Blandade dagar....

Emelie och jag var hos Evelina och gjorde lite fint efter " Berits " framfart


Då var vi inne i slutet på November och julafton är snart här och ett nytt år närmar sig.
Det blev lite julpyntat i år i alla fall, det är ju så mysigt och lite rogivande med alla ljus och stjärnor i fönstren.
I Evelinas fönster hänger en rosa stjärna bland alla änglarna. Hennes favorit färg är rosa och hon hade säkert gillat den. Hon ser kanske sitt fönster till sitt rum från himlen men är nog lite sur för att det är så smutsigt så hon knappt kan se in, så det får bli en puts nu efter stormen som drog fram.

Några julklappar är dess värre inte inhandlade än och vet heller inte när det kommer att bli. Joacim och Emelie är så stora nu så dom önskar sig inget för dom tycker dom har allt och jag kan nog instämma med det, men något blir det väl ändå.
Det jobbiga med att åka in till stan och ränna omkring i affärerna är alla saker och kläder som påminner om Evelinas tid, till henne var det inga problem att handla det fanns hur mycket som helst.

Här hemma har vi både bra och dåliga dagar och allt rullar på som vanligt. Joacim är arbetslös men arbetssökande och sitter dygnet runt vid sin data som även kallas "flickvännen". Det är ju lite tråkigt såklart att det är så, men det är dåligt med jobb och ännu sämre om man inte har körkort. Vi är på honom om att han kunde ligga i och ta sitt körkort, men vårt tjat biter inte på vår 19 åring. Han tycker han har det jättebra nere i sin källare.

Emelie kämpar på med skolan och dom har en del prov, samtidigt som hon ska bestämma sig vad hon ska läsa vidare på för linje.
Jag skulle bli glad om hon läste vidare inom vården, vilket jag själv skulle gjort idag om jag var ung. Men nu är det ju inte jag som skall bestämma åt henne utan hon själv. Det blir säkert bra vad hon än tänker sig, men det är verkligen inte lätt att vid 15 års ålder veta vad man vill bli.

Ja det är väl lite så vi har det just nu. Grejar lite nere i vår källare och försöker få i ordning. Det är ju hemskt vad man samlar på sig saker egentligen. Vi har ju en hel del leksaker och annat som är Evelinas och jag är inte redo att göra mig av med något och hoppas att Joacim och Emelie ska kunna ha det till sina barn en gång......

Om sorgen

November månad....mörkt och ruggigt ute.
Tänk om allt hade fått vara annorlunda, tänk om den dagen aldrig hade hänt....
Vad förstår ett barn ?? Just 4 år fyllda, och älskar livet....
Vad vet man om hur det ska kännas att mista sin lillasyster och dotter ?? Endast 4 år gammal.....

Det är nu 3 år sedan Evelina blev sjuk och allt förändrades för oss...
Det är 2,5 år sedan hon lämnade oss för att möta något vi inte vet något om,,,vi bara hoppas att det är något fint....
Människor omkring oss, familj och vänner kan säkert tycka att 2,5 år är en lång tid och nu bör allt gå åt rätt håll igen...
Men för oss är det som om det hände för 2,5 minut sedan.....
På näthinnan finns bilden kvar av Evelina som vi såg henne sista gången.....och den är oerhört plågsam.
I huvudet hör man hennes gulliga röst, alla frågor och våra försök till svar.....men minnet börjar svaja och viktiga stunder vi hade tillsammans minns jag ej klart längre och det gör mig både ledsen och rädd..........

Svårt att sätta ord på känslan och alla tankarna man har dagligen.....
Det är ganska lätt att bli bitter på allt och gå helt in i sig själv och sorgen....
Det är inte normalt att ens barn ska lämna en och det blir en helt ny upplevelse för syskon och föräldrar att ta sig igenom och att försöka leva med......

Åren går ändå....det kommer alltid ett sommarlov.....det blir alltid en jul......men lika mycket som alla andra gläds åt detta är det en oerhört svår tid för oss andra, som finns kvar att ta oss igenom.........

Man vill inget hellre än att gå vidare .....att kunna glädjas åt något igen och att det ska finnas ett lugn i själen....men hur och när ??
Jag kan nog uppfattas som en sur och egoistisk person idag.......... men att bli så enormt lurad på livet, kan bara skada en......

