söndag 20 mars 2011

Avsked...men ändå tillsammans




Det var ett tag sen jag skrev senast, men det finns ju inte så mycket att tillägga än att dagarna rullar på och ibland är det OK medan andra dagar är fruktansvärda. Det syns ju inte utan på oss hur vi mår invändigt och kanske tur är det, för vem vill se en blödande människa hela tiden........???
De senaste veckorna på jobbet har känts bättre, och energin positiv för det mesta och det finns säkert en förklaring till det, men det känns skönt när även den biten funkar.
Har även kommit igång med träningen i veckan som gick och det har känts helt rätt och skönt efteråt, nu inväntar jag bara lite snabba resultat så att jag blir peppad att fortsätta.
Jag har även varit nere på Evelinas dagis för att hämta hem änglarna som dom har varit så hjälpsamma med att sälja. jag har skjutit upp det länge att gå dit och hade bestämt mig för att göra det lite senare en eftermiddag när där inte var så många barn kvar. Så tog jag mod till mig och gick dit äntligen, utanför möter jag en mamma med sina två barn varav det ena gick tillsammans med Evelina, och han säger till mig ( som barn gör ) Vem ska du hämta ?? Jag fann mig snabbt och sa att jag inte skulle hämta någon utan bara gå in och prata med fröknarna. Jag kunde ana en lidande blick i mamman som jag vill ska veta att jag verkligen inte tog illa upp...barn är ju så spontana och så ska det vara. Kände mig fortfarande stark och gick in och växlade några ord och hämtade änglarna. Tittade mot väggen där jag visste att foto och ljus på Evelina tidigare funnits och blev så glad och berörd av att se att det fortfarande fanns kvar och att hon fortfarande får vara kvar på dagis. Slängde en blick mot Evelinas krok där hon hängde av sig kläderna och där stod ju så klart ett annat namn nu. Jag lämnade dagis och stängde och låste grinden kanske för allra sista gången.....väl ute brast allt och tårarna rullade längs kinderna. Men konstigt vore väl annars. .. Tack Helgedals förskola för all hjälp, med att ha sålt Evelina-änglar till förmån för barncancerfonden.

Som alla kan se så är det inte långt kvar till miljonen på Evelinas insamling, det är fantastiskt och berörande. Hade det inte varit för Evelina och Evelinas mormor och alla ni som köpt en ängel så hade forskningen inte haft denna miljonen att rädda andra barn........Jag finner inga ord.......Tack för att ni finns

I helgen har vi varit på Möllegården för ett sista möte med våra nya vänner från " Vi som mistgruppen ". Underbara människor som vi fått lära känna och dela med oss av varandras erfarenheter kring sjukdomstiden och livet efter, vi skulle bara ha träffats under andra omständigheter....
Även Lena och Erika som håller i mötena är två underbara o varma personer som har lett oss genom dom mest galnaste sakerna till att både få skratta och gråta ut. Tack för denna tiden och hoppas på ett återseende.
Tiden på Möllegården har både varit svår o jobbig, men ändå helande och givit oss en hel del att bära med oss i vårt sorgearbete, genom livet som faktiskt måste gå vidare hur tungt det än känns vissa dagar.. Från dagen då jag steg in genom dörren på Möllegården första gången och mötte dom andra föräldrarna (som blev mer eller mindre en chock) tills igår när jag stängde den dörren för kanske sista gången, så känner jag mig ändå en bit på vägen i mitt nya annorlunda liv och aningen starkare.
Som avslutning på denna träff skulle vi ha med oss något som vi förknippade med att leva vidare......??!!
Jag satt i torsdagskväll och gjorde ett bildspel med foton på Evelina från liten till större och från frisk till sjuk. Jag lade sen till fin musik från Shirley Clamp, Sonja Alden, Ted Gärdestad och Peter Le Marc som alla skrivit så mycket fin musik och berör mig mycket. Det blev välbemött och alla blev mycket berörda av att se vår fina flicka och det är ju det jag/vi vill, att hela världen ska få veta/se vad vi har mist som den jä...la sjukdomen tog ifrån oss.....men trots allt så är det Evelina som får oss att leva vidare och därför ville vi dela med oss av detta bildspel på vår fina flicka och hennes syskon.

Vi har bestämt med dom andra föräldrarna att vi skall hålla kontakten, och att ses i sommar. Jag tror det är viktigt för oss alla, vi har mycket gemensamt och alla förstår och känner likadant. Vill även säga Tack till er, tack för att ni har lyssnat på oss, ställt frågor, tröstat och bara funnits där och låtit oss få vara dom vi är idag. Ni finns i våra hjärtan....:`-)

Vi närmar oss 2 årsdagen av Evelinas bortgång och det gör ständigt ont att tänka på det...2 år sedan vi sågs, 2 år sedan jag fick krama henne och hålla hennes lilla hand och säga hur mycket jag älskar henne då hon fortfarande var medveten om allt vi sa och gjorde.....

3 kommentarer:

  1. Hej!
    HAr följt din blogg ett tag. Blir så rörd av det du skriver.JAg har också köpt en fin ängel.. Många kramar till er. Connie HAnsen

    SvaraRadera
  2. Hej Cilla !!
    Du ska veta att Evelina är i våra tankar var dag , bara en så enkel sak som att Alicia tog fram apelsin marmeladen då utbrast min Mellvin " marmelad hade alltid Evelina på mackan !!
    Ingen glömmer er fina flicka :)
    kramar

    SvaraRadera
  3. Tack Cilla för det fantastisk fina bildspelet med Evelina som vi fick se, så välgjort, med så mycket kärlek.

    Lider med er inför 2 årsdagen.

    Kramar

    SvaraRadera