..........................

............har egentligen inget att skriva men kände att nått måste jag få ner.
Grått och mulet, ute som inne tycker jag.Vi va uppe i skogen och gick med hunden och det är väldigt geggigt och blött där och man bara väntar på våren nu.Hos Evelina har nu snön smält bort äntligen,men under ser det inte allt för trevligt ut,geggigt och allt visset så klart.Man försöker sätta någon blomma där då och då för att lysa upp lite men det hjälper inte så mycket.Evelinas mormor skickar ofta blommor med bud till oss som vi sen sätter hos Evelina från henne. Jag hoppas verkligen att vi snart kan få stenen på plats och göra lite fint uppe hos henne så det kanske känns lite bättre.
Har många ider om hur vi ska fixa Evelinas rum men orken och lusten finns inte riktigt ,samtidigt som jag vill ha något att hålla på med.Jag fattar inte hur det hänger ihop egentligen,jag vill så gärna men orkar alltså inte ta tag i det.
Nej ,det är ingen brådska utan mest för ens egen skull att hitta på något och få dagar och tiden att gå.
Man börjar räkna ner veckorna till semestern och längtar verkligen efter sol och värme.Vi har bokat resa till Thailand den 12 Juni ihop med Jonas,Ray,Aom och mormor och så vi då,fast inte Joacim han ska åka med kompisar till Turkiet.Känns lite jobbigt att släppa iväg honom men han är ju dock 18 år då.
Båda barnen börjar bli så stora och man saknar verkligen den lilla goa tösen som sprang omkring här och busade och skojade med oss,nu är det mest tyst
Såg att Elias skulle vara med i ett program,men vi har inte orkat se det än.Man känner mycket avundsjuka mot alla och känns bara så orättvist.Elias och Evelina blev sjuka samtidigt och vi träffades ofta på sjukhuset,det är en underbart härlig och fin familj och är värda all lycka.Men man kan inte låta bli att tänka att Evelina skulle också varit så långt nu,snart klar med behandlingen.............

Det var en gång......

En liten flicka kom till världen måndagen den 6 september 2004. Det va en mycket speciell flicka, det visste vi när vi såg henne för första gången. Hon va den sötaste och mildaste lilla flicka som man kan tänka sig och hon älskade att ha fått komma till världen
.
Den lilla flickan lärde sig att krypa och gå som alla små barn gör ,och en helt ny värld öppnade sig för henne.Nyfiken på allt tog hon sig fram till sina mål,det va en envis liten dam.Ganska tidigt märkte vi att du gillade att dansa och sjunga.Gärna inför publik gjorde du små uppträden till allas glädje

Redan som liten bebis va du med på alla festliga tillställningar som dina föräldrar skulle vara med på,och det fanns alltid en trygg famn där du kunde finna ro.

Du började på dagis och tyckte det va toppen och fick många nya lek kompisar.Du tyckte det va riktigt roligt att leka med dockor och duka fram fika till dom.
Du va även en liten konstnär,du fann tidigt en tjusning i att måla och kladda med färger och nu pryder dina tavlor vårt hem.

När du va 2 år gammal skulle du ut och flyga för första gången,och som allting med dig så gick även det bra.Du va i Turkiet och satt under parasollet och åt "pipps" för bada va inte din grej.

Vi spenderade en hel del tid i stugan i Bergkvara som va ett av dina smultron ställen.Du tyckte det va toppen att få springa omkring och bara vara den underbara flicka som du är.

När du hade fyllt 3 år så bar det iväg på din andra resa som va till Cypern.Nu hade du växt till dig lite och kunde njuta av baden lite mer, men satt gärna fortfarande under parasollet och åt "pipps". Du va alltid så lätt att ha med dig var vi än skulle och blev man av med dig för en stund så visste man att du satt längst fram och lyssnade på musiken.

Du fyllde 4 år och nu började du bli en stor liten tjej.Du hade många kompisar på dagis och alltid fullt upp med dina lekar.Du hade börjat prata om när du skulle börja skolan ,hur kul det skulle bli. Du ville göra allt som din syskon gjorde.Du skulle spela handboll hade du också bestämt,i flickor-04.


Dagen efter du fyllt 4 år åkte du bussen med din Mormor hem.det va en stor upplevelse för dig att åka buss och alldeles själv med mormor.Du satt som ett ljus och tittade ut och åt dit godis.Bussen började plötsligt att stanna på alla hållplatser men ingen steg av.Mormor började ana att hennes lilla flicka låg bakom detta och frågade om du satt och tryckte på knappen?? Du sa: Det kanske jag gör

Så kom dagen då vi fick det hemska beskedet att vår lilla flicka hade en allvarlig sjukdom.Men som vår goa tös du är så va du så stark trots allt du fick utstå.Vi hade många fina stunder tillsammans när vi lekte, målade tavlor, pysslade pärplattor eller bara låg och såg en av dina favorit filmer tätt tillsammans.Du blev allas entertainer och allas HelloKItty tjej. När vi fick vara hemma i vårt hus tillsammans hela familjen,då va du lycklig. Ibland va du ute och hoppade på studsmattan eller lekte i din lekstuga,eller va din inne på ditt rum och lekte med dina barbie.Du njöt av att få vara hemma och förstod inte hur sjuk du va.



