Så var den äntligen över då, julen och allt den för med sig. Känns som en liten lättnad faktiskt. Dessa högtider är oerhört smärtsamma och saknaden och längtan efter vår lilla flicka är starkare än någonsin.
Nu är det endast några dagar kvar sen är ännu ett år slut och nya utmaningar tar vid och hopp om ett hyfsatt 2013.
Sitter just nu och bara stirrar på tangenterna och funderar på vad jag ska skriva. Konstigt men jag kommer inte på någonting. känner mig bara så fruktansvärt tom inombords.
Så jag får avsluta med att önska alla en god fortsättning och ett gott nytt år <3 p="p">
Evelina fick diagnosen ALL(Akut Lymfatisk Leukemi)den 27/10-08. Hon svarade inte tillräckligt på induktionsbehandlingen. Evelina uppgraderades till den sk högriskbehandlingen(HR).Behandlingen avslutas med en SCT. Ena dagen är inte den andra lik, men i slutänden blir Evelina frisk igen... Evelinas kamp tog slut den 9 Maj 2009(ondskan segrade).Evelina fick en bakterie o gick in i septisk chock. Hon dog alltså inte av sin grundsjukdom(leukemin). Förlusten av vår fina flicka är oerhörd..
onsdag 26 december 2012
tisdag 27 november 2012
På Möllegården
I lördags körde jag och mannen till Möllegården för att ha en återträff, med vi som mist-gruppen, tyvärr såvar det bara vi som kunde komma på träffen, men vi skulle även få möta den nya gruppen som var där nu.
Som vanligt är det med blandade känslor man sitter i bilen på väg dit, men vi vet att i slutänden så hjälper det oss. Vi hade en undran på vägen dit, om vi skulle få möta föräldrar som vi hade stött på tidigare under Evelinas sjukdomstid. Tankarna var många kan jag säga....
För en gångs skull hittade vi direkt dit och klev in i köket en stund innan utsatt tid, och det kändes ju bra . I köket hittade vi Jörgen som var i full gång med att förbereda den gemensamma lunchen, så det var bara att hjälpa till samtidigt som vi hann prata lite med honom.
Röster börjar höras på övervåningen och dom är nu på väg ner mot köket. Hjärtat slår några extra slag och man vet inte var man ska ta vägen. Vi är alla där för samma sak. Vi har mist ett barn. Men alla är vi så olika fast ändå så lika. Vi vet inte hur snart eller länge sen dom miste sitt barn och i vilken fas dom är i nu. Och dom djupa mötena på Möllegården sög verkligen musten ur en vill jag minnas.
Rysningar i kroppen när jag ser tre föräldrar som jag minns så väl från avd 64. Deras barn kom in samtidigt som Evelina blev sjuk och vi kämpade på tillsammans. Man kan se deras pojkar framför sig, några speciella minnen eller vad som helst, det känns som igår........... Jag minns speciellt pojken E som kom in sparkandes på julaftons- kvällen på sin nya sparkcykel (bilarmotiv) och i sin nya pyjamas med samma Bilar motiv. Ett av alla minnen från avd 64 och alla barnen............
Mötte även två andra föräldrapar som jag inte sett innan men som också varit i Lund med sina barn.
Den ena mamma var Charlottes mamma som jag har läst om i en blogg http://charlottetjejen.blogg.se och hennes mamma har även läst min. Att få skriva av sig sina tankar, känslor och minnen hjälper en i sorgearbetet och hjälper även andra, precis som det hjälper mig att läsa andras bloggar med likasinnade berättelser .
Om man nu kan säga att det var trevligt att sitta där i köket och prata, fast det var under dessa tråkiga omständigheter som vi alla satt där idag, så var det trevligt.
Alla ville prata om sina barn, sjukdomen och andra fina minnen man mindes från sjukhuset mm. det är tunga samtal men dom behövs så väl. Man måste få prata om sina barn och sjukdomen då och då, annars släpper man aldrig ut något utan fyller bara på ondska och sorg.
