mammas fina fina flicka

Så här lycklig och pigg va Evelina sina sista dagar hemma.
Här är hon med Emelies kompisar.Fatime och Emelie.O



Åhh va det gör ont nu.Idag är det 2 månader sen vi begravde vår lilla prinsessa.Det känns så väldigt länge sedan vi hade Evelina hos oss.Hon sjöng för oss och ställde sina underbara frågor till oss om allting.
Vi har varit i Bergkvara några dagar igen.Så stillsamt lugnt och skönt men samtidigt så himla jobbigt för Bergkvara var Evelinas paradis på jorden.
Emelie och hennes kompis Frida var med oss där och man kan ju säga att det livade upp stämmningen i alla fall.(tok fior)Fridas föräldrar som är våra goa vänner Annika och Lasse kom upp och vi grillade och hade en trevlig kväll tillsammans.
Idag när vi körde hem så började vi prata om Evelina såklart.Om varför och hur det kunde sluta så orättvist.Om det har gått snett nånstans under resans gång mm.
Jag grät hela vägen hem det är så jobbigt att prata om henne och jag tänkte på en sak som hon ibland kunde säga som gör så ont i hjärtat: Tycker ni inte om mig ? Så sa hon ibland och man undrar varför.Kände hon sig inte älskad av oss eller är det bara sånt små barn på 4 säger? Ja man slutar inte plåga sig själv det är väl så det ska va ett tag.
Även vår fina hund Zack bär på en saknad.Han sitter på vägen vid stugan i Evelinas paradis och undrar var den söta rara lilla flickan är som brukade leka och kela med honom. Zack och Evelina va lika gamla,men han har fyllt 5 och det fick inte Evelina.

Vi körde upp till graven tände ljus och lämnade blomma och pratade lite med henne.Det är så här vårt liv kommer att se ut tills dagen vi dör.Vill vi prata med vår flicka så får vi göra det till en jord hög.Och ska man krama och pussa henne så får man göra det i fantasin i sina tankar.
Det känns som om man är två personer just nu.Det är trevligt att umgås med vänner och kanske skratta lite tillsammans.Men det är på nått sätt ingen äkta glädje ändå.När man sen kommer hem , hinner allt ifatt igen men det slår till med dubbel smärta och det är olidligt för ett tag.Det är lite surt här hemma i mellan åt,alla bär på sitt.Ungarna vill ha kompisar hela tiden och ibland blir det bara för mycket.Samtidigt förstår vi att dom behöver få ha sina vänner hos sig för det hjälper dom att bearbeta sin sorg.
sekund för sekund, minut för minut, dag för dag....kommer vi nånsin att få ett liv igen

Olidlig saknad

Usch vissa dagar är helt olidliga.Igår va en väldigt jobbig dag,tänker och undrar varför allt som oftast.Man besöker graven och sitter och pratar med henne och berättar en saga ibland. Tanken att aldrig mer få ha henne i sin famn trösta och bara mysa tillsammans som vi gjort så många gånger förr,den tanken finns bara inte.
Dagarna blir längre och längre känns det som och nätterna blir svårare att ta sig igenom med sömn.Det har varit en hektisk tid med handboll och lite andra tillställningar så då har man kunnat koppla bort denna oerhörda saknad.Nu börjar vardagen ge sig till känna,försäkringskassan börjar jaga en och vill man ska börja jobba.Ensamheten smyger sig på en och man mår dåligt inombords.Tanken på att man svikit Evelina kommer man aldrig ifrån,att hon inte fick uppleva allt det roliga som andra barn får.Hon va värd så mycket mer,hon kämpade och led i 6 månader men skrattade och va glad allt som oftast ändå.Man försöker finna en mening med allt,men självklart finns det ingen mening med det.Va hon för god för denna jorden? Känns så dumt att tänka så.Hon va den godaste lilla flickan som ville alla väl,men varför ska då hon behöva lämna jorden?Nej det finns nog inga svar tyvärr för det skulle jag vilja ha. Hon finns här hemma i varje rum.Samtidigt som det är så jobbigt att se henne på alla bilder alltid lika glad,så känns det underbart att veta att hon hade ett glädje fullt liv tills dagen hon blev sjuk.Hon förstod inte varför hon mådde så dåligt ibland.Ena dagen fick hon vara hemma och leka med sina barbie dockor,nästa dag uppkopplad i slangar och hon blev sämre och sämre.Älskade lilla flicka om vi ändå hade kunnat förklara för dig men du va så liten så du förstod ej.
Man ser henne framför sig dagligen och då är det bilder av den sista dagen man ser.Hon ligger så hjälp lös och tittar på oss och vi kan inte hjälpa henne.Jag ångrar så att jag inte va med henne varje sekund in i de sista så hon fick känna att vi va där.kanske hade hon hört mig om jag pratat med henne mer.Det är sånt som plågar en så jävla mycket.Någon,dra tillbaka tiden och ge mig min flicka tillbaka.

