Seans med Terry Evans

Äntligen igår var det dax för seansen med Terry Evans i Helsingborg. Mamma och jag hade bokat biljetterna sen någon månad tillbaka och väntan har varit lång. Men igår var det dax.
Kan börja med att berätta att denna morgon vaknade jag 10.30 ( efter en natts jobb ) av att det luktade stekta champinjoner så starkt i sovrummet. Låg och lyssnade om Joacim var uppe och lagade mat och tyckte mig höra ett svagt fräsande i köket som om något stektes.Var tvungen att gå upp för att titta men köket var tomt och ingen hade varit där och stekt...??

Efter en god buffe i Hässleholm och ett besök hos min farmor på kyrkogården, där vi tände ljus för henne, så körde vi vidare till Helsingborg och Sundspärlan där seansen skulle hållas.

Dörrarna stängdes om en fullsatt lokal 3-400 minst och Terry kliver upp på scenen. Mamma och jag sitter på rad 9 och vid gången. Det blir knäpptyst och Terry börjar tala på engelska. Vid sin sida har han en som tolkar till svenska och dom är väldigt samspelta så alla förstår.
En halv timme in i seansen så kommer det ett barn gåendes i gången( bredvid oss ) fram och tillbaka. Han säger att barnet letar efter sin mamma och pappa. Terry frågar om någon mist sitt barn och pekar mot det håll vi sitter. Ett par framför oss räcker upp handen och får mikrofonen. Terry kan först inte se om det är en pojke eller flicka, men det dröjer inte länge förrän han ser en flicka . Paret framför hade mist sin son så han frågar om någon mist sin lilla dotter. Min hand lyfts och han säger ja, där är du, nu är jag rätt. Mikrofonen hamnar i min hand och hjärtat bankar i 190 och tårarna bränner innanför ögonen. Man får inte berätta något utan bara svara ja eller nej på hans påstående, men jag kan säga att det inte är lätt att få fram ett enda pip då hjärtat håller på att explodera, och tårarna rinner innan han ens har börjat.

Evelina berättar genom Terry :

Er bil är sönder och ni har problem med den och pappa svär, jävla bil nu igen.
Ja bilen har varit på verkstad 2 ggr den senaste månaden och Fagge svär och är trött på den. Bilen har även blivit utdömd och vi behöver byta.
Jag kände redan där att det var Evelina som var där med oss.
Han berättar att hon är en envis tjej precis som sin mamma ( ler )
Evelina säger: Medicinerna hjälpte inte,  det fanns inget ni mer kunde göra,  ni gjorde allt för mig.
Sluta klandra er själva och lev vidare, ni ska inte gråta mer....Hon säger att hon är med änglarna nu och har det bra.

Hon säger att vi måste byta telefon för den fungerar inte ?? hmm tänkte jag, men kom på att vi sagt upp hemtelefonen för någon vecka sedan och ingen kommer nu fram på den !!
Och Evelina har en låtsas mobil med sig, det gör ju inte orden mindre trovärdiga.

Evelina säger att jag kan bli ett bättre medium än Terry bara jag vågar satsa på det. Och jag kan erkänna att jag många gånger tänkt att jag velat gå en kurs i andlighet för att kunna få kontakt själv, och gärna då hos Terry i Fanhyttan.
När jag känner en närhet så ska jag våga tro på att det är så och inte inbillning som jag tror ofta. Hon finns där nära nära mig och viskar i mitt öra. Jag känner ofta kalla vindar smeka förbi men tror alltid att det är drag någonstans.
Terry säger att hon inte förstod att hon gick bort och att hon kan prata nu igen.?
Att hon inte var medveten om hur sjuk hon var och sista dygnet hade vi ingen kontakt direkt med henne  då hon mest var nersövd och senare i respirator för att kroppen skulle få chans att vila, så prata med oss kunde hon ju ej. Evelina hälsade speciellt till sin pappa. Hon älskar honom och det gjorde hon verkligen, dom hade så mycket bus för sig tillsammans.
Lite ledsamt att inte syskonen näms men hon gör säkert det nästa gång.

Evelina säger också att det är en himla massa skor hemma och Terry tolkar det som att jag har en massa skor. Men jag tolkar det som att just,  nu och nästan alltid står det 10 par skor innanför dörren och ser väldigt stökigt ut. Däribland står Evelinas egna rosa gymnastik skor och även hennes rosa jacka och rosa Kitty- keps hänger kvar i hallen.

Evelina nämner brev och lappar som lämnades i hennes kista och det fina hjärtat som hon tyckte om.
Och visst lades det brev och teckningar, gosedjur och annat hon gillade i kistan så det kan jag också förstå. Vid hennes bår hade vi ett stort rosa blomhjärta som hon nog menar.

