måndag 28 juni 2010

Thailand semester och saknaden...


Då var vi hemma igen efter en semester vi inte ångrar att vi gjorde. Emelie,Fagge och min mamma och jag reste med min brors familj till Thailand och det blev en annorlunda resa för oss då inget va bokat i förväg som det annars alltid är om man ex åker till Kreta på en charter. Min bror har en Thailänsk fru och vi hade mycket hjälp av det och vi fick uppleva en helt annan sida av Thailand än bara turist ställen. Vi landade i Bangkok och stannade där i 2 dagar på ett riktigt lyx hotell. Bangkoks fuktiga värme slog emot en när vi lämnade flygplatsen och det blev inte bättre precis. Vi shoppade och och åt gott i dagarna 2, och b la så åkte vi iväg till en s k floatingmarket som man åkte en s k long-boat igenom på kanaler och fick vifta om man ville shoppa något, en riktigt härlig och ovanlig tur. Vi tog sen flyget från Bangkok och hamnade i Suratani, där Rays(Jonas fru) bror väntade på oss och tog oss till en stad där dom nog aldrig hade sett turister förr...Emelie och jag blev enormt uttittade när vi skulle kolla in affärerna och dom kunde inte engelska heller..
Där ifrån åkte vi färja över till en ö, Ko-Samui och bodde i bungalows vid havet, mycket vackert. Vi gjorde b la en snorklingutflykt och det va riktigt mäktigt att se fiskarnas liv där nere och alla fina koraller.
Sen, efter några dagar så, blev det färja igen och nu till en annan ö, Koh-Phangan. En fin ö med mycket fart och fläkt där dom har fool- moon -party på stranden ända tills morgonen. Vår bungalow låg ända nere på stranden så det dunkade på hela natten, men det va det värt. Det som va jobbigast va alla kryp man måste hålla reda på, och dom va inte några precis. Emelie körde Jet ski och gjorde det riktigt bra, hon tyckte det va enormt kul.
Sen bar det vidare med båt igen till Suratani där vi åkte och hälsade på Rays mamma som bodde inne i landet. Man uppskattar mer vad man har när man får se hur en del lever med knappt rinnande vatten och bara ett hål i golvet. Jonas hade varnat oss att när dom i byn hör att det är "utlänningar" i byn så kommer alla för att titta. Riktigt så illa va det inte men det kom förbi endel och skulle hälsa och titta lite.
Sen tog vi flyget därifrån till Krabi där vi tillbringade våra sista dagar på en fin resort med bungalows vid havet. Vädret har varit lite si och så,det är ju regn period i Thailand nu och det kom lite skurar när man minsta anade det. Vi snorklade bland bitande fiskar och åkte speedboat till härliga stränder. Min mamma hängde med på allt och fixade det med bravör. Min mamma och jag är lika på så sätt att vi är klumpiga båda två och mamma bjöd oss på många härliga skratt under hela resans gång.I lördags skulle Emelie o jag
gå ner och bada vid havet för det va äntligen grön flagg denna dag. Jag lämnade Emelie för att hämta kameran och fota lite, nån minut senare kommer hon springande och gråter...jag tror jag blev bränd säger hon och gråter ännu mer. Innan vi åkte till Thailand hade vi läst en hel del om alla giftiga maneter och människor som dött av dom så vi va enormt försiktiga hela tiden. Denna årstid är vattnet grumligare och man ser inte riktigt vad där finns. En Thailänsk "kvinna" som va masör hjälpte oss och la på gröna blad och någon smörja. Emelie hade väldigt ont och har det fortfarande så vi ska gå till vårdcentralen imorgon. Hon har 14 prickar i svanken där den tog tag i henne men dom försvinner för hoppningsvis snart. Vet inte om vi kan kalla det att vi hade tur denna gången för det kunde gått väldigt illa för henne. Det va kanske Evelina som hade ett vakande öga över Emelie och räddade henne??
Under resans gång har man sett badande skrattande barn och tankarna har kommit att vår lilla flicka skulle varit där med oss och badat och haft roligt. Sista kvällen i Krabi tände vi en sk UFO-ballong och sände upp i mörkret till Evelina.


När jag satt på tåget hem från Kastrup så kom tankarna starkare, ju närmare hem man kom. Jag vet inte varför men jag tänkte på att jag skulle ha en solros uppe hos Evelina för hon va ju så som person , solig och vacker. Sen i kväll när vi åkte upp till Evelina vad ser jag där då?? Jo en solros?? är det inte märkligt....
Hemma igen i vardagen, sorgen, saknade, och tystnaden. Joacim är i Turkiet med kompisar och Emelie stack direkt ut med kompisarna. Den som visar sin glädje av att vi är hemma igen är vår hund Zack som ylade ut sin glädje, men det gör han även om man bara har varit ute vid brevlådan....

6 kommentarer:

  1. HEJ VÄNNEN KLART LILLA EVELVINA SKULLE HA SOL ROSER HON VA JU SOM EN SOLROS ALLTID . MEN VI HITTADE INGA SÅ DE FICK BLI ROSOR MEN HON HADE GILLAT DET MED DE VET VI JU HON VAR GLAD FÖR ALLT DE VET VI PUSS O KRAM O VÄLKOMNA HEM SES SNART.ANNIKA ,LASSE FRIDA.

    SvaraRadera
  2. Tänker på er o er fina flicka/ Hälsng Lars

    SvaraRadera
  3. Välkomna hem!
    Vilken härlig resa!
    Jag tror att Evelina var med er hela tiden.
    Kram Nera

    SvaraRadera
  4. Vill bara säga att du skriver så väldigt bra. Minns Evelina från en kväll med barncancerföreningen och glömmer henne aldrig. Hon var så speciell och jag vet inte vad jag skall skriva.... Men jag glömmer henne aldrig..... Följer er hela tiden ...Kram från en medsyster och mamma..

    SvaraRadera
  5. Härligt att ni har haft det fint...vi kommer också att åka i väg ett tag i sommar, kände jag var tvungen, för leos skull...
    Den där ballongen, är den inköpt i thailand? Eller finns de här?Skulle med vilja göra ngt liknande för min älskling när vi åker...
    Kramar....

    SvaraRadera
  6. hittade på nätet sedan när jag sökte, så jag ska med ta och släppa upp en ballong så...Måste ha vart hur vackert som helst att skicka upp den...

    många kramar....maria änglamamman

    SvaraRadera