En heldag i Åhus

Klockan halv 9 imorse körde vi ner till Åhus där det har varit massor med handboll hela dagen.Emelie och tjejerna kämpade och tog sig till A semifinal mot H65 men där tyvärr blev slagna med 14-12 efter en tuff match.
Jag är säker på att Evelina har sett alla matcher och hejat på de blåe som hon alltid gjorde och hon är stolt över sin syster och alla tjejer i laget som varit så duktiga.Hon skulle även ha velat varit med och sprungit i sanden och lekt och busat som alla andra barn gjorde som va där.

Vill säga till ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR som är så fantastiskt goa och snälla som skriver så fint och värmande på bloggen.Allt ert stöd och många goda råd.Alla är vi olika och sörjer olika,men ord får man aldrig nog av.
Tack vare alla er så går vi upp varje morgon..

minnesfulla dagar

Ja nu är beach handbollen i full gång i Åhus.Emelie har spelat 7 matcher idag och 6 vunna av dom.Imorgon har dom 4 matcher innan slut spelen börjar.Ser bra ut så här långt.Förra sommaren gick dom till final men slutade med silver plats som va kanon bra.Joacims lag börjar sina matcher imorgon men Joacim spelar ej,han får vara bänk nötare pga körtelfebern.Förra året gick dom oxå till final och slutade även dom på en silver placering villket va super bra.Vi ser gärna en repris i år igen.

Förra sommaren va såklart Evelina med på stranden och hejade fram lagen varje dag.
Hon tillhörde båda lagen och fick glatt bemötande av alla killar,tjejer och föräldrar.Jag känner på mig att hon följer handbollen i från den plats hon är,men skulle givetvis velat va med oss och vi vill ha henne här såklart.
Förra sommaren såg det ut så här när dom fotograferades efter att finalen va spelad.

Vi är hos Evelina varje dag fast det är oerhört jobbigt.
Känns så ofattbart att hon inte är här hemma hos oss.Vi va en sväng på Kiviks marknad igår,och man vill köpa alla Kitty saker man ser hon hade bara älskat det.
Vår Hello Kitty tjej är så älskad och saknad

Sista dagen..........

