Förfrågan

Fick en förfrågan från Barncancerföreningen i Stockholm om dom fick lov att använda Evelinas insamling på ett Flyer blad på måndag på Sergelstorg då det är Internationella Barncancerdagen och även i en annons i Metro (Sthlm).
Dom tyckte att Vår insamling var enorm och att Evelina har berört många människor.
Det är tack vare alla er som köper våra änglar som insamlingen har blivit så stor,mycket mer än vad vi någonsin hade kunna drömma om.Vår förhoppning med dessa pengarna är ju självklart att så många fler "prinsar" och "prinsessor" ska få leva och att det ska bli ett slut på denna sjukdommen som vi kallar "ondskan".
Så självklart fick dom lov att publicera vår fina enorma insamling och ett foto på vår fina flicka "prinsessan" Evelina

Annonsen ser ut så här:

Idag den 15 februari på den Internationella Barncancerdagen
kommer vi att ha en manifestation på Sergels
Torg kl 16.00. Vi vill också passa på att uppmana dig
att göra skillnad.
Förutsättningarna för barn med cancer har förbättrats
dramatiskt, tack vare forskningen. För trettio år sedan
överlevde bara ett av fyra barn. Idag överlever tre av fyra,
men i var fjärde familj inträffar fortfarande det ofattbara.
Barncancerfonden finansierar cirka 90% av all forskning
om barncancer i Sverige, helt utan bidrag från stat,
landsting och kommun. Nu behöver vi även din hjälp!
Många privatpersoner och företag har startat egna
insamlingar på Barncancerfondens webbplats. Du kan
också starta en egen insamling! Det är mycket enkelt och tar bara några minuter.
”Prinsessan Evelina” är ett exempel på en egen insamling som berört väldigt
många människor. Den startades av Evelinas mamma. Evelina var en levnadsglad
flicka som bara fick bli fyra år. ”Sov gott vår fina Prinsessa vi möts längre
fram på stigen…” skriver Evelinas mamma. Läs mer på barncancerfonden.se!
1. Gå in på www.barncancerfonden.se.
2. Skapa en insamling.
3. Sprid den till vänner, bekanta,
samarbetspartners och kollegor.
Eller: Bidra till en insamling som redan finns!
gör skillnad. Starta En
egen insamling på nätet!
TRE AV FYRA BARN
ÖVERLEVER CANCER


Evelina har namsdag på fredag bidra gärna med 20 kr på insamlingen/Tack alla underbara där ute/ Kram från en mamma som saknar sin ängel

Livets dagar och en stark dröm

Så har ännu en vecka snart gått.Jobbar på för fullt fast det just nu verkligen känns jobbigt att gå till jobbet.Man mår dåligt av saknade och sen ska man behöva må dåligt av att gå till jobbet också.Människor med otroliga humör svängningar så man vet inte var man har dom ,det tar på mina krafter kan jag tala om.Jag är ofta ner stämd hemma och överallt egentligen,trött och vresig.Inte med mening men känn som om allt bara är så hopplöst just nu.Vad ska man ta sig för resten av livet....
Målningen i källaren börjar jag se ett slut på nu ,men vad ska jag göra sen då??
Skrämde Fagge med att jag får väl börja måla där uppe då,men han tyckte inte det.
Jag fick köra till Eko en snabb sväng igår kväll för jag skulle ha mer färg så att jag kunde bli klar.Stressar dit tar lite snabbt vad jag behöver.Mobilen ringer sliter upp den och TAPPAR spannen med svart färg så den spricker och massor av färg rinner ut på golvet och över mina skor.Jag blev arg men drog lite på smile banden kände jag. Min första tanke va att smita därifrån men tanke nr två blev att det skulle synas vart jag gick så jag fick stå kvar och kallade på ett biträde.Det första han sa va att det va inte bra,nä trodde han jag tyckte det då?? Tur mina skor va svarta i alla fall.Torkade av mig och tackade för hjälpen och bad om ursäkt för att jag ställt till det för dom och tog en ny spann som jag höll hårt och skyndade hem.
Jag har förändrats mycket som person sen vi misste Evelina,man kan säga att det enda som jag har kvar är min enorma klumpighet..

Äntligen så har jag haft en jobbig men stark och trovärdig dröm om Evelina,den va väldigt kort men så stark.Ska försöka förklara i korta drag: Jag såg Evelina bakifrån och jag frågar henne om hon mår bra,så som vi frågade henne så ofta sen hon blev sjuk."Bra" svarade hon lite käckt.Sen ser jag små flugor i hennes huvud där hon har lite hår tesar hängande,jag tar det för löss och frågar henne om det inte kliar lite i håret,hon svarar. "Men jag har ju inget hår",, precis så självklart som hon sa det till oss innan också.Hon vänder sig mot mig och då ser jag hur hon ser ut och det är min sista bild av henne i kistan.Jag säger då till Fagge att han ska ringa och fråga om hon ska se ut så här.Sen bara slår jag upp ögonen och minns varje ord och hör hennes röst exakt som hon lät men bilden av henne är den jag helst hade velat slippa. Jag vill tro att hon kom till mig i drömmen och ville tala om att det va bra med henne,jag hoppas det av hela mitt hjärta.
Jag har läst en tidning som heter Nära som handlar om medier och det okända bland annat och jag verkligen suger åt mig av andras upplevelser.Jag tittar även på det okända som verkligen är faccinerande och jag vill så gärna veta och ha riktiga svar vad som händer när detta livet är slut.Som jag känner nu så kommer vi att mötas igen på en finare plats än jorden,fast mest av allt vill jag ha henne här nu och sitta och mysa i soffan med godis och se hennes glittrande ögon när hon hör den medryckande musiken i melodifestivalen hon älskar sång och dans.Jag skulle så gärna vilja krama henne och pussa på henne och säga hur mycket jag älskar henne

Liten blir stor...