När dom andra föräldrarna hade åkt så satte vi oss på övervåningen med kaffe och en enormt fin utsikt över möllan och åkrarna där. Lena och Erika som stannade kvar hos oss för lite samtal öppnade upp oss och fick fram våra känslor och var vi befinner oss idag och gav oss ord på vägen att gå vidare.
Det blev en tung dag men så behövlig för oss för att kunna ta nya tag och försöka ett tag till.
Som alla nog vet så är det mindre än en månad kvar tills julen är här. Julen som kunde få vara så gemytlig, härlig och efterlängtad......
Istället är den en vånda en fasa, något man önskade inte fanns. Julen är barnens och allt kring den.
Visst samlas man och har det fint tillsammans, men kan man inte göra det när som egentligen ??
Emelie och Joacim är stora nu och finner sig i att vi gör det så enkelt som möjligt för oss alla..
Dom saknar också sin lillasyster, och lider när dom ser all leksaksreklam på tv mm och i alla affärer.
Jag vet att nu låter jag bitter, men kan man vara något annat?
Som vanligt är det med blandade känslor man sitter i bilen på väg dit, men vi vet att i slutänden så hjälper det oss. Vi hade en undran på vägen dit, om vi skulle få möta föräldrar som vi hade stött på tidigare under Evelinas sjukdomstid. Tankarna var många kan jag säga....
För en gångs skull hittade vi direkt dit och klev in i köket en stund innan utsatt tid, och det kändes ju bra . I köket hittade vi Jörgen som var i full gång med att förbereda den gemensamma lunchen, så det var bara att hjälpa till samtidigt som vi hann prata lite med honom.
Röster börjar höras på övervåningen och dom är nu på väg ner mot köket. Hjärtat slår några extra slag och man vet inte var man ska ta vägen. Vi är alla där för samma sak. Vi har mist ett barn. Men alla är vi så olika fast ändå så lika. Vi vet inte hur snart eller länge sen dom miste sitt barn och i vilken fas dom är i nu. Och dom djupa mötena på Möllegården sög verkligen musten ur en vill jag minnas.
Rysningar i kroppen när jag ser tre föräldrar som jag minns så väl från avd 64. Deras barn kom in samtidigt som Evelina blev sjuk och vi kämpade på tillsammans. Man kan se deras pojkar framför sig, några speciella minnen eller vad som helst, det känns som igår........... Jag minns speciellt pojken E som kom in sparkandes på julaftons- kvällen på sin nya sparkcykel (bilarmotiv) och i sin nya pyjamas med samma Bilar motiv. Ett av alla minnen från avd 64 och alla barnen............
Mötte även två andra föräldrapar som jag inte sett innan men som också varit i Lund med sina barn.
Den ena mamma var Charlottes mamma som jag har läst om i en blogg http://charlottetjejen.blogg.se och hennes mamma har även läst min. Att få skriva av sig sina tankar, känslor och minnen hjälper en i sorgearbetet och hjälper även andra, precis som det hjälper mig att läsa andras bloggar med likasinnade berättelser .
Om man nu kan säga att det var trevligt att sitta där i köket och prata, fast det var under dessa tråkiga omständigheter som vi alla satt där idag, så var det trevligt.
Alla ville prata om sina barn, sjukdomen och andra fina minnen man mindes från sjukhuset mm. det är tunga samtal men dom behövs så väl. Man måste få prata om sina barn och sjukdomen då och då, annars släpper man aldrig ut något utan fyller bara på ondska och sorg.
När dom andra föräldrarna hade åkt så satte vi oss på övervåningen med kaffe och en enormt fin utsikt över möllan och åkrarna där. Lena och Erika som stannade kvar hos oss för lite samtal öppnade upp oss och fick fram våra känslor och var vi befinner oss idag och gav oss ord på vägen att gå vidare.
Det blev en tung dag men så behövlig för oss för att kunna ta nya tag och försöka ett tag till.
Som alla nog vet så är det mindre än en månad kvar tills julen är här. Julen som kunde få vara så gemytlig, härlig och efterlängtad......
Istället är den en vånda en fasa, något man önskade inte fanns. Julen är barnens och allt kring den.
Visst samlas man och har det fint tillsammans, men kan man inte göra det när som egentligen ??
