Äntligen semester

Sommar sommar sommar. Ja vad härligt egentligen med sommar och semester.
Men med sommaren och semestern kommer också alla tankar, minnen och allt man ville göra med Evelina. Så helt smärtfri kommer man aldrig att bli, för man påminns ständigt.

Emelie har sommar jobbat 3 veckor på ett boende för förstånds handikappade och hon trivdes jätte bra med det. Nu har hon sommarlov innan skolan tar vid igen och åk 2 på vård och omsorgslinjen börjar.
Joacim sommar jobbar som personlig assistent, där han övervakar en pojke på nätterna och ger han den vård han behöver. Han trivs också väldigt bra och natt jobb passar honom bäst. Vi hoppas alla att han kan få något vidare jobb till hösten inom samma yrke, samtidigt som han ska plugga in lite matte på högskolan.

Jag själv har känt mig enormt fysiskt och psykiskt utmattad och ingen ork eller lust till något. Behöver verkligen rycka upp mig och ta tag i den biten snarast möjligt. Därför har jag längtat så till semestern dom sista månaderna för att få vila ,vila och vila. Och hoppas motivationen ramlar över mig.

Fagge har väl mått sådär han också även om han har ork till sin träning så gott som varje dag och jobbar kroppsligt hårt. Men han tar tag i sitt och inte som jag ,väntar ut det.
Jag drog igång en trädgårds förändring där hemma med sten läggning och ny plantering. Synd bara att jag tröttnar så fort så Fagge får slut föra det själv. Fast jag ska ta ett nytt tag snart.

Vi har varit i Stockholm en runda , för att Emelie skulle se Rihanna i Globen med en kompis så vi passade på att hälsa på barnens faster Inger med familj. Trevliga lugna dagar där.
Just nu är vi i stugan i Bergkvara. Bergkvara är ett ställe som Evelina älskade mest att åka till. Hon trivdes här. Minnena lever i stugan. Sista sommaren 08 när vi var här och Evelina sprang omkring och lekte. Hon badade och hade kul. På sjukhuset pratade hon om att vi skulle åka hit och man ångrar att vi inte gjorde det en gång till om så bara för dagen.

Jag hoppas på att vi ska komma iväg på en rest resa innan semestern är slut men ser mörkt ut. Vi får ta en dag i taget och njuta av stunden........

Års dagen passerade

Då är det redan mitten eller snarare slutet på maj månad och sommaren tar fart. Vi har redan fått avnjuta några varma dagar här i Skåne, hoppas bara inte det var vad sommar vi ska få i år.
Evelinas års dag passerade som alla dagar på något sätt ändå gör, dock inte oberörd utan snarare en dag med inre kaos.

Det har nu gått 4 år sedan Evelina dog. 4 år sedan man för sista gången höll hennes lilla varma hand i sin, pussade ,kramade och talade om för henne hur älskad hon är.
Det är fortfarande helt ofattbart att hon inte finns med oss. Att detta kunde hända vår lilla flicka som var så full av livs glädje, kärlek och bus, och som hade hela livet orört framför sig.
Det går forfarande inte en lång stund utan att hon finns i mina tankar på något sätt, och det är med väldigt blandade känslor. Ibland med ledsamhet och tårar, men tankar som också kan framkalla ett leende på mina läppar och tårar fyllda av glädje av att fått dela så mycket underbart med denna lilla fantastiska flicka. Vart hon än gick så berörde hon allas hjärta på något sätt.

Hennes års dag som var den 9 maj och även då i år Kristihimmelsfärdsdagen, som är en speciell dag för alla troende. I år var det bara jag och Zack som var uppe hos Evelina och tände ljus och satte blommor, för resten av familjen hade kört till Göteborg för att se IFK Kristianstad spela SM Final.
Så det var en lite annorlunda dag på alla sätt och vis, så ensamt och tröstlöst.
När dom kom hem senare den kvällen sände vi upp en ris ballong till Evelina, som vi alltid gör till henne vid speciella tillfällen som just den här dagen är.

Jag har försökt piffa till Evelinas rum lite med nytt skrivbord till min data och en ny byrå. Tycker det blev ljust och ro fyllt , men det känns ändå så orätt att ta väck Evelinas saker. Man blir nog aldrig helt redo för det och det måste man kanske inte bli heller. Där finns fortfarande många saker kvar som Evelina har lekt med och gjort och även lite kläder och massor med foton, men hennes säng tog vi ut nu för att få lite mer plats till skrivbordet där jag sitter varje dag vid datan och har den finaste bild framför mig som jag någonsin kan ha.

Vår älskade lilla flicka är med oss vareviga dag och vart vi än är. Hoppet om att vi åter ska ses en dag kommer jag aldrig att ge upp.

Vi närmar oss års dagen igen ......

