Äntligen Helg

Jaha så har man jobbat i 4a hela veckor redan efter man hade semester,
otroligt vad tiden går fort, men inte mig emot.
Joacim har gjort sin sista natt på scan för denna gången och för hoppnings vis för gott, för jag vill ju att han ska hitta ett lite roligare jobb.
Joacim sa till sin chef att nu tar han 10 månader semester sen ses dom igen.
Ha ha det kan han glömma att han ska gå här och drälla. På måndag blir det arbets förmedlingen igen.

Emelie bara slöar och njuter av sista dagarna på sommarlovet och på tisdag börjar skolan igen.
Emelie ska gå Vård och Omsorg linjen och hoppas på att kunna få något extra helg jobb någonstans sen.

Som vanligt när det är slut på sommarlovet och allt ska återgå till det "normala " igen så kommer tankar, minnen och allt plågsamt igen. Evelina skulle börja i andra klass och om några veckor fylla 8 år.
I oktober är det fyra år sedan vi fick det tragiska beskedet att Evelina hade ALL (Akut lymfatisk leukemi ) Dessa datum och dagar blir man aldrig av med hur mycket man än försöker. Dom finns där och plågar en hela tiden.

Vi har det ganska ok men vi kämpar dagligen mot det ofattbara som hände vår lilla flicka och så kommer det nog för alltid att vara tyvärr...............
Så tänk på vad ni har och ta vara på all tid tillsammans, det finns så mycket man ångrar i efterhand, när det kan vara försent

Kram till alla kämpar där ute och alla ni andra oxå

Semestern slut och vardagen ska ta vid

Vad 4 veckors semester går fort. Det känns som en evighet när man går på semestern men vipps så är den slut. Och vilken semester sen då. Regn regn regn, inget fint väder alls och ingen strand för vår del. Så nu är det bara att bita ihop och jobba sig igenom ett år tills nästa semester.
Visst har vi haft det avkopplande och skönt ändå. Man kan sammanfatta den med korta ord
Svullen, sol blekt och vatten skadad .......
Vi har varit en tur i Göteborg med husvagnen och några dagar i sommar stugan, men annars har vi mest hållit oss hemma vid. Hunden har ju haft endel turer hos veterinären, men nu verkar han vara återställd igen. Inte nog med att han kastrerades och opererade bort en tumör, utan sen fick han öron inflammation på det efter att ha gått med tratt på huvudet i 10 dagar för att förhindra infektion i såret efter operationen. Så det har blivit endel kontroller hos veterinären och en hel del kronor fattigare.

Joacim sommar jobbar natt på scan så han ser man inte så mycket för sen sover han hela dagen tills det är dax att äta och sen åter till jobbet. Han har 4 veckor kvar att jobba, sen vet vi inte mer vad han ska göra. Han måste verkligen ta tag i sig själv och göra något , han får inte sitta i sin källare och bara spela data ett år till , då blir jag tokig.

Emelie har sommar jobbat på beach handbollen i Åhus som match funktionär och har sitt sista pass idag. Det blev några extra kronor för hennes del i alla fall, men det är inte lätt för en 16 åring att få sommar jobb. Några veckor till sen börjar skolan och allt ska återgå till det "normala" igen.
Emelie ska gå vård och omsorgs linjen på Milner skolan och vi tror att det ska bli bra för henne.

För en annan är det dax att stämpla in på söndag 23.00 för att sen återgå till 1 års slit igen.
Trivs inte direkt med jobbet där jag nu varit i 25 år, men har inte mod och kraft till att söka mig något annat och ingen utbildning heller. Skulle jätte gärna vilja jobba inom vården och känna att man gör nytta och hjälper människor som behöver en. Men jag ska ju inte gnälla när jag inte tar tag i det själv men drömma kan man ju.

Vår älskade Evelina finns med oss i tankar och minne dagligen. Saknaden är oerhörd och plågsam.
Med henne här hos oss skulle livet vara så mycket bättre. Evelina skulle fylla 8 år i september och börjat 2a klass efter sommaren. man kan inte sluta tänka på hur allt kunde varit och hur Evelina skulle sett ut och vad vi skulle gjort på våra semestrar. Inget blev som det skulle............

Därför bär man smärtan inom sig dagligen, när man ser lekande barn , barn som badar,  barn som äter glass , barn som håller sina föräldrar i handen , pratar , skrattar , leker............ja alla små obetydliga ting för många, som betyder allt för oss.....allt som Evelina och vi förlorade................

Såg ett program på tv där en kvinna sa.. Det kommer en dag , då det inte kommer någon morgon dag för oss heller......

