En vecka har nu gått sen det ofattbara hände, min tappra o levnadsglada flicka inte orkade mer, fy fan, varför fick det inte sluta lyckligt,efter alla krig du utkämpat, sedan den där fredagen i oktober, mot leukemin,blodförgiftningar,infektioner,feber mm mm och dom grymma steroiderna o cellgifterna tog hårt på din lilla kropp. Jag känner att jag svikit dig, jag visste vad som väntade i konditioneringen(strålning,cellgifter o antikroppar)ett helvete, men en enig läkarkår sa annat att det va det bästa för dig, skulle jag ha stått på mig mer? Hur hade vi klarat ett ev återfall i så fall, jag får leva med dessa frågor..Du va så pigg o glad innan den djävulska konditioneringen började, som skulle leda till bot, men som blev din död. Jag hoppas du kan förlåta oss,det finns inga ord, vi är förkrossade, jag spelar upp dom sista timmarna o dygnen om o om igen. Allt som hände va helt overkligt, det kändes som om vi hade all otur som finns, det hela tog på Evelinas krafter, jag känner mig mycket bitter på några få sköterskor som bidrog till detta, saknar man dessutom empati o medkänsla, då bör man inte jobba på en barnonkologi med barn som har ett konstant dödshot hängande över sig. Givetvis finns det dom vi gillade mycket, läkaren Dominick, sjuksköterskan Petra,lille-Lotta, Carina,Maria, Marita mfl samt clownen Ann och alla fröknar på lekterapin som är underbara människor.Det känns som om du aldrig fick en riktig chans, du o jag som planerade för din 5-årsdag det pratade vi om varje dag, alla skulle få komma sa du sån va du alltid så snäll, åka till Bergkvara, åka på semester,hoppa studsmatta,titta på när Emelie o Joacim spelade handboll det älskade du.Vem skall jag nu titta på scooby-doo med? Nej, du om nån förtjänade att klara detta,så som du kämpat o lidit. Timmarna innan du dog kramade du min hand när jag sa att det va pappas flicka, mammas flicka, Joacims flicka, o Emelies flicka,så sa vi alltid,du o jag.Nu skall vi åka in,o hälsa på dig igen, du ser presis ut som när du sov tungt. Det blir svårt o gå vidare utan dig min prinsessa, vi skall ses igen,du är alltid med mig, ditt härliga skratt ekar i mitt huvud..Jag älskar dig mycket/ Pappa