Ja detta var lite av allt som Terry och Evelina förmedlade till  oss igår. Tyvärr så sviker minnet men brukar klarna mer om någon dag, det är så mycket att ta in och många känslor.
Jag tror på andevärlden och allt som finns där. Hemskt vore det annars om livet bara tar slut.
Detta får mig att må bättre ett tag och leva en stund till. Smärtan och sorgen och längtan efter Evelina försvinner inte, men tanken på att hon är med oss och hälsar på ibland gör allt lite lättare.

Jag har redan bokat en biljett till andra sidan, och allt är packat och klart. Det är bara det att man aldrig vet när resan avgår............

Vi möts igen

Vi fortsätter insamlingen..........

Hej
Det är så fantastiskt att det fortfarande är dom som köper våra änglar. I form av halsband, armband och nyckel ring och örhängen finns dessa fina änglar.

Vi är den mest insamlade privat personen till barn cancer fonden och det är med er hjälp och Evelinas mormor som gör detta möjligt. Det är med värme och stolthet jag säger detta. Det är en härlig känsla för det gör mig starkare och jag vet att Evelina är en högt älskad och saknad liten flicka av många., så vi gör allt vi kan för att hjälpa så andra barn får leva ett lyckligt liv, som alla borde få göra.
Tack för att ni hjälper...........<3 p="p">
Sätter in några bilder på begäran hur smyckena kan se ut.

Armbanden kan fås med änglar i dom flesta färger 150 kr  

Nyckel ringen finns i ett få tal med olika änglar 100 kr

Halsbands ängeln fins i alla de färger och former och storlekar  100 kr

Armbanden är i en storlek men elastiska

Hjälp Ebba stoppa cancern gala.

Sitter nu här, redo att ge oss iväg till Arenan och den väntande cancer galan......
Det är  blandade känslor och många tankar denna kvällen kommer att ge. Men allt som kan stoppa cancern är något gott.

Men kan förstås inte sluta tänka på att Evelina skulle få vara där med oss i kväll och ha besegrat sin cancer nu och varit frisk förklarad. För just idag för 4 år sen fick vi det definitiva beskedet att Evelina hade ALL och hur medicineringen skulle gå till. Chanserna var stora att hon skulle klara det, men ändå så gick allt så fel.

Ebba som har startat denna insamlingen och galan i kväll är en tjej ,16 år gammal och har besegrat sin cancer. Ebba är en stark energisk tjej som verkligen kämpar för att få slut på all cancer.
Emelie och Ebba går nu mera i samma klass på vård och omsorgs linjen, och båda vill på något sätt jobba med att hjälpa andra människor. Emelie miste sin lilla syster och har sett sjukdomen på nära håll, Ebba har haft den och besegrat den. Så lika men ändå så oerhört olika............

Tänker på dig min ängel puss mamma <3 p="p">

forts.30/10-12

Hej igen . Nu har vi varit på Ebba galan och jag vill säga att den var fantastisk. Dom har verkligen gjort ett bra jobb och en enorm insamling mot cancern. Artisterna var många och väldigt bra bla Hasse Andersson, Monia, Kalle Kristiansson och en väldigt duktig tjej som heter Paula Wreight. Hon hade skrivit en helt ny låt som handlade om en liten kämpe som förlorade kampen mot cancern.
Det var en del väldigt känslosamma stunder och bara efter att galan varat i 10 minuter så brast det för mig, när dom visade filmen som handlar om barn och cancer och där bl a Moas mamma Jenny är med och berättar hur livet är när man har mist sitt barn.................som det egentligen inte finns några ord för men Jenny lyckas förmedla det på ett oerhört fint sätt. När sen även en annan liten kämpe, lille Zeb kommer upp på scenen bränner det innanför ögon locken. En fantastisk kille och vilken lycka.
Jag kunde ju bara önska att vi fått sitta där med Evelina och känna glädjen över att ha besegrat helvetet.....
Det var en kille som satt bredvid mig som berättade sin historia om varför just dom hamnat där ikväll. Den var känslosam men ändå lycka. När jag berättat om Evelina , sa han. Fy fan var stark du är !!!
Nej sa jag , jag är inte stark ,bara jävligt bitter...............

Att få Gråta....

Min älskade tös, jag saknar dig så innerligt mycket och önskar så att du kunde krama mig och ge mig tröst ibland när smärtan är som värst.