Emelie och Joacim är stora nu och finner sig i att vi gör det så enkelt som möjligt för oss alla..
Dom saknar också sin lillasyster, och lider när dom ser all leksaksreklam på tv mm och i alla affärer.
torsdag 15 november 2012
Seans med Terry Evans
Äntligen igår var det dax för seansen med Terry Evans i Helsingborg. Mamma och jag hade bokat biljetterna sen någon månad tillbaka och väntan har varit lång. Men igår var det dax.
Kan börja med att berätta att denna morgon vaknade jag 10.30 ( efter en natts jobb ) av att det luktade stekta champinjoner så starkt i sovrummet. Låg och lyssnade om Joacim var uppe och lagade mat och tyckte mig höra ett svagt fräsande i köket som om något stektes.Var tvungen att gå upp för att titta men köket var tomt och ingen hade varit där och stekt...??
Efter en god buffe i Hässleholm och ett besök hos min farmor på kyrkogården, där vi tände ljus för henne, så körde vi vidare till Helsingborg och Sundspärlan där seansen skulle hållas.
Dörrarna stängdes om en fullsatt lokal 3-400 minst och Terry kliver upp på scenen. Mamma och jag sitter på rad 9 och vid gången. Det blir knäpptyst och Terry börjar tala på engelska. Vid sin sida har han en som tolkar till svenska och dom är väldigt samspelta så alla förstår.
En halv timme in i seansen så kommer det ett barn gåendes i gången( bredvid oss ) fram och tillbaka. Han säger att barnet letar efter sin mamma och pappa. Terry frågar om någon mist sitt barn och pekar mot det håll vi sitter. Ett par framför oss räcker upp handen och får mikrofonen. Terry kan först inte se om det är en pojke eller flicka, men det dröjer inte länge förrän han ser en flicka . Paret framför hade mist sin son så han frågar om någon mist sin lilla dotter. Min hand lyfts och han säger ja, där är du, nu är jag rätt. Mikrofonen hamnar i min hand och hjärtat bankar i 190 och tårarna bränner innanför ögonen. Man får inte berätta något utan bara svara ja eller nej på hans påstående, men jag kan säga att det inte är lätt att få fram ett enda pip då hjärtat håller på att explodera, och tårarna rinner innan han ens har börjat.
Evelina berättar genom Terry :
Er bil är sönder och ni har problem med den och pappa svär, jävla bil nu igen.
Ja bilen har varit på verkstad 2 ggr den senaste månaden och Fagge svär och är trött på den. Bilen har även blivit utdömd och vi behöver byta.
Jag kände redan där att det var Evelina som var där med oss.
Han berättar att hon är en envis tjej precis som sin mamma ( ler )
Evelina säger: Medicinerna hjälpte inte, det fanns inget ni mer kunde göra, ni gjorde allt för mig.
Sluta klandra er själva och lev vidare, ni ska inte gråta mer....Hon säger att hon är med änglarna nu och har det bra.
Hon säger att vi måste byta telefon för den fungerar inte ?? hmm tänkte jag, men kom på att vi sagt upp hemtelefonen för någon vecka sedan och ingen kommer nu fram på den !!
Och Evelina har en låtsas mobil med sig, det gör ju inte orden mindre trovärdiga.
Evelina säger att jag kan bli ett bättre medium än Terry bara jag vågar satsa på det. Och jag kan erkänna att jag många gånger tänkt att jag velat gå en kurs i andlighet för att kunna få kontakt själv, och gärna då hos Terry i Fanhyttan.
När jag känner en närhet så ska jag våga tro på att det är så och inte inbillning som jag tror ofta. Hon finns där nära nära mig och viskar i mitt öra. Jag känner ofta kalla vindar smeka förbi men tror alltid att det är drag någonstans.
Terry säger att hon inte förstod att hon gick bort och att hon kan prata nu igen.?
Att hon inte var medveten om hur sjuk hon var och sista dygnet hade vi ingen kontakt direkt med henne då hon mest var nersövd och senare i respirator för att kroppen skulle få chans att vila, så prata med oss kunde hon ju ej. Evelina hälsade speciellt till sin pappa. Hon älskar honom och det gjorde hon verkligen, dom hade så mycket bus för sig tillsammans.