Vi ville bara att du skulle bli frisk och allt skulle bli som vanligt igen.Vi ville göra allt för dig,ge dig allt.Du fick allt du ville ha och all den kärlek du ville ha,men det räckte inte för att göra dig frisk.Att se dig ligga där med slangar överallt och folk som springer runt och håller på med dig hela tiden.Att bara sitta där och SE och inte kunna göra ett enda dugg för dig,det va det svåraste. Jag ville byta plats med dig i denna stund och hade gjort det utan att tveka om det bara hade gått.

Vi förlorade dig,vår familj blev sönder splittrad...
Vi alla har så många fina minnen med dig som vi kommer att bevara resten av våra liv.Från den dagen du föddes den 6 september klockan 05.54 en måndag morgon 2004 så visste vi att du var speciell..du va en ängel till låns och den 9 maj 2009 kallades du hem till dom andra änglarna. Vi är så glada för att just du blev vår lilla flicka men önskar så innerligt att tiden med dig hade blivit så mycket längre.
En annan sak som också va speciell med dig som bara du visste men vi anade.Det va att du Var en prinsessa och det visste du hela tiden..

Älskar dig i eveighet vår fina flicka

Snart en halv miljon!!!!!

Oj oj oj det är verkligen otroligt,detta kunde man verkligen inte bara tro när man startade insamlingen i maj månad att det skulle bli så mycket som en halv miljon kronor och mer är på väg in hela tiden.
Läste i senaste numret av Barn & Cancer att dom just nu håller på att forska mycket om Leukemi, om barn som inte svarar tillräckligt bra på cellgifterna, dom försöker o förstå varför det blir så ibland. Det är ju bra men försent kan man tycka eftersom det var just det som kostade vår Evelina livet. Och dom forskar mycket om navelsträngsblod som man tror mycket på, det var det Evelina transplanterades med. Men självklart är vi ändå otroligt glada och stolta att just vår flickas insamling förhoppningsvis hjälper till en del.
Ännu en vecka har rullat på och inget speciellt händer och sker, det är mest den vanliga vardagslunken. Emelie och Joacim har skola och handbollsträning så det blir endel skjutsande nu när vädret är så dåligt. Annars händer det som sagt inte mycket. Man har så mycket egen tid som man inte hade innan då Evelina tog all tid och ork, även innan hon blev sjuk. Nu har jag så mycket tid över och har inget att göra, ligger mest framför tvn eller sitter vid datan.
Jag saknar det enormt, att lämna och hämta på dagis och sen hem och sysselsätta henne och försöka hinna med alla vardagliga bestyr som mat och städning och dom båda andra barnen som hade sitt. Livet har verkligen förändrats............
Har sömnsvårigheter igen och det blir totalt kaos i huvud och kropp efter några dagar med för lite sömn. Har tagit sömntabletter då och då, trodde jag i alla fall, då det idag visade sig att jag tog tabletterna mot ångest istället. Inte undra på att dom inte heller hjälpte mot min sömn, började tro att jag tålde lika mycket som en elefant då jag inte somnar av 2 tabletter...........men nu ska jag läsa noga på asken innan jag tar nått nästa gång.
Tack för alla stöttande kommentarer dom behövs och är så välkomnande och hjälper mig/oss oerhört mycket att kämpa vidare dag för dag. Varje dag som går har ett minne med sig från förra året då vi kämpade för att Evelina skulle bli frisk och det gör så ont att det inte blev så och vi kan fortfarande inte förstå Varför!!??
Tack för att ni stöttar Evelinas insamling och bidrar till något bra.

I helgen har vi varit i Knäred hos Evelinas mormor. Evelina tyckte så mycket om att vara där, där fanns så mycket kul att hitta på tyckte hon. I varje rum , ja överallt i mammas och Svens hus finns fina bilder av Evelina hon finns med oss överallt var vi än är. Överallt ligger mammas änglasmycken också, hon har verkligen fullt upp. Telefonen ringer hela tiden om nya beställningar och hon sätter upp sina posit lappar överallt så hon vet inte vem som är vem till slut. Det ska packas och skicka änglar nästan varje dag och hon hinner knappt med fast hon nu är en "glad pensionär"men hon älskar det hon får göra och jag hoppas änglarna finns länge till. Tack mamma för din fina ide med änglarna för att minnas ditt barnbarn/vår flicka.´Det du gör hjälper inte bara oss i sorgen utan du gör något för alla barn där ute som kämpar mot denna ondska som vår flicka inte klarade. Hon hade gärna velat vara med och pyssla med änglarna hemma hos dig det vet jag. Hon älskar sin mormor........

