lördag 13 september 2014

Vår ängel fyller 10 år

Dagar och månader passerar så fort. Hela sommaren är över och hösten närmar sig.
 Vi har just nu kommit hem från  en semestervecka i Side Turkiet med vänner.
Veckan i Side var varm och skön med lata dagar och sol och bad. Man fick laddat batterierna inför en höst med bara en massa jobb.

Det som bekymrar mig mest och ger mig dåligt samvete är att vi inte var hemma på Evelinas 10 års dag, som hon hade den 6 september.
Dagen innan vi reste var vi uppe med ballonger ljus och blommor hos henne. Men det är inte det samma som vi brukar göra. Vi umgås med våra andra barn och äter tacos och tårta precis så som Evelina ville ha det. Och sen sänder vi alltid upp en risballong.
 Barnen var uppe hos lillasyster på födelsedagen och tände ljus och gav henne mer blommor. Även vänner hade varit hos henne denna dag och det känns bra.

Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på min lilla flicka. Jag saknar henne så enormt mycket och det finns så mycket jag vill göra med henne och mina andra barn tillsammans. Det var ju så det skulle få vara. Att syskonen skulle växa upp tillsammans och lära av varandra allt kul som finns.
Vi hennes föräldrar skulle fortfarande kunna åka på tivoli och djurparker med vår minsta och göra sånt man gör med små barn. Visst hon skulle fylla 10 år nu och vi vet ju inte vad hon skulle tycka om att hitta på med oss, men jag tror vi skulle få många roliga saker att göra tillsammans. Sen skulle hon ju så klart ha varit med oss på denna Turkietresan. Evelina har varit i Turkiet en gång och på Cypern en gång. Hon gillade att flyga och var superduktig att ha med sig. Hon pratade om att hon ville åka till Cypern igen under sjukdomstiden, och vi lovade henne att det skulle vi när hon blev frisk.
Vi kommer att åka dit igen och till samma hotell om jag får min vilja fram.

Det är nu 5 år och 4 månader sen Evelina lämnade oss. Om ca en månad kommer dagen då Evelina fick sin diagnos. Nämligen den 27/10 och den 24/10 var dagen då vi åkte ner till Lund.
Dessa datumen förändrade våra liv och framförallt Evelinas liv. Inget skulle bli det samma igen, men det visste vi inte då.
Evelina kämpade varje dag och var så oerhört duktig trots alla hennes motgångar hela tiden. Hon skulle bara bli frisk, något annat fanns inte att tänka på. Dagarna på sjukhuset tog på allas krafter och man var kanske inte alltid den mamma man önskade, det är sådant man bittert får ångra nu.
Jag hoppas dock att Evelina vill minnas mig som en fin kärleksfull mamma som lekte och tog hand om henne på bästa sätt. Det är nog det första jag ska fråga henne när vi möts i himlen igen. Om hon älskar mig….

Det känns som min tid här med bloggen är över. Jag vill tacka alla för att ni läst den både under Evelinas sjukdomstid och efter hennes bortgång.
Tiden går men jag kan inte påstå att sorgen blir lättare att hantera. Det kommer ständigt dagar och minnen som rör upp allt till ytan igen för att sen börja sjunka undan sakta, tills det kommer en ny dag med minnen som rör upp allt igen. Så kommer det nog alltid att vara för oss. Det viktigaste är nog att Evelina har frid i sin lilla kropp och ingen sjukdom som kan göra henne illa. Vi vet att hon är bland vänner i himlen som älskar henne och tar hand om henne tills vi åter möts igen.
Evelina var och är en fantastisk lillasyster och dotter. Glad och gullig och med ett stort varmt kärleksfullt hjärta……..varför fick hon inte leva……….

Vi kommer alltid att bevara dig i våra hjärtan Evelina, och föra ditt minne vidare genom alla generationer. Alla ska få veta vem du var, din korta tid här på jorden.
Vi älskar dig för evigt och vi ses en dag igen.

med kärlek från oss alla till dig <3 p="">

Jag bar dig i magen så stor och rund
Du var så älskad från första stund
Du lärde dig sitta, krypa och gå
och allt man sa det tycktes du förstå
Med nyfikenhet tog du för dig av livet
Livet som vi alla tog för givet  /Mamma

Evelina i Turkiet
Evelina i Cypern





2 kommentarer:

  1. Jeg vil takke deg for alt du har delt med oss, og ønske deg et rikt og godt liv videre.
    Hilsen Lisbeth, en farmor fra Norge.

    SvaraRadera
  2. Hej. Tack för en fin blogg. Önskar dig allt gott i framtiden. Mvh Sofia

    SvaraRadera