Jag har nästan precis kommit hem efter en natts jobb. Man är ganska trött och lite frusen för det var kallt att cykla hem denna morgonen. Det är alldeles stjärnklart på himmelen och halv måne. Om man tittar lite snett över vårt hus,( som jag brukar göra) så lyser där en stor, klar ,stark stjärna så vackert i mörkret.
Jag har döpt den stjärnan till Evelina. För Evelina var/är en liten men ändå så stor stark underbart vacker flicka som hade det varmaste finaste av alla små hjärtan, så därför är det Evelinas stjärna.

När jag vrider om nyckeln och kliver in i hallen ,så tittar 3 par ögon mot mig och välkomnar mig hem.
Det är Evelinas två katter , Gossen och Gustav och så hunden Zack som blir glada över att se mig och hoppas på lite mat. Huset för övrigt sover och allt är tyst och mörkt.

Jag går in på Evelinas rum och tänder datorn, och idag var en sådan dag jag bara måste gå in på bloggen. Jag kollar om där finns o lästa kommentarer sen sist, och det fanns det idag. Att läsa kommentarer på vad jag själv har skrivit, gör mig oftast så mycket starkare och betyder så enormt mycket för oss alla i familjen. Idag var det Mia som hade skrivit så fint till oss och jag brast ut i stor gråt.
Mias dotter Emilia gick med Evelina på dagis ,men är ett par år äldre och dom lekte och gillade varandra. Emilia ska ha sagt så fint (i en kyrka där det var en konsert till insamling för Barn cancer fonden genom Ebba) Jag har mist en kompis i cancer som heter Evelina & jag gjorde inget för att hjälpa henne så därför gör jag detta så dem kan få bort cancern.  Tårarna kunde jag så klart inte hålla tillbaka och det vill jag inte heller, för dom behöver komma ut och lätta på trycket ibland och sen tar man nya tag...en dag i taget

Om ett par veckor är det 4 år sedan Evelina och vi fick beskedet om Leukemi. Hur dagarna efter det skulle se ut fanns det inget svar på då.....i dag vet vi lite mer

Evelinas mormor är den godaste mormor som finns. Hon kämpar på med änglarna så gott det går och försöker komma med nya ideer. För tillfället kan man både köpa armband med små berlocker och nyckel ringar med änglar. Det går bra att ringa till henne 0430-50620 eller 0702-451002 om det finns intresse av något. Ska försöka bli färdig att lägga in någon  bild på dom snart. Att göra änglar har hjälp min mamma i hennes eget sorge arbete efter att ha mist sitt yngsta barnbarn i denna hemska sjukdom. Hon har även fått så mycket respons av vad hon har gjort, och fått så mycket kontakt med andra drabbade på ett eller annat sätt. Så Tack alla ni som får min mamma att orka vidare med allt vad livet innebär.

Nu är det dax att sova en stund och hoppas att drömmarna blir vackra. Hunden Zack har krupit upp i Evelinas säng och snarkar nu högljutt, så han blir inte glad nu när vi ska gå in i min säng.

Ta hand om er och ha en bra dag.
Till alla som kämpar där ute en stor kram och att gråta hjälper för stunden och man får nya krafter till att kämpa vidare. <3 p="p">

Hösten

Hösten har landat. Nu går vi in i den tiden på året som brukar vara väldigt mörk och trist.
Men ibland kan den vara väldigt ro givande och trivsam också.
En lördag som denna sitter man här och undrar vad man ska göra idag. Det är helg och man har längtat hela jobb vekan efter denna dagen ,men när den väl är här så vet man ändå inte varför man har längtat efter den. En lördag som alla andra lördagar den senaste tiden.
Man sover i en evighet för att sen ändå vara helt slut i kroppen när man väl stiger upp.

Idag kan man läsa i Kristianstadsbladet om Ebba som kämpat mot sin cancer och gör en enorm insamling mot cancern. Det är härligt att läsa och se att det finns barn som det går bra för och att cancer monstret inte tar alla med sig. Lika mycket som man känner glädje för alla andra så gör det lika ont i en.
Man slås ner några pinn hål som man lyckats ta sig upp och frågan varför dyker upp igen.
Varför fick inte vår Evelina klara kampen ??

Nu är det dax att ta tag i dagen och försöka få något gjort, det finns alltid något som behöver röjas och göras så man kan skingra alla tankarna.

Trevlig helg alla där ute

I dag fyller Evelina 8 år.............

Vad är det för dag idag...jo det är Evelinas födelsedag....hurra hurra hurra.

