Tiden sen sist

Har nu gått ett par månader sen man skrev här sist.

Emelie har hunnit fylla 18 år. Det gjorde hon i februari. Barnen blir stora och det innebär väl bara att vi blir äldre också.

Det pågår övningskörning för fullt just nu med båda två. Joacim har uppkörning om ett par veckor så vi håller tummarna att det går vägen. Teorin är redan avklarad i alla fall. Det hade varit skönt om någon av dom fick körkort nu, det hade underlättat ibland i alla fall. Men det kommer när dom är redo.

Joacim har fått jobb på en bildemontering och trivs bra där. Skönt att han äntligen fick ett jobb, även om det inte är vad han vill hålla på med i framtiden så är det ändå en början på något.

Det har ju varit internationella barncancerdagen, nu i februari. Veckan innan det så blev vi uppringda av Kvällsposten, som undrade om vi ville vara med i ett reportage dom skulle ha för att uppmärksamma barncancerdagen och allt kring det.
Klart ställde vi upp på det. Känns alltid så bra att få prata om Evelina även om det sårar en oerhört mycket. Hela veckan gick med reportage om barncancer men inget om Evelina. Till sist hörde dom av sig från Kvp igen och sa att dom skulle ha ett till reportage som skulle heta Akutkollen och handla om sjukvården och missnöje kring det och om vi kunde vara med där istället. Jo det kunde vi klart vara eftersom vi hade gjort en anmälan till socialstyrelsen ang Evelinas förlopp i sjukdomen och allt konstigt som hände runtomkring . Så förra lördagen kom det i tidningen och vi blev nöjda med reportaget och vad som skrevs. Finns så mycket man egentligen vill berätta men det går ju tyvärr inte.

http://www.expressen.se/kvallsposten/evelina-dog-tva-dagar-efter-operationen/

I veckan som gått var det också barnens farmors årsdag i himlen med Evelina. Ett år som gått så fort.
Jag brukar tycka att det är bra att åren rusar på,  för varje dag och år är jag lite närmre Evelina…...

Älskad och så oerhört saknad