5 år av längtan till dig

Så kom dagen. Den fruktade hemska dagen. Dagen den 9 maj för 5 år sedan. Man minns den som igår och man kan känna samma smärta och chocktillstånd som då.
5 år är en lång tid. Men inte för någon som saknar och längtar varje dag. Visst känns det som en hel evighet sen man fick kramas och mysa tillsammans med Evelina. Men man kan känna samma smärta som om det var igår Evelina lämnade oss.
Jag kan höra mina egna chock artade skrik i korridoren, kan se läkare och sjuksköterskor som springer fram och tillbaka så snabbt dom bara kan.Jag kan se Evelina ligga där med alla slangar och alla läkarna runt om henne för att rädda hennes liv. Kan se Evelinas pappa vanka fram och tillbaka i korridoren,hjälplös…. Är detta bilder man ska ha av sin älskade dotter i huvudet så gott som dagligen?!

5 år……det blir aldrig lättare. Blommor och arrangemang och massor av ljus finns att beskåda på vår ängels viloplats. Den plats där vi tog vårt sista farväl av vår fina tös. Evelina finns inte där, utan på en mycket underbar plats med massor av vänner och ingen sjukdom. Hon är frisk och kan springa omkring och göra precis vad hon vill…hon är lycklig där och hon väntar otåligt på att vi ska vara tillsammans igen. För det vet jag att vi ska en dag och det är denna bilden av döden som gör att jag kan leva vidare och bara vänta tills vi möts igen.

Jag kan bara säga tack till alla som på något sätt har funnits där för oss denna dag. Med kramar, tankar och blomma till Evelina eller skrivit en rad i boken i postlådan vid graven.
Det betyder jätte mycket för oss. Vi är idag en söndertrasad familj och kämpar med att göra dagen så hel som möjligt. Alla ni som finns där ute, gör så att det för oss är möjligt att ta oss igenom dagen och att leva ett så helt liv vi kan, fast det för alltid kommer att fattas en värdefull bit i våra hjärtan.

Ett ljus brinner för vår älskade Evelina

tunga dagar.

Äntligen är våren kommen. Vi har haft en helt underbar påsk ledighet med sol och värme.
Påsken tillbringade vi i Knäred hos mamma vi åt både gott och mycket och vilade oss så mycket vi bara orkade. Inga barn hade vi med oss dock. Emelie har varit i Västervik med en kompis på påsk lovet och Joacim ville bara vara hemma och njuta av lång ledigheten. Nu när han jobbar så har han förstått vad det innebär med helg.
Joacim har fått körkort , så nu blir allt mycket enklare för oss alla. Man vet att dom kan ta sig vart dom vill och även handla om dom så vill när vi inte är hemma. Så det är väldigt positivt.

Idag pratade jag med min pappa som bor i New York. Jag är väldigt dålig på att ringa till honom och det har jag väldigt dåligt samvete över. Min pappa har en och annan sjukdom, så han mår oftast inte så bra. Nu var det dax igen för honom att hamna på sjukhus och vi har inte kunnat nå honom förrän idag.
Det kändes skönt att höra hans röst och han mådde mycket bättre just nu.

En ständig oro ,sorg och ångest bär man omkring på just nu. Det började i början på April redan , då man försöker förbereda sig på den oundvikliga dagen då Evelina lämnade oss.
Man går igenom sjukdomstiden dag för dag i huvudet. Vänder och vrider på allt." Tänk om vi hade gjort så istället….hade det gått bättre då ?!" Sådana tankar brottas man med hela tiden.
Om ca två veckor är det Evelinas årsdag av hennes bortgång. Det har nu gått hela 5 år sen den värsta dagen någonsin. Åren går fort , fast det känns inte som år sen den dagen. Däremot känns det som år sen vi kramades ,kelade och pratade med henne…men alla hemska minnen finns där dagligen som om det hände igår…...

Vår fina lilla prinsessa .Vi saknar dig och älskar dig till stjärnorna och längre <3 p="">

Tiden sen sist

Har nu gått ett par månader sen man skrev här sist.

Emelie har hunnit fylla 18 år. Det gjorde hon i februari. Barnen blir stora och det innebär väl bara att vi blir äldre också.

Det pågår övningskörning för fullt just nu med båda två. Joacim har uppkörning om ett par veckor så vi håller tummarna att det går vägen. Teorin är redan avklarad i alla fall. Det hade varit skönt om någon av dom fick körkort nu, det hade underlättat ibland i alla fall. Men det kommer när dom är redo.

Joacim har fått jobb på en bildemontering och trivs bra där. Skönt att han äntligen fick ett jobb, även om det inte är vad han vill hålla på med i framtiden så är det ändå en början på något.

