Lilla Moa somnade in igår.
Jag tror vår Evelina mötte henne vid himla porten,tog henne i handen och sprang över den blommande ängen.........
Mina tankar går till familjen som ska behöva lida samma helvete som vi.
Ikväll tänder vi ljus för två prinsessor.....sov gott flickor
Hej Cilla! Har läst din blogg länge, kommenterat då och då, men har följt er i ert öde...jag förstår (nä det gör jag inte, jag tror inte man förstår förrän man hamnar i den sitsen) att det är fruktansvärt att mista sitt barn, men det som glädjer mej är att jag tror att bloggandet är viktigt för sorgearbetet för vissa, såklart inte för alla...vi är ju alla olika individer. Min dotter (nu 29 år) blev sjuk när hon var elva år, en godartad tumör i ena låret...hon klarade sej, men det var många tuffa år för henne med operationer, cellgift, hepatit, sjukgymnastik o dyl, det var innan bloggarna kom till...men jag skrev ner allt i sammanlagt åtta skrivböcker fram till hon flyttade hemifrån...jag har tänkt på det nu, det var ju faktiskt ett slags bloggande, men jag fick ju inga kommentarer, jag hade det bara för mej själv, jag tror att kommentarerna gör mycket för bloggaren...jag tycker inte din blogg är mörk och sorgsen, jag tycker den är mänsklig!! Ni har ju hela familjen gått igenom något som ingen önskar...ni verkar vara en sån fin familj, som håller ihop...synd bara att inte lilla prinsessan fick stanna hos er...Nu har hon lilla Moa hos sej, jag föreställer mej en äng där alla små änglarna som jag har följt genom bloggarna, Ebba, Irma, Greta, Felicia, Evelina, Moa och alla änglapojkarna leker med varandra, ingen har ont, ingen behöver ta äckliga mediciner, där är bara fint och härligt för dom...och en gång träffas ni igen...så vill jag tro att det är...Fy, vad jag skriver mycket, men givetvis ska du blogga för din egen skull om du mår bra av det, men jag tror att du för många att tänka annorlunda genom bloggen...jag gör det ivarje fall, jag njuter av mina tre små barnbarn så mycket jag kan...kram till er hela familjen
SvaraRadera