måndag 13 september 2010

Endel saker betyder så mycket..

Hela huset är fullt med Evelinas saker. Tavlor hon målade under sin sjukdomstid och även på dagis. Alla pärlplattor hon gjorde som nu finns i ett glasskåp med belysning och allt annat hon pysslade med. Det finns så många saker som betyder så mycket för oss, men en del mer än andra...

När Evelina hade gått bort och vi kom hem till verkligheten igen utan Evelina så blev det en full ständig chock och kaos. Man la sig i fosterställning i sängen och där blev man liggande några dagar. På kvällarna bad jag vår äldsta dotter att ligga mellan oss i sängen, jag tyckte det var så ensamt kallt och tomt. Evelina låg alltid där, enda sen hon föddes. Emelie som är 14 år tyckte först att det kändes dumt men gjorde som jag sa och det var nog en trygghet för henne också. Så låg vi i en veckas tid tills Emelie tyckte det räckte och ville ligga i sin egen säng. Det var mot min vilja som jag lät henne gå....

Evelina hade en Kittykudde som hon alltid hade och den fick snabbt en plats i vår säng. Jag klappar, omfamnar, pussar och luktar på den (fast den är tvättad ex antal gånger) och den finns med oss var vi än är.. På nått sätt så kan jag höra Evelina skratta till och säga ""har dom min kudde???""" på hennes glada käcka sätt och tycker nog det både är, lustigt och roligt. Vi köpte även en ny kudde till Evelina efter att hon gått bort, för den passade till henne så bra.
Hennes två dricksglas, ett med Kitty och ett med Pippi på står i skåpet med glasen. Det är ytterligare en av alla saker jag inte kan ta bort, och ingen får använda, dom ska bara finnas där om hon blir sugen på ett glas mjölk eller något.
Evelina älskade som sagt rosa och allt med Hellokitty på. Så på en av krokarna i hallen hänger hennes rosa jacka och Hellokitty keps,och nedanför står hennes käraste skor, ett par blommiga ballerinaskor som hon bara skulle ha på sig fast dom började bli för små, och ett par rosa gympaskor, som hon fick av Elias mamma i Lund och hon använde sen den dagen fast dom var lite stora. Den dagen hon kommer hem igen ska hennes kläder finnas på plats så hon känner sig välkommen hem.
Alla som träffade Evelina i Lund på avd 64, minns säkert när hon kom sjungande i korridoren i sin blommiga badkappa. Det var verkligen en härlig underbar syn att både höra och se denna glada flicka efter att hon hade varit och tagit ett härligt bad. Hon hade aldrig tid att vänta medan jag tvättade och gjorde i ordning efter oss ,utan skulle alltid gå i förväg både med och utan droppställning och ibland en eller två barbiedockor att bära på. Nu hänger hennes blommiga badkappa på dörren i bad rummet med sina uppvikta armar så att den passade henne och den luktar precis som Evelina lämnade den.

Ja det är bara några av väldigt många saker och minnen som finns i huset efter vår lilla fina tjej med det stora varma hjärtat som ville alla så väl....
.

6 kommentarer:

  1. Va fint skrivet vännen o så är det ju man minns Evelina en liten helly kitty prinssesa va hon ju o alltid lika pigg o glad så ja kan tänka mig att hon hade inte tid att vänta när du skulle städa efter badet,många kramar till er Annika Lsse Frida

    SvaraRadera
  2. Så fint.Så mycket minnen. Jag kan se Evelina framför mig. Så skönt att ni sparat på allt. På detta sätt finns hon fortfarande hos er. Alla de fina sakerna och minnena är ovärderliga, De kan inte ersättas eller förnyas.De finns inte i någon affär,så det går inte att köpa nya. och inga pengar i världen kan ersätta dom.Tänker på er Kramar till er Gertie

    SvaraRadera
  3. Kommer aldrig glömma då Evelina fick skorna. Hon hade dem tom på sig när hon skulle sova i sängen på sjukhuset. Kul att hon blev så glad för dem!
    Kramar till Er!

    SvaraRadera
  4. Styrkekramar...Maria, Anthonys mamma

    SvaraRadera
  5. Dessa minnen. Överallt. Och många mer speciella än andra. Fortfarande händer det som sagt att jag fixar hemma för Lova som om hon fanns i livet med små ting, men det är skönt så.

    SvaraRadera
  6. Har varit inne på Adrians sida & hamnade här av en slump. Sitter nu med tårar i ögonen fast jag inte vet vem ni är.
    Är själv två barns mamma.
    Jag hoppas att ni får styrka.

    SvaraRadera