Evelina fick diagnosen ALL(Akut Lymfatisk Leukemi)den 27/10-08. Hon svarade inte tillräckligt på induktionsbehandlingen. Evelina uppgraderades till den sk högriskbehandlingen(HR).Behandlingen avslutas med en SCT. Ena dagen är inte den andra lik, men i slutänden blir Evelina frisk igen... Evelinas kamp tog slut den 9 Maj 2009(ondskan segrade).Evelina fick en bakterie o gick in i septisk chock. Hon dog alltså inte av sin grundsjukdom(leukemin). Förlusten av vår fina flicka är oerhörd..
söndag 20 februari 2011
Cornelis Vreeswijk - Sommarkort
Denna låten Sommarkort tycker jag är helt underbar. Särskilt där han sjunger om kortet man tar på barnen i sommartid där dom dansar..........en stund på jorden..........
Precis så känns det , att Evelina fick en stund på jorden som hon dansade sig fram....älskade lilla prinsessa..
Seans, Cornelis och lillebror
Ja för en gångs skull har man haft fullt upp några dagar och det är ju kul fast det gäller att planera..
Kan börja med att tala om att när jag kom ut till bilen på torsdagsmorgon, efter att ha jobbat hela natten så står bilen helt platt på höger fram (punktering).....så trist men Linda kom förbi precis så jag fick lift hela den "långa " vägen hem, och det tackar jag för ( det var ganska kallt ). Till det hela hörde att jag skulle köra till Osby denna torsdagskväll för att gå på Terry Evans -seans, men det kändes lite som att någon ville hindra mig från det. Men det hela löste sig med att Marie kunde köra och vi kom till Osby som bestämt. Min mamma och bror och Eva var också med och alla var lika förväntansfulla på kvällen. Terry är det alltid lika spännande att lyssna på och se och höra allas reaktioner när han berättar om någon dom mist. När han sa att det var ett barn där, så högg det till i hjärtat men det var en annans mamma som hade mist sin son. Det är extra känsligt att höra om barn tycker jag och nog många andra också. Reaktionen från denna mamma var ganska lik min egen när jag fick kontakt förra gången. Jag var väldigt hoppfull över att Evelina skulle komma, och kände mig starkare än sist ,så jag hoppades verkligen. Tyvärr så var nog Evelina fullt upptagen denna kväll, med att leka med alla sina nya kompisar ovan molnen och det är klart att hon skulle få göra det ,jag finns här för henne vareviga dag och jag ger inte upp i första taget. Det blir fler seanser framöver och en privat sittning ska jag också ha.
På fredag eftermiddag, när bilen var lagad, hunden lämnad och vi sagt hej då till barnen så bar det av till Malmö för att se en konsert med Hans-Erik Dyvik och Jack Wresviijk som heter I ljuset av Cornelis.
Vi checkade in på hotellet The Myfair hotell tunneln, och beställde sen en taxi till konserthuset.
Det var ganska ovanligt att sitta helt stilla och bara lyssna på en konsert, till skillnad från när vi sett Stones och Springsteen. Det kändes helt rätt att bara sitta och njuta av alla underbara låtar Cornelis skrivit och som framfördes på ett helt fantastiskt sätt av dessa båda. För er som inte vet så är det Hans - Erik Dyvik som spelar Cornelis i filmen och gör också det helt fantastiskt tycker jag, och så lik han är. Konserten gav mycket skratt mm då han berättade om hur låtarna kom till och hur det var för Jack att växa upp med en så känd pappa, och H-E Dyvik pratade även öppet om sitt eget liv som innefattade en hel del droger och att han blev drogfri just här i Skåne. Jag kan i alla fall rekommendera både filmen och konserten om man nu gillar Cornelis.
Efter en skön natts sömn på hotellet så avnjöt vi en god frukostbuffe nere i källarvalven på hotellet som har en hel del historia bakom sig, så där fanns nog gott om andar också.
Sen körde vi till Entre och shoppade lite innan vi begav oss hem för att sen köra vidare till Knäred.
Lastar ur och sen in i bilen igen och nu har vi barnen med oss och kör till Knäred för att fira min lillebror Jonas som fyller 30 år.
Väl framme så bjuds det på en mycket god smörgåstårta och lite senare prinsesstårta, man äter och äter....
Satt och pratade och småtittade på melodifestivalen , och som vanligt kommer John Blund till mig inte allt för sent, utan runt midnatt sov jag..
