskar dig för evigt och vi ses en dag igen.

med kärlek från oss alla till dig <3 p="">

Jag bar dig i magen så stor och rund
Du var så älskad från första stund
Du lärde dig sitta, krypa och gå
och allt man sa det tycktes du förstå
Med nyfikenhet tog du för dig av livet
Livet som vi alla tog för givet  /Mamma

Evelina i Turkiet

Evelina i Cypern

5 år sen vi tog ett sista farväl till Evelina

Idag är det kristihimmelsfärdsdagen..
Vad som mer är mer speciellt för denna dagen är att Evelina begravdes just idag för 5 år sedan.
Det var / är med stor smärta vi överlämnade vår dotter till ett smärtfritt bättre liv i himlen.
Vi kramade och pussade henne för allra sista gången. Såg hennes fina lilla kropp ligga där i kistan kramandes sin Hello Kitty nalle…..i skrivande stund kan jag fortfarande se henne framför mig.

Frågan varför ställs fortfarande många gånger om dagen samtidigt som alla bilder och minnen finns i tankarna ständigt. Saknar henne så mycket. Man frågar sig hur livet skulle se ut idag om Evelina hade fått finnas hos oss här och nu……skulle man le och skratta hjärtligt och för en gångs skull mena det?!
Ja man skulle få vara en helt lycklig mamma till tre barn och inte den som tar på sig en mask på morgonen för att gå till jobbet och sen ta av den när man kommer innan för dörren där hemma igen…..
innanför vår ytterdörr finns den bittra verkligheten varje dag……….

Många vänner och andra som kände Evelina fanns på hennes begravning för att få ta ett sista farväl.
Det är vi mycket glada för, och det bär vi med oss genom livet att Evelina var en sådan omtyckt liten tjej som satte spår i varje hjärta hos personer mötte…..

                                          Till minne av en liten hjältinna som finns i våra hjärtan

5 år av längtan till dig

Så kom dagen. Den fruktade hemska dagen. Dagen den 9 maj för 5 år sedan. Man minns den som igår och man kan känna samma smärta och chocktillstånd som då.
5 år är en lång tid. Men inte för någon som saknar och längtar varje dag. Visst känns det som en hel evighet sen man fick kramas och mysa tillsammans med Evelina. Men man kan känna samma smärta som om det var igår Evelina lämnade oss.
Jag kan höra mina egna chock artade skrik i korridoren, kan se läkare och sjuksköterskor som springer fram och tillbaka så snabbt dom bara kan.Jag kan se Evelina ligga där med alla slangar och alla läkarna runt om henne för att rädda hennes liv. Kan se Evelinas pappa vanka fram och tillbaka i korridoren,hjälplös…. Är detta bilder man ska ha av sin älskade dotter i huvudet så gott som dagligen?!

5 år……det blir aldrig lättare. Blommor och arrangemang och massor av ljus finns att beskåda på vår ängels viloplats. Den plats där vi tog vårt sista farväl av vår fina tös. Evelina finns inte där, utan på en mycket underbar plats med massor av vänner och ingen sjukdom. Hon är frisk och kan springa omkring och göra precis vad hon vill…hon är lycklig där och hon väntar otåligt på att vi ska vara tillsammans igen. För det vet jag att vi ska en dag och det är denna bilden av döden som gör att jag kan leva vidare och bara vänta tills vi möts igen.

Jag kan bara säga tack till alla som på något sätt har funnits där för oss denna dag. Med kramar, tankar och blomma till Evelina eller skrivit en rad i boken i postlådan vid graven.
Det betyder jätte mycket för oss. Vi är idag en söndertrasad familj och kämpar med att göra dagen så hel som möjligt. Alla ni som finns där ute, gör så att det för oss är möjligt att ta oss igenom dagen och att leva ett så helt liv vi kan, fast det för alltid kommer att fattas en värdefull bit i våra hjärtan.

Ett ljus brinner för vår älskade Evelina

tunga dagar.

Äntligen är våren kommen. Vi har haft en helt underbar påsk ledighet med sol och värme.
Påsken tillbringade vi i Knäred hos mamma vi åt både gott och mycket och vilade oss så mycket vi bara orkade. Inga barn hade vi med oss dock. Emelie har varit i Västervik med en kompis på påsk lovet och Joacim ville bara vara hemma och njuta av lång ledigheten. Nu när han jobbar så har han förstått vad det innebär med helg.
Joacim har fått körkort , så nu blir allt mycket enklare för oss alla. Man vet att dom kan ta sig vart dom vill och även handla om dom så vill när vi inte är hemma. Så det är väldigt positivt.

Idag pratade jag med min pappa som bor i New York. Jag är väldigt dålig på att ringa till honom och det har jag väldigt dåligt samvete över. Min pappa har en och annan sjukdom, så han mår oftast inte så bra. Nu var det dax igen för honom att hamna på sjukhus och vi har inte kunnat nå honom förrän idag.
Det kändes skönt att höra hans röst och han mådde mycket bättre just nu.

En ständig oro ,sorg och ångest bär man omkring på just nu. Det började i början på April redan , då man försöker förbereda sig på den oundvikliga dagen då Evelina lämnade oss.
Man går igenom sjukdomstiden dag för dag i huvudet. Vänder och vrider på allt." Tänk om vi hade gjort så istället….hade det gått bättre då ?!" Sådana tankar brottas man med hela tiden.
Om ca två veckor är det Evelinas årsdag av hennes bortgång. Det har nu gått hela 5 år sen den värsta dagen någonsin. Åren går fort , fast det känns inte som år sen den dagen. Däremot känns det som år sen vi kramades ,kelade och pratade med henne…men alla hemska minnen finns där dagligen som om det hände igår…...