Lite ledsamt att inte syskonen näms men hon gör säkert det nästa gång.
Evelina säger också att det är en himla massa skor hemma och Terry tolkar det som att jag har en massa skor. Men jag tolkar det som att just, nu och nästan alltid står det 10 par skor innanför dörren och ser väldigt stökigt ut. Däribland står Evelinas egna rosa gymnastik skor och även hennes rosa jacka och rosa Kitty- keps hänger kvar i hallen.
Evelina nämner brev och lappar som lämnades i hennes kista och det fina hjärtat som hon tyckte om.
Och visst lades det brev och teckningar, gosedjur och annat hon gillade i kistan så det kan jag också förstå. Vid hennes bår hade vi ett stort rosa blomhjärta som hon nog menar.
Ja detta var lite av allt som Terry och Evelina förmedlade till oss igår. Tyvärr så sviker minnet men brukar klarna mer om någon dag, det är så mycket att ta in och många känslor.
Jag tror på andevärlden och allt som finns där. Hemskt vore det annars om livet bara tar slut.
Detta får mig att må bättre ett tag och leva en stund till. Smärtan och sorgen och längtan efter Evelina försvinner inte, men tanken på att hon är med oss och hälsar på ibland gör allt lite lättare.
Jag har redan bokat en biljett till andra sidan, och allt är packat och klart. Det är bara det att man aldrig vet när resan avgår............
Vi möts igen
Kan börja med att berätta att denna morgon vaknade jag 10.30 ( efter en natts jobb ) av att det luktade stekta champinjoner så starkt i sovrummet. Låg och lyssnade om Joacim var uppe och lagade mat och tyckte mig höra ett svagt fräsande i köket som om något stektes.Var tvungen att gå upp för att titta men köket var tomt och ingen hade varit där och stekt...??
Efter en god buffe i Hässleholm och ett besök hos min farmor på kyrkogården, där vi tände ljus för henne, så körde vi vidare till Helsingborg och Sundspärlan där seansen skulle hållas.
Dörrarna stängdes om en fullsatt lokal 3-400 minst och Terry kliver upp på scenen. Mamma och jag sitter på rad 9 och vid gången. Det blir knäpptyst och Terry börjar tala på engelska. Vid sin sida har han en som tolkar till svenska och dom är väldigt samspelta så alla förstår.
En halv timme in i seansen så kommer det ett barn gåendes i gången( bredvid oss ) fram och tillbaka. Han säger att barnet letar efter sin mamma och pappa. Terry frågar om någon mist sitt barn och pekar mot det håll vi sitter. Ett par framför oss räcker upp handen och får mikrofonen. Terry kan först inte se om det är en pojke eller flicka, men det dröjer inte länge förrän han ser en flicka . Paret framför hade mist sin son så han frågar om någon mist sin lilla dotter. Min hand lyfts och han säger ja, där är du, nu är jag rätt. Mikrofonen hamnar i min hand och hjärtat bankar i 190 och tårarna bränner innanför ögonen. Man får inte berätta något utan bara svara ja eller nej på hans påstående, men jag kan säga att det inte är lätt att få fram ett enda pip då hjärtat håller på att explodera, och tårarna rinner innan han ens har börjat.
Evelina berättar genom Terry :
Er bil är sönder och ni har problem med den och pappa svär, jävla bil nu igen.
Ja bilen har varit på verkstad 2 ggr den senaste månaden och Fagge svär och är trött på den. Bilen har även blivit utdömd och vi behöver byta.
Jag kände redan där att det var Evelina som var där med oss.
Han berättar att hon är en envis tjej precis som sin mamma ( ler )
Evelina säger: Medicinerna hjälpte inte, det fanns inget ni mer kunde göra, ni gjorde allt för mig.
Sluta klandra er själva och lev vidare, ni ska inte gråta mer....Hon säger att hon är med änglarna nu och har det bra.
Hon säger att vi måste byta telefon för den fungerar inte ?? hmm tänkte jag, men kom på att vi sagt upp hemtelefonen för någon vecka sedan och ingen kommer nu fram på den !!
