Evelinas mormor

Har varit några jobbiga dagar,mycket tårar och ångest.Sitter på Evelinas rum och tittar på hennes saker,teckningar och pärl plattor som finns i massor.Funderar på om man ska börja plocka undan lite men det känns så jobbigt att göra det,samtidigt är det jobbigt att se allting varje dag.
Vi bor precis vid dagis och man hör och ser alla barnen varje dag när dom är ute och leker.Härom dan så stod Emil vi stängslet när jag kom med hunden,han tittade länge innan han sa Hej.Han är så otroligt söt denna kille och jag förstår Evelina som tyckte så mycket om han,både som lek kamrat och prins och det gjorde riktigt ont i hjärtat att se honom.Sen igår kom det två flickor cyklande som skrek Hej Evelinas mamma och stannade en bit bort.När jag kom fram så sa den ena:Jag tänker på Evelina varje dag.Jag blev så rörd och fick bara fram att de va ju bra,fast skulle väl sagt något finare till henne det va ju jätte gulligt sagt.
Evelinas mormor är det reportage om idag i Laholms tidningen.Det handlar om att hon gör änglar och säljer till förmån för barncancer fonden.Hon sätter även in en hel del pengar på Evelinas minnes fond på bloggen.Det är inte mycket man kan göra för dom cancer drabbade barnen men man kan hjälpa till så dom kommer längre i forskningen och kan rädda flera barn.
http://www.laholmstidning.se/article/20090825/NYHETER/650175440

En liten historia om när Evelina åkte till mormor i september förra året efter hennes 4 års dag.Evelina va så glad för att hon skull få åka buss hem med mormor själv för första gången.Mormor bor i Knäred så det är en buss resa på 10 mil.Evelina satt så snällt och åt lite godis och tittade ut längs vägen. Bussen stannade vid varje håll plats längs vägen och Evelina tyckte allt va så spännande.Mormor började tycka det va konstigt att det aldrig va någon som skulle gå av i och med att han stannade hela tiden.Hon frågade Evelina: Det är väl inte du som sitter och trycker på knappen? Evelina svarade; Jo,de kanske det är, och fortsatte se lycklig ut.
Ja vad säger man goa unge. Saknar dig så och frågar mig hela tiden Varför!!!

Hemkomsten

Så var vår resa slut och man är hemma igen i vardagen med sorg och saknad igen.Den fanns även där men på ett annat sättmen det är alltid så tungt att komma hem när man varit borta från Evelina ett tag,känns lite som svek.Men Vi kan inte annat än säga att det känns som om vi gjorde rätt som åkte iväg med barnen.
Vi har varit tillsammans och solat och badat och faktiskt skrattat tillsammans.
Det va nästan alltid Evelina som roade vår familj innan och kunde få alla att skratta. Väl framme på hotellet och uppe i vår lägenhet utbrister Emelie i en komentar : detta kan inte vara vårat rum för vi har en egen pool!!??
Jo faktiskt så va det att vi hade en egen pool på vår terass och det hade F bokat som en överraskning till barnen för han visste det skulle uppskattas av dom.Jag tyckte först det va ganska onödigt,men får erkänna att han hade rätt. Där blev både morgon dopp och kvällsdopp,väldigt uppskattat. Allt har varit toppen ,hotellet och vädret och shoppingen kunde inte vara bättre.Maten lyckades vi pricka in i dom flesta fallen men en å annan mat rätt som inte va så god fick vi också smaka på.
Emelie hittade första dagen nere på stranden en grå spräcklig sten som va formad som ett hjärta precis så som Evelina ritade dom.Helt fantastiskt kändes det.Evelina sa alltid att hon inte kunde göra så fina hjärtan och hon tränade på det ofta.Vad hon inte visste va att hon bar på det finaste hjärta man kan ha.Sten hjärtat som Emelie hittade och hon ska ge till Evelina

En vecka går som sagt fort,men vi alla längtade lite hem ändå.Emelie och Joacim har varit tillsammans,badat,diskuterat lite mm det har dom inte gjort på väldigt länge det va fint att se. Så det har varit possitivt för oss alla och känns bra. Tyvärr så pratar vi inte så mycket om Evelina tillsammans,antagligen för att vi alla blir ledsna och tycker det känns väldigt jobbigt men alla tänker nog desto mer. Jag stänger det inom mig när jag är med andra och låter det komma ut när jag är ensam,för det är så jobbigt och vara ledsen inför andra även om alla förstår och vet varför man gråter.
Jag blev så väldigt rörd och varm om hjärtat ikväll när vi va hos Evelina.Där fanns massor av blommor och flera ljus som lyste så fint hos henne.Tack snälla alla ni!!!
Det är så många som bryr sig om och tycker om henne och man kunde ju inte annat med denna underbara lilla goa flicka.
När vi satt uppe bland molnen så kändes det som om man va närmare Evelinas hem än man gör nere på jorden.Man tittar ut genom fönstret och letar bland alla molnen för att kanske kanske man ska få se sin dotter igen.