Så kom då Evelinas födelsedag. En dag som man har haft i tankarna ett bra tag nu. Alltid lika känslosamt och sorgligt med dessa dagar.
Evelina fyller 8 år idag .....Det kan inte låta bli att komma i mina tankar att hon fick fira sina 4´ a första födelsedagar här på jorden med sin familj. Och idag då så firar hon sin 4´ e födelsedag med sina änglar kompisar i himlen.
Det är svårt att veta hur man ska gå igenom en sån här dag,  fast detta är fjärde gången vi får göra det.

När jag slutade jobbet i morse 05.30 så gick jag och fick 40 minuters skön massage. Sen efter det så körde jag upp till Evelinas viloplats i Åsum. Jag hade förberett kvällen innan med blommor och ljus och Evelinas mormor hade skickat ner en hjärtkrans av ljung med blombud.

När jag kom upp till kyrkogården var det alldeles tyst och vind stilla , solen var uppe och det såg ut att bli en fin dag. Jag plockar bort löv som fallit ner och tänder 6 ljus och placerar ut blommorna,  jag hade även tagit med mig två rosa ballonger som jag började blåsa upp,  första ballongen smäller rakt i ansiktet med en stor knall i denna tysthet,  jag blev först rädd men anade att Evelina busade med mig,
den andra lyckades jag bättre med och lyckades få fast den .

Jag sjöng och pratade med henne så som man gör med sina barn, fast med tårar som aldrig ville ta slut rinnande längs kinderna. Jag sa hej så länge till henne och att hela familjen kommer lite senare.

När man sen kommer hem och ska krypa ner och sova efter nattens jobb, så kommer attackerna och ångesten,  jag gråter och gråter samtidigt som magen krampar sig och jag kämpar efter luft,
ligger och halvskriker ut varför ,varför, och önskar att hon kom till mig.

Efter nästan 45 min i detta tillstånd så tar tröttheten över och jag somnar till hundens snarkningar och ser solen som försöker ta sig in genom rullgardinen.

Och nu efter 8 timmars sömn är det dax att tänka på hur resten av dagen ska bli.
Idag ska vi äta tacos som är Evelinas favorit, alltid när hon fick bestämma så blev det taco och ingen hade något emot det, så det har vi haft varje år, på hennes födelsedag. Sen skulle det bli en jodgubbstårta, men det slutade med att det blir kladdkaka, jordgubbar och grädde, vilket hon också gillade.

Sen när det mörknar i kväll så sänder vi upp en ljuslykta mot  himlen som vi gör varje år.
Det är en annorlunda födelsedag men det är väl bara så här vi kan visa att vi saknar henne och inte glömmer hennes födelsedag, för hon älskade verkligen att få fylla år.
Under sjukhustiden pratade vi om hennes kommande 5 års kalas som hon skulle ha och vilka hon skulle bjuda, och det var ju alla hon kände så klart.

Finns så många frågor men aldrig några svar. Vi längtar verkligen enormt mycket efter vår fina prinsessa, inget är detsamma hur vi än anstränger oss, för tankarna finns där hela tiden och den bittra verkligheten. Men vi kämpar på..........för det måste vi

Grattis Evelina på din 8 års dag/ vi älskar dig Pappa Mamma Emelie Joacim

Äntligen Helg

Jaha så har man jobbat i 4a hela veckor redan efter man hade semester,
otroligt vad tiden går fort, men inte mig emot.
Joacim har gjort sin sista natt på scan för denna gången och för hoppnings vis för gott, för jag vill ju att han ska hitta ett lite roligare jobb.
Joacim sa till sin chef att nu tar han 10 månader semester sen ses dom igen.
Ha ha det kan han glömma att han ska gå här och drälla. På måndag blir det arbets förmedlingen igen.

Emelie bara slöar och njuter av sista dagarna på sommarlovet och på tisdag börjar skolan igen.
Emelie ska gå Vård och Omsorg linjen och hoppas på att kunna få något extra helg jobb någonstans sen.

Som vanligt när det är slut på sommarlovet och allt ska återgå till det "normala " igen så kommer tankar, minnen och allt plågsamt igen. Evelina skulle börja i andra klass och om några veckor fylla 8 år.
I oktober är det fyra år sedan vi fick det tragiska beskedet att Evelina hade ALL (Akut lymfatisk leukemi ) Dessa datum och dagar blir man aldrig av med hur mycket man än försöker. Dom finns där och plågar en hela tiden.

Vi har det ganska ok men vi kämpar dagligen mot det ofattbara som hände vår lilla flicka och så kommer det nog för alltid att vara tyvärr...............
Så tänk på vad ni har och ta vara på all tid tillsammans, det finns så mycket man ångrar i efterhand, när det kan vara försent

Kram till alla kämpar där ute och alla ni andra oxå