Abba och Reportage

Trots att vi inte vill att vårt liv ska se ut som det gör just nu,så är det detta som är vår verklighet.
Vi har egentligen ingen större lust att gå ut och absolut inte roa oss.Alla säger att Evelina hade velat att vi skulle fortsätta umgås och gå ut med våra vänner och fram för allt att vi ska skratta och vara glada.Dom har säkert rätt om det,men jag ser inte det riktigt så ännu. Evelina va en pigg glad tjej som ville hänga med på allt och då menar jag allt. Om hon inte fick följa med av någon anledning så blev hon både ledsen ,sur och arg på oss och det är väl där jag är ännu i tänket.Hon va för det mesta med oss på allt vi gjorde det va sällan vi lämnade bort henne och nu i efter hand önskar man så klart att man aldrig lämnat bort henne nån gång utan varit med henne vartenda minut av dom få åren vi fick glädjen att ha henne hos oss.
Så i fredags va vi ute med goda vänner och tittade på Abba showen åt en god buffe och bra underhållning.Med något glas vin i huvudet så kommer tankarna mer och mer och man tittar sig runt omkring och tänker på alla som är där och ser oss,och det räcker någon säger fel sak vid fel tid punkt så hugger jag direkt.Roligt? Ja till viss del såklart,men det va en jobbig lördag sen med mycket tårar och ångest.
Lördagen bestod ju också av ett mycket fint reportage om vår flicka och insamlingen från änglarna. Det va Ingela på Kristianstadsbladet och fotografen Ronnie som va här i veckan.Vi tycker väldigt mycket om denna reporter som är en mycket varm och god människa.Tar sig verkligen tid och lyssnar till allt och lägger märke till allt även vårt innersta och livet runt omkring oss.Vi är mycket nöjda som sagt och det känns som om folket där ute verkligen har fått lära känna vår underbara prinsessa.För alla er som läst reportaget och sett bilden på Evelinas stora syster så ska ni veta att dom är så lika och det är till en glädje för oss alla.
(Önskar jag kunde lägga in länken riktigt men det verkar hopplöst för mig.Men om man kopierar den så kommer man till inslaget direkt)
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091107/KRISTIANSTAD/711079756
Underbart glädjande är det så klart att det är en bit över 100 000 insamlat på Evelina fonden och det kan vi väl tacka "änglarna" för och bara hoppas att pengarna ska kunna rädda fler barn i cancer.Även besökarna är nu uppe i 100 000 och det känns fantastiskt att så många läser om vårt liv.Hade Evelina levt så hade hon sagt "Gör alla detta för mig? Jag fattar inte det" precis så skulle hon sagt.Hon kunde inte förstå varför så många va så snälla mot henne,men hon gillade det mycket.Vi vet Evelina,för du är en underbart god liten flicka och man kan bara älska dig hjärtat.

Imorgon är det 6 månader sedan vi miste vår lilla älskling och allt känns fortfarande ofattbart och längtan efter henne är väldigt jobbig att hantera.Jag önskar ibland så mycket att jag fick krama henne igen och då skulle jag aldrig släppa taget