Det har ju varit internationella barncancerdagen, nu i februari. Veckan innan det så blev vi uppringda av Kvällsposten, som undrade om vi ville vara med i ett reportage dom skulle ha för att uppmärksamma barncancerdagen och allt kring det.
Klart ställde vi upp på det. Känns alltid så bra att få prata om Evelina även om det sårar en oerhört mycket. Hela veckan gick med reportage om barncancer men inget om Evelina. Till sist hörde dom av sig från Kvp igen och sa att dom skulle ha ett till reportage som skulle heta Akutkollen och handla om sjukvården och missnöje kring det och om vi kunde vara med där istället. Jo det kunde vi klart vara eftersom vi hade gjort en anmälan till socialstyrelsen ang Evelinas förlopp i sjukdomen och allt konstigt som hände runtomkring . Så förra lördagen kom det i tidningen och vi blev nöjda med reportaget och vad som skrevs. Finns så mycket man egentligen vill berätta men det går ju tyvärr inte.

http://www.expressen.se/kvallsposten/evelina-dog-tva-dagar-efter-operationen/

I veckan som gått var det också barnens farmors årsdag i himlen med Evelina. Ett år som gått så fort.
Jag brukar tycka att det är bra att åren rusar på,  för varje dag och år är jag lite närmre Evelina…...

Älskad och så oerhört saknad 

2014...

Då var 2014 här. Får se vad det året har att bjuda på.
2013 rann iväg ganska fort ,man hinner inte riktigt med. Jag är i och för sig ganska glad att åren rinner förbi fort, för det innebär att jag är närmare mitt möte med Evelina. Skrämmande att man tänker så, men så är det faktiskt för mig.
Nyårsafton var ju lite mer än en vanlig nyårs afton i år. I år fyllde jag 45 och det kändes ju lite extra. Jag fick 45 rosa roser och 45 triss lotter hängande i blommorna av gubben, så nu hoppas vi på tur. Har några lotter kvar att skrapa och än har det bara gett några hundra tillbaka. Men vem vet vad som väntar.
Av barnen och mormor och sven fick jag presentkort i en resebyrå affär, så nånstans kommer jag väl så småningom.
Vi firade nyår med våra goda vänner här hemma hos oss och vi bjöd på en nyårs buffe`och för och efter rätt till det. Blev väl ganska lyckat men en massa ätande hela tiden.
Joacim och Emelie var på olika håll och firade med sina vänner och hade trevligt.
Har tagit ledigt från jobbet över jul och nyår så nu har jag en välbehövlig vila, men på tisdag är det dax igen.
Hoppas detta året kan medföra lite lycka och glädje och kanske lite nya vägar kan öppnas. Känns som det behövs en förändring på alla sätt och vis.
Hoppas alla ni där ute har haft det bra och önskar er en god fortsättning på det nya året.

Fina Underbara sötaste Evelina. 

Älskad och Saknad

lille jul…….

Då är det den 23 december i dag och lille julafton. Året har gått fort ,snart är det slut på 2013
Jul stämningen infinner sig inte heller detta året. Känns bara tungt och jobbigt.
Ute är det bara grått och regnigt och en 7 grader varmt, inte juligt direkt.
Har inte haft någon ork att springa på stan och handla julklappar i år heller utan det mesta har blivit över nätet. Bra att det finns sånna möjligheter .

I Mars i år gick ju barnens farmor Siv bort , så det saknas ännu en denna julen. Siv var mycket julig av sig och gjorde egna isterband som alla gillade och massor med jul godis som plockades fram.
Vi kommer att fira jul med min mamma, Sven och lillebror i år och även min mormor och Fagges pappa kommer att vara med. Det blir väl enhel del ätandes och sittandes så man får ge nya löften nästa år om kampen mot alla kilon man bär på.

Idag var jag hos Evelina och tände ljus och satte en blomma från min mamma och sen ställde jag en stor tomte hos henne. Saknar lill tjejen så otroligt mycket förstår inte hur man ska kunna leva i 40-50 år till utan henne.
Jag brukar titta på ett program på tv 4 fakta som heter "jag dog, men överlevde "Det är ett helt otroligt program baserat på verkliga berättelser om hur personer först död förklarades men mirakulöst kom tillbaka till livet igen. När dom dog så mötte dom livet på andra sidan och dom berättar sina egna upplevelser kring det. Det är så fantastiskt så man behöver aldrig vara rädd för att dö.

Börjar bli riktigt mörkt utanför fönstret nu så det är dax att fixa till det sista till imorgon.
Vill önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År…..för det är snart här 2014

En månad till julafton

Idag är det den 24 november och alltså en månad kvar till julafton. Helt otroligt att förstå när man tittar ut och ser det fantastiska höst vädret. Idag skiner solen verkligen men är lite kallt.
Igår var jag så flitig att jag klippte gräset ännu en gång i år men dock för sista gången, nu kan snön få komma.

