Idag fyller Emelie 17 år

Idag för 17 år sedan föddes vår första flicka Emelie. En glädje så stor som alltid när ett barn föds, men nu hade vi ju en av varje och det kändes ju extra kul.
Dom här 17 åren har gått ruskigt fort kan jag säga ,men en härlig tid med barnen.
Snart sitter vi väl här ensamma och båda har flyttat ut, så det är bäst att ta tillvara på tiden tillsammans.

Vaknade till ett vinter vitt bländande utanför fönstret, och bara kände att nu får det väl ändå vara nog.
Snön kommer och går och det är det som är så trist, allt blaskande, annars kan det väl vara fint om det får ligga kvar och vara -1 max och vind stilla och soligt.

Efter som Emelie är tonåring så sover dom ju länge, men halv 12 fick hon vacker sång och frukost på sängen med paket.. Tror det var lite uppskattat trots " tidig " morgon.
I eftermiddag kör vi ut till farmor och farfar och äter tårta med kusinerna och mormor o Sven. Sen ska vi fira Emelie lite mer ihop med hennes Kusin från Ö-vik som kommer hit i mars. Han fyller också 17 och vi ses inte så ofta.,så det ska bli trevligt.

Lilla Evelina finns så klart med oss i tankarna även denna dag och saknaden är oerhörd. Evelina älskade när någon fyllde år och vi skulle sjunga och äta gott. Hon var alltid så glad och tacksam för allt,goa unge.

Emelie fyller 17 år idag

Begravning i Hinnerydskyrka

Idag har det varit en väldigt tung dag...
Mammas man Svens mamma lämnade oss den 19 december 2012 och idag var det begravning i Hinneryds kyrka i Småland.
Tant Anna som vi kallar henne blev 98 år gammal. 98 år och fick vara frisk tills 96 års ålder och bo kvar i sitt hem i skogen i Ryd tills hon blev 96, sen fick hon bo på ett boende dom sista åren och hade det mycket bra där. Tant Anna fick somna in frid fullt med sina barn hos sig.

Vi gick in i kyrkan när alla andra redan hade satt sig i bänkarna. Det var ett tretiotal både släkt och vänner. Jag har inte varit i en kyrka sedan Evelina begravdes 29 maj-09 (eller jo en fattigmanskonsert har jag nog lyssnat på en jul) vi gick fram och tog avsked vid kistan innan vi satte oss ner. Jag sa farväl tant Anna ta hand om Evelina och så fick hon en slängpuss. Tårarna rinner längs kinderna och andningen blir ansträngd. Jag minns att jag tänkte "få inte panik nu det går över".
Vi satt oss ner och dom började spela på orgeln, fin lugn musik medan man satt och tänkte.
Mina tankar vandra till Evelina och hennes begravning. Tant Annas kista var vit och påminde så om Evelinas men lite längre och Evelinas hade en rosa ton. Där stod ljus och alla blommorna låg så fint runtom.
Plötsligt börjar kyrk klockorna ringa, och ännu en gång blir allt så påtagligt och tårar forsar nu längs kinderna........musiken börjar och en dam börjar sjunga Där rosor aldrig dör.......mycket fint.

Prästen talar och vi sjunger psalmer.......man lyssnar och är där men ändå inte.
Sex män bär stiligt ut Anna till sin viloplats och hon sänks ner.........en blomma på färden och några ord är det sista vi gör. Sen bjuds det på fin middag och kaffe och tårta i församlingshemmet.

Jag minns tant Anna som en varm omtänksam tant, tyvärr så träffades man för sällan men det blev en och annan gång. Under Evelinas sjukdoms tid så fick vi hälsning från tant Anna ofta och hon undrade alltid hur det var med oss och lilla Evelina.
Några månader efter att Evelina gått bort så blev tant Anna inlagd på sjukhus för första gången på 66 år ,men den gången för 66 år sedan, var det för att föda sin son Sven.

Tant Anna fick ett långt, lyckligt och friskt liv.....Det är så livet ska vara.
I kväll tänder vi ljus för våra änglar i himlen.....Evelina, Morfar, Farmor och Tant Anna
Om jag kan få sända mina tankar upp till ängla världen just nu, så är det att jag vill att dom ska ta hand om varandra tills vi ses igen.
Sov i ro <3 p="p">

Det nya året och året som gick........

Då var det den 1 januari 2013, och man har blivit ett år äldre.
Året som gick förde oss närmare tills den dagen vi ska få möta Evelina igen, men ändå så långt borta.

