tisdag 21 maj 2013

Års dagen passerade







Då är det redan mitten eller snarare slutet på maj månad och sommaren tar fart. Vi har redan fått avnjuta några varma dagar här i Skåne, hoppas bara inte det var vad sommar vi ska få i år.
Evelinas års dag passerade som alla dagar på något sätt ändå gör, dock inte oberörd utan snarare en dag med inre kaos.

Det har nu gått 4 år sedan Evelina dog. 4 år sedan man för sista gången höll hennes lilla varma hand i sin, pussade ,kramade och talade om för henne hur älskad hon är.
Det är fortfarande helt ofattbart att hon inte finns med oss. Att detta kunde hända vår lilla flicka som var så full av livs glädje, kärlek och bus, och som hade hela livet orört framför sig.
Det går forfarande inte en lång stund utan att hon finns i mina tankar på något sätt, och det är med väldigt blandade känslor. Ibland med ledsamhet och tårar, men tankar som också kan framkalla ett leende på mina läppar och tårar fyllda av glädje av att fått dela så mycket underbart med denna lilla fantastiska flicka. Vart hon än gick så berörde hon allas hjärta på något sätt.

Hennes års dag som var den 9 maj och även då i år Kristihimmelsfärdsdagen, som är en speciell dag för alla troende. I år var det bara jag och Zack som var uppe hos Evelina och tände ljus och satte blommor, för resten av familjen hade kört till Göteborg för att se IFK Kristianstad spela SM Final.
Så det var en lite annorlunda dag på alla sätt och vis, så ensamt och tröstlöst.
När dom kom hem senare den kvällen sände vi upp en ris ballong till Evelina, som vi alltid gör till henne vid speciella tillfällen som just den här dagen är.

Jag har försökt piffa till Evelinas rum lite med nytt skrivbord till min data och en ny byrå. Tycker det blev ljust och ro fyllt , men det känns ändå så orätt att ta väck Evelinas saker. Man blir nog aldrig helt redo för det och det måste man kanske inte bli heller. Där finns fortfarande många saker kvar som Evelina har lekt med och gjort och även lite kläder och massor med foton, men hennes säng tog vi ut nu för att få lite mer plats till skrivbordet där jag sitter varje dag vid datan och har den finaste bild framför mig som jag någonsin kan ha.

Vår älskade lilla flicka är med oss vareviga dag och vart vi än är. Hoppet om att vi åter ska ses en dag kommer jag aldrig att ge upp.




1 kommentar:

  1. Vilket fint och rörande inlägg. Dagen när det ofattbara hände, glömmer jag aldrig. Dagen då det där fina, men ändå så hemska ljuset brann på förskolan. Då förstod vi.... Jag och min två barn som gick på Evelinas avdelning följde hennes kamp via din fina blogg. Den var en stor hjälp för dem till att förstå och bearbeta vad som hade hänt. Barnen pratar om och tänker på Evelina lite då och då. De har inte glömt henne och kommer nog aldrig att göra det. Jag kan fortfarande se den lilla blonda flickan framför mej som alltid kom ut i hallen för att hälsa när barnen hämtades och lämnades.
    En mamma från dagis

    SvaraRadera