Och Evelina har en låtsas mobil med sig, det gör ju inte orden mindre trovärdiga.
Evelina säger att jag kan bli ett bättre medium än Terry bara jag vågar satsa på det. Och jag kan erkänna att jag många gånger tänkt att jag velat gå en kurs i andlighet för att kunna få kontakt själv, och gärna då hos Terry i Fanhyttan.
När jag känner en närhet så ska jag våga tro på att det är så och inte inbillning som jag tror ofta. Hon finns där nära nära mig och viskar i mitt öra. Jag känner ofta kalla vindar smeka förbi men tror alltid att det är drag någonstans.
Terry säger att hon inte förstod att hon gick bort och att hon kan prata nu igen.?
Att hon inte var medveten om hur sjuk hon var och sista dygnet hade vi ingen kontakt direkt med henne då hon mest var nersövd och senare i respirator för att kroppen skulle få chans att vila, så prata med oss kunde hon ju ej. Evelina hälsade speciellt till sin pappa. Hon älskar honom och det gjorde hon verkligen, dom hade så mycket bus för sig tillsammans.
Lite ledsamt att inte syskonen näms men hon gör säkert det nästa gång.
Evelina säger också att det är en himla massa skor hemma och Terry tolkar det som att jag har en massa skor. Men jag tolkar det som att just, nu och nästan alltid står det 10 par skor innanför dörren och ser väldigt stökigt ut. Däribland står Evelinas egna rosa gymnastik skor och även hennes rosa jacka och rosa Kitty- keps hänger kvar i hallen.
Evelina nämner brev och lappar som lämnades i hennes kista och det fina hjärtat som hon tyckte om.
Och visst lades det brev och teckningar, gosedjur och annat hon gillade i kistan så det kan jag också förstå. Vid hennes bår hade vi ett stort rosa blomhjärta som hon nog menar.
Ja detta var lite av allt som Terry och Evelina förmedlade till oss igår. Tyvärr så sviker minnet men brukar klarna mer om någon dag, det är så mycket att ta in och många känslor.
Jag tror på andevärlden och allt som finns där. Hemskt vore det annars om livet bara tar slut.
Detta får mig att må bättre ett tag och leva en stund till. Smärtan och sorgen och längtan efter Evelina försvinner inte, men tanken på att hon är med oss och hälsar på ibland gör allt lite lättare.
Jag har redan bokat en biljett till andra sidan, och allt är packat och klart. Det är bara det att man aldrig vet när resan avgår............
torsdag 8 november 2012
Vi fortsätter insamlingen..........
Det är så fantastiskt att det fortfarande är dom som köper våra änglar. I form av halsband, armband och nyckel ring och örhängen finns dessa fina änglar.
Vi är den mest insamlade privat personen till barn cancer fonden och det är med er hjälp och Evelinas mormor som gör detta möjligt. Det är med värme och stolthet jag säger detta. Det är en härlig känsla för det gör mig starkare och jag vet att Evelina är en högt älskad och saknad liten flicka av många., så vi gör allt vi kan för att hjälpa så andra barn får leva ett lyckligt liv, som alla borde få göra.
Tack för att ni hjälper...........<3 p="p">
Sätter in några bilder på begäran hur smyckena kan se ut.
 |
| Armbanden kan fås med änglar i dom flesta färger 150 kr |
 |
| Nyckel ringen finns i ett få tal med olika änglar 100 kr |
 |
| Halsbands ängeln fins i alla de färger och former och storlekar 100 kr |
 |
| Armbanden är i en storlek men elastiska |
lördag 27 oktober 2012
Hjälp Ebba stoppa cancern gala.
Sitter nu här, redo att ge oss iväg till Arenan och den väntande cancer galan......
Det är blandade känslor och många tankar denna kvällen kommer att ge. Men allt som kan stoppa cancern är något gott.
Men kan förstås inte sluta tänka på att Evelina skulle få vara där med oss i kväll och ha besegrat sin cancer nu och varit frisk förklarad. För just idag för 4 år sen fick vi det definitiva beskedet att Evelina hade ALL och hur medicineringen skulle gå till. Chanserna var stora att hon skulle klara det, men ändå så gick allt så fel.