Hur har då 2012 varit ?
Inget speciellt år direkt, inga större händelser i våra liv.
Alla våra dagar kretsar alltid lite runt saknaden av Evelina och man kommer inte vidare direkt utan faller lite tillbaka hela tiden.
Sommaren gick utan några speciella händelser. Emelie slutade 9 an och började senare på vård och omsorgs linjen och hon trivs bra. Dom ska ut på sin första praktik nu i februari och det ser hon fram emot. Joacim är på sätt och vis fortfarande arbetslös,  men har sen november jobbat lite på net on net men nu verkar jobben vara över så det blir att söka vidare för honom. Körkortet är också något han verkligen måste ta tag i detta året för det blir så mycket lättare då.

Jag och Fagge kämpar på med allt vad vardagen har att erbjuda. Umgås med våra vänner när tillfälle ges men annars är det stillsamma helger efter en hård jobbe vecka som till talar oss mest.
Jag har slutat med natt jobbet då natten lade ner och vi erbjöds jobb på dagen, så det är där jag är nu. Har väl inte lyckats ställa om helt ännu från 5 års natt arbete men det kommer väl snart.
Jag började jobba natt när Evelina var 2 1/2 år gammal, och gjorde det mest för att kunna vara hemma på dagarna mer med henne. Alla sov ju ändå när jag jobbade och sen lämnade jag Evelina på dagis och sov till 14.30 och sen hämtade jag henne och vi hade hela dagen orörd. Det verkade passa oss bra då i alla fall.

Minns ännu samtalet från Fagge till mig på jobbet sent en kväll. Han visste inte vad han skulle göra, Evelina hade jätte hög feber och den vägrade släppa. Det var nog där Evelinas verkliga kamp började, men det skulle ta oss tre läkar besök innan hon fick rätt diagnos. Självklart undrar man om det hade gått bättre om hon blivit rätt medicinerad direkt en månad tidigare än hon blev. Ännu en fråga utan svar....

Jag vet att det hjälper inte att plåga sig själv med alla tankar på hur vi skulle gjort, men det är just det som är det svåra och nog alla föräldrar som mist ett barn utsätter sig själv för hela tiden.

Häromdagen kom det ett brev från Lunds universitet sjukhus !!?? Vi blev väldigt förvånade och det skar som knivar i hjärtat. Vad ville dom oss ??
Jag vet det är en konstig tanke som slog mig men den bara kom. ...Var allt ett misstag ?? Levde Evelina hade dom tagit fel !! Tusen tankar på loppet av några sekunder.....
Vi öppnade och läste till en djup besvikelse ....
Det var en inbjudan till Ågrenska där det är en träff för dom föräldrar och syskon som mist sitt barn i en cancer sjukdom för minst 2 år sedan men det senaste 5 åren.....
Ett brev ingen förälder ska behöva få hem i sin brevlåda.
Vi får fundera på hur vi ska göra, men det är kan ske enda gången vi får denna chansen att träffa så många föräldrar som är där av samma anledning som vi och man förstår varandra utan att behöva säga något............

Ett år har gått och ett nytt tar idag vid. Vi får hoppas att detta året kan erbjuda något som vi kan bygga vidare på resten av alla år här på jorden.

Önskar alla en god fortsättning och tänk på att hjälpa barncancer fonden varje liten summa rädda liv och köp gärna vår lilla Evelina ängel<3 kram="kram" p="p">

Jul hysterin äntligen över

Så var den äntligen över då, julen och allt den för med sig. Känns som en liten lättnad faktiskt. Dessa högtider är oerhört smärtsamma och saknaden och längtan efter vår lilla flicka är starkare än någonsin.
Nu är det endast några dagar kvar sen är ännu ett år slut och nya utmaningar tar vid och hopp om ett hyfsatt 2013.

Sitter just nu och bara stirrar på tangenterna och funderar på vad jag ska skriva. Konstigt men jag kommer inte på någonting. känner mig bara så fruktansvärt tom inombords.

Så jag får avsluta med att önska alla en god fortsättning och ett gott nytt år <3 p="p">

På Möllegården

I lördags körde jag och mannen till Möllegården för att ha en återträff, med vi som mist-gruppen, tyvärr såvar det bara vi som kunde komma på träffen, men vi skulle även få möta den nya gruppen som var där nu.
Som vanligt är det med blandade känslor man sitter i bilen på väg dit, men vi vet att i slutänden så hjälper det oss. Vi hade en undran på vägen dit, om vi skulle få möta föräldrar som vi hade stött på tidigare under Evelinas sjukdomstid. Tankarna var många kan jag säga....

För en gångs skull hittade vi direkt dit och klev in i köket en stund innan utsatt tid, och det kändes ju bra . I köket hittade vi Jörgen som var i full gång med att förbereda den gemensamma lunchen, så det var bara att hjälpa till samtidigt som vi hann prata lite med honom.