Semester och midsommar

Ja då är det semester tider äntligen, ett helt år sen sist så det kan behövas.
Sommaren går ju inte helt oberörd förbi i tankarna om Evelina utan snarare ännu mer än vanligt.
Evelina skulle ha slutat första klass och stått längst fram i kyrkan och sjungit  Idas sommar visa högt och ljuvligt som hon kunde. Hon skulle få vara i centrum och inte sitta hos mig i bänkarna och lyssnat på syskonen som hon gjorde annars och sjöng med bäst hon kunde.
Hon skulle få ha en fin ,troligen rosa klänning och kanske hennes ljusa fina hår uppsatt i någon tofs. Och jag skulle få sitta där och vara en stolt mamma till alla mina fina barn som stått i den kyrkan och sjungit så många gånger. Jag är även nu en mycket stolt mamma ,för underbarare barn kunde jag inte önska. Jag älskar dom alla tre av hela mitt hjärta och ännu mer <3
Evelina fick istället en fin begravning alldeles för tidigt i denna kyrka........


I morgon är det midsommar afton och vi ska umgås med goda vänner som vi alltid gör.
Man äter god mat och tar kanske en nubbe , sjunger och även ett och annat så sällsynt skratt kommer att ljuda.
Emelie är i Turkiet med en kompis och hennes föräldrar så man behöver inte oroa sig att hon är ute och ränner denna kväll. Joacim tillbringar väl maten med oss och även några kompisar till honom , sen beger väl dom sig ut i natten på något kul.


Semestern börjar väl egentligen inte på riktigt förrän på måndag men vi har redan börjat njuta av att få 4 veckors fritt. Ska bli avkopplande och härligt och vi har faktiskt inget inbokat direkt mer än en och annan små tur och en vända till stugan.


På måndag ska hunden kastreras och operera bort en tumör. Bara ordet cancer gör att man får rysningar i hela kroppen men vi får hoppas att allt går bra.
Tänker ofta tillbaka på Evelinas sista dygn, vad hon sa och hur hjälplös hon var vår ängel där i den stora sängen. Känner fortfarande dagligen en sådan ångest och skuld och saknaden är oerhörd. Jag längtar tills den dagen smärtan blir lite mindre och minnena blir lite ljusare..........Älskad i evighet och vi ses en dag <3 

SNÄLLA GRÅT EJ MER, DET ÄR EJ SOM NI TROR, ATT JAG PÅ VITA MJUKA MOLN SER PÅ ER NER.

HÄR FINNS BÄCKAR OCH BRUS OCH LINDAR SOM BÖJER SIG I VINDARNAS SUS.

NI BEHÖVER EJ LÄNGRE SÖRJA, TY HELA ERT LIV KAN JAG I NÄRHET FÖLJA.

TROTS ATT VI PÅ JORDEN EJ TILLSAMMANS FÅR VARA, I TANKARNA FINNS NI ALLTID, SÅ ÄR DET BARA.

VI ÄR MÅNGA SMÅ SOM VÄNTAR, ATT JORDENS TID SKALL FÖRSVINNA OCH ATT VI VARANDRA ÄNTLIGEN SKALL ÅTERFINNA.

JAG LÄNGTAR EJ NER.

MEN JG LÄNGTAR EFTER ATT FÅ KRAMA ER, FÖR JAG KAN SE ALL DEN KÄRLEK NI MIG VILL GE!!!!
♥♥♥




Idag är det ännu en dag man inte vill minnas.......
Idag för 3 år sedan tog vi ett sista farväl av vår älskade Evelina...vi och många med oss <3
Det var allra sista gången vi såg henne och kunde pussa på henne och smeka hennes kind.....
Nu är det bilderna och alla minnen av Evelina vi tar fram och bär med oss varje dag....minnena av dom 4 åren vi fick tillsammans....4 underbara år som jag aldrig skulle vilja vara förutan.


Där vi är i livet idag....3 år senare...känns inte mycket bättre än för 3 år sedan.
saknaden biter sig fast i en och man har väl nu förstått att hon verkligen inte kommer tillbaka till detta livet och oss.

Men en dag ses vi igen på den plats där Evelina finns och väntar på oss....och det blir ett återseende av oändlig lycka <3

Till Minne av Evelinas årsdag

3 år  9/5-09

av sorg och olidlig saknad

                            Vi vill minnas Evelina så som hon alltid var....söt, glad ja helt underbar

På dagens promenad i skogen.......
Skogen är grön och fin och buskar med fina vita blommor lite här och var.
Zack springer glatt längs stigen, detta är hans paradis. Här finns så många härliga dofter och han kan ta allt i sin takt.
Solen tittar fram lite då och då mellan träden och värmer för stunden.
Fåglarna kvittrar ivrigt och jag hör göken några gånger
Tankarna växlar ivrigt från hemska minnen för 3 år sedan och glada minnen som vi fick med Evelina.
Tyvärr så är det alltid dom hemska avsky värda minnena som segrar och muren rasar som så många gånger förr under denna tid.
Med tårar rinnande längs kinderna går jag där och pratar med Evelina högt. Zack stannar upp och tittar mot mig för att sedan återgå till sitt sniffande. Han undrade väl med vem jag pratade och om det var med honom. Jag talar om för Evelina hur mycket jag längtar efter min prinsessa och allt vi ska gör a när vi åter ses. För när tiden är inne .....så möts vi igen.

