Seans, Cornelis och lillebror

Ja för en gångs skull har man haft fullt upp några dagar och det är ju kul fast det gäller att planera..
Kan börja med att tala om att när jag kom ut till bilen på torsdagsmorgon, efter att ha jobbat hela natten så står bilen helt platt på höger fram (punktering).....så trist men Linda kom förbi precis så jag fick lift hela den "långa " vägen hem, och det tackar jag för ( det var ganska kallt ). Till det hela hörde att jag skulle köra till Osby denna torsdagskväll för att gå på Terry Evans -seans, men det kändes lite som att någon ville hindra mig från det. Men det hela löste sig med att Marie kunde köra och vi kom till Osby som bestämt. Min mamma och bror och Eva var också med och alla var lika förväntansfulla på kvällen. Terry är det alltid lika spännande att lyssna på och se och höra allas reaktioner när han berättar om någon dom mist. När han sa att det var ett barn där, så högg det till i hjärtat men det var en annans mamma som hade mist sin son. Det är extra känsligt att höra om barn tycker jag och nog många andra också. Reaktionen från denna mamma var ganska lik min egen när jag fick kontakt förra gången. Jag var väldigt hoppfull över att Evelina skulle komma, och kände mig starkare än sist ,så jag hoppades verkligen. Tyvärr så var nog Evelina fullt upptagen denna kväll, med att leka med alla sina nya kompisar ovan molnen och det är klart att hon skulle få göra det ,jag finns här för henne vareviga dag och jag ger inte upp i första taget. Det blir fler seanser framöver och en privat sittning ska jag också ha.

På fredag eftermiddag, när bilen var lagad, hunden lämnad och vi sagt hej då till barnen så bar det av till Malmö för att se en konsert med Hans-Erik Dyvik och Jack Wresviijk som heter I ljuset av Cornelis.
Vi checkade in på hotellet The Myfair hotell tunneln, och beställde sen en taxi till konserthuset.
Det var ganska ovanligt att sitta helt stilla och bara lyssna på en konsert, till skillnad från när vi sett Stones och Springsteen. Det kändes helt rätt att bara sitta och njuta av alla underbara låtar Cornelis skrivit och som framfördes på ett helt fantastiskt sätt av dessa båda. För er som inte vet så är det Hans - Erik Dyvik som spelar Cornelis i filmen och gör också det helt fantastiskt tycker jag, och så lik han är. Konserten gav mycket skratt mm då han berättade om hur låtarna kom till och hur det var för Jack att växa upp med en så känd pappa, och H-E Dyvik pratade även öppet om sitt eget liv som innefattade en hel del droger och att han blev drogfri just här i Skåne. Jag kan i alla fall rekommendera både filmen och konserten om man nu gillar Cornelis.

Efter en skön natts sömn på hotellet så avnjöt vi en god frukostbuffe nere i källarvalven på hotellet som har en hel del historia bakom sig, så där fanns nog gott om andar också.
Sen körde vi till Entre och shoppade lite innan vi begav oss hem för att sen köra vidare till Knäred.

Lastar ur och sen in i bilen igen och nu har vi barnen med oss och kör till Knäred för att fira min lillebror Jonas som fyller 30 år.
Väl framme så bjuds det på en mycket god smörgåstårta och lite senare prinsesstårta, man äter och äter....
Satt och pratade och småtittade på melodifestivalen , och som vanligt kommer John Blund till mig inte allt för sent, utan runt midnatt sov jag..

Idag är det söndag och vi har kommit hem från metropolen Knäred. Innan vi körde så fick jag och Fagge skön fotvård av Ray som är jätteduktig och ska öppna eget i Knäred nu den 1 Mars. Vi hämtade Zack i Öllsjö där han har varit hos Farmor och Farfar och sen blev det en skön promenad i skogen. Var hos Evelina och tände ljus och rensade undan allt skräp efter vintern. Ska bli skönt när man kan sätta lite fina blommor där igen....rosa blommor som hon tycker så mycket om.

När jag läste kommentarerna idag som jag fått så rann mina tårar... Mellvin som var Evelinas kompis på dagis och lika gammal som hon. Om han kan ställa sådana frågor, vad undrar inte Evelina då ?? Tycker det är så fint att läsa att hon inte är glömd utan fortfarande finns med er.......även om det gör så ont,,för hon skulle ju vara precis som alla hennes dagiskompisar nu ......
http://kvp.expressen.se/1.2330714
Det skrevs om Evelina i kvp.se i veckan som gått. I tisdags tror jag det var. På internationella barncancer dagen. Dom skrev då om svaret vi fick från socialsyrelsen, om vården av Evelina. Socialstyrelsen menade ju att inga fel hade begåtts och hon har fått den bästa vård ett barn med hennes leukemi kan erbjudas, och att medicinerna är en balansgång mellan liv o död. Vi kommer alltid ändå att ställa oss frågan, om det var tvunget att det skulle sluta så här eller om det inte fanns något som dom kunde gjort annorlunda framförallt det sista kritiska dygnet...
Som jag läste i en artikel om en kille som förlorat sin bror i cancer (leukemi), som sa.. jag kan inte gå vidare förrän jag slutar fråga mig själv Varför!! det ligger nog en hel del i det, frågan är bara när kan man sluta fråga sig Varför??