fredag 22 oktober 2010

Denna fredagen för två år sedan........


Som idag fast för två år sedan fick vår familj det värsta beskedet som man kan få. Vår dotter hade troligen leukemi. Vad visste man då om denna sjukdom?? Alldeles för lite för att förstå vad det skulle innebära med behandlingar och medicinering och risker..
Idag för två år sedan klev vi in på BUS och avd 64 i Lund för allra första gången.
Vad vi inte visste då och inte kunde föreställa oss var att 6 månader senare skulle åka hem ifrån Lund men då utan vår dotter. I bloggen skrev jag i mitt allra första inlägg efter att jag hade fört dagbok sen första kvällen i Lund.

Evelina hade nästan precis fyllt 4 år,när det visade sig att hon hade leukemi ALL.
Denna lilla tjej som är så full av energi . Hon älskar att sjunga och dansa och hon pratar stup i ett.
Allt detta kom att förändras så himla fort.....
Evelina hade gått och varit hostig en längre tid och vi hade gjort 3 tidigare besök hos vårdcentralen,och fått pencellin för lunginflammation. Vi gick dit ännu en gång och på dom tecken dom såg så skickades vi vidare till barnakuten. där blev det mycket provtagning och lång väntan innan vi fick beskedet att Evelina troligen hade en blodsjukdom. Man blev så paff och stum,sen kom tårarna. Inte vår lilla prinsessa. Samma kväll 24 oktober körde vi ner till Lund och blev inlagda på avd 64. Och då visste vi inte vad vi hade att vänta. Helgen blev lång med många tårar och många frågor. På måndagen fick hon sövas för att ta benmärgsprov och ryggmärgsprov. Och även operera in en port under huden för att ta prover i och ge mediciner i. Vi fik samma dag besked att Evelina har ALL akut lymfatisk leukemi.


Evelina kämpade så tappert med cellgifter som pumpar runt i hennes lilla kropp för att ta död på cancer cellerna, (vilket den också gjorde), Evelina va cancer fri när hon på började sin strålning som hon va tvungen att genomgå innan transplantationen. Jag kan än idag känna den söta doften,lite majs liknande, som fyllde rummet när Evelina transplanterades och även hon luktade så. Hon mådde så dåligt då och ville bara att läkaren skulle sluta, men hon kämpade på. Den lille Texas killens stamceller tog plats i Evelinas kropp ,men fick aldrig chansen att börja jobba. Denna lilla killen skulle bli vår Hjälte, vår lycka, Evelinas räddare....
Evelina vår älskade fin flicka,vår prinsessa, fick bara bli 4 år gammal. Hur kunde det bli så här ?? Vem har bestämt detta ?? Varför ??

4 kommentarer:

  1. Kan inte förstå varför barn ska få denna hemska sjukdom! Kram

    SvaraRadera
  2. Jag kommer speciellt ihåg när vi träffades i köket och ni hade påbörjat tansplantationen. Du var så orolig. Med all rätt. Jag kommer också ihåg när jag några dagar senare fick veta vad som hänt. Det som inte fick hända hade hänt. Jag kände att jag tappade fotfästet. Det var så overkligt. Är det verkligen så längesen? Jag minns det som om det var igår. Jag tror vi får gå runt med våra frågor. Vi får aldrig något svar. Varför våra prinsessor? Kramar

    SvaraRadera
  3. Vill bara säga kram från en annan cancermamma.

    SvaraRadera
  4. jag känner så med dej. du skriver så fint om din lilla flicka.
    kramar

    SvaraRadera