Sitter här mitt i natten,kan inte sova. Antingen är det för att jag ständigt jobbar natt och har svårt att vända på rytmen när det är helg eller så är det för alla tankar och frågor som dyker upp när man lägger sig.
Igår var det ett helt år sedan vi begravde lilla Evelina,det va sista gången jag pussade henne och höll hennes kalla hand i min,jag tog hennes ena ängel från hennes halsband och har burit det i mitt sedan dess.Rätt eller fel det vet jag ej--
Tårarna bara rinner och hjärtat gör så obeskrivligt ont saknaden efter dig Evelina är så enorm.I kväll när våra vänner eller "grannarna" som jag kallar dom va här så kan jag lova att alla saknade dig vår lilla prinsessa.Du älskade allt va slager festival va och hade dina favoriter liten som du va.Sista slagerfestivalen vill jag minnas att du gillade Nordman och låten I lågornas sken i svenska ut tagningen -08,fast du kallade honom för han med "hornet" för det såg ut som om han hade något i pannan. Sen spelade vi den låten hela sommaren.Tack för att ni finns underbara "grannar" utan er hade vi aldrig rest oss igen..
Innan jag gick till sängs för att sova,satt jag ensam en stund vid digital ramen där bilderna på dig rullar.Allt från bilder då du va riktigt liten och bilder när du va sjuk. Oftast med ditt härliga leende på läpparna,så tålig och nöjd med livet då.
Än idag kan jag inte fatta hur det kunde bli så här,varför skulle det drabba dig??
En fråga jag förmodligen aldrig kommer att få något svar på och får leva med resten av mitt liv. Är det konstigt att man längtar bort ibland ?? Och man tycker att ens liv ska vara slut så man får svar på alla frågor man bär på.....??
Jag vet inte varför men just i natt när jag la mig så kände jag dig så nära,precis som förr då du låg emellan pappa och mig och man kunde hålla om dig och pussa dig godnatt.Du va där det vet jag önskar bara du ville tala till mig och berätta hur du har det. Jag förstår att det kan vara konstig läsning för er som inte har mist ett barn,men hoppet känslan och tankarna försvinner aldrig om att få sitt barn tillbaka och vem vet om tusen år kanske det är möjligt men det hjälper inte oss nu.
Ett år har gått och visst man har blivit lite starkare och tar sig igenom dagarna men längtan och saknade skaver hela tiden inombords det sitter djupare än bara på skalet....
Fick reda på att en dagmamma har gått vidare och finns nu i himlen med ängla barnen,jag kände en djup sorg men log lite ändå för nu fnns det en dagmamma till Evelina i himlen som gör roliga saker med henne för det är så jag vill minnas denna dagmamma,full av energi och roliga saker-R.I.P och styrka åt din familj.
Sov gott prinsessan nu ska mamma försöka sova igen och hoppas du kommer i mina drömmar.Saknar dig och älskar dig till stjärnorna och tillbaks/Kram Mamma