Jag irrar omkring i ett mörker och söker trappan till himlen.
Trappan man kan gå upp för ,och träffa sitt älskade barn. Stanna en stund,leka lite tillsammans för att sedan gå ner och fortsätta livet på jorden med ett leende på läpparna och en härlig värme i sitt hjärta.......
Varför skulle detta vara omöjligt när dom kan komma på dom mest konstiga saker här på jorden.
Du skriver så fint och det går bara rakt in i hjärtat. Glömmer aldrig din fina Evelina som jag mötte på Barncancerföreningens onsdgskvällar. Vill bara säga kram och att jag tänker på din familj.
SvaraRaderaja, det kan man undra? Tänk om man kunde det. Det vore fantastiskt. Kramar
SvaraRadera