lördag 20 mars 2010

..........................

............har egentligen inget att skriva men kände att nått måste jag få ner.
Grått och mulet, ute som inne tycker jag.Vi va uppe i skogen och gick med hunden och det är väldigt geggigt och blött där och man bara väntar på våren nu.Hos Evelina har nu snön smält bort äntligen,men under ser det inte allt för trevligt ut,geggigt och allt visset så klart.Man försöker sätta någon blomma där då och då för att lysa upp lite men det hjälper inte så mycket.Evelinas mormor skickar ofta blommor med bud till oss som vi sen sätter hos Evelina från henne. Jag hoppas verkligen att vi snart kan få stenen på plats och göra lite fint uppe hos henne så det kanske känns lite bättre.
Har många ider om hur vi ska fixa Evelinas rum men orken och lusten finns inte riktigt ,samtidigt som jag vill ha något att hålla på med.Jag fattar inte hur det hänger ihop egentligen,jag vill så gärna men orkar alltså inte ta tag i det.
Nej ,det är ingen brådska utan mest för ens egen skull att hitta på något och få dagar och tiden att gå.
Man börjar räkna ner veckorna till semestern och längtar verkligen efter sol och värme.Vi har bokat resa till Thailand den 12 Juni ihop med Jonas,Ray,Aom och mormor och så vi då,fast inte Joacim han ska åka med kompisar till Turkiet.Känns lite jobbigt att släppa iväg honom men han är ju dock 18 år då.
Båda barnen börjar bli så stora och man saknar verkligen den lilla goa tösen som sprang omkring här och busade och skojade med oss,nu är det mest tyst
Såg att Elias skulle vara med i ett program,men vi har inte orkat se det än.Man känner mycket avundsjuka mot alla och känns bara så orättvist.Elias och Evelina blev sjuka samtidigt och vi träffades ofta på sjukhuset,det är en underbart härlig och fin familj och är värda all lycka.Men man kan inte låta bli att tänka att Evelina skulle också varit så långt nu,snart klar med behandlingen.............

4 kommentarer:

  1. Vi får väl ha en "förtvivlad och orolig" mammakväll när våra bebisar är i Turkiet. Vi kan äta kebab och dricka vin. Fast jag är inte så orolig. Det är fina ungdomar som hjälps åt och tar hand om varandra. Jag hoppas att du snart får tillbaka lusten och orken fast jag vet att det kan ta lång tid. Låt det ta tid och var rädd om dig. Tänker på dig!. Stor kram Agneta

    SvaraRadera
  2. Ni får ju vara förtvivlade över att ha förlorat er dotter men samtidigt tillåta andra att vara glada att deras barn klarat sig från cancern. Lätt att bli bitter i er situation. Hälsn en bloggande mamma som har en son som är frisk från sin cancer. kanske är det du som kommenterat i min sons blogg??

    SvaraRadera
  3. Som svar på kommentaren ovan. Vi tillåter visst andra att vara lyckliga över att deras barn klarar cancern,har aldrig påstått något annat. Kan ej veta vem du är då du skriver anonymt och kan då ej heller veta om jag kommenterat i er blogg,men när jag gör det så skriver jag Alltid ut mitt namn så du hade nog vetat om det va jag. Cilla

    SvaraRadera
  4. Jag tänker på er nästan varje dag.
    Trots att Zeb är färdigbehandlad så känner jag liknande känslor som du... JÄVLA ORÄTTVISA. Varför får inte alla barn bli friska? Jag känner otrolig tacksamhet o glädje över att vi har fått komma hem, samtidigt som sorgen i själen gör förbannat ont. Man har ju inte längre distans till döden på något vis... Jag skriver det igen, Jag tänker på er nästan varje dag.
    Många och långa kramar till dig från hjärtat. / Lindah

    SvaraRadera