söndag 30 maj 2010

Evelina jag saknar dig så..........


Sitter här mitt i natten,kan inte sova. Antingen är det för att jag ständigt jobbar natt och har svårt att vända på rytmen när det är helg eller så är det för alla tankar och frågor som dyker upp när man lägger sig.
Igår var det ett helt år sedan vi begravde lilla Evelina,det va sista gången jag pussade henne och höll hennes kalla hand i min,jag tog hennes ena ängel från hennes halsband och har burit det i mitt sedan dess.Rätt eller fel det vet jag ej--
Tårarna bara rinner och hjärtat gör så obeskrivligt ont saknaden efter dig Evelina är så enorm.I kväll när våra vänner eller "grannarna" som jag kallar dom va här så kan jag lova att alla saknade dig vår lilla prinsessa.Du älskade allt va slager festival va och hade dina favoriter liten som du va.Sista slagerfestivalen vill jag minnas att du gillade Nordman och låten I lågornas sken i svenska ut tagningen -08,fast du kallade honom för han med "hornet" för det såg ut som om han hade något i pannan. Sen spelade vi den låten hela sommaren.Tack för att ni finns underbara "grannar" utan er hade vi aldrig rest oss igen..
Innan jag gick till sängs för att sova,satt jag ensam en stund vid digital ramen där bilderna på dig rullar.Allt från bilder då du va riktigt liten och bilder när du va sjuk. Oftast med ditt härliga leende på läpparna,så tålig och nöjd med livet då.
Än idag kan jag inte fatta hur det kunde bli så här,varför skulle det drabba dig??
En fråga jag förmodligen aldrig kommer att få något svar på och får leva med resten av mitt liv. Är det konstigt att man längtar bort ibland ?? Och man tycker att ens liv ska vara slut så man får svar på alla frågor man bär på.....??
Jag vet inte varför men just i natt när jag la mig så kände jag dig så nära,precis som förr då du låg emellan pappa och mig och man kunde hålla om dig och pussa dig godnatt.Du va där det vet jag önskar bara du ville tala till mig och berätta hur du har det. Jag förstår att det kan vara konstig läsning för er som inte har mist ett barn,men hoppet känslan och tankarna försvinner aldrig om att få sitt barn tillbaka och vem vet om tusen år kanske det är möjligt men det hjälper inte oss nu.
Ett år har gått och visst man har blivit lite starkare och tar sig igenom dagarna men längtan och saknade skaver hela tiden inombords det sitter djupare än bara på skalet....
Fick reda på att en dagmamma har gått vidare och finns nu i himlen med ängla barnen,jag kände en djup sorg men log lite ändå för nu fnns det en dagmamma till Evelina i himlen som gör roliga saker med henne för det är så jag vill minnas denna dagmamma,full av energi och roliga saker-R.I.P och styrka åt din familj.
Sov gott prinsessan nu ska mamma försöka sova igen och hoppas du kommer i mina drömmar.Saknar dig och älskar dig till stjärnorna och tillbaks/Kram Mamma

13 kommentarer:

  1. hej hej......tårarna trillar ner från mina kinder när jag läser.......Du skriver så fint Cilla!!..inte alls konstig läsning.....fattar inte hur man hade överlever något sådant som ni gott igenom...men förstår ju att det måste gå ju.....på nått vis!!!!En underbar insamling till barncancer fonden finns ju också......Hoppas det hjälper många många många barn......tyvärr är det ju många som blir änglar också..alldeles för många......och det gör mig så JÄVLA förbannad att jag skulle kunna skrika rakt ut....kramar till er!!!

    SvaraRadera
  2. Tårarna forsar när jag läser dina rader och jag vet inte vad jag ska skriva för att underlätta för dig. Men en sak vet jag, vi är många som känner med dig och som önskar att vi kunde spola filmen baklänges. Kram Åsa

    SvaraRadera
  3. Finns inget rätt eller fel i detta...Klart du ska ha hennes ängel med dig, på fler än ett sätt...När min son lämnade oss gick jag och köpte exakt likadana armband i silver, jag har inte heller tagit av mig mitt sen dess. Som ovanstående skrev, "Hur klarar man av ngt sånt här?"...Det kan man verkligen fråga sig...borde vara en ömöjlighet....

    Kram....

    SvaraRadera
  4. Du skriver så fint Cilla man kan inte fatta va ni har gått o går igenom det är så fruktansvärt hemskt tänker på er hela fam många kramar till er Annika Lasse Frida.

    SvaraRadera
  5. Ja. Vad säger man , sorgen o bitterheten måste vara svår o bemästra, usch va tufft. Er insamling är det mäktigaste jag skådat. Kram Lisa

    SvaraRadera
  6. Styrkekramar till er....
    /agneta

    SvaraRadera
  7. Delar tankarna med dig, för dina tankar är nästans mina.

    SvaraRadera
  8. i helgen när jag fyllde 18 fick jag en jättefin ängel, en ljusblå med små blåa streck på. såg att det stod en bloggadress på lappen och klickade mig in hit. Gud vad du är stark. Jag stödjer dig och det du gör till 100% <3 blev jätteglad för min present .

    SvaraRadera
  9. Varma tankar till er och er fina Evelina. Känner med er.Ibland blir saknaden och smärtan outhärdlig och det är svårt att finna ro om natten...
    Kram från Isa (mamma till Evelina med leukemi 2001-2004)

    SvaraRadera
  10. Tack för att du delar med dig! Jag har idag köpt både ängel och ängla-öronhängen. Jag har bara innan hört talas om det, men nu fick jag se och de känns så otroligt fint att bära ett halsband med en ängel som jag vet kommer rädda liv!
    Jag skulle vilja be dig att hälsa din mor att dem är jättefina! Vackrare smycken får man leta efter!

    Du är en otroligt stark person som orkar/vill/kämpar för att dela med dig av dina erfareheter och tankar. Jag har kollat igenom bloggen, och man kan ju inte säga annat än att jag kan känna hur din lilla prinsessa värmer ända in i hjärtat! Tack igen!

    Jag har absolut ingenting att jämför din sorg med, men jag delar den med dig och hoppas att du kan bära med dig Evelina i hjärtat och leva vidare som den snälla mamman som innan!

    Tiden läker inte alltid såren. Det är helt okej.

    /Emma

    SvaraRadera
  11. jag är fjorton år, och tycker sånt här med döden är jätte hemskt,jag mena, vad händer sen?
    '
    men jag är verkligen en livsnjutare, jag lever varje dag som om de vore min sista, och tar vara på varje sekund jag får. de tycker jag fler ska göra. livet är en gåva. det är de mest värdefulla som finns.
    '
    du är otroligt stark. jag vet inte vadjag ska säga, ingenting kan väll riktigt uppmuntra dig. men de här är inte en människa i världen värd.
    stora kramar. /evelina

    SvaraRadera
  12. Brukar kika in ibland,
    tycker så oändligt synd om er...:(
    Många kramar från Veronica

    SvaraRadera
  13. Tack för att du orkar dela med dig....
    Sänder styrkekramar till dig och din familj!

    Har via en jobbarkompis som säljer din mors änglasmycken oxå börjat sälja... de går åt som smör i solsken =) ... har även lagt ut bilder på änglasmycken på facebook och hänvisar till din blogg... hoppas det är ok?
    /Lisa

    SvaraRadera