Idag är det söndag och vi har kommit hem från metropolen Knäred. Innan vi körde så fick jag och Fagge skön fotvård av Ray som är jätteduktig och ska öppna eget i Knäred nu den 1 Mars. Vi hämtade Zack i Öllsjö där han har varit hos Farmor och Farfar och sen blev det en skön promenad i skogen. Var hos Evelina och tände ljus och rensade undan allt skräp efter vintern. Ska bli skönt när man kan sätta lite fina blommor där igen....rosa blommor som hon tycker så mycket om.
När jag läste kommentarerna idag som jag fått så rann mina tårar... Mellvin som var Evelinas kompis på dagis och lika gammal som hon. Om han kan ställa sådana frågor, vad undrar inte Evelina då ?? Tycker det är så fint att läsa att hon inte är glömd utan fortfarande finns med er.......även om det gör så ont,,för hon skulle ju vara precis som alla hennes dagiskompisar nu ......
http://kvp.expressen.se/1.2330714
Det skrevs om Evelina i kvp.se i veckan som gått. I tisdags tror jag det var. På internationella barncancer dagen. Dom skrev då om svaret vi fick från socialsyrelsen, om vården av Evelina. Socialstyrelsen menade ju att inga fel hade begåtts och hon har fått den bästa vård ett barn med hennes leukemi kan erbjudas, och att medicinerna är en balansgång mellan liv o död. Vi kommer alltid ändå att ställa oss frågan, om det var tvunget att det skulle sluta så här eller om det inte fanns något som dom kunde gjort annorlunda framförallt det sista kritiska dygnet...
Som jag läste i en artikel om en kille som förlorat sin bror i cancer (leukemi), som sa.. jag kan inte gå vidare förrän jag slutar fråga mig själv Varför!! det ligger nog en hel del i det, frågan är bara när kan man sluta fråga sig Varför??
Kan börja med att tala om att när jag kom ut till bilen på torsdagsmorgon, efter att ha jobbat hela natten så står bilen helt platt på höger fram (punktering).....så trist men Linda kom förbi precis så jag fick lift hela den "långa " vägen hem, och det tackar jag för ( det var ganska kallt ). Till det hela hörde att jag skulle köra till Osby denna torsdagskväll för att gå på Terry Evans -seans, men det kändes lite som att någon ville hindra mig från det. Men det hela löste sig med att Marie kunde köra och vi kom till Osby som bestämt. Min mamma och bror och Eva var också med och alla var lika förväntansfulla på kvällen. Terry är det alltid lika spännande att lyssna på och se och höra allas reaktioner när han berättar om någon dom mist. När han sa att det var ett barn där, så högg det till i hjärtat men det var en annans mamma som hade mist sin son. Det är extra känsligt att höra om barn tycker jag och nog många andra också. Reaktionen från denna mamma var ganska lik min egen när jag fick kontakt förra gången. Jag var väldigt hoppfull över att Evelina skulle komma, och kände mig starkare än sist ,så jag hoppades verkligen. Tyvärr så var nog Evelina fullt upptagen denna kväll, med att leka med alla sina nya kompisar ovan molnen och det är klart att hon skulle få göra det ,jag finns här för henne vareviga dag och jag ger inte upp i första taget. Det blir fler seanser framöver och en privat sittning ska jag också ha.
På fredag eftermiddag, när bilen var lagad, hunden lämnad och vi sagt hej då till barnen så bar det av till Malmö för att se en konsert med Hans-Erik Dyvik och Jack Wresviijk som heter I ljuset av Cornelis.
Vi checkade in på hotellet The Myfair hotell tunneln, och beställde sen en taxi till konserthuset.
Det var ganska ovanligt att sitta helt stilla och bara lyssna på en konsert, till skillnad från när vi sett Stones och Springsteen. Det kändes helt rätt att bara sitta och njuta av alla underbara låtar Cornelis skrivit och som framfördes på ett helt fantastiskt sätt av dessa båda. För er som inte vet så är det Hans - Erik Dyvik som spelar Cornelis i filmen och gör också det helt fantastiskt tycker jag, och så lik han är. Konserten gav mycket skratt mm då han berättade om hur låtarna kom till och hur det var för Jack att växa upp med en så känd pappa, och H-E Dyvik pratade även öppet om sitt eget liv som innefattade en hel del droger och att han blev drogfri just här i Skåne. Jag kan i alla fall rekommendera både filmen och konserten om man nu gillar Cornelis.
Efter en skön natts sömn på hotellet så avnjöt vi en god frukostbuffe nere i källarvalven på hotellet som har en hel del historia bakom sig, så där fanns nog gott om andar också.
Sen körde vi till Entre och shoppade lite innan vi begav oss hem för att sen köra vidare till Knäred.