Nu har det gått en tid sen sist. Vardagen lunkar på i samma trall, men vi har varit iväg på en familje vistelse på Ågrenska. Det var en träff för vi som mist ett barn i cancer och som ordnades igenom barncancer föreningen. Det var inbjudna i från hela Sverige som var med på träffen. Små barn och unga vuxna som dom kallades hade egen träff och aktiviteter om dagarna, så Joacim och Emelie fick nya vänner att dela sin sorg och erfarenhet av att mista en syster och ändå vara stark och leva vidare. Vi träffade föräldrar från Värmland , Nybro, Umeå, Stockholm och Göteborg bla och vi hade trevliga dagar och delade vår erfarenhet som ängla förälder och kunde få råd och stöd hur vi går vidare. Alla var vi där av samma anledning. Träffade två föräldrar som jag följt genom deras svåra tid genom deras bloggar och dom hade även läst min. Konstigt men kändes ändå fint på något sätt för det känns ju som om man redan känner varandra.
Vi hade jobbiga dagar med föreläsning med en psykolog och präst och även ett besök av en barnonkolog. Frågorna var många som vi ville ha ett bra svar på, men det kunde man så .klart inte få på allt. Som den ständiga frågan om Varför.!?
Vi åt i mängder och fikade ständigt och skrattade lite också, så dagarna där gav lite av varje. Vi hade en mammabastu kväll och en pappabastu kväll där vi ventilerade en del och även tog ett dopp i det kalla havet.
Miljön på denna lilla Armundsön där Ågrenska ligger (ca en mil utanför Göteborg) är helt fantastisk och kan få alla att slappna av. Klippor och underbart hav.

Då är snart dagen här igen. Dagen då Evelina lämnade oss, eller dog som vi lärde oss att vi måste säga..
Det är fortfarande lika ofattbart än i dag att vårt liv blev så här. Det sägs att det är en mening med allting, men inte fan finns det någon mening med att våra barn tas i från oss och att dom inte får leva sitt liv och få egna barn och allt vad det innebär. Nej någon mening finns det verkligen inte...........

På torsdag är det den 9 maj och då 4 år sedan Evelina fanns hos oss och pussades och kramades för sista gången. Det är helt otroligt vad åren går fort, men inte fort nog ändå.
Älskad och saknad i evighet fina Evelina.

Evelina och Farmor

Det har varit en oerhört jobbig och sorglig helg.
Evelinas Farmor åkte in på sjukhuset i lördags. Natten mellan lördag och söndag föll hon i koma och vi fanns vid hennes sida hela söndagen..... tre olika läkare talade om för oss att hon inte hade många timmar kvar och att vi borde stanna över natten.
Farfar sov kvar hos Farmor den natten på sjukhuset. På måndag morgon vaknade Farmor igen och kunde göra sig förstådd med att nicka och skaka på huvudet. Vi kunde då även se att hon hade väldigt ont och behövde smärtlindring.
Samtidigt denna morgon var deras dotter och barnbarn på väg till Kristianstad från Stockholm och dom anlände vid middagstid.
Alla kunde få säga vad dom ville till Farmor och hon hörde och såg oss och gav oss svar med nickning eller tummen upp. Efter någon timme försvann Farmor in i medvetslöshet igen...........
Hon hade väntat och kämpat så tappert på att vi alla skulle vara samlade vid hennes sida och få ta ett sista farväl.........sen tog hon ett sista andetag och reste till en bättre värld. En värld där hennes barnbarn Evelina väntade på henne och tog emot henne med kärlek .

                                             Farmor och flickan

När porten öppnas och en vacker dam går in...Springer en liten flicka fram med tårar trillande längs hennes kind
Farmor ropar flickan och kastar sig i hennes famn....
Dom gråter och skrattar av glädje av att åter se varann.
Dom tar varandra i hand och börjar vandringen till regnbågens land
 och nu för evigt dom har varann ♥
                                                         av Cilla

                      

Dagar som paserat ...

Dagarna går och vi är redan i mitten på Februari på det nya året.
Börjar bli väldigt trött på snön och blasket och gråa dagar, nu kan våren få komma precis när som helst.

                                                           Evelina betyder Vänlig

I tisdags hade Evelina namnsdag. En dag man längtar och saknar extra mycket sin lilla flicka.
Minns att Evelina inte riktigt förstod vad namnsdag innebar, men hon var väldigt glad att ha en dag med hennes namn och bli lite extra firad.

Alla hjärtans dag hos Evelina

Sen kom Alla hjärtans dag också denna veckan. Och det är ju ännu en dag som skär som knivar i hjärtat. Sen barnen varit små så har jag alltid köpt något litet till dom denna dagen, för dom är ju mina hjärtan. Så även detta året så klart. Evelina fick röda tulpaner och en nalle uppe vid sin vilo plats och jag tyckte själv det såg mycket käleks fullt ut där.