Vår fina lilla prinsessa .Vi saknar dig och älskar dig till stjärnorna och längre <3 p="">

Tiden sen sist

Har nu gått ett par månader sen man skrev här sist.

Emelie har hunnit fylla 18 år. Det gjorde hon i februari. Barnen blir stora och det innebär väl bara att vi blir äldre också.

Det pågår övningskörning för fullt just nu med båda två. Joacim har uppkörning om ett par veckor så vi håller tummarna att det går vägen. Teorin är redan avklarad i alla fall. Det hade varit skönt om någon av dom fick körkort nu, det hade underlättat ibland i alla fall. Men det kommer när dom är redo.

Joacim har fått jobb på en bildemontering och trivs bra där. Skönt att han äntligen fick ett jobb, även om det inte är vad han vill hålla på med i framtiden så är det ändå en början på något.

Det har ju varit internationella barncancerdagen, nu i februari. Veckan innan det så blev vi uppringda av Kvällsposten, som undrade om vi ville vara med i ett reportage dom skulle ha för att uppmärksamma barncancerdagen och allt kring det.
Klart ställde vi upp på det. Känns alltid så bra att få prata om Evelina även om det sårar en oerhört mycket. Hela veckan gick med reportage om barncancer men inget om Evelina. Till sist hörde dom av sig från Kvp igen och sa att dom skulle ha ett till reportage som skulle heta Akutkollen och handla om sjukvården och missnöje kring det och om vi kunde vara med där istället. Jo det kunde vi klart vara eftersom vi hade gjort en anmälan till socialstyrelsen ang Evelinas förlopp i sjukdomen och allt konstigt som hände runtomkring . Så förra lördagen kom det i tidningen och vi blev nöjda med reportaget och vad som skrevs. Finns så mycket man egentligen vill berätta men det går ju tyvärr inte.

http://www.expressen.se/kvallsposten/evelina-dog-tva-dagar-efter-operationen/

I veckan som gått var det också barnens farmors årsdag i himlen med Evelina. Ett år som gått så fort.
Jag brukar tycka att det är bra att åren rusar på,  för varje dag och år är jag lite närmre Evelina…...

Älskad och så oerhört saknad 

2014...

Då var 2014 här. Får se vad det året har att bjuda på.
2013 rann iväg ganska fort ,man hinner inte riktigt med. Jag är i och för sig ganska glad att åren rinner förbi fort, för det innebär att jag är närmare mitt möte med Evelina. Skrämmande att man tänker så, men så är det faktiskt för mig.
Nyårsafton var ju lite mer än en vanlig nyårs afton i år. I år fyllde jag 45 och det kändes ju lite extra. Jag fick 45 rosa roser och 45 triss lotter hängande i blommorna av gubben, så nu hoppas vi på tur. Har några lotter kvar att skrapa och än har det bara gett några hundra tillbaka. Men vem vet vad som väntar.
Av barnen och mormor och sven fick jag presentkort i en resebyrå affär, så nånstans kommer jag väl så småningom.
Vi firade nyår med våra goda vänner här hemma hos oss och vi bjöd på en nyårs buffe`och för och efter rätt till det. Blev väl ganska lyckat men en massa ätande hela tiden.
Joacim och Emelie var på olika håll och firade med sina vänner och hade trevligt.
Har tagit ledigt från jobbet över jul och nyår så nu har jag en välbehövlig vila, men på tisdag är det dax igen.
Hoppas detta året kan medföra lite lycka och glädje och kanske lite nya vägar kan öppnas. Känns som det behövs en förändring på alla sätt och vis.
Hoppas alla ni där ute har haft det bra och önskar er en god fortsättning på det nya året.

Fina Underbara sötaste Evelina. 

Älskad och Saknad

lille jul…….

Då är det den 23 december i dag och lille julafton. Året har gått fort ,snart är det slut på 2013
Jul stämningen infinner sig inte heller detta året. Känns bara tungt och jobbigt.
Ute är det bara grått och regnigt och en 7 grader varmt, inte juligt direkt.
Har inte haft någon ork att springa på stan och handla julklappar i år heller utan det mesta har blivit över nätet. Bra att det finns sånna möjligheter .

I Mars i år gick ju barnens farmor Siv bort , så det saknas ännu en denna julen. Siv var mycket julig av sig och gjorde egna isterband som alla gillade och massor med jul godis som plockades fram.
Vi kommer att fira jul med min mamma, Sven och lillebror i år och även min mormor och Fagges pappa kommer att vara med. Det blir väl enhel del ätandes och sittandes så man får ge nya löften nästa år om kampen mot alla kilon man bär på.

Idag var jag hos Evelina och tände ljus och satte en blomma från min mamma och sen ställde jag en stor tomte hos henne. Saknar lill tjejen så otroligt mycket förstår inte hur man ska kunna leva i 40-50 år till utan henne.
Jag brukar titta på ett program på tv 4 fakta som heter "jag dog, men överlevde "Det är ett helt otroligt program baserat på verkliga berättelser om hur personer först död förklarades men mirakulöst kom tillbaka till livet igen. När dom dog så mötte dom livet på andra sidan och dom berättar sina egna upplevelser kring det. Det är så fantastiskt så man behöver aldrig vara rädd för att dö.

Börjar bli riktigt mörkt utanför fönstret nu så det är dax att fixa till det sista till imorgon.
Vill önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År…..för det är snart här 2014