Egentligen är jag en ganska omtänksam person som vill göra alla andra till lags och sätter mig själv åt sidan......men ibland känns det som om den bästa delen av mig följde med Evelina till himlen......

Oktober..

Ja då var vi ända framme i Oktober månad. Det är helt otroligt vad tiden och dagarna går fort.
Det var ju ett tag sedan jag skrev på bloggen, och det är väl mest för att jag inte vet vad jag ska skriva om längre.
Våra dagar består mest av att jobba, gå i skolan, städa och laga mat. Emelie har tack o lov sin handbollsträning och lite matcher då och då, så ibland har vi lite att hitta på.

Oktober är ännu en månad full med dåliga minnen för mig. Jag kan minnas natten då Fagge ringde mig på jobbet och sa att Evelina hade jättehög feber som inte gick ner...minns dock inte om jag körde hem eller sa att vi skulle avvakta tills morgonen.
Sen började tider med förkylning och feber och läkarbesök på vårdcentralen.
Först en pencillinkur som inte tog ett dugg och sen ett nytt besök på vårdcentralen där dom sa att Evelina hade öroninflammation och hon fick en annan kur. Verkade inte den på ett par dagar så skulle vi höra av oss igen. Och den kuren tog inte heller utan Evelina blev ju bara hängigare för varje dag, så vi åkte till vårdcentralen igen där dom skickade oss vidare till barnakuten och ännu fler prover som slutligen visade sig i att vår dotter hade leukemi. Det absoluta svaret om leukemi fick vi senare i Lund några dagar senare. Närmare bestämt den 27 oktober........

Ja som ni kan förstå så är jag inte mitt rätta jag nu heller. Känner mig så trött, yr och har allt som oftast huvudvärk. Vad det beror på vet jag inte men har fått en tid till provtagning för att se om det går att göra något åt, eller det är så här det är bara.

Blir så glad av att se att det fortfarande finns några där ute som ändå läser bloggen och lämnar en kommentar då och då, det stärker fortfarande mig. Blev speciellt glad av att läsa en mammas kommentar. Hon hade visst barn nere på Evelinas dagis och skrev att Evelinas minneshylla fanns kvar. Jag fick tårar i ögonen och tänkte tillbaka på tiden när Evelina var på dagis, hon älskade sitt dagis och ville sällan gå hem. Det värmer i hjärtat att höra att dom fortfarande har bilder kvar av henne och att hon fortfarande får leka där,för det gör hon nog.

Den lilla ängeln som vi säljer till förmån för barncancerfonden finns fortfarande att köpa om man är intresserad. Och vill man hjälpa till att sälja i sin affär mm så är det bara att höra av sig till Evelinas mormor Rose-Marie Juhlin 0430-50620 eller 0702451002. Finns lite bilder i några av inläggen på änglarna.


En dag kommer vi att åter mötas
Jag kommer att få hålla din lilla hand i min
Och kan smeka din så lena kind
Vi kan skratta leka och skoja
Kan få höra dig säga : jag älskar dig mamma
Och då kan jag få svara att Jag älskar dig min fina prinsessa
Lova att aldrig lämna mig igen........

Evelina 7 år....älskad - saknad

.






Idag fyller vår fina underbara lilla Evelina 7 år. Att inte få uppleva den dagen tillsammans och även alla andra dagar är helt ofattbart och otröstligt.
Evelina har fått ballonger och blommor idag och när det blir mörkt sänder vi upp en minnes lyckta till henne fylld med kärlek och hoppas att hon kan se och känna den.
7 år idag. En stor tjej nu och man undrar förstås hur allt skulle varit och hur hon skulle varit och sett ut. Helt underbart glad snäll och så otroligt söt och go som hon alltid var så klart. Men för oss och i våra minnen och hjärtan kommer Evelina alltid att vara 4 1/2 år..........

Semestern över......

Ja då är semestern slut för denna gången...fast vi har faktiskt redan jobbat en vecka och den var riktigt lång,men nu är det helg..

Sommar och semester ger en ännu mer saknad och längtan efter vår lilla flicka.På somrarna åker man till djurparker ,badar och mycket annat roligt tillsammans för det är då man har så mycket tid för varandra. Så visst har det varit en sommar och semester med tårar,tankar och längtan i mängder....

