onsdag 6 mars 2013

Evelina och Farmor

Det har varit en oerhört jobbig och sorglig helg.
Evelinas Farmor åkte in på sjukhuset i lördags. Natten mellan lördag och söndag föll hon i koma och vi fanns vid hennes sida hela söndagen..... tre olika läkare talade om för oss att hon inte hade många timmar kvar och att vi borde stanna över natten.
Farfar sov kvar hos Farmor den natten på sjukhuset. På måndag morgon vaknade Farmor igen och kunde göra sig förstådd med att nicka och skaka på huvudet. Vi kunde då även se att hon hade väldigt ont och behövde smärtlindring.
Samtidigt denna morgon var deras dotter och barnbarn på väg till Kristianstad från Stockholm och dom anlände vid middagstid.
Alla kunde få säga vad dom ville till Farmor och hon hörde och såg oss och gav oss svar med nickning eller tummen upp. Efter någon timme försvann Farmor in i medvetslöshet igen...........
Hon hade väntat och kämpat så tappert på att vi alla skulle vara samlade vid hennes sida och få ta ett sista farväl.........sen tog hon ett sista andetag och reste till en bättre värld. En värld där hennes barnbarn Evelina väntade på henne och tog emot henne med kärlek .

                                             Farmor och flickan

När porten öppnas och en vacker dam går in...Springer en liten flicka fram med tårar trillande längs hennes kind
Farmor ropar flickan och kastar sig i hennes famn....
Dom gråter och skrattar av glädje av att åter se varann.
Dom tar varandra i hand och börjar vandringen till regnbågens land
 och nu för evigt dom har varann ♥
                                                         av Cilla

                      

4 kommentarer:

  1. Jag vill bara skriva en rad och tacka för att jag har fått ta del av Evelina. Min dotter (också född 6 september!) fick diagnosen ALL i januari och jag hittade denna blogg när jag sökte på ALL. Det är så sorgligt att er fina Evelina inte fick bli frisk! Jag är orolig och rädd för vad som ska hända med min flicka. Hon kunde tyvärr inte bli ett standardbarn, men än så länge är hon intermediär och inte högrisk och vi hoppas förstås att behandlingen ska gå bra. Jag förstår så väl era många frågor och funderingar kring den tuffa behandlingen. Hittills är vi mycket nöjda med bemötandet och det känns som läkarna verkligen lyssnar på oss föräldrar (vi är inte i Lund utan Stockholm. De har låtit bli en operation som vi var tveksamma till och i stället gjort en mindre med gott resultat) och jag lider verkligen när jag läser om alla frågetecken som ni har/hade kring Evelinas behandling!

    Det känns jobbigt att läsa om allt svårt som ni har varit med om. Mycket i början känner jag så väl igen. Min dotter har legat på sjukhus sedan hon fick diagnosen, men vi hoppas på att få komma hem snart om så bara för ett litet tag. Jag känner att jag måste försöka njuta av att jag fortfarande har min flicka och att det finns hopp!

    Med dessa rader vill jag bara säga att bloggen fortfarande berör och den kamp ni för är viktig. Tack för att ni låter bloggen finnas kvar och att insamlingen pågår!

    Varma hälsningar Anna

    SvaraRadera
  2. Ja du Cilla vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag skickar många kramar till Er alla <3<3<3

    SvaraRadera
  3. Sorgligt. Men mycket vackert och känslosamt. Kram gertie

    SvaraRadera
  4. Så fin dikt <3 varm kram / Anja

    SvaraRadera