Så vill vi minnas Evelina

Den lilla solstrålen har verkligen förgyllt vårt liv.Nu har vi otroligt många fina minnen som vi kan ta fram när det är som svårast.Idag va vi och hälsade på Evelina en sista gång.Det känns ändå skönt efteråt att man fick en stund till med henne.Att få sitta och hålla hennes lilla hand och tala om för henne hur mycket vi saknar och älskar henne.Imorgon begravs Evelina i Norra Åsum.Det blir ett tungt och svårt sista avsked,och det blir en svår tid tills man kan minnas henne med glädje istället för med tårar...Älskade prinsessan Evelina,Du va och är vårt allt du finns hos oss varje dag

Brustet hjärta

Tänker på vår lilla flicka hela tiden.Det är verkligen tungt att vakna varje dag utan att vår Evelina ligger bredvid och snusar.Tvn är tyst,ingen som tittar på disney film dagarna igenom.Ingen som pratar och skrattar inne från Evelinas rum.Tittar man ut i trädgården,så står där en tom studsmatta och en öde lek stuga.Men man kan ändå se bilder framför sig av en lycklig flicka som hoppar och som sen leker med dockorna i lekstugan....om och om igen så frågar man sig.Fanns det verkligen inget annat dom kunde gjort som hade ökat hennes chanser att få leva och vara glad här hos oss.Tänker på hur liten hon är 4 1/2 år bara och alldeles ensam nu.Älskade underbara goda fina Evelina KOM TILLBAKA.
Hur, jag undrar bara hur fan ska man kunna gå vidare och leva ett lyckligt liv när någon man älskar så högt rycks ifrån en.
Din syster och bror saknar sin fina lillasyster så himla mycket,nu har dom ingen att busa och sjunga sing star med.Evelinas morfar har kommit hem till Sverige idag.Han bor annars i New York så dom har inte träffats sen sommaren-07.Vi hade planerat att han skulle komma hem i Juni för då skulle Evelina ha repat sig från den värsta tiden efter transplantationen trodde vi.Nu blev det ju inte så att dom fick träffas igen,som hon längtade efter.Dom hade ju pratat en del i telefon.Nästa gång blir i himlen vi får mötas igen.Och man längtar dit,man kan ju dö av brustet hjärta kanske.

Ångest

Ja sorgen är olidlig.Helt plötsligt kipar man efter andan och tårarna väller ner.
Idag fyller vår store grabb 17.Helt otroligt var har dom åren tagit vägen?Vi firar inte det idag,det känns inte rätt,även om säkert Evelina hade tyckt det.Hon älskade kalas och fest,eller rättare sagt älskar.Hoppas hon kan få ha kalas och fest i himlen med alla ängle barn.Man tänker på henne hela tiden i allt man gör,så tänker man nu skulle hon varit här med oss.Gick en runda uppe i skogen där vi hade liten picknick med Evelina sist vi va hemma.Kunde se henne springa framför oss och stanna och plocka blommorna och den lilla munnen pratar i ett.Kan inte fatta varför det skulle gå så här för henneSå jävla orättvist.Önskar det har gått 10 år nästa gång man vaknar,för ska livet va så här så vet jag inte vad jag tar mig till.
Älskar och saknar dig så oerhört min älskade flicka.

Finns inga ord

Vi saknar vår älskade solstråle så det gör så ont.Det finns så många frågor OM.Det går inte att beskriv hur man känner sig,endast den som själv varit drabbad av att mista sitt barn vet.Hade själv inte kunnat föreställa mig en sån smärta och stort hål i hjärtat man skulle ha.Vi tänker hela tiden på vår fina rara underbara flicka som nu är den finaste av änglar i himlen.Dagarna är så långa och tysta orkar inte ta sig för någonting.Det går några minuter och sen har man en klump i magen och tårarna rinner och man undrar varför måste han ta vår flicka.Vi körde 3 mil iväg igår för att handla lite.Det va en mardröm.Allt man såg,barnkläder ,leksaker och kitty plåster det gjorde så ont så jag ville bara skrika ut min smärta.Barn som sprang omkring,det är så jävla orättvist.Hon älskade livet,gladare barn fanns inte,så possitiv till allt och snäll som få mot alla.Evelinas rum står orört,vi tänder ett ljus varje kväll i hennes fönster så att hon hittar hem.Idag fick vi en cd skiva i posten från Eriks föräldrar.Där fanns jätte många fina bilder på Evelina,och det va både sorgset och underbart att se hennes härliga leende.Tack för den fina skivan det betyder jätte mycket för oss.Jag är tacksam för alla bilder vi kan få på Evelina.Vi tyckte vi hade tagit mycket kort men ändå inte.Lille Lotta från avd 64 ringde idag.Det känns så skönt att prata med henne.Vi vet att det va en av Evelinas favoriter och hon fick alltid alla på gott humör.Att prata med henne idag kändes ändå som om vi är kvar på avdelningen och kämpar.Vi vill egentligen bara tillbaka dit och fortsätta där vi slutade.......
Måste sätta in en bild på vår härliga Evelina som togs sista dagarna hemma.

