Längtan....

Längtar dagarna igenom att ibland tror man att man börjar bli galen. Att en längtan efter någon kan vara så stark att man mår så dåligt. Evelina har fått sällskap av en liten prins som heter Filip och jag vet att hon kommer att passa honom som sin egen lillebror.(Hon ville gärna bli storasyster sa hon)Tänker på Filips mamma och pappa och bror som nu ska behöva gå igenom samma helvete som vi,ingen ska behöva göra det.
Jag längtar efter henne när man möter andra glada barn skuttande i snön eller i affären,hör andra föräldra förklara något eller till och med skälla på sina barn och tänker att dom ska vara rädda om det som dom har,en dag kan det vara försent.
Jag har min dator inne på Evelinas skrivbord och sitter ofta här inne och bara tittar på allt och tänker och längtar. På skrvbordet har hon ritat med tushpenna både gubbar och lite konst och det kan man bara låta vara kvar.På väggen hänger en typ anslagstavla med bilder på prinsessan så klart och dikterna jag fick om breven från himlen. Ikväll tände jag ljuset på skrivbordet (som alltid) och satt och tittade rakt in i Evelinas fina ögon och gulliga leende och tårarna kom när jag sa till henne "förlåt mig min fina flicka för att jag inte kunde rädda dig,jag har varit en dålig mamma" (känns så ibland i alla fall).Jag forsatte titta in i hennes så blå ögon och fick se att fotot sakta började kasa ner ???? jag blev först så förvånad men sen log jag och tänkte ,hon är här hos mig och vill tala om att hon ser och hör mig. Kan det vara så egentligen?..
BILDEN PÅ EVELINA SOM JAG PRATADE MED SOM KASADE NER

Joacim och Emelie,Evelinas två underbara syskon som vi inte får glömma bort.Dom kämpar på i skolan och med sin idrott och har varit så enormt duktiga med allt under hela denna perioden.Från det att Evelina blev sjuk och vi mer eller mindre flyttade ner till Avd 64 tills idag 8 månader efter Evelinas bortgång. Dom sörjer på sitt sätt och tänker säkert mycket på sin söta syster som inte fick komma hem igen.Det är tur att dom är starka när vi inte är det. En sak vi alla har gemensamt är den enorma längtan efter att allt ska va som innan....................................