Tittade tillbaka i bloggen och vad jag hade skrivit den 24 november 2008 då Evelina fortfarande fanns hos oss.

24 November-08
nu har vi varit här på Bus avd 64 i en månad. Man börjar kunna vad alla sköterskor heter och har börjat lära känna en del föräldrar. Man pratar och delar med sig av sin sjukdom ,men det går inte att jämn föra varandra för ingen är lik den andra. Det har kommit lite snö så vi går ut en stund och leker.
Är hos sov doktorn för nytt benmärgsprov och ryggmärgsprov. Dom passade på att titta i underlivet. där domhittader en knuta ,som dom ska ta prov på imorgon så hon ska sövas då igen.

Minns dom dagarna som om det vore igår. Evelina hade den ena komplikationen efter den andra fast vi bara var en månad inne i behandlingen. Denna dagen var trots allt ganska bra då vi kunde gå ut en stund och leka.
Tiden kring jul är extra smärtsamt. Orkar inte med all hysteri kring allt med klappar mm
Nu är våra barn stora, men man blir aldrig för stor för julklappar det är alltid roligt att få.
Så något kul får man väl hitta på till dom.

Emelie vår stora flicka har just nu praktik i skolan och är på ett stöd och service hem för förstånds handikappade. Hon trivs jätte bra och vill nog jobba inom det. Känns bra att hon verkar ha valt rätt linje och vet lite vad hon vill syssla med senare.
Joacim fick inte förlängt som personlig assistent och det går lite trögt för honom just nu.
Han läser dock historia ett par timmar i veckan på komvux men det blir inga pengar av det tyvärr. Han har bokat en resa med kompisar till Österrike v 10 så hoppas att han kan få några timmars jobb innan det.

Våra jobb rullar på ena dagen den andra lik. Fagge har haft endel ryggsmärtor och haft svårt att jobba men försöker bättra på tillståndet med sjukgymnastik dagligen. Själv har jag lite problem med en höft och strålande smärtor i benet som helst ger sig tillkänna natte tid och stör min sömn. Har inte varit hos doktorn men funderar på det för det har hållit på så sen maj månad nu.
Ja så har vi det här hemma. Just nu sitter jag i Evelinas rum. Ser solkatten leka på hennes fotografi på väggen. Jag saknar henne så mycket. Tänk att få hålla om henne igen, höra hennes röst och pussas. Vi kunde kanske bakat lite idag och lekt med barbies och tittat på film. Precis så som hon älskade att ha det.  Istället så får jag försöka hitta på något att göra själv. Här finns massor att ta tag i bara orken finns.
Ta vara på tiden tillsammans man vet aldrig när livet förändras…….

5 år sen Evelina åkte till Lund

Så var vi inne i slutet på oktober. Blir inte att man skriver så mycket på bloggen längre för det finns väl inte så mycket nytt det händer här.

Oktober är ännu en månad med datumar och tunga tankar. Den 24 som var i torsdags var vi för 5 år sedan på vårdcentralen Evelina och jag. Den dagen förändrade vårt liv och tog Evelinas liv. ....
Det var dagen då vi fick beskedet att Evelina troligen hade en blodsjukdom och då leukemi. Vi var tvungna att åka till Lund och avd 64 samma kväll för Evelina behövde blod och trombocyter omgående.
 Den 27 gjorde Evelina sin första benmärgs undersökning och satte in en pac och fick sen beskedet om att Evelina hade en standardrisk ALL och behandlingen började....

Ständigt denna ångest och minnen och tankar. Från nu i oktober och 6 månader framåt har varje dag ett minne av Evelina och hur hon kämpade med att få bli frisk. Hon fick genomlida den ena svårigheten efter den andra och tunga bakslag.
Men trots detta var det Evelina som höll oss vid liv med sitt härliga skratt, sina danser för oss och sina frågor om allting. Hon kämpade livets kamp men höll sin egen familj vid liv........

Sitter här på Evelinas rum. Har hennes fina pärl plattor , barbie och teckningar att titta på. Det rosa ljuset brinner i en ljus stake med en ängel på och med texten # Du finns alltid i mitt hjärta #
Foton på vår fina tjej finns i hela rummet och övriga huset, hon finns med oss var vi än är.

Livet blir aldrig det samma utan henne, det finns inte en möjlighet att ens tro att det skulle bli så.
Det går inte en dag en minut en sekund utan att hon finns i mina tankar på något sätt.

Gråa moln svävar förbi där ute och regnet faller mot rutan. Nu gråter våra änglar och jag också.
Hur man ska orka ta sig igenom allt är en ständig fråga, när ska vi ses igen och känner hon igen mig?
Svaren får vi vänta på , om dom ens kommer......

Här åker Evelina iväg på sin första benmärgs kontroll.

Hon tyckte det var jätte roligt att åka iväg i sängen.

Älskade älskade Evelina