Vi Älskar dig underbara fina Evelina

Snart 3 år har gått.........

Älskade dotter och finaste goaste lilla syster..........du fattas oss så oerhört mycket var eviga dag.

Det är ord som jag bara vill skrika ut var eviga dag. Min / vår sorg är så enorm och gör så ont. Den korta tid vi fick tillsammans,men så mycket glädje Evelina gav oss. Hur kan något så här fel få hända någon ??
Hur kan någon vilja ett litet barn något så ont ??

Vi minns allt som om det vore precis, var eviga sekund du kämpade och läkarna försökte rädda ditt liv. Kan ännu höra dom springande stegen i korridoren när dom rusade iväg och kom springande tillbaka med en hjärt startare....kan höra mig själv skrika ut.....inne i rummet kämpar du mot ljuset , men vi är inte hos dig. Vad tänkte du ?? Undrade du var vi var ?? Din mamma och pappa ??
Du kämpade emot, du ville inte släppa taget om livet. Men du orkade inte. Din lilla kropp gav upp........

Att inte ha fått finnas vid din sida när du gick mot ljuset. Det är bara en av alla miljoner minnen som
plågar en varje dag ........

Jag vet att du finns här runt om oss och vakar över oss. Jag kan känna att du är här men vill så gärna ha starkare tecken från dig. Du kommer som hastigast i drömmarna ibland, men alldeles för sällan.

Den 9 Maj är det 3 år sedan Evelina förlorade kampen mot cancern. Åren har gått otroligt fort, och tur är väl det egentligen. Men 3 år är ändå ingen lång tid, för det känns ju som alldeles nyss, fast det känns som en evighet sen jag fick hålla dig i mina armar, krama dig och säga till dig hur mycket jag älskar dig.
Tänd gärna ett ljus för vår lilla fina Evelina och hedra hennes minne. Även om ni inte kände henne så tror jag att alla vet att hon var en härlig och go liten tjej. Sätt gärna in 20 kr eller nått på Evelina fonden. 20 kr kan rädda liv...livet på andra barn som ska få bli äldre än 4 år.

Nu tar vi en dag i taget igen och livet går vidare fast lite annorlunda än ett vanligt liv...

Påskhelg

Då var vi framme vid årets påskhelg. Fördelen med den är att man är långledig och hinner vila upp sig.
I torsdags morgse gick jag av och är ledig ända tills måndag kväll, härligt men mer än halva tiden har redan avverkats.

I fredags var vi och såg på Takida med goda vänner och fick avnjuta en god middag hos Lotta och Patrik innan vi begav oss till Sommarlust och Takida. Dom var riktigt bra och där var en hel del folk, yngre och äldre.

På lördagen firade en god vän sin 55 års dag och vi skulle klart dit. Hade lovat att baka ett bröd till födelsedagsgrisen som jag brukar göra till midsommar bara, men det är riktigt gott och väldigt enkelt. Så sagt och gjort fick jag masa mig upp vid middags tid och köra och inhandla det jag inte hade hemma och sätta igång. Brödet ska vara i ugnen i 90 minuter men annars är det inget jobb med det. Brödet blev färdigt och levererat en kvart innan dom första gästerna skulle komma så det var goa tider :)

Vi skulle inte vara på kalaset förrän senare så jag kunde krypa ner i sängen igen en stund.
Våra barn Joacim och Emelie har man inte sett mycket av denna helgen, har inte vi varit iväg så är det dom som ej varit hemma.
Lite tråkigt ibland faktiskt när vi inte är tillsammans.

Påsken innebär att vara tillsammans, påsk godis, god mat och påskkärringar...
Tankarna går till Evelina som vanligt, men härom natten hade jag ett sånt bryt med tårar i floder, andningsstopp och helt otröstlig.
Det kändes så overkligt och hemskt.

Minns när dom skulle vara påskkärringar på dagis det sista året. Hon hade sådana bekymmer om att bli målad på kinderna hon tyckte verkligen inte om det, men söt var hon.

Man minns tiden som har varit, men man vet inget om tiden som kommer..........