Vinter vitt....

Ja nu är det riktigt vackert ute. Man hör skrattande barn som åker pulka när man är ute och går med Zack.Tårarna är aldrig långt borta,dom hänger innan för ögonen hela tiden. Idag va jag hos Evelina och lämnade ett hjärta med rosor och tände några ljus.Graven ser verkligen kall ut nu och det känns i hjärtat att tänka på att där under ligger vår prinsessa...fast hon är ju egentligen på en varm härlig plats i himlen. Kan passa på att tala om att nu är valet av sten och utförande äntligen färdigt,men det kommer ju att ta ett tag ännu innan den är på plats pga vinter vädret vi fick. Men en tung sten har äntligen fallit på plats och det känns lite bättre i alla fall att det är klart. Julafton är snart här och ingen glädje känns precis.Ingen gran har vi skaffat oss det känns så fel allting även om vi måste tänka på våra andra barn.Eventuellt kommer plast granen fram senare men just nu känns det som nått vi gjorde med Evelina förra året och hon va så lycklig då av att få vara hemma lite och klä granen mm
Allt känns bara så himla tufft och jobbigt det är som om något sliter och river inom en och det gör så ont. Jag saknar henne så,någon som kryper upp i ens knä och vill kela lite eller läsa en bok eller bara ligga och se en tecknad film tillsammans.jag saknar det så enormt mycket att jag mår så dåligt när jag hör att det är ett barn program som Evelina alltid tittade på så jag måste stänga av. Det finns saker överallt som på minner en ständigt och gör allting så mycket värre.
Sitter ofta i Evelinas rum och bara andas in luften och försöker minnas underbara minnen med henne,det finns många fina minnen men är svåra att plocka fram när man behöver dom som mest.
jag önskar varje dag att hon ska komma till mig och att det ska kännas så verkligt som om hon verkligen är hos mig,prata med mig och röra mig så att jag vet...
Älskade fina flicka,min dotter jag älskar dig så och vill bara ha dig hos mig igen