söndag 1 november 2009

"Mina tjejer"


Det va så hon sa lilla Evelina om Emelie och hennes handbolls lag, "mina tjejer" alla va hennes kompisar och hon älskade att få sitta med under taktik snacket.
Idag va det dax igen för Kristianstads handbolls flickor F 96 att visa hur duktiga dom är.Det har varit cup i Malmö i helgen och dom tog guld.Super fint kämpat tjejer som mötte Pandora i finalen och vann med 20-10.
Annars har det varit en helg i sorgens tecken med massor av ljus på kyrkogården.Tack alla som varit snälla och tänt ljus och lämnat blommor och kransar uppe hos Evelina,där va så fint.Inte mindre än ca 13 ljus har brunnit där i helgen.
Ska från och med i natt börja jobba 50% och det känns väl ok bara att man är så trött idagar efteråt. Man kämpar emot och försöker fungera som innan pratar på om annat på jobbet,men när man väl lägger sig kommer ångest och tårar av att inte ha tänkt på henne och ligger vaken
11/2 timme innan man till slut somnar ut mattad.
Känner mig ofta sur och bitter på allting och finner ingen mening med något egentligen.Den ständiga frågan om Varför ekar i huvudet ,den ständiga smärtan i bröstet som man aldrig blir kvitt och Hoppet om att hon ska komma tillbaka finns hela tiden.

4 kommentarer:

  1. Så fin hon är er Evelina... Så fruktansvärt fel det är att inte få ha sitt älskade barn hos sig....
    Vilket fint brev du fick av din vän, det måste ha värmt att läsa!
    Hoppas att det går bra med ditt jobb. Föstår att du är utmattad, det är tufft att återgå till det normala men kanske kan det vara skönt framöver att ändå komma ut lite och få lite rutiner. Känn efter hur du mår och skynda långsamt. Ta en dag i taget.
    Varm kram i denna mörka tid.
    Isa mamma till Evelina 2001-2004, ALL

    SvaraRadera
  2. Älskade Cilla !!
    känner så igen allt hur du känner , jag kommer i håg när alla små pojkar gick med sina ryggsäckar till bussen i Åsum hur ledsen jag var , bitter o förbannad jag kännde mig , tänkarna OM OCH VARFÖR inte min lille Tony fick gå där ihop med dom andra...
    Tyvärr tog det många år innan detta försvann och i bland kunde det kännas som de liksom åt upp en innifrån ..
    Hoppas att det ska gå bra för dig att börja arbeta igen har förstått att du har många fina arbets kamrater som finns där för dig ,ta ett steg i taget ingen begär att du ska klara av att jobba som vanligt med en gång , detta tar tid Cilla o då pratar vi år ... jag sänder dig all lycka o massor med styrkekramar i höst mörkret , vi är ofta hos lilla Evelina o tänder ljus o pratar en stund ...kram från oss alla

    SvaraRadera
  3. Du är fantastiskt stark det har du visat flera gånger här på er blogg.....var rädd om er!
    Styrkekramar Agneta

    SvaraRadera
  4. Tänker ofta på er. Känner så med er. Er älskade fina lilla flicka!
    Styrkekramar

    SvaraRadera