
Dag efter dag rullar på. Snön börjar äntligen ge med sig och dagarna är ljusare en liten stund längre. Man går till jobbet,sover och vaknar, om man orkar ger man sig av och tränar en stund eller en promenad med hunden.
Vad är meningen egentligen ?? Är det så här ens dagar ska se ut framöver ??
Man är trött trött och orkar inte ta tag i något precis som det va för ett tag sedan. Det va jobbigt med renoveringen men nu händer ju inget egentligen !! Aldrig nöjd känns det som, antingen för mycket som sker så man blir trött av det, eller inget så man blir trött av det ??!!
Om Evelina hade fått bli frisk från sin cancer och varit här hemma med oss så hade livet sett så mycket annorlunda ut. Man hade nog värde satt dagarna och livet på ett helt annat sätt.
Jag tror att vi hade tagit vara på varenda dag som en gåva och varit så lyckliga över att alla fått vara tillsammans.. Men nu blev det tvärt om. Evelina klarade ej sig och lämnade oss, och hon är så djupt saknad här hemma vareviga dag. Där för tror jag att jag inte värde sätter livet längre, det kan kvitta känns det som...
Vi va lyckliga innan och va tillsammans . Men så skulle inte vårt liv få vara...
Vi blev lurade på livet och det värsta som kan hända en förälder det hände just oss och många andra med oss. Vad har man att vara tacksam för ?? Att vi fick en underbar flicka till låns några år??? Vem bestämmer det ??
Jag hoppas att jag kan få några riktiga svar någon gång, för jag kan inte sluta undra Varför.. Jag hoppas Evelina kan ge mig några fler svar på hur hon har det. Vem vet. Jag ska snart på en ny seans och då kanske hon dyker upp igen och får mig att se klarare.
Vi lever i vår egen värld här innan för väggarna i vårt hus, där Evelina finns med oss i varje rum.
Men världen där utanför, den bara fortsätter på sitt vis som om allt bara var som vanligt.