söndag 15 augusti 2010

Övergivna foppa tofflor....



Tänk vad ett par övergivna foppa tofflor kan såra en och få en att känna djup saknad och längtan. Dessa rosa Kitty foppa övergavs på lekplatsen på campingen i Göteborg,och varje gång jag gick förbi dom så tänkte jag att det kunde vara Evelinas....
Flickan som hade burit dom tidigare hade säkert fått så bråttom när hennes mamma och pappa ropat på henne att hon glömde ta på sig dom. Bråttom att få åka vidare på semestern eller kanske hem....
Just nu är det mycket tankar som sätter igång en och får en att må väldigt dåligt. Livet just nu är väldigt lik en berg och dal bana..ibland kittlande och mysigt till att plötsligt bli kusligt och skrämmande och man vill bara kliva av...

Har även fått veta att det är fler barn från avd 64 i Lund som har blivit änglar och gör nu sällskap med Evelina. Det är så tragiskt och det sliter verkligen upp ens sår hela tiden. Våra tankar går till föräldrarna som nu ska ta sig igenom samma helvete som vi,och fortfarande går igenom..
Har även fått en hjärte gripande berättelse bland kommentarerna på bloggen av en pappa som berättar om deras historia om hur det gick för deras dotter. Det är så skrämmande likt hur det gick för oss och vår Evelina . Man får verkligen veta hur obetydelsefull man är när det verkligen gäller och ens barn är så allvarligt sjuk. Det är bara läkarna som betyder något och deras ord och man står bara sidan om och ser på.
Tänk om livet kunde få vara så här lyckligt igen.......

5 kommentarer:

  1. Jag kan bara hålla med. Man är väldigt liten som förälder mot läkarna. vi ska snart på något samtal. Jag är inte bitter mot läkarna. Men det finns en del frågor jag ska ta upp med dom.
    Nu är allting som det är. Min stora fråga är; när ska tårarna sluta rinna? Jag gråter varje dag. Livet känns så tungt. Det kan ingen läkare svara på.
    Det har gått mer än ett år för er. Jag pratade med någon som mist för 13 år sedan. Dom tycker fortfarande det är tungt o saknaden är det värsta. Tänk om livet kunde få vara lyckligt igen.....
    Massor med kramar till er

    SvaraRadera
  2. Blir så sorgsen när jag läser, och tyvärr är stället riksbekant för hemska historier. Hoppas att en del läkare där, mår som de förtjänar...

    SvaraRadera
  3. Det var ett tag sen jag läste i din blogg.Har haft svårt att läsa något över huvudtaget.Jag kan bara hålla med om att livet just nu är berg o dalbana. Och vad är det som pågor i Lund på avd 64? Svåra saker att läsa.

    Kramar Nera

    SvaraRadera
  4. Kramar till dig i massor...Maria/änglamamman

    SvaraRadera
  5. Berörs av er sorg och förlust av er fina flicka.
    förlorade själv en liten son för många år sedan
    men jag sörjer alltid och förstår att er sorg är så ny och i en annan fas
    var rädda om varandra
    kram änglamman Susanne

    SvaraRadera