5 år av längtan till dig

Så kom dagen. Den fruktade hemska dagen. Dagen den 9 maj för 5 år sedan. Man minns den som igår och man kan känna samma smärta och chocktillstånd som då.
5 år är en lång tid. Men inte för någon som saknar och längtar varje dag. Visst känns det som en hel evighet sen man fick kramas och mysa tillsammans med Evelina. Men man kan känna samma smärta som om det var igår Evelina lämnade oss.
Jag kan höra mina egna chock artade skrik i korridoren, kan se läkare och sjuksköterskor som springer fram och tillbaka så snabbt dom bara kan.Jag kan se Evelina ligga där med alla slangar och alla läkarna runt om henne för att rädda hennes liv. Kan se Evelinas pappa vanka fram och tillbaka i korridoren,hjälplös…. Är detta bilder man ska ha av sin älskade dotter i huvudet så gott som dagligen?!

5 år……det blir aldrig lättare. Blommor och arrangemang och massor av ljus finns att beskåda på vår ängels viloplats. Den plats där vi tog vårt sista farväl av vår fina tös. Evelina finns inte där, utan på en mycket underbar plats med massor av vänner och ingen sjukdom. Hon är frisk och kan springa omkring och göra precis vad hon vill…hon är lycklig där och hon väntar otåligt på att vi ska vara tillsammans igen. För det vet jag att vi ska en dag och det är denna bilden av döden som gör att jag kan leva vidare och bara vänta tills vi möts igen.

Jag kan bara säga tack till alla som på något sätt har funnits där för oss denna dag. Med kramar, tankar och blomma till Evelina eller skrivit en rad i boken i postlådan vid graven.
Det betyder jätte mycket för oss. Vi är idag en söndertrasad familj och kämpar med att göra dagen så hel som möjligt. Alla ni som finns där ute, gör så att det för oss är möjligt att ta oss igenom dagen och att leva ett så helt liv vi kan, fast det för alltid kommer att fattas en värdefull bit i våra hjärtan.

Ett ljus brinner för vår älskade Evelina