onsdag 6 juli 2011

När vi går längs stigen.......

Vilken otroligt fin sommar det börjar bli. Den ena dagen varmare än den andra. Ganska jobbigt med denna värmen men man ska ju inte klaga, det kunde ju regnat.
Vi brukar åka upp till skogen som ligger vid kyrkogården och gå långa rundor med hunden ( eller springer vi ) och en mer ro givande och skön plats att vara på vet jag inte om finns egentligen. Man känner närheten av Evelina när man går där.Dels för att vi varit där tillsammans ett antal gånger och haft picknick och även dragit henne på pulka där uppe. Det är med blandade känslor man går dä . Man kan le för sig själv och minnas henne springa framför en och se henne stanna och plocka blommorna som finns där. Och sen kan man låta tårarna rinna hejdlöst och skrika rakt ut sin smärta ,ingen ser ingen hör, bara Evelina och jag.....

Längs stigen känner man doften av smultron, och det lyser alldeles rött på vissa ställen. Det luktar så gott och man blir lite sugen på att plocka några. Först tänker jag på alla djuren som springer där och kissar och sånt. Men sen tänker jag...vad kan lite kiss skada mig egentligen, jag har redan utstått det värsta tänkbara. Jag bestämde mig för att plocka två stycken. Ett till Evelina och ett till mig, och jag kan tala om att dom smakade helt underbart.
Det lyser helt lila av alla blommor runt omkring oss, och man blir nästan tårögd av att se så vackert det är i skogen nu. Varje årstid har sin skönhet på olika sätt,men just nu är det så fint med alla blommorna. Kan inte låta bli att fundera på hur det ser ut på den plats där Evelina befinner sig nu och där vi ska åter mötas. Jag inbillar mig att där är varmt, grönt,ljust och massor av blommor och träd.........om man ändå kunde få ett svar på det