GRATTIS VÅR STORA FINA PRINSESSA PÅ 14 års dagen

Idag firar vi Emelie

Då har vi firat Emelies 14 års dag idag,inte klokt va tiden går och så stor hon har blivit.Det va första gången vi alla va samlade sen Evelinas begravning och hon fattades oss.Kusinerna Alva och Aom lekte på Evelinas rum och skrattade och hade roligt.Det känns verkligen i hjärtat och det är svårt att veta hur man ska låta dom leka där eller inte.Jag vet att Evelina är med dom på rummet och är säkert ledsen över att inte finnas med på riktigt men samtidigt tror jag hon tycker det är super kul att dom är där inne och leker med hennes saker.Det är 9 månader sedan det hördes barn skratt och stoj från det rummet men det känns ändå skönt att få höra det ibland. Emelie fick pengar som hon ska spara till en ny mobil (fast hon egentligen inte behöver nån ny tycker vi)och kläder,parfym,och smycke sånt som 14 åringar vill ha tror jag.Hon fyller inte förräns på tisdag så då ska vi fira henne själva med lite paket och god mat.

Tänker endel på en pojke och hans familj som jag följer på bloggen,dom har en väldigt kämpig tid nu och tyvärr finns det inte mer hjälp att ge honom.Jag tänker på att få ett besked som dom fick "att dom har gjort allt dom kan och det finns ingen hjälp utan bara att vänta på att sitt barn ska gå bort" eller att mista sitt barn på det sätt vi gjorde.Nej inget sätt är självklart rätt men undrar om jag hade klarat att veta att hon inte skulle få mer hjälp utan vi skulle missta henne eller tro att nu får hon all hjälp med transplantation strålning och cellgifter nu ska hon botas men så tar det bara några timmar så är hon allvarligt mycket sjukare!!!?? Vi hann inte ta något riktigt farväl och förbereda henne på att hon skulle lämna oss det kanske är en nackdel och nu en ständig plåga.
Kände nu att inlägget inte blev som jag menade riktigt men kan inte säga med ord vad jag känner och menar riktigt...............................
Vill passa på att tack min vän Shukrie som jag jobbade med när jag jobbade dag( för 2år sedan) och som jag mötte på parkeringen i fredags morse och vi kramades och hon beklagade och gav mig så mycket kloka ord på vägen ,och jag tog dom åt mig.

Önskar du kom i mina drömmar

Håller man på att förlora greppet??

Dag in dag ut,varje dag ser lika dan ut.Går till jobbet utan någon större inspiration och gör vad man ska och inte mer.Somnar på morgonen och sover till sen efter middag för man har ingen flicka att hämta på dagis längre. Tårar tårar tårar i massor varje kväll i ensamheten. Tänker och tänker hela tiden ,varför varför?? Så himla ofattbart och obegripligt,hur kunde detta hända oss??
Små gnabbas om obetydliga saker,det som inte görs idag har jag hela livet på mig att göra.Har olika syn ibland på vad som är viktigt egentligen,inget är viktigt för mig längra faktiskt allt är betydelse löst.Känner mig svag ledsen och otillräcklig för mina barn.har en tonnårs flicka som tycker livet är toppen och jag har lite svårt att hänga med i hennes tempo.Jag är väldigt glad att hon mår bra och ständigt har något roligt på gång ,men jag skulle vilja att jag orkade lite mer.
Sonen snart 18 och bor i källaren.Han mår bra så länge han får mat,sitta vid datan och ha alla sina kompisar runt om sig.
Man behövs inte på samma sätt som man gjorde för Evelina.Evelina skulle växa upp precis som sina syskon och sakta växa ifrån oss.Inte brutalt ryckas ifrån oss vid 4 års ålder.
Va hos psykologen idag och jag känner att det verkligen behövs att ha någon utomstående att prata med och hon vet precis hur hon ska gräva för att få riktiga svar .Hon får en att gråta men det ska ju ut för att man sakta ska må bättre förhoppningsvis.
Håller på att måla om nere i källaren för att ha något att göra och vill ha lite för nyelse.När jag har något att hålla på med så känns inte smärtan så stor men den finns hela tiden där ändå.Jag kommer aldrig att förstå så länge jag lever....?

Idag tänder vi ett ljus

Idag tänder vi ett Ljus för Jennifer 1år av saknad av denna glädjespridande tjej som bara fick bli 14 år gammal. Många kramar och tankar skänker vi hennes fina familj extra mycket denna dag.


Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...

Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.

Då ett barn, som stått oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.

Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade barn, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra barn varma och nöjda.

Alla de barn som varit sjuka återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller trasiga, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.

Våra barn är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp, för att skåda bort i fjärran... Dennes blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får dennes kropp att skälva. Plötsligt störtar barnet iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort dennes ben bär vårt barn, allt snabbare och snabbare...

DU har blivit upptäckt och när du och ditt älskade barn möts, kastar ni er om varandra i outsäglig lycka, för att aldrig mer skiljas åt. Överlycklig kastar sig barnet i våran famn medan din varma hand åter smeker barnets älskade kind och ännu en gång ser du in i dessa vackra ögon, som så länge saknats i ditt liv, men alltid funnits i ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...för att aldrig mer skiljas åt.

okänd författare
________________________________________