Tänd ett ljus för Evelina

Till alla er som liksom vi vill tända ett ljus för lilla Evelina och göra det tillsammans med andra.
Kopiera denna länk så kommer ni till Evelinas ljusgrupp:

http://www.gratefulness.org/candles/candles.cfm?l=sve&gi=ECF

Kramar från Stefan och Eva med familj

Varför???

En vecka har nu gått sen det ofattbara hände, min tappra o levnadsglada flicka inte orkade mer, fy fan, varför fick det inte sluta lyckligt,efter alla krig du utkämpat, sedan den där fredagen i oktober, mot leukemin,blodförgiftningar,infektioner,feber mm mm och dom grymma steroiderna o cellgifterna tog hårt på din lilla kropp. Jag känner att jag svikit dig, jag visste vad som väntade i konditioneringen(strålning,cellgifter o antikroppar)ett helvete, men en enig läkarkår sa annat att det va det bästa för dig, skulle jag ha stått på mig mer? Hur hade vi klarat ett ev återfall i så fall, jag får leva med dessa frågor..Du va så pigg o glad innan den djävulska konditioneringen började, som skulle leda till bot, men som blev din död. Jag hoppas du kan förlåta oss,det finns inga ord, vi är förkrossade, jag spelar upp dom sista timmarna o dygnen om o om igen. Allt som hände va helt overkligt, det kändes som om vi hade all otur som finns, det hela tog på Evelinas krafter, jag känner mig mycket bitter på några få sköterskor som bidrog till detta, saknar man dessutom empati o medkänsla, då bör man inte jobba på en barnonkologi med barn som har ett konstant dödshot hängande över sig. Givetvis finns det dom vi gillade mycket, läkaren Dominick, sjuksköterskan Petra,lille-Lotta, Carina,Maria, Marita mfl samt clownen Ann och alla fröknar på lekterapin som är underbara människor.Det känns som om du aldrig fick en riktig chans, du o jag som planerade för din 5-årsdag det pratade vi om varje dag, alla skulle få komma sa du sån va du alltid så snäll, åka till Bergkvara, åka på semester,hoppa studsmatta,titta på när Emelie o Joacim spelade handboll det älskade du.Vem skall jag nu titta på scooby-doo med? Nej, du om nån förtjänade att klara detta,så som du kämpat o lidit. Timmarna innan du dog kramade du min hand när jag sa att det va pappas flicka, mammas flicka, Joacims flicka, o Emelies flicka,så sa vi alltid,du o jag.Nu skall vi åka in,o hälsa på dig igen, du ser presis ut som när du sov tungt. Det blir svårt o gå vidare utan dig min prinsessa, vi skall ses igen,du är alltid med mig, ditt härliga skratt ekar i mitt huvud..Jag älskar dig mycket/ Pappa

Tack

Dagarna går fast dom är jävligt långa och innehålls lösa.
I veckan va vi i Lund och pratade med läkarna.Gick igenom hela förloppet på lördagen och vad som hänt tidigare i veckan.Vi har så många funderingar.Varför tog dom inte upp henne på biva dagen innan ex.Hon hade för lite symptom på att det skulle vara nått sa dom.Hon låg i 40 graders feber i nästan 2 dygn.!!Hon fick på lördagen en septisk chock som sen utlöste det ena efter det andra.Och Evelinas kärleks fulla hjärta hade jobbat så hårt i så många dagar att hon inte orkade med allt som hände.
Vi känner oss som att vi svek henne.Så som hon kämpat så va hon mer än värd ett liv här på jorden.Vi har svårt att se hur vi ska kunna gå vidare här i livet,allt är olidligt.Men våra andra två barn älskar vi så mycket så det måste gå för deras skull.Familjen,vänner och alla som har sänt blommor eller stöttat oss på annat sätt ett stort tack ni är alla så fantastiskt god hjärtade.Till Cissi och Marie som varit här varje dag,ni är bättre än någon psykolog,ni får oss att orka igenom dagen.Och alla ni som stöttat oss med så fina värmande kommentarer på vår blogg.Nu planeras det för att göra den fina älskade lilla prinsessans sista färd så fin och minnes rik som bara är möjligt....