fredag 2 oktober 2009

Dagarna går trots allt....

Det är inte så mycket som händer i våra liv just nu,på nått sätt så går dagarna bara ändå.Det är höst och en fin sådan.När man är uppe hos Evelina kan man inte låta bli att fantisera sig bort en stund,hur allt egentligen skulle varit nu egentligen.Man står där och tänker och plötsligt kommer en stark vindpust,fast det egentligen inte blåser.Ett löv seglar förbi och landar vid fötterna.Är det du Evelina? Man kan inte låta bli att tro och hoppas att det är så,att det är vår flicka som kommer till oss och säger hej.Tänk er själva in i situationen att ni aldrig mer kan säga hej till ert barn aldrig hålla om krama och säga du är det finaste som finns,eller bara få lära ert barn cykla simma och hjälpa till med den första läxan,första skoldagen och första skolväskan.Aldrig mer köpa julklapp till ert barn och se hur glad hon blir när tomten kommer.Det är bara några saker men så självklara för de flesta,och det va det även för oss...plötsligt händer det som man inte tror kan hända en själv.

Jag är så tacksam att just jag fick bli denna underbara lilla prinsessas mamma,om så bara för några få år.
Målet på 50 000 kronor på insamligen nåddes på 6 månader så man kan säga med ett enda ord,att Evelina hon berörde mångas hjärtan..Nu kämpar vi vidare mot högre mål och hjälper alla barn som kämpar varje dag för att bli friska och få växa upp.

Evelinas stora syskon kämpar på med sin vardag och tack vare att dom båda har så många fantastiskt underbara vänner som stöttar dom så mår dom idag hyffsat bra.
5 månader har gått sen Evelina reste vidare,det är fortfarande så svårt att förstå och hoppet finns kvar inom mig fast jag vet innerst inne.Tiden har gått fort fast det känns som en evighet sen jag höll om henne och vi pratade och pärlade tillsammans.....åh gud va jag saknar min lilla flicka

8 kommentarer:

  1. Cilla me familj, det är hemskt det som hänt er lilla goa Evelina man kan inte fatta det för hon var alltid med er o alltid lika glad o pigg när man träffade henne . Du skriver så fint Cilla man blir lika rörd varje gång även när Fagge skriver tänker på er hela tiden , många kramar från Annika Lasse Frida

    SvaraRadera
  2. Cilla med familj,
    Precis som du skriver så berörde Evelina mångas hjärtan och gör så fortfarande och kommer alltid att göra. Vi tänker ofta på Evelina och Er. Saknar Henne mycket.
    Pernilla, Peter
    Karl,Kristoffer

    SvaraRadera
  3. Känner så med er !!!Våra killar pratar mycket om lilla Evelina ...
    Vi har varit på kyrkogården med Mellvin o Millton och visat var hon är men barnen har sin egen fantasi ....
    Senare på kvällen utbrister Mellvin att han vill så gärna leka med Evelina igen !med en förtvivlande blick säger han i nästa stund att han inte vill dö ...
    jag kan bara ana vad ni har fått utstå jag vill att ni ska veta hur mycke vi känner med er ,sänder här en stor kram till hela familjen från oss/ sebastian med fam

    SvaraRadera
  4. Ja varje gång jag läser denna blogg berörs jag å en tår faller ner. Å tänker att jag måste vara mer tacksam för den goá unge jag har! Varför tar man allt förgivet? När det kan ryckas bort innan man hinner blinka..

    Jag har tänt ljus i fönstret för Prinsessan i kväll.

    Ta hand om er!

    *kram*
    //Vonka

    SvaraRadera
  5. Hej Cilla med familj, Vi tänker och pratar mycket om er och Evelina.Det är ofta tankarna går till Evelina även för Signe. Jag tänkte att jag skulle berätta vad Signe sa en dag för Ca. två månader sen nu " mamma när jag och Filippa hoppade studsmatta såg jag Evelina"-Jaha hur då?"jo det blev liksom nåt ljust på himlen och som moln och då såg jag"-jaha..."fast det var ju inte så konstigt du vet mamma hon gillar ju att studsa!"-nej det är klart. Barn är så naturliga och direkta men jag vill också tro att hon finns hos er och vi kommer att ha minnet av henne kvar så länge vi finns.Hälsningar Ulrika

    SvaraRadera
  6. Ditt sätt att skriva på och berätta med stolthet om er lilla prinsessa kan bara beröra....det är en gåva du har fått med ditt sätt att skriva - jag hoppas att du förvaltar den väl och kanske skriver en bok (?) i framtiden som kan hjälpa andra drabbade människor. Ett boktips såsmåningom kanske är "När livet stannar - en berättelse om att överleva. Av Malin Sävstam"

    Er hemska upplevelse har fått mej att försöka ta till vara på alla stunder jag kan med mina barn på ett numera mer närvarande sätt......

    Många kramar Agneta

    SvaraRadera
  7. Cilla o Fagge, jag tror att eran fina flicka är med er på något sätt, absolut e det så. Det måste va svårt o se alla barnen vid dagiset, ni bor väl nästan granne, ni e starka, ni måste va starka.Jag vet vad ni har gjort för er flicka, den resan ni gjort, det ni har sett, det ni har gått igenom med Evelina, allt runt omkring ett leukemi-barn, jag tror inte folk förstår egentligen, vilket helvete man går igenom, och för er blev det om möjligt än värre. Ja jag vill bara önska er allt gott. Cilla du skriver vädigt fint, fortsätt med det o fortsätt med era fina änglar. hälsn. /Anna

    SvaraRadera
  8. Hej.

    Tårar rinner ner för mina kinder..jag har sj en dotter som fyller 4 år den 22 oktober o hon har oxå ALL,hon e inne på sitt andra år eller d e 2 år sen hon fick diagnos den 9 oktober...allt har gått bra hittills men man vet ju aldrig...

    Tänker så på er o er sorg!

    Kram/Camilla

    SvaraRadera