söndag 28 november 2010

Snökaos på vägen till Möllegården

Riktig vinter har vi fått och visst är det fint att titta på men inte lika mysigt att befinna sig mitt i snöyran.
På fredag eftermiddag, efter att ha packat ner lite och lämnat hunden hos farmor och farfar, så körde vi mot Ystad och Möllegården där det va dags för det fjärde mötet med vi som mist-gruppen. Vi hade bestämt med ett annat föräldrapar att ses där på fredagskvällen och äta något tillsammans och ha en trevlig pratstund.
När vi nådde Ystad så kom också snöovädret. Vi såg bara en meter framför oss och sniglade oss fram. Idioter finns överallt som blåste om oss i hög fart fast man inte ens kunde se var vägkanten var.
Detta var nog första gången vi hamnade rätt direkt utan att ha irrat omkring i timmar och det var ju possitivt trots att vädret gjorde att det tog lite längre tid.
Vi anlände till Möllegården först och började tända upp huset och satte på elementen för det var verkligen riktigt "svin kallt " överallt. Dom andra föräldrarna kom ca 10 minuter efter oss och dom hade stannat och köpt med sig pizza till oss. Vi öppnar vinet och sitter och pratar och har riktigt trevligt, men vi fryser något fruktansvärt. Vi lyckas inte få igång någon värme där på hela kvällen så vi sitter med filtar och tända ljus. När vi skulle gå och lägga oss kom jag på att vi ju har motorvärmaren ute i bilen så den hade vi i sovrummet för att få lite värme och jag sov med alla kläderna på, riktigt skönt blev det. Dom andra hade gått bort till Möllan ( Kvarnen) för att se om där var varmare , och det var det så dom sov där i stället.
På lördagen kom det andra paret och Lena och Erika som håller i mötet. Ronnie körde iväg för att handla lite nybakat bröd till frukost och hamnade i en snödriva och fastnade på vägen tillbaka, så han kom gående i snön med brödet under armen. Vi tyckte att det var bra att det inte hände på vägen till bageriet, för då hade vi inte fått någon frukost. Tack Ronnie för din insatts den var guld värd. Bilen hämtades lite senare med hjälp av en trevlig bonde och hans traktor.
Vår träff börjar alltså två timmar senare än vad det var tänkt och på en annan plats än vad som var tänkt. Kvarnen är jättemysig och har tre våningar med ca 7-8 säng- platser. Vi satt på mellanvåningen i en ring med stearinljus och pratade och lyssnade på stämmningsfull musik och plötsligt går strömmen. Men det är bara på mellanvåningen där vi sitter som den går, mycket märkligt. Jag hade berättat om mitt möte med Terry Evans och sa till dom andra att dom ska tro dom också. Det som var extra märkligt var att lamporna började blinka lite då och då, och jag menade att det var våra barn som ville göra sig uppmärksamma och lekte med lamporna.
Vi bjöds på en god lunch och avslutade träffen lite tidigare för att alla skulle kunna bege sig hemmåt utan bekymmer, för snön och dimman hade hållt på så gott som hela dagen.
Väl hemma igen blev det varma mackor och en film på det, Kommisarie Winter. Fagge somnade som " vanligt " i soffan och jag satt där i min ensamhet. Emelie var i stan hos en kompis ,och jag hämtade henne vid halv tolv. Joacim va fortfarande i Jönköping, han kommer hem idag. Så nu har denna helgen rusat iväg och om en timme är det dags att bege sig till jobbet igen...
Idag är det första advent och julskyltning och ljusstakar och stjärnor ska pyntas. Hade först inte tänkt att sätta upp något men efter närmare eftertanke så är det ju trots allt lite mysigt och Emelie ville ha på sitt rum, så nu är det någon ljussak i varje fönster i alla fall. Evelina fick ett vitt hjärta med två ljus i och jag hoppas hon tycker det är fint, det står även en ängel i glas som lyser så vackert..

3 kommentarer:

  1. Jag blir så berörd av att läsa denna blogg.
    Igår (SÖndag) var jag med och hjälpte till med julbord med cancerföreningen, köpte en ängel som är otrolig vacker och jag ska tänka på er!

    SvaraRadera
  2. Tur ni kom ordentligt hem. Här fortsätter snökaoset. Jag kan tänka mig att vi som mist mötena tar på krafterna. Det är många känslor som släpps lösa. Och att ni var trötta när ni kom hem.
    Även om man inte riktigt känner för det, så är lite Julmys i form av ljus, och julstjärnor inte fel. Kramar till er som jag hoppas kan värma lite i kylan.

    SvaraRadera
  3. Allt är så...ofattbart...
    Hur många änglabarn finns det egentligen???????????? Hoppas att ni ändå kan glädjas i livet,
    "Massmis med"
    Niklas

    SvaraRadera