Phille & Joacim när dom ska ut på stan
I veckan som gått har vi faktiskt varit på bio och sett Cornelius, som va en riktigt väl gjord och mysig film om man nu gillar han och hans musik, vilket vi gör.
I fredags åkte vi upp till min mamma i Knäred och passade på att gratulera Sven som fyllde år. Emelie och Joacim va hemma för dom hade annat för sig. Mammas vän Nettan som har en blommster affär i Hishult hade gjort en fint Hello kitty arrangemang, som vi lämnade vid Moas grav när vi körde hem från Knäred på lördagen. Det va alldeles mörkt när vi väl kom till Hanaskogs kyrka och vi trodde inte vi skulle hitta var lilla Moa vilar. Men det låg så fint precis vid stengärdet och ljus lyste så vackert i mörkret....
Drygt en månad kvar till julafton och känner lite panik inför hur vi ska göra. Våra familjer frågar givetvis om vi ska vara där eller om vi bestämt något annat. Man är verkligen kluven och vi kan inte tänka på någon annan än oss själva fast även vi kan inte riktigt enas för vi känner olika inför julen. Givetvis förstår vi att vi inte får Evelina tillbaka bara för att vi inte firar jul. Julen är något för barnen tycker jag och gemenskap med familjen, men den där juliga stämmningen och gemenskapen kan man inte känna om man har behövt uppleva att mista sitt barn. Förstår att det låter konstigt men jag kan inte förklara bättre.
Ikväll när jag va ute och gick med hunden så rann tårarna. Jag gick där och tittade in i fönster där dom redan hade satt upp advents stakar och stjärnor. Mina tankar va på sjukhuset december 2008. Evelina ligger i sin sjuksäng och vi har fått en advents stake på rummet. Jag kunde höra henne med klar röst säga : mammma jag vill åka hem...
Det va Evelinas sista jul och den firade vi på sjukhuset, och hon fick så många julklappar att hon inte hann leka med alla sina saker.
Jag förstår precis vad du menar. Tanken på julpynt får mig att rysa av obehag nu när Nicklas är borta. Vår Nicklas älskade julen, vi vet inte hur vi ska göra i år……..
SvaraRaderaKänner med dig
Vi väljer att låta julen komma och gå utan oss. Vi åker utomlands. Det blir säkert några sura miner, men vi gör så ändå den här julen. Jag kan inte tänka mig fira jul utan Kitty. Så får vi se hur det känns. Kram
SvaraRaderaHej Cilla m familj
SvaraRaderaTusen tack för det fina arrangemanget vid vår älskade Moas plats, vi såg den i söndags och ja fick rysningar i hela kroppen, jättefin, kommer att lägga ut den på bloggen.
Vi är givetvis där varje dag och kollar till så allt är bra, vi väntar nu på urnsättningen som kommer att bli tuff,,
Johans farmor ligger nära Evelina i Åsum och har tänkt många gånger att ja ska gå dit, men jag har inte riktigt vågat, att hamna i en sådan här sits som nu även vi gör är det hemskaste vi någonsin varit med om, har nog inte riktigt förstått det hela ännu, men vi känner en enorm saknad, livet kommer aldrig att bli det samma igen, sorgen och längtan efter sitt barn är fruktansvärt jobbigt, som du har skrivit tidigare,, kan inte kela, pussa, krama den man älskar så djupt, usch fy fan rent ut sagt..
Åter igen tusen tack och hälsa mormor,,
Kram Johan, Jenny & Oliver