Röster börjar höras på övervåningen och dom är nu på väg ner mot köket. Hjärtat slår några extra slag och man vet inte var man ska ta vägen. Vi är alla där för samma sak. Vi har mist ett barn. Men alla är vi så olika fast ändå så lika. Vi vet inte hur snart eller länge sen dom miste sitt barn och i vilken fas dom är i nu. Och dom djupa mötena på Möllegården sög verkligen musten ur en vill jag minnas.

Rysningar i kroppen när jag ser tre föräldrar som jag minns så väl från avd 64. Deras barn kom in samtidigt som Evelina blev sjuk och vi kämpade på tillsammans. Man kan se deras pojkar framför sig, några speciella minnen eller vad som helst, det känns som igår........... Jag minns speciellt pojken E som kom in sparkandes på julaftons- kvällen på sin nya sparkcykel (bilarmotiv) och i sin nya pyjamas med samma Bilar motiv. Ett av alla minnen från avd 64 och alla barnen............

Mötte även två andra föräldrapar som jag inte sett innan men som också varit i Lund med sina barn.
Den ena mamma var  Charlottes mamma som jag har läst om i en blogg http://charlottetjejen.blogg.se och hennes mamma har även läst min. Att få skriva av sig sina tankar, känslor och minnen hjälper en i sorgearbetet och hjälper även andra, precis som det hjälper mig att läsa andras bloggar med likasinnade berättelser .

Om man nu kan säga att det var trevligt att sitta där i köket och prata, fast det var under dessa tråkiga omständigheter som vi alla satt där idag, så var det trevligt.
Alla ville prata om sina barn, sjukdomen och andra fina minnen man mindes från sjukhuset mm. det är tunga samtal men dom behövs så väl. Man måste få prata om sina barn och sjukdomen då och då, annars släpper man aldrig ut något utan fyller bara på ondska och sorg.

När dom andra föräldrarna hade åkt så satte vi oss på övervåningen med kaffe och en enormt fin utsikt över möllan och åkrarna där. Lena och Erika som stannade kvar hos oss för lite samtal öppnade upp oss och fick fram våra känslor och var vi befinner oss idag och gav oss ord på vägen att gå vidare.
Det blev en tung dag men så behövlig för oss för att kunna ta nya tag och försöka ett tag till.

Som alla nog vet så är det mindre än en månad kvar tills julen är här. Julen som kunde få vara så gemytlig, härlig och efterlängtad......
Istället är den en vånda en fasa, något man önskade inte fanns. Julen är barnens och allt kring den.
Visst samlas man och har det fint tillsammans, men kan man inte göra det när som egentligen ??
Emelie och Joacim är stora nu och finner sig i att vi gör det så enkelt som möjligt för oss alla..
Dom saknar också sin lillasyster, och lider när dom ser all leksaksreklam på tv mm och i alla affärer.

Jag vet att nu låter jag bitter, men kan man vara något annat?

Seans med Terry Evans

Äntligen igår var det dax för seansen med Terry Evans i Helsingborg. Mamma och jag hade bokat biljetterna sen någon månad tillbaka och väntan har varit lång. Men igår var det dax.
Kan börja med att berätta att denna morgon vaknade jag 10.30 ( efter en natts jobb ) av att det luktade stekta champinjoner så starkt i sovrummet. Låg och lyssnade om Joacim var uppe och lagade mat och tyckte mig höra ett svagt fräsande i köket som om något stektes.Var tvungen att gå upp för att titta men köket var tomt och ingen hade varit där och stekt...??

Efter en god buffe i Hässleholm och ett besök hos min farmor på kyrkogården, där vi tände ljus för henne, så körde vi vidare till Helsingborg och Sundspärlan där seansen skulle hållas.

Dörrarna stängdes om en fullsatt lokal 3-400 minst och Terry kliver upp på scenen. Mamma och jag sitter på rad 9 och vid gången. Det blir knäpptyst och Terry börjar tala på engelska. Vid sin sida har han en som tolkar till svenska och dom är väldigt samspelta så alla förstår.
En halv timme in i seansen så kommer det ett barn gåendes i gången( bredvid oss ) fram och tillbaka. Han säger att barnet letar efter sin mamma och pappa. Terry frågar om någon mist sitt barn och pekar mot det håll vi sitter. Ett par framför oss räcker upp handen och får mikrofonen. Terry kan först inte se om det är en pojke eller flicka, men det dröjer inte länge förrän han ser en flicka . Paret framför hade mist sin son så han frågar om någon mist sin lilla dotter. Min hand lyfts och han säger ja, där är du, nu är jag rätt. Mikrofonen hamnar i min hand och hjärtat bankar i 190 och tårarna bränner innanför ögonen. Man får inte berätta något utan bara svara ja eller nej på hans påstående, men jag kan säga att det inte är lätt att få fram ett enda pip då hjärtat håller på att explodera, och tårarna rinner innan han ens har börjat.