Ebba som har startat denna insamlingen och galan i kväll är en tjej ,16 år gammal och har besegrat sin cancer. Ebba är en stark energisk tjej som verkligen kämpar för att få slut på all cancer.
Emelie och Ebba går nu mera i samma klass på vård och omsorgs linjen, och båda vill på något sätt jobba med att hjälpa andra människor. Emelie miste sin lilla syster och har sett sjukdomen på nära håll, Ebba har haft den och besegrat den. Så lika men ändå så oerhört olika............
Tänker på dig min ängel puss mamma <3 p="p">
forts.30/10-12
Hej igen . Nu har vi varit på Ebba galan och jag vill säga att den var fantastisk. Dom har verkligen gjort ett bra jobb och en enorm insamling mot cancern. Artisterna var många och väldigt bra bla Hasse Andersson, Monia, Kalle Kristiansson och en väldigt duktig tjej som heter Paula Wreight. Hon hade skrivit en helt ny låt som handlade om en liten kämpe som förlorade kampen mot cancern.
Det var en del väldigt känslosamma stunder och bara efter att galan varat i 10 minuter så brast det för mig, när dom visade filmen som handlar om barn och cancer och där bl a Moas mamma Jenny är med och berättar hur livet är när man har mist sitt barn.................som det egentligen inte finns några ord för men Jenny lyckas förmedla det på ett oerhört fint sätt. När sen även en annan liten kämpe, lille Zeb kommer upp på scenen bränner det innanför ögon locken. En fantastisk kille och vilken lycka.
Jag kunde ju bara önska att vi fått sitta där med Evelina och känna glädjen över att ha besegrat helvetet.....
Det var en kille som satt bredvid mig som berättade sin historia om varför just dom hamnat där ikväll. Den var känslosam men ändå lycka. När jag berättat om Evelina , sa han. Fy fan var stark du är !!!
Nej sa jag , jag är inte stark ,bara jävligt bitter...............
Det är blandade känslor och många tankar denna kvällen kommer att ge. Men allt som kan stoppa cancern är något gott.
Men kan förstås inte sluta tänka på att Evelina skulle få vara där med oss i kväll och ha besegrat sin cancer nu och varit frisk förklarad. För just idag för 4 år sen fick vi det definitiva beskedet att Evelina hade ALL och hur medicineringen skulle gå till. Chanserna var stora att hon skulle klara det, men ändå så gick allt så fel.
Ebba som har startat denna insamlingen och galan i kväll är en tjej ,16 år gammal och har besegrat sin cancer. Ebba är en stark energisk tjej som verkligen kämpar för att få slut på all cancer.
Emelie och Ebba går nu mera i samma klass på vård och omsorgs linjen, och båda vill på något sätt jobba med att hjälpa andra människor. Emelie miste sin lilla syster och har sett sjukdomen på nära håll, Ebba har haft den och besegrat den. Så lika men ändå så oerhört olika............
Tänker på dig min ängel puss mamma <3 p="p">
forts.30/10-12
Hej igen . Nu har vi varit på Ebba galan och jag vill säga att den var fantastisk. Dom har verkligen gjort ett bra jobb och en enorm insamling mot cancern. Artisterna var många och väldigt bra bla Hasse Andersson, Monia, Kalle Kristiansson och en väldigt duktig tjej som heter Paula Wreight. Hon hade skrivit en helt ny låt som handlade om en liten kämpe som förlorade kampen mot cancern.
Det var en del väldigt känslosamma stunder och bara efter att galan varat i 10 minuter så brast det för mig, när dom visade filmen som handlar om barn och cancer och där bl a Moas mamma Jenny är med och berättar hur livet är när man har mist sitt barn.................som det egentligen inte finns några ord för men Jenny lyckas förmedla det på ett oerhört fint sätt. När sen även en annan liten kämpe, lille Zeb kommer upp på scenen bränner det innanför ögon locken. En fantastisk kille och vilken lycka.