Lastar ur och sen in i bilen igen och nu har vi barnen med oss och kör till Knäred för att fira min lillebror Jonas som fyller 30 år.
Väl framme så bjuds det på en mycket god smörgåstårta och lite senare prinsesstårta, man äter och äter....
Satt och pratade och småtittade på melodifestivalen , och som vanligt kommer John Blund till mig inte allt för sent, utan runt midnatt sov jag..
Idag är det söndag och vi har kommit hem från metropolen Knäred. Innan vi körde så fick jag och Fagge skön fotvård av Ray som är jätteduktig och ska öppna eget i Knäred nu den 1 Mars. Vi hämtade Zack i Öllsjö där han har varit hos Farmor och Farfar och sen blev det en skön promenad i skogen. Var hos Evelina och tände ljus och rensade undan allt skräp efter vintern. Ska bli skönt när man kan sätta lite fina blommor där igen....rosa blommor som hon tycker så mycket om.
När jag läste kommentarerna idag som jag fått så rann mina tårar... Mellvin som var Evelinas kompis på dagis och lika gammal som hon. Om han kan ställa sådana frågor, vad undrar inte Evelina då ?? Tycker det är så fint att läsa att hon inte är glömd utan fortfarande finns med er.......även om det gör så ont,,för hon skulle ju vara precis som alla hennes dagiskompisar nu ......
http://kvp.expressen.se/1.2330714
Det skrevs om Evelina i kvp.se i veckan som gått. I tisdags tror jag det var. På internationella barncancer dagen. Dom skrev då om svaret vi fick från socialsyrelsen, om vården av Evelina. Socialstyrelsen menade ju att inga fel hade begåtts och hon har fått den bästa vård ett barn med hennes leukemi kan erbjudas, och att medicinerna är en balansgång mellan liv o död. Vi kommer alltid ändå att ställa oss frågan, om det var tvunget att det skulle sluta så här eller om det inte fanns något som dom kunde gjort annorlunda framförallt det sista kritiska dygnet...
Som jag läste i en artikel om en kille som förlorat sin bror i cancer (leukemi), som sa.. jag kan inte gå vidare förrän jag slutar fråga mig själv Varför!! det ligger nog en hel del i det, frågan är bara när kan man sluta fråga sig Varför??
måndag 14 februari 2011
Alla hjärtans dag
Vill sända tusen pussar och kramar till himlen och min älskade ängel.
När hon fick en alla hjärtans present så frågade hon alltid: fyller jag år idag......alltid så glad och tacksam för det minsta lilla.
Om ändå min kärlek till dig kunde få dig att vända hemåt igen,vi saknar dig så mycket. Du är vårt älskade lilla hjärta...
lördag 12 februari 2011
Peter LeMarc : Evelina, live på Nalen
PÅ EVELINA DAGEN/ Vi ÄLSKAR DIG VÅR FINA PRINSESSA EVELINA/MILJONER PUSSAR FRÅN DIN FAMILJ
onsdag 9 februari 2011
Pannkakor
Idag har det varit en helt vanlig onsdag....fast ändå inte.
Vädret har varit näst intill vår likt,men jag hann ändå inte ut förrän mörkret började skymma.
Det som var det allra annorlundaste med denna onsdagen var att jag gjorde pannkakor.
Ja det kan låta lite konstigt och man kan undra vad det är som är så speciellt med det.
Jag har inte gjort pannkakor på 1 år och 10 månader..................
Evelina var den som älskade pannkakor och frågade efter det då och då även när hon var sjuk och om hon inte var sugen på tacos som hon nästan alltid var.
Så idag när Emelie kom hem från skolan så frågade hon om vi inte " bara " kunde ha pannkakor till middag idag, och så blev det.
Tankarna kom så klart till vår lilla älskling och när man fick sockra och dela pannkakor till henne. Hon va nog med i köket och smakade lite hon också..(tänk om jag själv kunde tro på allt jag skriver)
Kan passa på att berätta att det är Internationella Barncancerdagen på tisdag den 15/2 och tack alla som säljer och köper våra änglar. Som ni kan se så är det inte långt till miljonen nu och det är tack vare alla er och min mamma som gör detta fantastiska jobb. Men den som är mest berörd av detta är ändå Evelina. Hade inte Evelina blivit sjuk och inte vi mist henne,, så hade förmodligen inte forskningen haft denna miljonen till hjälp för att försöka rädda fler barn.............
Evelina är nu en ängel,den vackraste sötaste av dom alla och hon är oerhört älskad och saknad. Hon vill hjälpa andra barn att få leva med sin mamma,pappa,syster och bror. Så alla ni där ute, va med och hjälp Evelina och bidra till Evelina fonden./Tack
söndag 6 februari 2011
En riktig handbolls helg
Hela helgen har det varit handboll för vår del och det är bara trevligt.