Sen igår var det Internationella Barncancerdagen.
Jag hade meddelat att jag var villig att hjälpa till här i vår stad, för det skulle tändas 300 marschaller runtom i städer och dom skulle symbolisera dom 300 barn som insjuknar i cancer varje år. Samtidigt skulle man kunna skänka pengar och få lite information.
Det är skrämmande att se att folk inte bryr sig särskilt mycket och bara rusar förbi. Och jag blev väldigt besviken när jag såg den lilla plats i Kristianstadsbladet som handlade om Barncancerdagen. Istället smäller dom upp på första sidan om IFK som det annars står om ändå så gott som varje dag i tidningen.

Det är en dag om året som är internationella Barncancerdagen och den får inte mer uppmärksamhet än så. Den har inte ens en egen dag i Almanackan !!! Men fettisdagen och kanelbullens dag, det ska vi ha. Helt sorgligt faktiskt. Det handlar ju om barn och en svår sjukdom som många inte överlever.....

På alla hjärtansdag köpte jag mig en present 

Idag fyller Emelie 17 år

Idag för 17 år sedan föddes vår första flicka Emelie. En glädje så stor som alltid när ett barn föds, men nu hade vi ju en av varje och det kändes ju extra kul.
Dom här 17 åren har gått ruskigt fort kan jag säga ,men en härlig tid med barnen.
Snart sitter vi väl här ensamma och båda har flyttat ut, så det är bäst att ta tillvara på tiden tillsammans.

Vaknade till ett vinter vitt bländande utanför fönstret, och bara kände att nu får det väl ändå vara nog.
Snön kommer och går och det är det som är så trist, allt blaskande, annars kan det väl vara fint om det får ligga kvar och vara -1 max och vind stilla och soligt.

Efter som Emelie är tonåring så sover dom ju länge, men halv 12 fick hon vacker sång och frukost på sängen med paket.. Tror det var lite uppskattat trots " tidig " morgon.
I eftermiddag kör vi ut till farmor och farfar och äter tårta med kusinerna och mormor o Sven. Sen ska vi fira Emelie lite mer ihop med hennes Kusin från Ö-vik som kommer hit i mars. Han fyller också 17 och vi ses inte så ofta.,så det ska bli trevligt.

Lilla Evelina finns så klart med oss i tankarna även denna dag och saknaden är oerhörd. Evelina älskade när någon fyllde år och vi skulle sjunga och äta gott. Hon var alltid så glad och tacksam för allt,goa unge.

Emelie fyller 17 år idag

Begravning i Hinnerydskyrka

Idag har det varit en väldigt tung dag...
Mammas man Svens mamma lämnade oss den 19 december 2012 och idag var det begravning i Hinneryds kyrka i Småland.
Tant Anna som vi kallar henne blev 98 år gammal. 98 år och fick vara frisk tills 96 års ålder och bo kvar i sitt hem i skogen i Ryd tills hon blev 96, sen fick hon bo på ett boende dom sista åren och hade det mycket bra där. Tant Anna fick somna in frid fullt med sina barn hos sig.

Vi gick in i kyrkan när alla andra redan hade satt sig i bänkarna. Det var ett tretiotal både släkt och vänner. Jag har inte varit i en kyrka sedan Evelina begravdes 29 maj-09 (eller jo en fattigmanskonsert har jag nog lyssnat på en jul) vi gick fram och tog avsked vid kistan innan vi satte oss ner. Jag sa farväl tant Anna ta hand om Evelina och så fick hon en slängpuss. Tårarna rinner längs kinderna och andningen blir ansträngd. Jag minns att jag tänkte "få inte panik nu det går över".
Vi satt oss ner och dom började spela på orgeln, fin lugn musik medan man satt och tänkte.
Mina tankar vandra till Evelina och hennes begravning. Tant Annas kista var vit och påminde så om Evelinas men lite längre och Evelinas hade en rosa ton. Där stod ljus och alla blommorna låg så fint runtom.
Plötsligt börjar kyrk klockorna ringa, och ännu en gång blir allt så påtagligt och tårar forsar nu längs kinderna........musiken börjar och en dam börjar sjunga Där rosor aldrig dör.......mycket fint.

Prästen talar och vi sjunger psalmer.......man lyssnar och är där men ändå inte.
Sex män bär stiligt ut Anna till sin viloplats och hon sänks ner.........en blomma på färden och några ord är det sista vi gör. Sen bjuds det på fin middag och kaffe och tårta i församlingshemmet.

Jag minns tant Anna som en varm omtänksam tant, tyvärr så träffades man för sällan men det blev en och annan gång. Under Evelinas sjukdoms tid så fick vi hälsning från tant Anna ofta och hon undrade alltid hur det var med oss och lilla Evelina.
Några månader efter att Evelina gått bort så blev tant Anna inlagd på sjukhus för första gången på 66 år ,men den gången för 66 år sedan, var det för att föda sin son Sven.

Tant Anna fick ett långt, lyckligt och friskt liv.....Det är så livet ska vara.
I kväll tänder vi ljus för våra änglar i himlen.....Evelina, Morfar, Farmor och Tant Anna
Om jag kan få sända mina tankar upp till ängla världen just nu, så är det att jag vill att dom ska ta hand om varandra tills vi ses igen.
Sov i ro <3 p="p">