Den allra sista bilden på Evelina


Har tänkt att jag ska försöka skriva om vad som egentligen hände lördagen den 9 Maj.
På fredag kvällen fick Evelina tillbaka den höga febern igen,det va obegripligt varför inte feber nedsättande (pafalgam)hjälpte.Vi baddade henne med trasar med sprit för att kyla ner henne och en fläkt som blåste mot hennes kropp.Hon sov mest,sa inte så mycket.Vid ett tillfälle ville hon titta på scooby doo och vi satte på den till henne men hon somnade nästan direkt.Jag tror att vid 04 på natten hade den gått ner lite till ca 39.Fagge gick till sitt rum och vi skulle sova lite.Evelina får ont i magen och hon bajsar ner sig i sängen och då ser jag vita lite hårda grejer i avföringen.Jag frågar sjuksköterskan vad det är men hon visste ej och skulle ta reda på det på morgonen.Vi tar in henne i duschen och hon skakar och kan knappt stå så hon får hänga på en stol.Nu vet vi att det va slemhinna från tarmarna som åkte med ut.Det va täta kontroller hela tiden på rummet med blodtryck och syre sättning som hela tiden va ok.Evelina kallar på mig vid 7.30 tiden hon vill gå på toaletten men hinner ej så det kommer i sängen igen samma sak med mer hinnor fast lösare.Det blir duschen igen,jag minns Evelina sa att hon ville bada men det gick ju ej.Hon frös och skakade hela tiden vi pratade lite.Satt med henne i famnen på toaletten med handuk och värmde och kramade henne medans dom bäddade rent.Hade jag vetat då vad jag vet nu att det va sista gången jag skulle hålla min lilla flicka i famnen så hade jag hållt mer längre och pussat henne ännu mer och sagt mer.Men vad visste jag!?
Ren och fin ner i sängen febern hög igen dom har svårt att få ett bra blodtryck.En barnskötare är på rummet och tar kontrollerna,jag tittar på Evelina och ser att hon blir krit vit i ansiktet inga ådror eller hennes röda födelsemärke i huvudet syns.Barn sköterskan reagerar inte som jag vill så jag larmar själv.Färgen kommer tillbaka men hon stirrar bara rätt fram säger inget.Ringer till Fagge och säger han ska skynda sig hit.Biva läkare kommer, läget stabilt säger dom.Dominic kommer efter ett tag och då säger han nu kör vi.Klockan är nu runt 9 på lördag morgon och Evelina åker upp på BIVA.Dom sticker henne i handen för att sätta pulsmätare så kan dom se allt på stora apparater direkt.Dom säger att Evelina är mycket sjuk och att det är 12 kritiska timmar som avgör.Allt tar sån tid,vi är med inne men det är så svårt att se henne ligga där och man är så maktlös.Dom pumpar i henne massor med vätska för att få upp blodtrycket på henne och dom lyckas till viss del.En sköterska kommer in med en lapp med svaret på Evelinas bakterie.Det är en gram negativ stav som växer i blodet.Fortum som hon stod på tar ej denna men Tianam har bättre chans.Hon fick Tianam när vi kom upp på BIVA.Dom ger henne även en annan antibiotika som man bara får en gång,väldigt effektiv men kan även vara skadlig och göra det värre.Det görs ett ultra på hjärta och lungor och där finns vätska och hjärtat är ansträngt.Dom ska sätta en kateter på henne så vätskan kan komma ut igen men det är det den inte gör.Kommer ihåg att hon frågade om Mamma och Pappa va där,sköterskan svarade henne att din mamma och pappa är här hos dig.Vi går fram till henne håller hennes hand men ingen kontakt direkt.Fagge pratar med henne och hon kramar hans hand.Man vet inte var man ska ta vägen det är så hemskt man vill va hos henne men rädd för att vara ivägen.Dom ser nu att hon inte orkar så mycket mer så det beslutas att lägga henne i respirator för att hjälpa henne.Vi går då ut,men går in sen igen.
Dom måste nu sätta en kateter i magen för att tömma henne på vätska hon svullnar mer och mer.Lite vätska får dom ut men vill sätta en kateter till i lungorna.Nu har den ena lungan säckat ihop och hjärtat svagare.
Det blir byte av läkare och sköterskor en ända röra tycker vi och allt dröjer.Vi är utanför i korridoren när dom ska sätta katetern i lungan.
Dörren smälls upp,(jag hör den ständigt än)jag skrek bara Nej högt rakt ut och och tårarna rann ännu mer jag förstod nu att det va slutet. En sköterska springer i korridoren och kommer tillbaks med hjärt maskinen och in på rummet.Fagge går fram och tittar in och ser hur dom kämpar först maskinen sen hjärt massage som dom turas om med.Drygt 20 minuter senare kommer Dominic ut och säger att det inte gick att rädda henne hon dog av hjärt stopp.Dom hade lyckats få upp blodtrycket men hennes hjärta svarade inte en enda gång. Klockan 21.58 dödsförklarades Evelina.
Vi gick in till henne när dom hade kopplat loss alla apparater för det ville dom först.Vi satt hos henne en stund det såg ut som om hon sov jag ville bara väcka henne.
Våra andra barn och övriga familje meddlemmar va på väg ner till Lund så dom fick döds beskedet i bilen,dom kom för sent.
Dom klädde henne till oss sen gick vi alla upp till henne för att ta farväl.
Dom tog Evelina till ett kylrum och vi slängde ner våra saker för vi ville ej vara kvar när alla vaknade på morgonen,barn och föräldrar som va på avd.
En konstig sak som hände när vi skulle ta bilen i p huset,den vägrade Starta.
Vi fick ladda den med kablar för att få igång den och det har aldrig hänt förr.
Jag själv vill tro att det va Evelina som sa till oss att vi inte skulle köra därifrån utan henne....
På söndagen åkte vi alla ner till Lund igen för att vara med Evelina i regnbågsrummet och vi hade med saker till henne som hon gillade.Vi satt själva hos henne och läste Mamma Mu sagan som hon älskar.
Idag är det 2 månader sen den hemska dagen då vi förlorade vår älskade lilla dotter och en söt och rar lillasyster.Vi är fortfarande chockade över att det skulle sluta så här att det inte fanns någon räddning för Evelina.Gjorde dom verkligen allt för Evelina? Va det här det bästa för just henne? Hon va en av tre som gjort denna nya behandling så det är svårt att tro att dom visste att det va bäst för henne när det va så obeprövat.
Hos oss lever hon kvar i hjärta och minne stor sorg och saknad.Dom enda som kan vara lyckliga är dom andra änglarna för att dom får glädjas att ha den finaste av prinsess änglar hos sig. Evelina vår älskade flicka så tapper

