lördag 4 januari 2014

2014...

Då var 2014 här. Får se vad det året har att bjuda på.
2013 rann iväg ganska fort ,man hinner inte riktigt med. Jag är i och för sig ganska glad att åren rinner förbi fort, för det innebär att jag är närmare mitt möte med Evelina. Skrämmande att man tänker så, men så är det faktiskt för mig.
Nyårsafton var ju lite mer än en vanlig nyårs afton i år. I år fyllde jag 45 och det kändes ju lite extra. Jag fick 45 rosa roser och 45 triss lotter hängande i blommorna av gubben, så nu hoppas vi på tur. Har några lotter kvar att skrapa och än har det bara gett några hundra tillbaka. Men vem vet vad som väntar.
Av barnen och mormor och sven fick jag presentkort i en resebyrå affär, så nånstans kommer jag väl så småningom.
Vi firade nyår med våra goda vänner här hemma hos oss och vi bjöd på en nyårs buffe`och för och efter rätt till det. Blev väl ganska lyckat men en massa ätande hela tiden.
Joacim och Emelie var på olika håll och firade med sina vänner och hade trevligt.
Har tagit ledigt från jobbet över jul och nyår så nu har jag en välbehövlig vila, men på tisdag är det dax igen.
Hoppas detta året kan medföra lite lycka och glädje och kanske lite nya vägar kan öppnas. Känns som det behövs en förändring på alla sätt och vis.
Hoppas alla ni där ute har haft det bra och önskar er en god fortsättning på det nya året.
Fina Underbara sötaste Evelina. 
Älskad och Saknad

3 kommentarer:

  1. Usch ja Cilla vad tiden går.
    Tro inte att jag glömt er här men känner mig tjatig att skriva varenda gång :-)
    Ni alla finns i mina tankar det vet du.
    Emilia pratade faktiskt om Evelina på nyår.
    Vi skickade upp en sån där du vet en för Evelina & en för Selma.
    Gör ont i mig när jag tänker på stackars er föräldrar som har detta tom rum.

    Kram <3

    Mia

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Mitt namn är Linda Renhult och jag är själv en mamma med tre barn, två söner och en dotter.
    Mina barn är 9, 6 och 16 år gamla.
    Jag blir gråtfärdig när jag läser din sida...din sida är jätte bra...Jag har själv förlorat två barn, föddde två töser som var enäggstvillingar och den ena flickan dog direkt efter födseln och den andra levde i 6 månader.
    Dem hade drabbats utav att den ena tvillingen tog så mycket kraft utav den andra och på detta så blev det att den ena fick mycket vatten i lungorna och klarade sig inte och den andra fick en hjärntumör som skulle ha blivit ett liv i rullstol med ett funktionsnedsättning med en hjärnskada....
    Det går inte en dag utan att jag själv också går och tänker tillbaka på hur det skulle ha sett ut idag...men mina två töser följer mig vart jag än går, dem finns alltid med mig.
    Förstår er frustration om när ett sådant tragiskt inträffar...
    Jag har läst din historia och den är en gripande historia...så vad ni än gör...som du gör..skriv utav dig genom din sida här och prata med folk som finns runt om er i er vardag...man måste kunna få bearbeta sin sorg för att kunna gå vidare och va hemma så länge man behöver...ett stort tack till din sida...den är bra och jag kommer att följa din sida....Jag driver idag en egen byrå med att hjälpa andra som har hamnat i försäkringskassans register med att inte få rätt till en sjukersättning m.m.Driver också andra ärenden som har med funktionsnedsättningar att göra..sitter också ger ut råd och stöd till dem som får problem med myndigheter etc...alla ärenden välkomnas till min byrå som jag driver direkt hemifrån.Ha en bra dag och krama om er nära och kära...Tack ännu en gång för en så bra historia och sida...Linda på enskilda företaget Lindashjälpbyrå i Deje

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Linda.
      Så fruktansvärt med dina små flickor. Det finns inga ord för att beskriva smärtan att förlora sina barn,det ska inte få ske.
      Tycker det är starkt av dig att kunna jobba med något som man själv har varit drabbad av och det är precis sådana personer som ska jobba med sånt som vet vad dom pratar om. Skulle själv vilja kunna göra något mer av vår lärdom om att drabbas av leukemi och hela den resan Evelina fick utstå.
      Känns skönt att få läsa dina ord att du tycker om min blogg. Tycker själv man fastnar och ällter samma sak om och om igen. Men det är ju så vårt liv är och kommer att förbli nu framöver….
      Tack än en gång det värmer i hjärtat…Cecilia mamma till ängeln Evelina

      Radera