Emelie och hennes lag Kristianstads handboll F96 har spelat USM steg 4 här hemma i Arenan. I lördags morse va det bara till att kliva upp och iväg för att grilla korv till föreningen.Det är bara själklart att man ska hjälpa till så mycket man bara kan och om man blir till frågad. Så där stog vi tillsammans med Linas föräldrar denna lite blåsiga förmiddag och lite på eftermiddagen. Korv går alltid åt och smakar ju så gott när den är ny grillad. Ja hur gick det för våra tjejer då???
Efter att ha vunnit 2 matcher av 3 så stog det mellen Kristianstad handboll och Norrköping i semi off match nu i dag som dom vann efter att fått kämpa sig till siffrorna 13-11. Så nu är tjejerna ett av dom 8 bästa lagen i sverige och vidare till steg 5 i slutet på mars. Var finalen går återstår att se. Bra kämpat tjejer och ett grattis till deras tränare Sofia Ravhed dels till utmärkelsen på idrottsgalan för bästa ungdoms ledare och ett grattis på födelsedagen.

Som Evelina skulle sagt: Heja mina tjejer!!
söndag 30 januari 2011
Emelie fyller 15 år
Så va det dax för kalas igen och nu är det Emelies tur. Igår lördag hade vi släkten här för att fira Emelies 15 års dag några dagar för tidigt,hon fyller nämligen den 2 februari.
Jag gjorde varm smörgåstårta i all enkelhet men det blev gott och allt hade gått åt när dom sista gästerna gick vid 22. Sen var det önskat prinsess tårta så det blev det också,en rosa och en med vit marsipan och den slank också ner men blev för mycket kvar som jag har gått och små ätit på hela dagen (suck). Jag är så svag för alla sötsaker tyvärr..
Emelie verkar i alla fall nöjd och belåten med paket mm och det är vi glada för.
I lördags när Emelie och jag var hos Evelina blev vi djupt sårade av synen som möttes oss. Dom hade varit där och klippt träd och buskar men slarvigt plockat undan efter sig,men det värsta va att dom hade kört med någon slags bil rakt över Evelinas viloplats där kistan är ner sänkt och det kändes väldigt respektlöst mot oss. Det va ju så till och med Emelie reagerade över det och tyckte det kändes obehagligt. Vi har ju inte själva velat gå eller stå på denna plats utan varit väldigt noga med var vi sätter fötterna. Jag har i alla fall skrivit ett mail och skickat till församlingen så jag hoppas på ett svar och en ursäkt så småningom.
Ville bara förtydliga mig i mitt skrivande här på bloggen. Det är här jag ger utrymme för min sorg och mina känslor och hur livet går vidare. Ibland kanske lite väl mycket men det är väl så jag känner just i den skrivande stund eller har burit på några dagar. Jag älskar mina barn precis lika mycket alla tre och är tacksam för det vi har idag. Men jag känner att jag inte alltid orkar vara den roliga förstående mamman och är ofta sur och bitter,men det finns bra och fina dagar också. Jag ställer upp för mina barn och finns för dom vareviga sekund när helst dom behöver mig och nästan vad dom än behöver och vill ha. Men det finns stunder då jag undrar Vem tar hand om mig?? Att bära detta med sig vareviga dag timme minut och sekund det tar på ens krafter. Att man sen ska jobba heltid endast natt och ha ett fungerande hem med träningar ,egna aktiviteter och hålla rent hus det kan ibland få bägaren att rinna över.
Jag hörde att sorge arbetet tar i bästa fall 4-7 år och där det kommer att gå upp och ner ganska mycket under den tiden,och just nu går det både upp och ner.
Jag vet att jag tycker väldigt synd om mig själv och det med all rätt. Jag tycker inte om att må som jag gör och inte veta från dag till dag hur det ska vara.
Jag vet att Emelie och Joacim vet hur mycket dom betyder för mig och att jag älskar dom oändligt mycket,och att jag finns här så länge det är meningen att jag ska finnas här. Även om jag ofta skriver om min saknad till minstingen och deras lilla syster så är det ju för dom jag lever idag.
Nästa helg är det dax för Emelies lag att spela usm igen och nu är det steg 4 och som vi har äran att arrangera här i Kristianstads arena. det är alltid kul att gå på handboll och när det är så här viktiga matcher är det väldigt nervöst och spännande. Men tjejerna är ju hur bra som helst så vi kan snart börja ladda för steg 5 tror jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)