Jag kunde ju bara önska att vi fått sitta där med Evelina och känna glädjen över att ha besegrat helvetet.....
Det var en kille som satt bredvid mig som berättade sin historia om varför just dom hamnat där ikväll. Den var känslosam men ändå lycka. När jag berättat om Evelina , sa han. Fy fan var stark du är !!!
Nej sa jag , jag är inte stark ,bara jävligt bitter...............
torsdag 11 oktober 2012
Att få Gråta....
Min älskade tös, jag saknar dig så innerligt mycket och önskar så att du kunde krama mig och ge mig tröst ibland när smärtan är som värst.
Jag har nästan precis kommit hem efter en natts jobb. Man är ganska trött och lite frusen för det var kallt att cykla hem denna morgonen. Det är alldeles stjärnklart på himmelen och halv måne. Om man tittar lite snett över vårt hus,( som jag brukar göra) så lyser där en stor, klar ,stark stjärna så vackert i mörkret.
Jag har döpt den stjärnan till Evelina. För Evelina var/är en liten men ändå så stor stark underbart vacker flicka som hade det varmaste finaste av alla små hjärtan, så därför är det Evelinas stjärna.
När jag vrider om nyckeln och kliver in i hallen ,så tittar 3 par ögon mot mig och välkomnar mig hem.
Det är Evelinas två katter , Gossen och Gustav och så hunden Zack som blir glada över att se mig och hoppas på lite mat. Huset för övrigt sover och allt är tyst och mörkt.
Jag går in på Evelinas rum och tänder datorn, och idag var en sådan dag jag bara måste gå in på bloggen. Jag kollar om där finns o lästa kommentarer sen sist, och det fanns det idag. Att läsa kommentarer på vad jag själv har skrivit, gör mig oftast så mycket starkare och betyder så enormt mycket för oss alla i familjen. Idag var det Mia som hade skrivit så fint till oss och jag brast ut i stor gråt.
Mias dotter Emilia gick med Evelina på dagis ,men är ett par år äldre och dom lekte och gillade varandra. Emilia ska ha sagt så fint (i en kyrka där det var en konsert till insamling för Barn cancer fonden genom Ebba) Jag har mist en kompis i cancer som heter Evelina & jag gjorde inget för att hjälpa henne så därför gör jag detta så dem kan få bort cancern. Tårarna kunde jag så klart inte hålla tillbaka och det vill jag inte heller, för dom behöver komma ut och lätta på trycket ibland och sen tar man nya tag...en dag i taget
Om ett par veckor är det 4 år sedan Evelina och vi fick beskedet om Leukemi. Hur dagarna efter det skulle se ut fanns det inget svar på då.....i dag vet vi lite mer
Evelinas mormor är den godaste mormor som finns. Hon kämpar på med änglarna så gott det går och försöker komma med nya ideer. För tillfället kan man både köpa armband med små berlocker och nyckel ringar med änglar. Det går bra att ringa till henne 0430-50620 eller 0702-451002 om det finns intresse av något. Ska försöka bli färdig att lägga in någon bild på dom snart. Att göra änglar har hjälp min mamma i hennes eget sorge arbete efter att ha mist sitt yngsta barnbarn i denna hemska sjukdom. Hon har även fått så mycket respons av vad hon har gjort, och fått så mycket kontakt med andra drabbade på ett eller annat sätt. Så Tack alla ni som får min mamma att orka vidare med allt vad livet innebär.
Nu är det dax att sova en stund och hoppas att drömmarna blir vackra. Hunden Zack har krupit upp i Evelinas säng och snarkar nu högljutt, så han blir inte glad nu när vi ska gå in i min säng.
Ta hand om er och ha en bra dag.
Till alla som kämpar där ute en stor kram och att gråta hjälper för stunden och man får nya krafter till att kämpa vidare. <3 p="p">
Jag har nästan precis kommit hem efter en natts jobb. Man är ganska trött och lite frusen för det var kallt att cykla hem denna morgonen. Det är alldeles stjärnklart på himmelen och halv måne. Om man tittar lite snett över vårt hus,( som jag brukar göra) så lyser där en stor, klar ,stark stjärna så vackert i mörkret.
