fredag 23 oktober 2009

1 år sedan första chocken...


Ja vad säger man.Idag för ett år sedan förändrades våra liv totalt och slutade ännu värre.I förmiddes vid 11 tänkte jag på den dagen extra mycket,det va då Evelina och jag stängde ytter dörren tillsammans och åkte till vårdcentralen.Vi visste inte då att det skulle dröja väldigt länge innan vi stod på trappan och öppnade dörren tillsammans igen.
Evelinas hosta vägrade ge med sig av antibiotikan och vi skulle på ännu ett åter besök.På vårdcentralen möter vi Annika och jag kan ännu höra hennes ord.Hej är ni här också,och gud va blek hon är.
Jag visste inget om cancer då och dess symptom,men idag vet jag mer än jag vill veta.
Evelina va så blek och trött och vi skickades vidare till barn akuten där det blev en lång dag med massor av provtagning och slutligen domen att Evelina hade en blodsjukdom som dom först la fram på ett sätt så jag inte förstod men sen sa dom cancer och jag blev helt chockad.Jag ringde Evelinas pappa som till slut kom (efter en fel körning)och vi pratade igenom allt igen.Dom sa att vi skulle åka till Lund redan samma kväll,så jag körde hem och packade snabbt en liten väska.
Väl nere i Lund går vi in i fel ingång och en sköterska möter oss,det va en bra bit att gå men Evelina skulle tvunget gå själv hela vägen fast hon va helt slut,ännu ett bevis på hur envis och villken kämpe hon är.Evelinas blodvärde låg på 65 och trombocyterna va också låga så hon fick båda på fyllt samma kväll.Ja hur resten av resan sen gick vet vi alla,att först få beskedet att ens flicka har cancer och sen genomgå en oerhört tuff kamp och hård behandling med massor av biverkningar.Från att vara sängliggande och helt utslagen kämpa och resa sig igen,alltid skratta och va glad och aldrig klaga men ändå inte klara kampen och få leva vidare med sin familj här på jorden.Hur förklarar man det? Evelina va så värd att få klara kampen denna levnads glada Fina flicka,Vår Fina flicka

7 kommentarer:

  1. Elisabet Roslund24 oktober 2009 10:39

    Vill bara tala om hur mycket jag tänker på er...........

    Kram/Elisabet

    SvaraRadera
  2. Cilla ja kommer i håg den dagen det var hemskt, tänker på er många styrkekramar till er från oss Annika med familj

    SvaraRadera
  3. HEJ!
    Jag undrar var jag kan köpa de söta ängla smyckena?
    Vänliga Hälsningar
    Carina
    Svar till: martensson.vikingav@telia.com

    SvaraRadera
  4. Evelina!
    Saknar dig älskar dig idag den 24/10 2009.Minns dagen 24/10 2008,då ni åkte till Lund med din diagnos ALL.Vi tänkte alla att du skulle bli frisk igen.Men så blev det inte,saknar dig,älskar dig vår lilla ängel
    Kramar mormor och Sven

    SvaraRadera
  5. Hej familjen

    Idag var vi i Nosaby kyrka på barndop och en tjej ställde sig upp och pratade så fint om er fina Evelina och vilket otroligt arrangemang Rose-Marie gör. Vilka fina änglasmycken, själv köpte vi två stycken och det var många som ville handla kan ja säga. Om jag får kan ja länka via min blogg till (tror det är mormor) Rose-marie om ni skulle vilja detta.
    Dessa datum som sätter sig i skallen på en är fruktansvärda, och dessa fasansfulla funderingar och ovisshet som drabbar en när man får besked om sitt barn att det har cancer. Usch ja fy fasiken.... Ja följer er och önskar er allt gott..

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  6. Jag läser och blir ledsen......igen....ni är så tappra och ger så mycket av er själva. Hoppas att våra tankar kan ge er en liten del av den styrka som ni behöver. Jag har nu fått änglar att sälja i min affär och de står på disken bredvid ett litet ljus som brinner för er ängel..

    Många kramar Agneta

    SvaraRadera
  7. Vi tänker så mycket på er alla. Vi ställer oss fortfarande frågan - VARFÖR. Joel minns hur glad Evelina blev då de spelade WII.
    Många goa kramar från Fam. Dahl i Växjö

    SvaraRadera