Begravning i Hinnerydskyrka

Idag har det varit en väldigt tung dag...
Mammas man Svens mamma lämnade oss den 19 december 2012 och idag var det begravning i Hinneryds kyrka i Småland.
Tant Anna som vi kallar henne blev 98 år gammal. 98 år och fick vara frisk tills 96 års ålder och bo kvar i sitt hem i skogen i Ryd tills hon blev 96, sen fick hon bo på ett boende dom sista åren och hade det mycket bra där. Tant Anna fick somna in frid fullt med sina barn hos sig.

Vi gick in i kyrkan när alla andra redan hade satt sig i bänkarna. Det var ett tretiotal både släkt och vänner. Jag har inte varit i en kyrka sedan Evelina begravdes 29 maj-09 (eller jo en fattigmanskonsert har jag nog lyssnat på en jul) vi gick fram och tog avsked vid kistan innan vi satte oss ner. Jag sa farväl tant Anna ta hand om Evelina och så fick hon en slängpuss. Tårarna rinner längs kinderna och andningen blir ansträngd. Jag minns att jag tänkte "få inte panik nu det går över".
Vi satt oss ner och dom började spela på orgeln, fin lugn musik medan man satt och tänkte.
Mina tankar vandra till Evelina och hennes begravning. Tant Annas kista var vit och påminde så om Evelinas men lite längre och Evelinas hade en rosa ton. Där stod ljus och alla blommorna låg så fint runtom.
Plötsligt börjar kyrk klockorna ringa, och ännu en gång blir allt så påtagligt och tårar forsar nu längs kinderna........musiken börjar och en dam börjar sjunga Där rosor aldrig dör.......mycket fint.

Prästen talar och vi sjunger psalmer.......man lyssnar och är där men ändå inte.
Sex män bär stiligt ut Anna till sin viloplats och hon sänks ner.........en blomma på färden och några ord är det sista vi gör. Sen bjuds det på fin middag och kaffe och tårta i församlingshemmet.

Jag minns tant Anna som en varm omtänksam tant, tyvärr så träffades man för sällan men det blev en och annan gång. Under Evelinas sjukdoms tid så fick vi hälsning från tant Anna ofta och hon undrade alltid hur det var med oss och lilla Evelina.
Några månader efter att Evelina gått bort så blev tant Anna inlagd på sjukhus för första gången på 66 år ,men den gången för 66 år sedan, var det för att föda sin son Sven.

Tant Anna fick ett långt, lyckligt och friskt liv.....Det är så livet ska vara.
I kväll tänder vi ljus för våra änglar i himlen.....Evelina, Morfar, Farmor och Tant Anna
Om jag kan få sända mina tankar upp till ängla världen just nu, så är det att jag vill att dom ska ta hand om varandra tills vi ses igen.
Sov i ro <3 p="p">

Det nya året och året som gick........

Då var det den 1 januari 2013, och man har blivit ett år äldre.
Året som gick förde oss närmare tills den dagen vi ska få möta Evelina igen, men ändå så långt borta.

Hur har då 2012 varit ?
Inget speciellt år direkt, inga större händelser i våra liv.
Alla våra dagar kretsar alltid lite runt saknaden av Evelina och man kommer inte vidare direkt utan faller lite tillbaka hela tiden.
Sommaren gick utan några speciella händelser. Emelie slutade 9 an och började senare på vård och omsorgs linjen och hon trivs bra. Dom ska ut på sin första praktik nu i februari och det ser hon fram emot. Joacim är på sätt och vis fortfarande arbetslös,  men har sen november jobbat lite på net on net men nu verkar jobben vara över så det blir att söka vidare för honom. Körkortet är också något han verkligen måste ta tag i detta året för det blir så mycket lättare då.

Jag och Fagge kämpar på med allt vad vardagen har att erbjuda. Umgås med våra vänner när tillfälle ges men annars är det stillsamma helger efter en hård jobbe vecka som till talar oss mest.
Jag har slutat med natt jobbet då natten lade ner och vi erbjöds jobb på dagen, så det är där jag är nu. Har väl inte lyckats ställa om helt ännu från 5 års natt arbete men det kommer väl snart.
Jag började jobba natt när Evelina var 2 1/2 år gammal, och gjorde det mest för att kunna vara hemma på dagarna mer med henne. Alla sov ju ändå när jag jobbade och sen lämnade jag Evelina på dagis och sov till 14.30 och sen hämtade jag henne och vi hade hela dagen orörd. Det verkade passa oss bra då i alla fall.

Minns ännu samtalet från Fagge till mig på jobbet sent en kväll. Han visste inte vad han skulle göra, Evelina hade jätte hög feber och den vägrade släppa. Det var nog där Evelinas verkliga kamp började, men det skulle ta oss tre läkar besök innan hon fick rätt diagnos. Självklart undrar man om det hade gått bättre om hon blivit rätt medicinerad direkt en månad tidigare än hon blev. Ännu en fråga utan svar....

Jag vet att det hjälper inte att plåga sig själv med alla tankar på hur vi skulle gjort, men det är just det som är det svåra och nog alla föräldrar som mist ett barn utsätter sig själv för hela tiden.

Häromdagen kom det ett brev från Lunds universitet sjukhus !!?? Vi blev väldigt förvånade och det skar som knivar i hjärtat. Vad ville dom oss ??
Jag vet det är en konstig tanke som slog mig men den bara kom. ...Var allt ett misstag ?? Levde Evelina hade dom tagit fel !! Tusen tankar på loppet av några sekunder.....
Vi öppnade och läste till en djup besvikelse ....
Det var en inbjudan till Ågrenska där det är en träff för dom föräldrar och syskon som mist sitt barn i en cancer sjukdom för minst 2 år sedan men det senaste 5 åren.....
Ett brev ingen förälder ska behöva få hem i sin brevlåda.
Vi får fundera på hur vi ska göra, men det är kan ske enda gången vi får denna chansen att träffa så många föräldrar som är där av samma anledning som vi och man förstår varandra utan att behöva säga något............

Ett år har gått och ett nytt tar idag vid. Vi får hoppas att detta året kan erbjuda något som vi kan bygga vidare på resten av alla år här på jorden.

Önskar alla en god fortsättning och tänk på att hjälpa barncancer fonden varje liten summa rädda liv och köp gärna vår lilla Evelina ängel<3 kram="kram" p="p">