Vi har varit i sommar stugan en vecka och Emelie hade två kompisar med sig så vi hade lite liv och ljud i stugan och det kan behövas ibland. Vädret har väl inte varit det bästa men 2 dagar vid stranden i Bergkvara fick vi i alla fall. Tjejerna hade roligt tillsammans vad jag kan förstå. Dom träffade några killar och fick åka Jet ski och motorbåt.

Där i stugan fick jag den kloka ide`n att vi skulle boka en resa till värmen (fast vi hade diskuterat det lite innan) ,sagt och gjort så blev det en resa till Turkiet och vi skulle få värme och sol i mängder. Så i måndags morse kom vi hem från den resan som var riktigt härlig och till belåtenhet för oss tre som var där. Joacim var hemma och passade djuren och huset. Han åker till Cypern med kompisar på måndag,så han får också sin del av sol och värme.

Sist vi var i Turkiet och Alanya var 2006 och Evelina var också med oss,det var hennes första resa till utlandet. Vi bodde inte långt i från det hotellet vi hade då, men ville inte ha samma ändå. Vi träffade faktiskt en kille som jobbade på hotellet vi var på 06 men som nu var kypare på en resturang som vi hamnade på och Fagge och han tittade på varandra och sa: dig känner jag igen. .. ganska kusligt och konstigt för det är ju faktiskt 5 år sedan och hur många gäster har dom inte egentligen.??

Vi hade i alla fall en riktigt varm och solig sista semester vecka och det känns bra nu när man är hemma i trista Sverige vädret igen......

Vardagen rullar på i sakta takt. Emelie har börjat 9an och Joacim är arbets sökande men ska plugga upp några ämnen i väntan på jobb. Jag och Fagge jobbar på som vanligt men är oftast trötta och slitna , både inombords och utombords. Det sägs ju att tiden läker sår....men det är bara ett ytterligare dumt ordspråk som det inte finns det minsta sanning i.

Om två veckor fyller vår älskade lilla flicka 7 år i sin himmel....men hon fick bara vara med oss i 4 år och 8 månader...det gör fruktansvärt ont ska ni veta....

Änglarna som finns.......

Sommaren

Evelina på Cypern-07


Nu har snart hela sommaren passerat och semestern över för denna gången. Man hinner aldrig med så mycket som man vill, men vilat upp oss det har vi verkligen gjort. Vi har dock en utlandsresa framför oss innan skolan och jobben kallar. Det ser vi verkligen fram emot, blev bestämt för en vecka sedan, så det blir ett härligt slut på semestern att bära med sig in i hösten och vintern.
Så klart har det inte gått en enda dag utan att vår Evelina funnits med oss i våra tankar, och en stark längtan och önskan att hon skulle varit här med oss. När vi är på stranden så är där alltid glada badande barn och smärtan gör sig extra påmind hela tiden, det är något vi måste lära oss leva vidare med, men ofta känns det helt omöjligt att man ska kunna gå vidare .

Emelie har haft ett roligt sommarlov vad jag har förstått och varit med sina kompisar så gott som varenda dag. Just nu är vi några dagar i Knäred hos min mamma och Emelie är med oss, det är inte ofta hon är det men när hon är det så är det jättemysigt.
Storebror Joacim är inne på sin sista jobbvecka och har jobbat hela sommaren, men fick tyvärr ingen förlängning på jobbet , vilket vi hade hoppats på. Så nu får vi se vad han ska hitta på...

Barnens morfar har varit hemma några veckor i sommar, han har inte varit hemma sen Evelina begravdes -09
Morfar har en hel del vänner, syskon och så klart oss barn som han ska hinna med och träffa under sin tid här. I normala fall så bor han i New York, sen 30 år tillbaka, men har trots avståndet både kommit hem ofta och ringt mycket så barnen har ändå en bra kontakt med honom tycker jag.

Jaha nu är det väl bara till att sätta fart och få lite gjort av allt som man hade tänkt nu när man var ledig, måla och röja garderober mm men kommer solen så skjuter vi det åt sidan igen och åker och badar.....det finns ju alltid kvar och man kan ta tag i det en annan gång som orken faller på.

Fortsatt trevlig sommar alla / Kram