torsdag 30 september 2010

Om att göra förändringar i livet..


När Evelina levde så såg vardagen och livet ut på ett vis och förändrades inte särskilt mycket från dag till dag. Men man va lycklig och älskade livet.
Sen Evelina gick bort har allting varit mörkt runtomkring och man ser ingen ljusning.
Nu ett och ett halvt år senare kan jag skymta ljuset längre fram,men vet ej om jag ska följa det....
Det är som att klättra upp för ett högt berg. Man får inte riktigt grepp att ta sig upp. Och när man väl lyckats så är det för brant och man kasar ner en bit igen....
Ungefär som, ett steg fram och två tillbaka...
Jag hoppas att det beslut jag tagit idag är rätt för mig och min familj.

En annan sak som ständigt oroar en är att bara för att man har drabbats oerhört smärtsamt en gång här i livet,betyder det inte att man går säker.
Emelie klagar över ständig huvudvärk,ont i armar och revben. Joacim har haft hög feber och hostar och klagar över smärta i lungorna. Man kan aldrig sluta oroa sig för det värsta. Evelinas sjukdom började med hosta och som visade sig vara döden....

4 kommentarer:

  1. Vilket beslut du än tagit idag Cilla......så är det säkert rätt!!!!Kram på dig!!

    SvaraRadera
  2. Elisabet Roslund1 oktober 2010 09:44

    Som änglamamma vill jag bara hålla om dig Cilla och ge dig en stärkande Kram.
    Tillsammans är vi starka och ska fixa det här. Vi måste det!

    SvaraRadera
  3. Jag önskar dig all lycka med ditt beslut du har tagit. Jag kan förstå din osäkerhet, men du ser ett ljus längre fram och det måste vara rätt.
    Vår oro kommer säkert att sitta i resten av livet. Med all rätt. Det som man trodde att det drabbar inte mig. Finns inte längre.
    Kändes bra att läsa det här. Jag hade slutat tro på att det finns en sol bakom molnen. Men det gör det kanske ändå. Kramar

    SvaraRadera
  4. Elvira, Samnas mamma3 oktober 2010 12:16

    Vill bara skicka dig en stärkande kram. Samna, min dotter är en ängel också och hon kommer säkert med andra änglar att ta hand om Evelina.
    Vår oro kommer att sitta för alltid i resten av livet, men jag är ganska säker att våra barn är alltid med oss i våra tankar och vakar och ler till oss från himlen.Kramar

    SvaraRadera