Imorgon är vi närmare än på länge....

Evelina och Joacim på Cypern-07

Saknar vår prinsessa så oerhört mycket,tänker på henne var sekund.Hon hade älskat att vi skulle resa bort och hjälp till att packa ner sina kläder.Hon pratade ofta om när vi va på Cypern Sommaren-07 och hon lekte och badade som villken glad unge som helst.Hon ville åka dit igen sa hon.
Jag vill tro att hon följer med oss när vi reser imorgon och att hon vinkar till oss uppe bland molnen,för imorgon är vi närmare henne än vi troligen kommer att få va på väldigt länge. Va vid graven ikväll och tände några ljus och lämnade lite blommor.Mormor hade skickat ett blombud med blommor från henne för hon bor ju inte så nära.Jag hoppas, tror och ganska säkert vet att alla våra vänner kommer att se till att Evelina har ljus som brinner i mörkret om kvällarna,för hon är ju bara 4 år och ska inte behöva ligga där i mörkret.

Jag vill passa på att tacka Agneta för dom fina silver änglarna vi fick,dom värmde.
Vill även tacka Evelinas dagis fröknar för det underbara sorgsna brevet ni skrev till oss.
Jag vet att hon va så omtyckt av alla,hon spred glädje omkring sig.Ni sa alltid att om Evelina inte sjöng och va glad så va hon på väg att bli sjuk,det märktes så tydligt på henne när något va fel.Jag minns sista dagen jag hämtade henne på dagis och ni berättade att hon suttit och somnat ute när alla barnen lekte,hon orkade inte.
Det va väl då cancer helvetet började ge sig tillkänna på riktigt fast vi visste ju inget.Ni skrev " tack för att ni fick låna vår flicka" Det fick ni så gärna,vi är så glada för att ni va hennes fröknar,hon älskade er och kompisarna( speciellt prins Emil vet jag.) Tack även alla kända och okända vänner för att ni finns för oss,utan er går det ej.

Jag pratade med Evelina ikväll vid graven och förklarade att vi skulle åka iväg.Jag vet att hon blev ledsen över att höra det för hon vill ju följa med.Jag sa att hon Alltid är med oss.Förklarade att detta är nått vi måste göra för att försöka bli en familj igen..........

Lata dagar

I torsdags packade vi bilen igen och körde till stugan.Emelie har kompisen Matilda med sig för hon tycker det är tråkigt annars. Bilen är alltid över fylld när vi åker nåntans.Det ser alltid ut som familjen Taiton som är ute och kör.
På fredag kväll gästas vi av goda vännerna Tony och Marie och det blir grillning och lite vin o öl.Vädret som vi har kan man verkligen inte klaga på,strålande sol och ca 25 grader.Så hela lördagen satt vi nere vid havet latade oss med sol och även ett dopp i ett 22 gradigt vatten.Tony och Marie stannar även denna natten,så vi hinner med en promenad och mera grillning och öl.Idag söndag kör dom hem och vi spenderar dagen vid havet.Imorgon åker vi hem för då måste det tvättas och packas på nytt för på torsdag flyger vi hela familjen mot ännu varmare breddgrader.

Prinsessan av September

Alldeles nyss
Prinsessa av september
Bar jag dig i min famn
Genom spruckna nätter med varsamma händer
Viskade jag ditt vackraste namn
Jag ville fylla dej med drömmar
Måla en himmel så blå
Jag ville ha dej att tro att allt du önskar kan du få

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund

Det gör mej så ont
Prinsessa av september
Att möta din skräckslagna blick
Se dig famnad av en sorg som bara du känner
Och glida iväg från det lugn som är ditt
Är det jag som har lärt dig att måla dina orosmoln?
Har jag kramat dig för hårt, säg nåt så jag kan förstå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund, älskad från första stund

Jag säger ditt namn
Prinsessa av september
Du stänger din dörr igen
Det kommer en dag då himlen återvänder
Men du kan inte se den än
Och fast min oro för dig är nånting jag inte rår på
Måste jag släppa din hand och se dig villande gå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund, älskad från första stund / Peter Lemarc


Evelinas 5 årsddag närmar sig.Hon fyller år den 6 September.Det va en dag hon verkligen såg fram emot, med stort kalas och många vänner.
Det blir en dag i tårar och sorg.Oron gör sig påmind varje dag.