Vi som mist träff

Så kom dagen då vi äntligen skulle få åka på "Vi som mist träff" och möta andra drabbade föräldrar, men egentligen skulle vi inte höra hemma där alls och ingen annan heller.
Det var med mycket känslor man satt i bilen denna snöiga lördags morgon, man både ville dit och inte. Jag var mycket rädd för detta mötet, det skulle göra så ont det visste man redan innan.

När vi väl anlände(30 minuter försenat)och klev in i köket på Möllegården och såg dom andra föräldrarna så kom redan då dom första tårarna. Vi var alla där av samma anledning, vi har alla misst ett älskat barn. Dom som höll i mötet, Lena Fagéus (präst o psykoterapeut) och Erika Sinander(uttryckande konstterapeut) samt hustomten Jörgen från föreningen var mycket mjuka trevliga och förstående och man kände ett förtroende för dom ganska snabbt.
Vi tog en kopp kaffe och små pratade om normala saker, för jag kallar inte det särskilt normalt att prata om sitt barn som gått bort, för det ska ingen behöva göra.
Sen började själva terapin och samtalen och det har varit den tyngsta dagen på mycket länge. Otroligt mycket tårar för mig hela tiden, jag kunde inte ens berätta om min fina flicka till en början , och inte Fagge heller, vi kunde inte hålla tårarna tillbaka, det var grymt jobbigt. Efter en stund när man hört på de andras oerhört gripande berättelser om sina barn, så ville man få berätta hur det egentligen gick till när Evelina lämnade oss. Det var många enormt starka ögonblick, t ex när vi alla mammor o pappor skulle visa upp varsin medhavd sak och berätta om just vad det tinget betydde för oss och sen lägga det i mitten(vi satt i en cirkel), det var mycket starkt och ögonblick vi aldrig glömmer..
Dagen var lång men gick ändå ganska fort, och plötsligt var det kväll och mötet var slut. Man hade fått träffa nya fina människor som gått samma fasansfulla öde till mötes som vi(alla har dom mött ondskan) och alla förstod vad man sa och man kände igen sig i vad andra sa och kände.
Jag tror och hoppas att man funnit nya vänner, vi förstår varandra, som egentligen ingen annan gör. Det var en lärorik dag och nu ska allt sjunka in och förhoppningsvis hjälpa oss att kunna leva för dagen.

Om Evelina

Händer mycket just nu. Expressen/Kvp hörde av sig och undrade hur det gick med allt. Vi berättade att vi gjort en anmälan till socialstyrelsen, då vi tycker det är alldeles för många ???? under Evelinas sjukdomstid. Dom ville gärna skriva ännu en artikel om Evelina, så det gjorde dom idag.
http://www.kvp.se/nyheter/1.1887841/evelina-4-dog-i-cancer-nu-kraver-foraldrarna-utredning
Visst känns det i själ och hjärta när allting rivs upp hela tiden, men vi hoppas på ett avslut och svar på frågan Varför? När granskningen är klar.
Vi får inte Evelina tillbaka vad dom nu än kommer fram till men vi har gjort vad vi kunnat för att andra barn ska slippa gå igenom det som hon fick göra.
Hon gillade alltid att få all uppmärksamhet var hon än va, så för hoppningsvis ser hon att det är många som bryr sig om henne, tänker på henne och ger henne mycket uppmärksamhet..........
Älskar dig lilla prinsessan

Internationella Barncancerdagen

Idag var det en minnesdag för alla dom barn som förlorade kampen mot cancern förra året och bland dom finns vår fina flicka Evelina.
Det har varit en manifestation på Sergelstorg i Stockholm och Evelinas faster Inger var där och tittade. Hon berättade att det var ett väldigt fint och minnesfullt ögonblick (men väldigt sorgset) att se alla dessa tomma stolar som dom hade radat upp.Dom tomma stolarna skulle symbolisera alla barn som får cancer varje år och dom stolarna som det stod ett ljus på va dom barnen som inte hade klarat kampen mot cancern. Det fanns lappar på stolarna med om det var en flicka eller pojke, åldern när dom blev sjuka/eller gick bort och vilken sjukdom dom hade.

På Evelinas stol stod det Flicka 4 år Akut Lymfatisk Leukemi...........
Kan till lägga att vi uppskattar all uppmärksamhet Evelina får på olika sätt i media mm. Alla kan se vilken underbar flicka hon var och vilken otrolig liten kämpe,men lyckades inte besegra cancern.Hennes minne lever vidare och hon kommer alltid att finnas i våra hjärtan och vara djupt saknad och älskad av oss, sin familj.
Och alla pengar som ni har skänkt till hennes minnesfond kommer säkert att hjälpa många barn till bättre chans att överleva cancern,så sluta inte bidra alla pengar behövs..

En ängel har landat...

Tänd ett ljus för Gustav

http://www.gratefulness.org/candles/candles.cfm?l=sve&gi=Gurra