Evelina berättar genom Terry :

Er bil är sönder och ni har problem med den och pappa svär, jävla bil nu igen.
Ja bilen har varit på verkstad 2 ggr den senaste månaden och Fagge svär och är trött på den. Bilen har även blivit utdömd och vi behöver byta.
Jag kände redan där att det var Evelina som var där med oss.
Han berättar att hon är en envis tjej precis som sin mamma ( ler )
Evelina säger: Medicinerna hjälpte inte,  det fanns inget ni mer kunde göra,  ni gjorde allt för mig.
Sluta klandra er själva och lev vidare, ni ska inte gråta mer....Hon säger att hon är med änglarna nu och har det bra.

Hon säger att vi måste byta telefon för den fungerar inte ?? hmm tänkte jag, men kom på att vi sagt upp hemtelefonen för någon vecka sedan och ingen kommer nu fram på den !!
Och Evelina har en låtsas mobil med sig, det gör ju inte orden mindre trovärdiga.

Evelina säger att jag kan bli ett bättre medium än Terry bara jag vågar satsa på det. Och jag kan erkänna att jag många gånger tänkt att jag velat gå en kurs i andlighet för att kunna få kontakt själv, och gärna då hos Terry i Fanhyttan.
När jag känner en närhet så ska jag våga tro på att det är så och inte inbillning som jag tror ofta. Hon finns där nära nära mig och viskar i mitt öra. Jag känner ofta kalla vindar smeka förbi men tror alltid att det är drag någonstans.
Terry säger att hon inte förstod att hon gick bort och att hon kan prata nu igen.?
Att hon inte var medveten om hur sjuk hon var och sista dygnet hade vi ingen kontakt direkt med henne  då hon mest var nersövd och senare i respirator för att kroppen skulle få chans att vila, så prata med oss kunde hon ju ej. Evelina hälsade speciellt till sin pappa. Hon älskar honom och det gjorde hon verkligen, dom hade så mycket bus för sig tillsammans.
Lite ledsamt att inte syskonen näms men hon gör säkert det nästa gång.

Evelina säger också att det är en himla massa skor hemma och Terry tolkar det som att jag har en massa skor. Men jag tolkar det som att just,  nu och nästan alltid står det 10 par skor innanför dörren och ser väldigt stökigt ut. Däribland står Evelinas egna rosa gymnastik skor och även hennes rosa jacka och rosa Kitty- keps hänger kvar i hallen.

Evelina nämner brev och lappar som lämnades i hennes kista och det fina hjärtat som hon tyckte om.
Och visst lades det brev och teckningar, gosedjur och annat hon gillade i kistan så det kan jag också förstå. Vid hennes bår hade vi ett stort rosa blomhjärta som hon nog menar.

Ja detta var lite av allt som Terry och Evelina förmedlade till  oss igår. Tyvärr så sviker minnet men brukar klarna mer om någon dag, det är så mycket att ta in och många känslor.
Jag tror på andevärlden och allt som finns där. Hemskt vore det annars om livet bara tar slut.
Detta får mig att må bättre ett tag och leva en stund till. Smärtan och sorgen och längtan efter Evelina försvinner inte, men tanken på att hon är med oss och hälsar på ibland gör allt lite lättare.

Jag har redan bokat en biljett till andra sidan, och allt är packat och klart. Det är bara det att man aldrig vet när resan avgår............

Vi möts igen

Vi fortsätter insamlingen..........

Hej
Det är så fantastiskt att det fortfarande är dom som köper våra änglar. I form av halsband, armband och nyckel ring och örhängen finns dessa fina änglar.

Vi är den mest insamlade privat personen till barn cancer fonden och det är med er hjälp och Evelinas mormor som gör detta möjligt. Det är med värme och stolthet jag säger detta. Det är en härlig känsla för det gör mig starkare och jag vet att Evelina är en högt älskad och saknad liten flicka av många., så vi gör allt vi kan för att hjälpa så andra barn får leva ett lyckligt liv, som alla borde få göra.
Tack för att ni hjälper...........<3 p="p">
Sätter in några bilder på begäran hur smyckena kan se ut.

Armbanden kan fås med änglar i dom flesta färger 150 kr  

Nyckel ringen finns i ett få tal med olika änglar 100 kr

Halsbands ängeln fins i alla de färger och former och storlekar  100 kr

Armbanden är i en storlek men elastiska