Jag har döpt den stjärnan till Evelina. För Evelina var/är en liten men ändå så stor stark underbart vacker flicka som hade det varmaste finaste av alla små hjärtan, så därför är det Evelinas stjärna.
När jag vrider om nyckeln och kliver in i hallen ,så tittar 3 par ögon mot mig och välkomnar mig hem.
Det är Evelinas två katter , Gossen och Gustav och så hunden Zack som blir glada över att se mig och hoppas på lite mat. Huset för övrigt sover och allt är tyst och mörkt.
Jag går in på Evelinas rum och tänder datorn, och idag var en sådan dag jag bara måste gå in på bloggen. Jag kollar om där finns o lästa kommentarer sen sist, och det fanns det idag. Att läsa kommentarer på vad jag själv har skrivit, gör mig oftast så mycket starkare och betyder så enormt mycket för oss alla i familjen. Idag var det Mia som hade skrivit så fint till oss och jag brast ut i stor gråt.
Mias dotter Emilia gick med Evelina på dagis ,men är ett par år äldre och dom lekte och gillade varandra. Emilia ska ha sagt så fint (i en kyrka där det var en konsert till insamling för Barn cancer fonden genom Ebba) Jag har mist en kompis i cancer som heter Evelina & jag gjorde inget för att hjälpa henne så därför gör jag detta så dem kan få bort cancern. Tårarna kunde jag så klart inte hålla tillbaka och det vill jag inte heller, för dom behöver komma ut och lätta på trycket ibland och sen tar man nya tag...en dag i taget
Om ett par veckor är det 4 år sedan Evelina och vi fick beskedet om Leukemi. Hur dagarna efter det skulle se ut fanns det inget svar på då.....i dag vet vi lite mer
Evelinas mormor är den godaste mormor som finns. Hon kämpar på med änglarna så gott det går och försöker komma med nya ideer. För tillfället kan man både köpa armband med små berlocker och nyckel ringar med änglar. Det går bra att ringa till henne 0430-50620 eller 0702-451002 om det finns intresse av något. Ska försöka bli färdig att lägga in någon bild på dom snart. Att göra änglar har hjälp min mamma i hennes eget sorge arbete efter att ha mist sitt yngsta barnbarn i denna hemska sjukdom. Hon har även fått så mycket respons av vad hon har gjort, och fått så mycket kontakt med andra drabbade på ett eller annat sätt. Så Tack alla ni som får min mamma att orka vidare med allt vad livet innebär.
Nu är det dax att sova en stund och hoppas att drömmarna blir vackra. Hunden Zack har krupit upp i Evelinas säng och snarkar nu högljutt, så han blir inte glad nu när vi ska gå in i min säng.
Ta hand om er och ha en bra dag.
Till alla som kämpar där ute en stor kram och att gråta hjälper för stunden och man får nya krafter till att kämpa vidare. <3 p="p">
lördag 29 september 2012
Hösten
Hösten har landat. Nu går vi in i den tiden på året som brukar vara väldigt mörk och trist.
Men ibland kan den vara väldigt ro givande och trivsam också.
En lördag som denna sitter man här och undrar vad man ska göra idag. Det är helg och man har längtat hela jobb vekan efter denna dagen ,men när den väl är här så vet man ändå inte varför man har längtat efter den. En lördag som alla andra lördagar den senaste tiden.
Man sover i en evighet för att sen ändå vara helt slut i kroppen när man väl stiger upp.
Idag kan man läsa i Kristianstadsbladet om Ebba som kämpat mot sin cancer och gör en enorm insamling mot cancern. Det är härligt att läsa och se att det finns barn som det går bra för och att cancer monstret inte tar alla med sig. Lika mycket som man känner glädje för alla andra så gör det lika ont i en.
Man slås ner några pinn hål som man lyckats ta sig upp och frågan varför dyker upp igen.
Varför fick inte vår Evelina klara kampen ??
Nu är det dax att ta tag i dagen och försöka få något gjort, det finns alltid något som behöver röjas och göras så man kan skingra alla tankarna.
Trevlig helg alla där ute
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)