Hemma igen i tystnaden

Så va Partille Cup slut för denna gången.Joacims lag hängde med till 16 dels finalen där dom förlorade mot Helsingborg.Emelie och tjejerna klarade sig till 8 delsfinal där dom förlorade mot ett Norskt lag.Båda lagen har som vanligt kämpat och varit super duktiga hela veckan i en stekande hetta.Idag packade vi ihop och körde mot Knäred där vi lämnade hus vagnen hos Sven och mormor.Evelinas kusin Aom va där när vi kom och va lika glad som alltid.Att se Aom gör att man längtar så efter vår Evelina dom gillar verkligen varandra.Aom har satt upp en lapp på mormors kylskåp där hon har skrivit till Evelina: var är du Evelina? Leker vi kurra gömma nu? jag saknar dig jätte mycket Evelina varje dag.Så skriver en liten tjej på 6 år till vår prinsess ängel,kunde inget annat än gråta när jag läste det.
Vi körde direkt upp till Evelina när vi va hemma.Stannade och köpte rosa blommor till henne och ett ljus.Evelina har så många underbara fina vänner som tänker på henne som varit där och satt blommor och tänt ljus.tack snälla .Det är jätte jobbigt när vi åker iväg och inte kan tända ljus för henne och hälsa på henne varje dag.
Ont i bröstet och illamående när man är där,vi vill bara ha henne tillbaks detta är inget liv vi vill leva.Nu är vi tillbaks i hem miljö där man ständigt blir påmind och smärtan är där hela tiden.
Längtar så tills vi möts igen,hoppas den dagen är snart.

Partille Cup och 30 grader

Vi bestämde oss i onsdags för att det nog va bra för oss att följa med våra stora barn på cup i Göteborg trots allt.Kollade om campingen va ledig och vi bokade måndag till måndag.Varmt varmt varmt.Det är 6e året i rad vi är på denna camping,jag väntade Evelina första sommaren vi va här då på Gothia Cup.Evelina har varit med alla gånger utom förra sommaren då hon va en vecka hos mormor.Saknar henne hela tiden och önskade hon fick vara med här och bada och ha kul med tjejerna.Tänker på henne men nånting får mig att tro att hon är hos mormor precis som förra året och vi hämtar henne på vägen hem.
Joacim är inte med och spelar för han fick ju körtelfeber i midsommar,men han bor med dom på skolan i alla fall.För hans lag har det gått bra 4 vunna av 5 imorgon börjar dom spela A slutspel.Emelies lag har också varit väldigt duktiga 4 vunna 1 förlust spelar också A slutspel imorgon.På Heden har det varit en ständig hetta och det gör ju inte det lättare att spela.Nu ikväll ska vi möta tjej lagets föräldrar på Lisseberg och dricka något svallkande och äta något gott och tjejerna ska ha en kul kväll på lisseberg.
Våra kära vänner Jeppsson och en Cartne kom upp igår på motorcykel och sov över till idag snällt av dom att komma hit och trevligt men tiden går så fort.
Kram till alla som finns för oss och stöttar oss på något vis